Länge sedan…

…jag skrev ett inlägg.

Jag är sjuk. Ja, nu har jag ju varit sjuk i drygt tre år, så jag borde ju vara på bättringsvägen. Tyckte nog att jag var det oxå efter semesterresan över jul och nyår. Jag orkade långt ifrån allt under resan, men jag orkade mer än jag trott. Sen kom det stora bakslaget när Försäkringskassan beslutade att jag var frisk nog att arbeta mer än 75% och drog in min sjukpenning, du kan läsa me om det HÄR.

Efter det har jag försökt ”arbeta” 25 % för att få in någon form av försörjning. Jag skriver ”arbeta” med ””, eftersom det innebär att jag tar mig till jobbet och sitter på ett kontor två timmar per dag utan att göra nått. Det finns inga arbetsuppgifter för mig. Jag var tidigare chef över Servicedesk för Arbetsförmedlingen iÖstersund, och det finns två sorters arbeten att göra där. Vara chef eller hjälpa datoranvändare via telefon. Det första kan jag inte vara längre eftersom det gjorde mig sjuk och för att vara det andra krävs betydligt mer datorkunskap än jag någonsin haft.

Så, jag sitter på ett kontor i två timmar och åker sedan hem för att befinna mig i halvt om halvt dvala resten av dagen. Oftast får jag sen migrän under natten och får sjukskriva mig de 25% jag försöker jobba. Fast eftersom Försäkringskassan tycker jag är frisk så får jag ingen sjukpenning för den tiden, trots läkarintyg. Under en månad kommer jag upp i totalt 10% ”arbete”, om jag har tur, vilket jag ska leva på en hel månad.

Övriga 75% är jag på papperet tjänstledig från jobbet, och har skrivit in mig som arbetssökande å Arbetsförmedlingen. Det innebär blanketter som ska fyllas i och möten att gå på, som i sin tur tar ork och energi så jag får migrän och inte kan jobba.

Jag kanske kan få a-kassa för de 75% men för att få det behöver jag fylla i blanketter och ta kopior på olika intyg. För att kunna göra det på jobbet behöver jag ett särskilt kort som jag ska beställa via datorn och som sen ska aktiveras via koder som jag ordnar via datorn. En dator som jag hälften av mina arbetsdagar inte ens klarar av att logga in i, än mindre hitta de program jag behöver för att beställa kort.

Utöver det går jag till läkare, psykolog, arbetsterapeut och en coach som ska rehabilitera mig. Fantastiskt bra med alla resurser, jag är överlycklig över att ha en chef som vill mitt bästa, men alla de här mötena tar ännu mera energi och ger mig migrän så jag inte kan jobba.

Coachen är dessutom ett orosmoln, trots att hen är fantastisk. Hens främsta uppdrag är att få mig att säga upp mig och söka ett annat jobb. Det är något jag själv vill, på sätt och vis, eftersom jag inser att jag inte kommer att kunna sköta nått av jobben på min nuvarande arbetsplats. Men jg kan inte söka jobb som det är nu. Jag måste vara rehabiliterad först, och det innebär att rehabiliteringen genomförs med piska (uppsägning) och morot (avgångsvederlag), vilket tyvärr inte är bästa sättet att rehabilitera en utmattad.

Det värsta i det här är att jag tappat mina ord. Under alla år sen jag lärde mig läsa har orden varit med mig, mina bästa vänner. Även i djup depression och grav utmattning har kjag kunnat läsa och förstå och dessutom formulera mina egna tankar i skrift. Det är borta. Just nu, tänker jag, just nu. De måste komma tillbaka!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud