Solidaritetsveckan är över, vad gör vi nu?

Nu är Solidaritetsveckan för kampen mot rasism och rasdiskriminering över, men arbetet fortsätter självklart. I vårt partiprogram (Kapitel O, Feministisk antirasism, läs hela HÄR) står bland annat:

”Feministiskt initiativs politik ifrågasätter den norm om ”svenskhet” som baseras på ett vitt,västerländskt, kristet arv. Den antirasistiska politik som Feministiskt initiativ bedriver utmanar den etablerade och diskriminerande strukturen som upprätthåller etniskt baserade privilegier i samhället.”

”I dagens samhälle utsätts människor, som inte passar in i en vit, västerländsk norm, för rasism och marginalisering. Konsekvensen blir att icke-vita kvinnor också upplever könsförtryck genom rasistiska konstruktioner av kön. Könsstrukturer och rasistiska strukturer förstärker och upprätthåller på så sätt varandra.”

”Den nuvarande integrationspolitikens mål är att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, oavsett etnisk tillhörighet. Trots det vilar den på rasistiska antaganden om människors inneboende olikheter. Feministiskt initiativ vill flytta fokus. Istället för att diskutera hur invandrare ska integreras vill Feministiskt initiativ belysa och bearbeta den strukturella diskriminering som hindrar människor från att delta i samhället på lika villkor.”

”Allt oftare baseras den nutida rasismen på påstådda kulturella skillnader istället för, som tidigare, på föreställda biologiska skillnader mellan olika folkgrupper. Den kulturrasism, som blir följden, bygger på föreställningar om att ”kultur” kan användas för att förklara skillnader i egenskaper, förmågor och färdigheter bland människor. Parallellt med kulturrasismen förekommer även en utbredd vardagsrasism. Feministiskt initiativ anser det viktigt att utveckla en medvetenhet om sambanden mellan globala maktförhållanden och den rasism som i allra högsta grad förekommer i Sverige.”

”Gränser skapar ett ”vi och dom”, bidrar till att skapa rädsla för andra människor och utgör rasismens fundament. Istället vill vi bygga en värld efter principen att jorden tillhör oss alla och ska med omsorg och respekt delas rättvist mellan hela jordens befolkning.”

”Nationalistiska strävanden att bygga homogena stater har ofta inneburit tvångsassimilering och förtryck av nationella minoriteter. Sverige har inte varit något undantag. Feministiskt initiativ uppfattar därför minoritetspolitik som en del av det antirasistiska arbete som Fi vill bedriva.”

Om du har svårt att se att det skulle finnas så mycket rasism i Sverige kan du läsa någon av de här artiklarna, som alla är från den senaste veckan:

”Han ville slita av mig sjalen”

Vägrade ta flykting till akuten

Resenärer delades upp, HÄR och HÄR

Lilla P – din present borde vara kroppslig integritet

Nancy slår tillbaka mot rasismen

»Vi låter oss inte tystas!«

Men vad ska vi då göra, hur kan vi förändra samhället så att det här inte sker?

Första steget är att inse sin egen del i den rasism som finns i vår vardag. Det vi inte ens reflekterar över. När vi väl uppmärksammar och ser beteenden, uttalanden och strukturer kan vi börja påverka dem och på sikt förändra dem.

Den som är rasifierad utsätts dagligen för olika former av förtryck, så ofta att det till och med ibland normaliseras och upptäcks först de gånger rasismen inte sker. Som rasifierad kan det kännas övermäktigt att påpeka rasismen och ta diskussionen varje gång något inträffar, en kanske bara orkar det vid enstaka tillfällen. Den som hör till vithetsnormen har, utöver alla andra fördelar, privilegiet att själv välja om en vill engagera sig eller inte. För att vara en god allierad bör en vara uppmärksam på det som sker och backa upp om och när det behövs. 

För en god allierad i kampen mot rasism och rasdiskriminering kan det hjälpa att tänka på hur en vill att män ska agera i arbetet mot könsmaktsordningen. Ge plats, lyssna, bekräfta, men inte ta över. Däremot får män gärna bedriva feministiskt arbete i manliga rum och sällskap. På samma sätt kan en vara god allierad till rasifierade. Ge plats, lyssna och bekräfta. I vita rum, var den som agerar aktivt mot rasism. Påpeka diskrimineringar, ifrågasätt uttalanden, uppmärksamma fördomar. Det är inte alltid lätt och inte populärt, men minns då att du har möjligheten att välja, vilket den som rasifieras inte har.

Att ta diskussionen kan ske på många sätt. I många fall hamnar det mer i en debatt, där den du vill diskutera med bara blir mer och mer fast i sin egen syn och vill få dig att ändra din syn. För den som orkar och kan så är giraffspråket, det empatiska samtalet en väg att gå. Empatisk kommunikation eller giraffspråket är en kommunikationsmodell som underlättar dialog och mänskliga relationer. Modellen utgår från ett förhållningssätt som är respektfullt och som utgår från ärlighet, öppenhet och empati. Istället för att analysera vad som är fel med den man talar med eller hos sig själv och försvara sig eller anklaga, uttrycker vi våra behov och önskemål rakt och ärligt. Läs mer HÄR och HÄR.

För den som inte alltid orkar vara giraffen kan det vara värt att tänka på att även om du inte nå fram till den som du diskuterar med så kan det du säger tas in av andra som befinner sig i närheten, och de kan få en förklaring till det som sker och en förståelse för vad som är fel, och därmed har de påbörjat sin egen reflektion, vilket i sig är bra.Vi gör det tillsammans, vi backar varandra och varje litet steg är ett steg närmre ett bättre samhälle!

IMGP6435rev

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud