Arga tanten ockutantar, podd!

För två veckor sedan tog jag och min dotter bussen till Sollefteå för att under två dygn prova på livet som ockupant, eller i mitt fall, ockutant, på Sollefteå sjukhus. Sjukhuset ockuperas sen drygt ett år tillbaka för att få BB tillbaka till Sollefteå. Varje dygn består av fyraolika pass, 07.00-12.00, 12.00-16.00, 16.00-20.00 och 20.00-07.00.För bnattpasset finns uppblåsbara madrasser att sova på, i sjukhusets entré, och det ingår en lättare frukost. För alla ockupanter dygnet runt finns även tillgång till varm dryck.

Vi ockuperade två dagar i rad, och tog två pass varje dag, så vi satt/sov i sjukhusentrén 16.00-07.00. Det var oväntat trevligt och mysigt!

Jag passade på att spela in en podd med en av de ansvariga, som du kan lyssna på här (Rättelse, när jag pratar om att ställa upp med Fi i valet ska det förstås vara regionalvalet och inte kommunvalet!): 

Arga Tanten är Ockutant

Om du vill läsa mer om ockupationen kan du läsa HÄR och du kan följa den dagliga verksamheten på facebook, HÄRHÄR kan du läsa en artikel av en annan Fia som även hon ockuperat.

Det här säger vårt politiska program bland annat om förlossningsvård:

”Alla gravida som vistas i landet ska garanteras ett tryggt och säkert omhändertagande i förlossningsvården, på lika villkor och utan diskriminering. Högsta prioritet ska ges till att säkerställa att alla som föder får en medicinskt säker förlossningsvård, utformad efter den födandes behov och önskemål.

Att föda barn kräver en lugn och trygg miljö och möjlighet att fokusera på födandet utan tidspress. Förlossningsvårdens främsta uppgift är att skapa de bästa förutsättningarna för födsloarbetet och därför behövs en bättre arbetsmiljö för personalen, med fler förlossningsplatser och fler anställda.”

 ”F! arbetar för att:

  • Bygga ut förlossningsvården i glesbygden så att alla har tillgång till förlossningsvård med hög säkerhet och medicinsk kompetens.”

Om du också vill stötta ockupationen kan du ringa ockupationstelefonen och boka in ett eller flera pass på 070–444 91 92. Har du velat se och uppleva Sollefteå så hittar du aldrig billigare bed and breakfast än som ockupant!

Ingrid Mårtensson
Arg tant, ockutant, Riksdagskandidat Feministiskt initiativ och kontaktperson Fi Jämtland

Lämna kommentar Dela inlägget:

Full rulle på tanten…

…skrev någon anonymt på min blogg, och undrade vad Af säger. Den anonyma hänvisade även till min andra blogg, där jag är mer personlig och inte behöver hålla uppe en peppig yta, och där jag mer skriver om hur jag mår och hur min sjukdom påverkar mig. Tydligen valde hen att mer tro på den här än på min andra blogg, med tanke på frågan om Af.

Till den anonyma kommenteraren vill jag säga:

1: Sociala medier är inte verkligheten! Det är den bild du vill visa upp. På den här bloggen vill jag peppa till politisk aktivism, inte berätta om mina problem och min sjukdom. Jag förstår att det kanske kommer som en chock för dig, men det går inte att tro på allt som står på internet. Det betyder inte att jag ljuger vare sig här eller på min andra blogg (jag skriver faktiskt tre olika bloggar, två twitterkonton, tre instagramkonton och sköter ett antal sidor och grupper på facebook förutom min privata), bara att jag väljer att visa upp olika delar av mitt liv. Om ditt liv är så okomplicerat att det går att visa upp i varje detalj genom några korta blogginlägg ett par gånger i månaden, då är det så för dig, men det är verkligen inte så för mig!

2. Vad skulle Af säga? Jag går på mina möten, följer min handlingsplan, håller utkik efter jobb (som inte växer så tätt här där jag bor) och skriver mina rapporter precis som jag ska. Eftersom jag fortfarande är under rehabilitering, går på medicin och försöker lära mig hantera mitt nya jag med hjälp av vården, så är Af bara glada över att jag ordnar min rehabilitering själva, när de redan är överbelastade. Eftersom jag dessutom inte får vare sig sjukpenning eller a-kassa, utan har ett avgångsvederlag från min arbetsgivare så är det ingen mer än jag som bryr sig om hur jag använder min tid. Men eftersom jag vill tillbaka till arbetslivet så använder jag min tid till att göra det som ska leda till att jag blir anställningsbar igen.

3. Allt är relativt. Om jag skriver att det är full fart så innebär det till exempel att jag den senaste helgen orkade gå två promenader på 10 minuter på lördagen och två lika långa promenader på söndagen utan att jag trillade omkull av yrsel och utmattning, och behövde heller inte ta smärtlindring för att kunna sova. En seger för mig! Jag orkade till och med gå 15 minuter på måndagen, men då hasade jag mig fram de sista minuterna och behövde vila i två timmar innan jag gick de 15 minuterna tillbaka (som då tog närmre 30 minuter) så, visst, full fart, jajamensan!

Jag tog mig friheten att radera din kommentar eftersom jag tänkte att du inte ville framstå som så blåögd att du tror att sociala medier ALLTID visar HELA sanningen, tacka mig för det!

Till er andra:

Det är superkul att vara riksdagskandidat! Jag har gått utbildning, fått lära mig mer om säkerhet (för som feminist är du ständigt i riskzonen för alla möjliga sorters påhopp), lärt mig lite om mediateknik, fått utbilda övriga kandidater inom Gles- och landsbygdspolitik. Samtidigt har jag lämnat rollen som talesperson Gles- och Landsbygd och istället blivit politisk sekreterare inom ett annat specialområde för mig, Försvarsutskottet! De dagar jag är för trött för att lämna hemmet sitterjag istället och svarar på frågor, skriver debattartiklar och förbereder tal. Och känner hur jag orkar mer och mer för varje vecka.

Boka en feminist! Kolla in min sida HÄR, jag kan föreläsa, hålla homeparty, workshop, prata om feminism som politik, Fi politik, Fi ekonomi. Mina specialområden är Gles- och Landsbygd, Försvar och Ekonomi, men jag kan alla delar i vårt politiska program efter att ha hållt studiecirklar i tre år om det. Jag ser fram emot att tillbringa våren på tåg och få träffa människor i hela landet och prata om det roligaste jag vet, feminism!

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Riksdagskandidat Ingrid Mårtensson

I helgen var jag ett av de två ombud från Fi Jämtland som deltog på extrakongress och valkonferens för Feministiskt initiativ. Jag hade två hektiska dagar eftersom jag, förutom att vara ombud för min egen förening även var med som talesperson i Gles- och landsbygdspolitik för Feministiskt initiativ, och som riksdagslistekandidat. Jag hade dessutom tänkt få till ett möte med övriga föreslagna kandidater från Norrland, men eftersom jag, som Fi Jämtlands representant, även hade ett urval av mitt merchsortiment med för att visa upp och sälja, så rann tiden undan utan att det hanns med.

Extrakongressen var utlyst eftersom en efterträdare till Victoria Kawesa som partiledare skulle väljas. Gita Nabavi var föreslagen och de få som pläderade innan valet pläderade just för henne. Hon valdes med stor andel av rösterna. Gita har suttit som ordförande i nationella styrelsen och ersatte Sissela Nordling Blanco några månader i Stockholms kommunfullmäktige. Du kan läsa mer om henne HÄR, och se henne framträda som vår partiledare på Agenda HÄR, intervjun börjar vid 30:30.

Därefter tog valkonferensen vid, där valberedningen presenterade sitt förslag och de 61 nominerade därefter i tur och ordning fick en minut på sig att presentera sig. Du kan se hela valkonferensen HÄR och HÄR

Så här löd min presentation:

Hej! Ingrid Mårtensson, plats 46, Arg Tant från Jämtland.

Jag växte upp i glesbygd där pappa var skogsarbetare och vid 14 års ålder började jag arbeta extra i skogen. Vid 16 års ålder flyttade jag hemifrån och började försörja mig själv.

Jag är en av de första i min släkt som har en akademisk examen, en ekonomie magister påbyggd med genusvetenskap, pedagogik och kvalitetsteknik.

Jag har arbetat inom Försvarsmakten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, i alla tre nära ledningen och med projekt inom jämställdhet, normkritik och värdegrund. Jag har även varit ”kund” i alla tre myndigheterna, som soldat, som sjukskriven och som arbetslös.

Jag gick med i Fi samma dag som vi bildades och de senaste fyra åren har jag varit mycket aktiv, lokalt, nationellt och internationellt. Med debattartiklar, organisationsfrågor, valkampanj, studiecirklar och politikutveckling.

Jag vet att jag skulle driva en tydlig feministisk politik och ekonomi i riksdagen. Om du också vet det har du två möjligheter: Rösta upp mig på listan eller jobba tillsammans med mig så vi når 15% i valet. 

Tack!

Du kan se min presentation HÄR, den börjar vid 3:16:43. 15% är den magiska gräns där även plats 46 på vår lista har en chans att komma in 🙂

 

Det sista som gjordes den första dagen var att rösta och dagen efter kunde den slutliga riksdagslistan presenteras, HÄR kan du se den fastställda listan.

Under söndagen fick vi även ta del av valplattformen, som du kan läsa HÄR, och vår valfilm, se den HÄR

Här ser du mig, som seriös riksdagskandidat. Jag anar att Fi kommer att blir ett spännande inslag i Sveriges riksdag i höst!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Arga Tanten och Systrarna Strul diskuterar adoptioner

Dags för ännu en podd. Den är gången diskuterar vi problematiken med internationella adoptioner och hur det hänger samman med den ännu pågående koloniseringen som sker i världen. Upprinnelsen till podden är det avslöjande som kom i slutet av januari om adoptioner från Chile, läs mer HÄR.

– Det var personer som arbetade för Adoptionscentrum som organiserade en stor mängd olagliga adoptioner. Många inblandade har berikat sig och pengar som adoptionsföräldrar har trott varit för omkostnader har gått rätt ner i fickorna hos en rad aktörer, säger Alejandro Vega, journalist på Chilevision.

Han bygger sina anklagelser på intervjuer med anhöriga, men även med olika myndighetspersoner som var aktiva under den här perioden. Han har också tillsammans med kollegor granskat handlingar och funnit att namnteckningar har förfalskats, att uppgifter om föräldrar har förändrats eller utelämnats och att historier om varför barn har adopterats har hittats på.”

https://archive.org/details/ArgaTantenOchSystrarnaStrulDiskuterarAdoption

Ursäkta för det dåliga ljudet. Felande mikrofon och en diskmaskin i bakgrunden.

I podden talar vi inte explicit om vilken politik Feministiskt initiativ har på området, men den stämmer väl med det vi tar upp. Så här står det bland annat i partiprogrammet:

”För att kunna diskutera internationell adoption måste vi förstå utgångspunkten och historien bakom den internationella adoptionen som den ser ut idag. Adoption bör förstås som en del av en ojämställd, ojämlik, postkolonial och global struktur där merparten sändarländer utgörs av antingen forna västkolonier eller länder som står under västerländsk kontroll. Merparten mottagarländer utgörs av resursstarka länder i det politiska väst och flödet av barn är enkelriktat. Internationell adoption måste förstås ur ett feministiskt klassperspektiv, där det främst är en resursstark medelklass som adopterar och socioekonomiskt utsatta barn som adopteras bort från föräldrar med svaga positioner i patriarkala samhällssystem.” 

”Sverige ska enligt Haagkonventionen inte adoptera från länder som inte når upp till kraven för adoption, men det görs likväl. Länder som har möjlighet att ge barn en familj inom ursprungsstaten adopterar bort dem till bland annat Sverige. Barn som lever i fattiga familjer adopteras bort i utbyte mot att familjen får ekonomiskt stöd. Feministiskt initiativ står upp för utsatta familjer globalt, inte bara i Sverige. Därför verkar vi främst för familjebevarande och att barn så långt det är möjligt får stanna i sina ursprungsfamiljer.”

”När en adoption väl sker måste familjen som tar emot barnet vara väl medveten om den situation i vilken barnet befinner sig. Även socialhandläggarna som har hand om fallet ska vara medvetna om vad en adoption kan innebära för ett barn. Föräldrautbildningen som adoptivföräldrarna går på måste kompletteras. Barnet kan komma att utsättas för rasism och i de fall där adoptivföräldrarna inte utsätts för samma strukturella förtryck och diskriminering är det viktigt att de görs medvetna om normerna barnet utsätts för.

Adopterade löper en fyra gånger högre risk att begå självmord än andra jämnåriga och drabbas i större utsträckning av depression. Inte bara föräldrar och socialhandläggare ska vara medvetna om vad adoption kan innebära för ett adopterat barn, i såväl ung som vuxen ålder. För att motverka depression och självmord hos adopterade behöver myndigheter som möter barn och ungdomar i deras vardag och myndigheter som särskilt arbetar med psykisk hälsa utbildas i adoptionsfrågor.

Barn som adopteras har inte valt sin situation själva, varken de som adopteras på etiska grunder eller de som adopteras på oetiska grunder. Möjligheten att lära sig sitt första modersmål och träffa sin biologiska familj måste finnas för de som vill. Adopterade ska ha möjligheten att lära sig språket som deras biologiska familj talar. Idag har adopterade inte rätt till hemspråksundervisning i sitt första modersmål. Feministiskt initiativ vill att adopterade ska ha tillgång till avgiftsfria studier i sitt första modersmål oavsett ålder.

Adopterade ska ha möjlighet att ta kontakt med sin biologiska familj. Som det ser ut idag ligger postadoptionsservice, som röttersök och återresor, på adoptionsorganisationerna. Dessa organisationer representerar privata intressen som kan kräva både medlemskap och avgifter för den adopterade. Återförening måste möjliggöras genom stöd till adopterade, ekonomiskt och psykiskt, genom statlig eller kommunal verksamhet.

För en global feminism, solidarisk med barn över hela världen, vill Feministiskt initiativ se till att barn får den familj de har rätt till.”

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Aktivist på väg!

Jag som alltid tror jag ska hinna blogga och läsa bloggar är lika förvånad varje kväll att det inte blev av den kvällen heller. Det beror förstås delvis på att jag fortfarande är osannolikt trött efter minsta ansträngning. Fysisk aktivitet tar mer kraft än psykisk, så länge den psykiska sker i ett tyst och ensamt rum. Jag försöker ändå göra något fysiskt ansträngande varje dag, även om det bara blir att röja lite i pysselrummet. Andra dagar har jag även ork att cykla en stund på motionscykeln. Men sen behöver jag vila och då försvinner hela dagen på nått sätt och det är kväll.

Delvis beror det på att jag har påbörjat valkampanjandet så smått. Jag har varit ute på några små äventyr och tränat på att prata politik och ser verkligen fram emot den här våren och sommaren. I den förra valrörelsen kom jag in först under sommaren och kände mig osäker på att svara på frågor om Feministiskt initiativs politik. Den här gången har jag både hållt flera studiecirklar om politiken, skrivit motioner och propositioner och formulerat svar på motioner, så jag känner att jag är extremt väl förberedd.

Jag poddar, skriver bloggar, råddar twitter, facebook och instagram för Fi Jämtland, förutom att jag är ute på olika aktiviteter både för Fi Jämtland och som Fi talesperson inom Gles- och landspygdspolitik. Då blir den här stackars bloggen lidande. Tyvärr. Men jag försöker hålla den vid liv och hoppas komma tillbaka mer kontinuerligt efter valet i september.

I helgen var jag på Unga Feministers valupptakt i Västerås och gladdes åt att träffa så många aktiva, välformulerade och engagerade feminister. Jag satt på scenen och blev utfrågad om vem jag är, hur vår Gles- och landsbygdspolitik ser ut och hur jag ser på att vara politiker/aktivist. På den sista frågan svarade jag att jag inte anser mig vara politiker eftersom jag ännu inte suttit invald i någon Kommun, Region eller i Riksdagen, men att jag tycker det är otroligt roligt och givande att vara aktivist.

Jag fick till och med berätta om mina katter, det bästa jag vet!

Citat Nora Håkansson, aktiv och driven politiker inom Fi och UF: ”Här har vi kandidaterna som är föreslagna till riksdagslistan som närvarar på Unga Feministers valupptakt. Ingrid(landsbygdspolitisk talesperson) och jag, medlem. En fantastisk talkshow/intervju med underbara Ingrid men är lite orolig över hur de ungas perspektiv ska kunna reppas i riksdagen när bara en riksdagskandidat som medlem varit här i helgen. Annars- FANTASTISKT! 💞 Underbara Ingrid Mårtensson om gles- och landsbygd. ”Nattågen går bara till Åre för skidturister, inte för oss som bor i Jämtland. Vi som bor här kan inte bara ses som en turistattraktion, vi lever här, vi är inte Disney land”

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Arga Tanten och Systrarna Strul diskuterar Staare 2018

Den här veckan är det Staare 2018 i Östersund. 2018 är jubileumsår – fira hundraårsminnet av det första samiska landsmötet på svenska sidan av Saepmie. Staare 2018 lyfter pionjärer, summerar hundra år och gör avstamp för framtiden.

Jag passar på att spela in en podd, där jag samtlar med Carmen Blanco Valer, Urfolkspolitisk talesperson för F!eministiskt initiativ, Lovisa Johansson, Gles- och landsbygdspolitisk talesperson för Unga Feminister, samt Lis-Mari Hjortfors, Lulesame och etnologi doktorand.

https://archive.org/details/ArgaTantenOchSystrarnaStrulOmStaare2018

Det panelsamtal som vi pratar om i podden kan du se del 1 HÄR och del 2 HÄR. Inte lätt att sända live när wifit envisas med att kasta ut din enhet mitt under sändningen.

Samtalspanelen

I morgon kan du lyssna på Carmen i Storsjöteaterns foajé klockan 12.30, (HÄR), fika med oss på Miun, i sal L 210b, 13.30-15.00, (HÄR) och återigen lyssna på Carmen när hon föreläser om ”Till försvar av Moder jord – urfolkskvinnors syn på feminism och kvinnokamp i latinamerika” (HÄR).

Hoppas vi ses!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Jag är på Staare 2018!

Som enda rikspolitiska parti har Feministiskt initiativ evenemang under Staare 2018. Eftersom vi i vår politik på allvar menar att hela landet ska leva och att urfolk ska tillerkännas sin rätt så anser vi det mycket viktigt att vara med under den här veckan, vintervarianten av Almedalsveckan. Du har flera möjligheter att träffa oss; Carmen Blanco Valer, Urfolkspolitisk talesperson, Ingrid Mårtensson, Gles- och landsbygdspolitisk talesperson och Lovisa Johansson, Landsbygdspolitisk talesperson för Unga feminister.

Feministiskt initiativs talesperson för urfolkspolitik, Carmen Blanco Valer leder en samtalspanel där samiska kvinnor delar med sig av sina personliga tankar kring frågor som har med jämställdhetsfrågor, feminism, samisk självstyre och andra prioriterade frågor utifrån ett kvinno- och queer samiskperspektiv. Det sker onsdag den 6 februari, klockan 1500-1600 i sal G 2351 på Campus, HÄR. Carmen föreläser dessutom om urfolkskvinnors perspektiv på feminism och kvinnokamp i Latinamerika på torsdag den 7 februari klockan 1500-1600 i sal L 210b på Campus, HÄR.

Utöver det så talar Carmen i Storsjöteaterns foajé på ”I Saepmie talar vi…”- den politiska arenan torsdag den 8 februari kl. 12.30-13.00, HÄR. Vi har öppet för Fika med Fi 1300-1500 onsdag i sal G 2351 på Campus, HÄR, och torsdag i sal L 210b på Campus, HÄR. RFSL är med under fikat och Carmen, Lovisa (Unga Feminister) och jag, Ingrid (talesperson gles- och landsbygdspolitik) turas om att finnas på plats för att svara på frågor om vår politik, berätta om den eller bara samtala om feminism. Det är ni som är gäster som bestämmer vad fikat ska innehålla.

Här kan du se hela veckans alla programinslag.

Om du är i Staare/Östersund, kom och träffa mig!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Kött och miljö

Som talesperson för Gles- och landsbygdspolitiken inom Feministiskt initiativ bjuds jag ibland in till artiklar som andra skriver. Efter att jag läst artikeln föreslår jag kanske någon ändring, men oftast är artikeln så bra skriven att jag kan gå med direkt. Så var det i det här fallet, som handlade om en debattreplik.

Ursprunget var att Centern i Västra Götalandsregionen skrivit en artikel om hur kött inte påverkar miljön (HÄR). Artikeln är ganska svår att förstå. Rubriken handlar om miljö, men inledningen om hälsan. De rosar all industri som finns inom regionen men säger senare att det är industrin som är den stora miljöboven.

Eftersom Fi sitter i Göteborgs kommun och i övrigt är mycket aktiva i hela Västra Götaland så ville vi tala om hur vi ser på det hela och dessutom rätta till de felaktigheter som Centern påstår i artikeln. Så HÄR blev vårt svar. Vi fokuserar på att titta framåt istället för bakåt.

”Eftersom det är ett faktum att vi måste minska köttkonsumtionen, och därmed produktionen, behövs det politisk vilja att stötta ett jordbruk i omställning. Att klamra sig fast vid en ohållbar situation med hjälp av falska argument kan aldrig bli konstruktivt. Det är inte att värna jordbruket. I stället behöver Sverige politiker som vågar stötta ett hållbart och lönsamt jordbruk med fokus på ökad självförsörjning.”

Vi var inte de enda som reagerade på Centerns utspel. Även forskare undrade hur de tänkte och skrev ett inlägg (HÄR):

”Håkan Pleijel, professor på institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet tycker att Centerpartiet försöker trolla bort miljöproblemen kring köttproduktionen genom sina ”svepande formuleringar”.

– Ett av de viktigaste problemen med centerpartisternas artikel är att de genom en ganska luddig argumentation blandar ihop stor köttkonsumtion i allmänhet med en mycket mer begränsad konsumtion av naturbeteskött. Betande djur har en viktig roll i landskapsvården, men det mesta kött som konsumeras produceras inte på detta sätt.”

I en debattreplik på max 2500 tecken är det en utmaning att få med alla olika perspektiv och parametrar. I vår politik menar vi att det är den industriella djurhållningen som bör vara överst på prioriteringslistan när det handlar om kött och klimat, oavsett var den sker. Det betyder i andra ändan att det inte är de små, mer eller mindre självförsörjande bruken som vi målar upp som den största klimatskurken. Faktum är ju till och med att kärnan i vår replik handlar om att bryta isär kopplingen mellan småbruk och industriell djurhållning. Den täta associationen som görs med flit i till exempel centerns argumentation gör det omöjligt att diskutera industriell djurhållning utan att bli beskylld för att samtidigt vilja förstöra för alla småbruk.

Importen är naturligtvis är viktigast att få ner, eftersom den utöver produktionen av köttet skapar större utsläpp än den inhemska produktionenvid bland annat transporterna hit, och orsakar annan miljöskada som är förenad med hur köttindustrin i andra länder ser ut, till exempel antibiotika, foderindustrin och markanvändning. Men vi vet redan idag att även inhemsk köttproduktion också måste minska på något sätt om Sveriges klimat- och miljömål ska nås. Allra bäst vore om det gick att göra det genom att ställa om från storskalig industriell djurhållning i första hand, framför att drabba näringsverksamheten i ekologiska småbruk. Centerns bild av att det är omöjligt att minska svensk köttproduktion är ju inte sann, och det är oärligt att hela tiden knuffa fram småbruken som kanonmat i den debatten. Det vore väl i så fall rimligare om småbrukarna också ställer sig på den sidan som vill ställa större klimatkrav på den industriella produktionen.

Tittar vi på hur Sveriges klimatmål är uppställda så är det allmänt känt att total klimatpåverkan från produktion utomlands inte räknas in, vilket F! är emot, och att användningen av kraftfoder och mineralgödsel som produceras utomlands därför inte räknas in i de ca 6-7 miljonerna ton koldioxidekvivalenter som svenskt lantbruk skapar idag i utsläpp (växt- och djurverksamheter sammanräknade). Där blir det återigen som tydligast att det är den stora industriella djurhållningen som skapar de största klimatavtrycken, trots att det ibland framförs att långsamt växande djur är sämre för klimatet. Det är precis därför som vi avslutar artikeln med att just fokus på självförsörjning behöver få större plats i Sveriges nästa livsmedelsstrategi.

För den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderar jag Naturvårdsverkets rapport 6456, Köttkonsumtionens klimatpåverkan (HÄR). Naturvårdsverket skriver till exempel att ”köttkonsumtion bidrar till stora utsläpp från jordbruket i Sverige lika väl som utomlands. Därför hör köttkonsumtionen, tillsammans med vårt internationella flygande, till konsumtionsmönster som behöver brytas för att nå klimatmålen”.

 

Inom Feministiskt initiativ använder vi forskning som underlag för våra politiska förslag!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Listan och jag

I slutet av februari träffas Fi ombud från hela landet för att dels rösta på en partiledare som ska dela partiledarskapet med Gudrun Schyman, dels hur vår riksdagslista ska se ut. Vi har en gemensam lista för hela landet och jag hade både nominerat mig själv och blivit nominerad av andra. Under hösten och början av det här året har valberedningen arbetat intensivt med intervjuer och referenser för att få fram en representativ lista och i går kom den.

Som andra partiledare föreslår de Gita Nabavi, som idag är ordförande i styrelsen. Jag satt tillsammans med henne i styrelsen under förra mandatperioden och tycker det är ett mycket bra förslag.

På listan hoppade jag raskt över de första namnen och scrollade ner för att se var/om jag fanns med. På plats 46 står Ingrid Mårtensson! Det innebär, i och föär sig, att vi behöver 15% av rösterna för att jag ska komma in i riksdagen, men vad gör väl det. Jag finns med på förslaget, för mig är det STORT!

HÄR kan du läsa valberedningens motivering, HÄR hittar du hela listan, och så här presenterar jag mig:

Jag är en bra riksdagskandidat därför att…
Jag är en arg tant och det finns alldeles för få av oss i ledande positioner. Jag är feminist ut i fingerspetsarna och kan tala och skriva så andra förstår. Jag vet hur det är att bo i glesbygd och hur det är att arbeta inom både manligt kodade och kvinnligt kodade arbeten. Jag vet hur det är att vara utbränd, sjukskriven och arbetslös, och hur det är att jobba på myndigheterna som hanterar detta. Jag är snabbtänkt och kunnig, flexibel och allsidig. Om jag varit ödmjuk hade jag varit perfekt.

Jag brinner för dessa politiska frågor
Mänskliga rättigheter, mänsklig säkerhet, rättvisa, jämställdhet och jämlikhet. Ett demokratiskt samhälle där alla kan delta på sina villkor och allas röster är lika mycket värda. Hur vi alla ska kunna färdas väl genom livet, från vaggan till graven ur ett globalt perspektiv.

I valrörelsen kommer jag…
Som representant från inre Norrland behöver jag tala om de levnadsvillkor som finns här och visa hur Fi-politik är viktig för vår framtid. Jag kommer visa att F! inte enbart är ett storstadsparti.

Nu återstår att se vad som händer när ombuden röstar, så det kommer ett nytt inlägg om det här i slutet av februari. Oavsett listplats eller ej så kommer jag att ägna våren och sommaren åt intensivt valkampanjande, det ska bli så kul!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

#allmänhandling #metoo

Jag har engagerat mig i ytterligare ett upprop inom #metoo. Jag och många fler blev fundersamma över en artikel som publicerades i höstas, om att anmälningar om sextrakasserier var så få inom myndigheter. HÄR. Samtidigt fanns ett antal olika upprop på gång inom just myndigheter och offentlig sektor. Så, en smart person såg till att göra ett samlat upprop, som jag till en början enbart skrev under och delade i mitt flöde. Men när det närmade sig publicering behövdes fler i administrationen så jag anmälde mig till det. Tyvärr blev jag i samma veva superförkyld och kunde inte prata, men jag gjorde några små textkollaruppgifter i alla fall.

I dag lämnades uppropet över till Civilminister Ardalan Shekarabi.

(bilder tagna av en av överlämnarna)

Dagens Nyheter var med hos ministern och var de som först publicerade uppropet, HÄR, där vi bland annat skrev:

”Vi vill att alla myndighetschefer lika tydligt ska signalera att det är nolltolerans mot sexism som gäller. Framförallt hoppas vi att vårt upprop ska leda till att var och en av oss vågar säga ifrån i framtiden, utan att riskera att bli utfrysta eller förlora chansen till jobb – det sistnämnda gäller särskilt unga, visstidsanställda kvinnor som inte vågar säga ifrån och göra sig impopulära.”

I uppropet finns det även med vittnesmål som visar att sexismen tyvärr finns även inom offentlig sektor, trots att antalet anmälningar är så lågt. Här är några exempel:

”Jag blir varnad av flera kvinnliga kollegor för en äldre manlig medarbetare som är känd i kommunen för att ta på kvinnliga kollegor och på olika sätt få dem att känna sig obekväma med sina kommentarer redan när jag börjar på arbetsplatsen. Flera gånger kommer han med opassande kommentarer om kvinnor, påpekar ofta hur mycket högre lön han har och varenda gång rapporterar jag och kollegorna detta till vår närmaste gemensamma chef. […] Vi är nu flera i den lilla arbetsgruppen som vägrar sitta i privata möten med honom utan chefen närvarande. Men hans beteende är detsamma och cheferna bemöter alla klagomål med att han är ”kramgo” och en äldre generation.”

”Hade precis gjort min första större föredragning av ett ärende på kommunstyrelsens sammanträde. En manlig kollega frågade efteråt hur det hade gått, glad över frågan svarade jag att det gått riktigt bra. Hans nästa fråga var då; ”visade du brösten, eller?””

”Statlig myndighet. Man på lite högre position än handläggare anklagas efter en fest för sexuella trakasserier mot två kvinnor. De får betalt för att lämna myndigheten, han blir chef.” 

Jag har arbetat inom tre olika stora myndigheter, Försvarsmakten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag har redan skrivit exempel på hur det var att arbeta inom Försvarsmakten, HÄR,  HÄR, HÄR, HÄR  och HÄR. Jag har under mitt liv stött på sexism både privat och på jobb, och på samtliga av de jobb jag haft. Inte alltid i form av sexuella trakasserier, men utan undantag har sexistiska normer präglat samtliga mina arbetsplatser. Privat har jag skrivit om blottaren HÄR, men det har förstås varit fler, större och mindre händelser vid olika tillfällen under hela mitt liv. Inom Försvarsmakten var det bara mer tydligt och uppenbart. På ett sätt är det nästan lättare att hantera än den sexism som fanns inom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Där är den mer dold, mer i smyg, och därmed även svårare att visa upp och sätta fingret på. Men den finns där, jag känner igen mig i allt för många av de vittnesmål som kommit in till #allmänhandling. Som är långt fler än vad som publiceras i tidningen!

Även det här uppropet fick bra täckning i media. HÄR och HÄR kan du läsa ytterligare två artiklar i DN med intervjuer och reportage från mötet med ministern. HÄR kan du läsa vad Publikt, fackförbundet STs tidning, skrev, och HÄR vad Akademikern, Akademikerförbundets tidning, skrev.

I dag läste jag även den HÄR artikeln, som beskriver hur sexuella trakasserier och övergrep inte handlar om sex, utan om makt. Tack och lov med den har texten i sig:

”För tydlighets skull ska sägas att inget av detta är något nytt. Detta har kvinnor påtalat så länge någon kan minnas, men sällan har de blivit tagna på allvar. Istället har problemen sopats under mattan och de som vågat höja sina röster har förminskats – och därmed i praktiken än en gång utsatts för ett maktövergrepp, men den här gången inte av enskilda individer med makt utan från samhället i stort.”

Missförstå mig rätt: jag tycker det är bra att det här lyfts fram – igen – att sexuella trakasserier och övergrepp inte handlar om sex utan om makt. Jag tycker det är bra att artikelförfattaren påpekar att vi har sagt detta i evigheter. Men en liten irritationstagg sticker i mig när jag inser att det plötsligt blir en tyngre analys av det – när det kommer från en man…

Nu hoppas jag på att #metoo blir en våg av kraft som inte tar slut. Nu behöver vi gå vidare och se vad vi kan göra för att förändra det här, och jag hoppas att jag kan vara en aktiv del av den förändringen!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget: