En riktig våldtäktsman

En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam

En riktig våldtäktsman

För ett tag sedan läste jag Wennstams ”Flickan och skulden”och blev glad, ledsen och arg. Glad över att jag äntligen läst den, ledsen på grund av det tragiska innehållet och arg över att samhället skapar en kultur som ger det här resultatet. Samma kultur som resulterar i att polisen i Östersund rekommenderar kvinnor att hålla sig hemma (läs HÄR), samtidigt som de kan ställa upp med horder av poliser vid en fotbollsmatch. I den boken hade Wennstam granskat ett antal våldtäktsdomar med fokus på de drabbade. I den här boken byter hon fokus och granskar istället de som våldtar. Syftet är att vi ska lära oss mer om våldtäktsmännen. Det handlar inte om att kvinnor ska begränsa sina liv för att inte bli våldtagna, det handlar om att förhindra män att våldta.

Fortfarande är det djupt tragiskt att läsa, och inse hur mycket ont människor (män) kan göra andra. Att inse hur våldtäktskulturen gör kvinnor ansvariga, på männens bekostnad. I samma ögonblick som vi skuldbelägger offret ”Hon skulle inte ha klätt sig så, druckit så mycket, gått där, släppt in honom i lägenheten”, så säger vi även att mannen/männen inte kan hantera sina egna drifter, inte kan ta ansvar för sitt eget agerande.

En annan sak som den här boken synliggör är det absurda i att kalla våldtäkt för sex. Rubriker som skriver att ”Mannen hade sex med kvinnan mot hennes vilja” på olika sätt gör att männen kan gömma sig bakom sina drifter, som vi genom våldtäktskulturen lär oss är omöjliga att motstå. Men våldtäkt handlar inte om sex, det handlar om makt. En av de saker Wennstam belyser i boken är hur ofta, särskilt under gruppvåldtäkter, som mannen/männen inte klarar av att penetrera kvinna. Ofta drabbas då kvinnan ännu hårdare, på andra sätt, så mannen kan behålla sin manlighet, sin självbild.

I boken belyses även medias roll i den bild vi har av våldtäktsmän, i ett samspel med rättsväsendet. Media är inte intresserade av att skriva om den medelålders mannen, med akademisk utbildning och fast jobb, som anmälts av sin fru för våldtäkt, men om det är utlandsfödda, lågutbildade och/eller kriminellt belastade blir det mer säljande rubriker, så krass är världen. Media skriver allra helst om de otäcka våldtäkterna, som begås av flera män, helst mot det media kan beteckna som ”en respektabel” kvinna, som överfalls utomhus. Det här gör att vi som läser får en skev bild både om vem som våldtar och var våldtäkter sker. Sanningen är att de flesta våldtäkter begås av någon kvinnan känner och att det sker inomhus i bekanta omgivningar.

Till det kommer att rättsväsendet, visar forskning, har lättare att fria om de anklagade är mer lika nämndemännen, alltså är äldre, talar felfri svenska och har fast jobb, särskilt om kvinnan inte hör till samma samhällsklass. Även polisens utredningar visar brister, ofta utifrån samma kriterier som nämndemännen, brister som dessutom skiljer sig över landet. Dessutom har annan forskning visat att det är mäns syn på vad som är ett övergrepp och vad som inte är det som präglar både utredningar och rättegångar, inte kvinnans.

En viktig bok att läsa, och att be sina bekanta att läsa, gärna tillsammans med ”Flickan och skulden”. Vi har ett samhälle som i just det här brottet skuldbelägger offret och dessutom skapar en bild av förövaren som inte stämmer med verkligheten samtidigt som män görs till ansvarslösa barn i just frågan om sin sexuella drift. Här finns ett gigantiskt förbättringsområde, men vi behöver hjälpas åt. Inte ursäkta männen, inte gå på medias bild av vad en våldtäkt är. Lyssna och tro på kvinnor som blivit våldtagna och inte urskulda eller ursäkta männen!

IMGP1200

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud