#metoo

I samband med avslöjandet i USA om Mediamogulen Harvey Weinsteins övergrepp på kvinnor (läs till exempel HÄR) så startades hashtaggen ”metoo” där kvinnor berättar om olika former av övergrepp de utsatts för av män. Det sprider sig över världen och många kvinnor i Sverige har valt att dela med sig av sina upplevelser, läs till exempel HÄR.

Jag, som så många andra kvinnor, har nästan svårt att välja vad jag ska berätta om. Om ”kompisen” som var trött och full och somnade på min soffa, för att sen mitt i natten inte alls vara trött när jag vaknade av att han försökte dra av mig mina trosor (på ren adrenalin lyckades jag slänga ut honom och låsa dörren). Om chefen som ville jag skulle följa med honom till hotellrummet och vägrade låta mig lämna hissen innan han fått en kram. Om alla de okända män som i trängsel på klubbar, konserter, barer, ”råkat” komma åt delar av min kropp och nypt, klämt och tagit för sig i skydd av mörkret. Om kollegan som tyckte jag borde hjälpa honom med hans morgonstånd. Det blev till sist den här jag valde:

Under tidigt 80-tal bestämde sig en vän och jag för att ta en budgetsemester. Vi skulle ta oss till Göteborg för att hälsa på kompisar där, men resan måste bli billig. Alltså liftade vi, det var vanligt i vår bekantskapskrets på den tiden och vi hade gjort det många gånger förr om än inte lika långt som den här gången. Vi hade en rutin för liftandet, som vi använde oss av även på den här resan, vi turades om att sitta fram och vara trevlig mot den som plockat upp oss, så kunde den andra av oss slappna av i baksätet. Första dagen tog vi oss till Gävle, gick ut och roade oss och sov på ett billigt pensionat. Nästa dag var vi trötta, men det var lång resa kvar så vi stack ändå ut tidigt och började lifta. Vi tog oss strax förbi Sandviken, men sen började det gå trögt.

Den som liftat vet att det är skitjobbigt att stå länge på samma ställe och vänta. Vi stod mitt i ett litet samhälle och bilar passerade men ingen stannade. Vi blev mer och mer stressade, vi ville hinna längre under dagen än bara några mil. Det var en gassande varm dag, det gjorde oss säkert ännu mer irriterade och stressade.

Så stannade en bil med en ensam man i. Det var min tur att sitta fram och när jag tittade in i bilen kände jag att den här bilen vill jag inte gå in i. Men min kompis hade redan hoppat in i baksätet med våra ryggor, så jag klev in jag med. Han körde raskt iväg, snart var vi ute på landsvägen med skog runt oss. Jag hade fortfarande inte tagit mod till mig att börja prata med honom, men jag undrade varför han kliade sig så intensivt på låret hela tiden.

Min vän i baksätet blev irriterad på att jag inte löste min uppgift som jag skulle, att konversera föraren, så hon gjorde det istället. Följande samtal utspelade sig:

Vän: Vart är du på väg för någonstans?
Förare: Är ni någe kåt då?
Vän: (som tror hon hört fel, han bratar kanske om sin kåk) Ursäkta, vart ska du?
Fö: Jag undrar om ni är någe kåt då?
Vän: (chockad) Nej, inte just idag.

Vid det laget hade jag vågat mig på att kolla vad kan ”kliade” på och såg att han var naken under skjortan (där jag trodde han hade shorts på mig när jag klev in i bilen) och satt och onanerade för fullt samtidigt som han körde bilen i 90-100 km i timmen.

Jag och vännen skrek i högan sky, ”Stanna, släpp av oss!” men han svarade bara ”Inte förrän jag är klar.”. Vi fortsatta gallskrika och jag som satt fram tryckte mig mot dörren och tänkte att jag kräks om det kommer så mycket som en droppe av hans sats på mig.

När han var klar körde han in på en busshållplats in the middle of nowhere och stannade bilen, jag slängde mig ur och hann bara tänka tanken ”Vad gör jag om min vän blir kvar i bilen” (det här var på den tiden då de flesta bilar bara hade dörrar fram) när jag ser henne komma som skjuten ur en kanon dykande över framsätet ut genom dörren med en rygga i varje hand. Sen rivstartade han och stack. Vi var skärrade men la skulden på oss själva, det var en av de saker som liftning ”kostade” om en var kvinna.

För att ta oss vidare var det bara att fortsätta lifta och varje person (alla var män, det var bara män som plockade upp oss under hela resan) som tog upp oss resten av den resan fick direkt höra den här historien för att vi liksom skulle besvärja dem att inte utsätta oss för samma sak. De som hade döttrar i vår ålder blev mycket upprörda och omhändertagande, som pappafeminister ofta blir, vi blev bjudna på lunch och fick till och med följa med en karl hem för att fika med hans döttrar (han tänkte väl att vi skulle fungera som avskräckande exempel).

Det som var otäckt var de som inte hade egna döttrar. för även om de naturligtvis försökte visa upp en förstående min, så märktes på deras frågor att de ändå tyckte det var en kittlande och ganska upphetsande historia. Det hela gjorde att jag blev, om möjligt, en ännu större cyniker än tidigare då det gäller män.

Vi tog oss till Göteborg, därifrån tog jag tåg hem till skolstart men min vän skulle lifta själv hem (modiga hon!). Den första liften hon fick var med en polisbil och de berättade att om vi bara tagit nummerplåten hade de kunnat ta fast honom och vi hade kunnat hindra honom från att göra det igen. Det grämer mig att vi inte hade den sinnesnärvaron, men när jag väl kommit ur bilen koncentrerade jag mig helt på att leta reda på min fickkniv som  jag hade i ryggan, vad jag nu skulle gjort om jag hade haft den tillgänglig. Samtidigt hade vi nog aldrig tänkt att vi kunde anmäla, det var, i våra och i samhällets ögon, vårt eget ansvar när vi beslutade oss för att lifta.

 

Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *