Resumé över året som gått…

För drygt ett år sedan skakades Östersund av en presskonferens. Ja, jag säger att vi skakades av presskonferensen, betydligt mer än vad som föranledde presskonferensen. Polisområdeschefen i Jämtland gick ut och uppmanade kvinnor att inte vara ute själva efter mörkrets inbrott (som är vid 18-tiden den tiden på året), helst skulle vi stanna hemma (HÄR). Vi i Fi Jämtland reagerade starkt och skrev en debattartikel (HÄR), där vi bland annat pekade på att det återigen är kvinnor som bär ansvaret för att inte bli överfallna. Det blev mycket debatt i hela Sverige om det här, där det både fanns dem som höll med oss och de som menade att polisen agerat rätt.

Jag trodde att polisen menade väl, men att det ändå blev fel.

Men sen under sommaren kom ytterligare polisuttalanden, där en idrottsman som antastat två kvinnor på en bar i Östersund, urrsäktades med att kvinnorna hade stora bröst som inte gick att undgå att komma åt (HÄR). Återigen reagerade vi, den här gången tillsammans med vänsterpartiet (HÄR) och visade att det återigen är kvinnornas ansvar att män inte tafsar på ens bröst, även om det är svårt när en har så stora bröst att de tydligen fyllde hela baren… Vi uppmanade polisen att ta itu med kulturen på arbetsplatsen och erbjöd vår hjälp med föreläsningar och annat som kunde behövas.

Polischefen svarade (HÄR), och som väntat svarade han att vi hade fel. Han hade INTE uppmanat oss att hålla oss inne (men kolla gärna på presskonferensen jag länkade högre upp och se hur du uppfattar det) och en enstaka polis uttalande visar inte att kulturen är felaktig. Nu har jag en ekonomie magister i ledarskap och organisation och har i flera år arbetat med just arbetsplatskultur, så jag kan med säkerhet säga att det är polischefen som har fel i just den frågan. Han menade dessutom att de arbetat med frågorna sen 1996. Vilket förstås får mig att undra HUR de arbetat med frågorna när de uppenbarligen fortfarande har så skev syn på kvinnor och kvinnors utsatthet. Vi svarade med en kort insändare (HÄR), men tog även tag i den här delen av polischefens debattartikel:

”Polisens kommande medborgardialoger inför medborgarlöftena kommer att vara ytterligare en kontaktyta även gällande kvinnofrid. Kvinnors trygghet är prioriterat för polisen, tro inget annat.”

Jag personligen besökte en medborgardialog, talade med de poliser som var där, fick lämna mina kontaktuppgifter som de skulle lämna till sin utbildningsansvarig, för att vi skulle kunna fortsätta diskutera hur polisen kan bli bättre på frågorna om just kvinnofrid. Jag skickade även in erbjudandet via polisens mail.

Nu, mer än ett halvår efteråt, har polisen fortfarande inte svarat oss. Detta trots att det i förvaltningslagen står att en myndighet skyndsamt, utan onödig fördröjning, ska besvara medborgares frågor. Och när medborgarlöftena publicerades fanns inget av det vi önskat med (HÄR). I vår första debattartikel skrev vi bland annat:

”Dessutom innebär polisens uppmaning att kvinnor stannar i sina hem, vilket för många kvinnor, absurt nog, kan vara farligare än att vistas ute på stan ensam under natten. När det gäller våld, misshandel och sexuellt våld är kvinnor mest utsatta i sina hem, av sin partner och andra närstående. Brottsförebyggande rådets statistik är tydlig: I tre av fyra fall är den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan. I genomsnitt 20 kvinnor misshandlas till döds varje år av en närstående, och i 17 fall är gärningsmannen en man som de har eller har haft en relation med. Dödligt våld i nära relationer är ofta resultatet av en längre tids våldsutövning.”

I den andra, vår avslutande insändare, skrev vi:

”För knappt ett år sedan kom statistik som visade att knappt två av tio våldtäkter klaras upp i Sverige. I Jämtlands län är det ännu sämre, en av tio försök till, eller fullbordade våldtäkter klaras upp här.”

Inget av det här åtgärdas i medborgarlöftena, det enda som finns med är två (2!!!) trygghetsvandringar i komunen…. Det går att läsa mer om mina analyser av det här HÄR, HÄR, HÄR och HÄRHÄR hittar du ett poddavsnitt som till del handlar om hur Polisen i Östersund agerat. HÄR hittar du en recension av boken ”En riktig våldtäktsman”.

I samband med 8 mars i år skrev vi en ny debattartikel (HÄR) för att återigen uppmana polisen och kommunen att arbeta med frågorna om kvinnofrid och att lägga ansvaret där det ska vara, på förövaren och inte på offret. Den olyckliga presskonferensen lever nu sitt eget liv, och har bland annat använts av Women for Trump Movement i USA för att visa på vad som händer i ett land som tar emot många av de som flyr och söker asyl.

Så, hur gick det då med förra årets presskonferens?  De flesta fallen lades ner (HÄR), det enda som gick till rättegång var det där en man stoppat in sina fingrar i munnen på en kvinna (HÄR). Hon arbetar hos polisen och hennes partner är polis. Det goda som presskonferensen ändå hade med sig, men som även förstärkte idén om en överfallsvåg i kommunen, var att fler kvinnor anmälde det de utsattes för och vågade berätta om händelser tidigare i livet (HÄR). För en gångs skull blev kvinnor trodda Så länge som de beskrev gärningsmännen som ickesvenska. För nåde oss som berättade hur vi blivit utsatta av män med samma bakgrund som oss själva, ända sen vi var unga flickor. Då var vi feminazis, rabiata och skulle kastas ut ur landet med huvudet före (och det var de något sånär rumsrena kommentarerna). Jag skrev ett inlägg just om reaktionerna förra året (HÄR).

I kommande inlägg ska jag beskriva till hur jag ser på förra årets händelse så här i efterhand.

 

 

Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud