FNs internationella dag mot mäns våld mot kvinnor

I dag är det FNs internationella dag mot mäns våld mot kvinnor. Enligt FN är våld mot kvinnor: ”varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet”.

Dagen har en brutal bakgrund (läs mer HÄR):

”Den 25 november 1960, mördades i Dominikanska republiken systrarna Mirabal: Patria, Minerva och Maria Teresa. De var tre kvinnokämpar som varit engagerade i kampen mot diktatorn Trujillo. Dagen de mördades var de på väg hem efter att ha besökt fängslade släktingar och stoppades på en landsväg. De våldtogs, torterades och mördades för att sedan, tillsammans med chauffören, slängas utför ett stup för att simulera en trafikolycka. Våldsdådet mot systrarna tjänade dock för att definitivt avslöja diktaturens karaktär och bidrog till dess fall.

Denna råa verklighet som många rättviseaktivister runt om i världen är tvungna att leva med uppmärksammades under den första Feministiska träffen för Latinamerika och Karibien (EFLAC) 1981. Det var då som den dominikanska delegationen, där bland annat poeten Angela Hernandez och feministgestalten Magalys Pineda ingick, föreslog att den feministiska rörelsen skulle utse en dag för att synliggöra patriarkalt våld mot kvinnor till minne av Las Mariposas (fjärilarna) såsom systrarna Mirabal brukade kallas.”

Världshälsoorganisationen uppskattar att 35 procent av världens kvinnor har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld och Sverige gjordes 2013 nästan 30 000 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år. I tre av fyra fall var den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan och drygt 85 procent av de som misstänks för misshandel mot kvinnor män. Brottsförebyggande rådet uppskattar att endast vart femte fall anmäls till polisen.

I genomsnitt 20 kvinnor i Sverige misshandlas till döds varje år av en närstående, och i 17 fall är gärningsmannen en man som de har eller har haft en relation med. Dödligt våld i nära relationer är ofta resultatet av en längre tids våldsutövning. I Sverige i dag är kvinnor som allra mest utsatta när de lämnar en våldsam partner, eftersom samhället saknar effektiva skyddsåtgärder.

Våld mot kvinnor förekommer över hela världen. En tredjedel av världens alla kvinnor uppges ha utsatts för könsbaserat våld under sin levnad. Våldet sker på olika arenor: inom familjen och hemmet, i samhället, som en del av krigföringen i väpnade konflikter och utövas eller tolereras ibland även av staten.

Bakom stängda dörrar utsätts kvinnor för våld från sin partner eller sina släktingar. Många flickor och kvinnor utsätts för våldtäkt och annat sexuellt våld. De flesta kommer aldrig att anmäla brotten.

Från slagfältet till sovrummet är kvinnor i riskzonen. Oavsett samhällsklass, ålder eller etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Kvinnor och flickor utsätts för könsbaserat våld just för att det är kvinnor. Och förövarna går nästan alltid fria.

Idag utsätts kvinnor för sexualiserat hat och hot på nätet. Det hotar att tysta kvinnor och göra det svårare för kvinnor att delta i det offentliga samtalet och ta plats. Mäns våld mot kvinnor drabbar alla kvinnor – inte bara den direkt utsatta.

Våldet är ett uttryck för makt, en makt som utövas av män mot kvinnor, av förtryckare mot den/de förtryckta. Så länge vi lever i ojämställda samhällen kommer våldet att finnas kvar som maktmedel, och gömmas undan av kvinnor som lär sig från barnsben att de själva är ansvariga för det om sker dem, inte mannen som brukar våld. ”Kärlek börjar med bråk” får flickor höra redan i förskolan, då de förväntas bli glada över att bli slagna och jagade av jämnåriga pojkar. Vi lever i en kultur där män ursäktas och kvinnor skammas. Där män kan komma undan med att tafsa, slå och våldta, medan kvinnor ska ansvara för vad de sagt, hur mycket de druckit, hur de klätt sig. Det här måste få ett stopp! Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter.

Gudrun Schyman skriver i ett av sina feministbrev (läs hela HÄR):

”Misshandel är en process som ofta börjar med kontrollerande beteende från mannens sida. Han kritiserar kvinnan, hindrar henne från att umgås med vänner, och kräver att hon ska anpassa sig efter hans behov. Gradvis isoleras kvinnan. Så småningom börjar mannen hota och ta till våld, och kvinnan tvingas anpassa sig ytterligare för att inte bli utsatt för mer våld. Ofta vågar hon inte lämna mannen eftersom han då hotar att döda henne eller ta deras gemensamma barn ifrån henne. Våld i namn av heder har samma syfte, makt och kontroll, men det handlar då om unga kvinnor eller män som kontrolleras och hotas av sin egen familj, som för att upprätthålla sin heder i en större släkthierarki anser sig ha rätt att utöva kontroll genom hot om våld och utlöst våld.”

Läs gärna även HÄR, HÄR och HÄR.

I dag samlades vi på Stortorget i Östersund och tände ljus. För de kvinnor som dödats, för de som skadats och för de som lever under hot om psykiskt och fysiskt våld. Tillsammans visar vi att vi inte accepterar kvinnohat och våld. Tillsammans kan vi visa att mod och kärlek är starkare än hat och rädsla.

20161125-mot-mans-vald-mot-kvinnor

Lämna kommentar Dela inlägget:

Transgender day of remembrance

Idag är det Transgender day of remembrance. Dagen har sitt ursprung i mordet på Rita Hester, som den 28 november 1998 mördades på grund av sin transidentitet. Sen den här händelsen har fler och fler människor runt om i världen samlats varje år den 20 november för att hedra minnet av de transpersoner som dött till följd av transfobiskt våld.

transgender-day-of-rememberance
Jag vill uppmärksamma den här dagen, för att minnas och hylla de som inte längre finns ibland oss. Transfobin leder till hatbrott och transpersoner är idag överhuvudtaget en utsatt grupp som drabbas av osynliggörande och våld i högre grad än många andra grupper.

Hatbrotten sker överallt. Det sker till exempel i Turkiet, läs HÄR, i El Salvador, läs HÄR, och i Sverige, läs HÄR. I somras gick regeringen ut med sin strategi för att stärka transpersoners rättigheter, men Aleksa Lundberg tycker inte det är tillräckligt (läs mer HÄR): 

”Det är lätt att gå och och göra ett uttalande och säga att det här är värsta grejen. Det är det inte. Det är en självklarhet att vi ska omfattas av hets- och hatbrottslagstiftningen. Vi är en av de mest utsatta grupperna i världen, säger Lundberg.”

Även Amnesty har påpekat de brister som finns i Sverige gällande transpersoners rättigheter (läs mer HÄR):

”I dag den 20 november är det Transgender Day of Remembrance. Över hela världen samlas människor till minnesceremonier och sörjer dem som fallit offer för transfobiskt våld och hat. På denna sorgens dag vill Amnesty International Sverige belysa svenska transpersoners avsaknad av grundläggande mänskliga rättigheter.”

Amnesty tar upp tre kravpunkter:

* Låt individen bestämma sin könstillhörighet

* Tillgång till likvärdig vård för transpersoner

* Hbtqi-personer som söker asyl måste skyddas från våld

Kravpunkter som känns självklara som en lägsta nivå!

IMGP8984rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

”Dialog” med polisen om kvinnofrid

Jag, tillsammans med andra F!or i Jämtland har erbjudit oss att hjälpa Polisen i Östersund att göra ett bättre arbete när det gäller kvinnofrid fortsätter. Först skrev vi en debattartikel (HÄR), som polischefen svarade på HÄR. Polischefens svar analyserade jag i det HÄR blogginlägget som sen skrevs om till en debattartikel, som du kan läsa HÄR (ÖP publicerade den dock som insändare).

En av de saker vi tog upp var polischefens sätt att avfärda, både den utredare som exemplifierade med hänvisning till bröststorlek, och vår debattartikel, genom att hävda att vad en polis säger inte gäller för hela organisationen. Vi menar att det visst kan visa på ett klimat inom organisationen, där det är tillåtet med den sortens språkbruk. Nu har ett antal av Mittuniversitetets forskare även de kommenterat polisens agerande, du kan läsa HÄR. De bekräftar vår analys:

”Att använda ord på särskilda sätt är inte något som enskilda individer gör helt på egen hand, särskilt inte när de uppträder i sin professionella roll. Språket är, per se, något vi delar med varandra. Utifrån organisationsstudier vet vi att det skapas kulturer i organisationer och sätt att tala som blir accepterade och normerande. Därför är det i allra högsta grad ett organisatoriskt problem när polisen gör uttalanden som uppfattas som sexistiska och diskriminerade.”

Vi frågade oss även om det arbete, som enligt polischefen pågått i 20 år, verkligen ledde till någon förbättring. Även det tar forskarna upp i sitt debattinlägg:

”Polisområdeschefen skriver i en debattartikel den 2 september att polisen sedan 1996 samarbetar med ”länsstyrelsen, kommuner, landstinget (numera regionen) med flera” och har tagit fram ”utbildningar, information, handlingsplaner och policys”. Vi undrar om dessa har arbetats fram på ett sätt så att de tillräckligt stödjer och vägleder poliser i sitt arbete? Och som forskaren Sara Ahmed konstaterat finns en risk att ”you end up doing the document rather than doing the doing” vilket betyder att det är väldigt vanligt att organisationer fokuserar på att skriva policydokument och sedan anser att jobbet är gjort istället för att arbeta i vardagen med hur policies och utbildningar ska omsättas i det dagliga arbetet på alla nivåer i organisationen. Ahmed har i sina studier bland annat visat hur detta kan upprätthålla diskriminerande strukturer inom organisationer.”

Vårt erbjudande att hjälpa polisen genom föreläsningar, workshops och studiecirklar, så att de framöver kan bli bättre på just det här området har det fortfarande inte kommit något svar på, men erbjudandet kvarstår!

IMGP3179rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

Polisen försvarar, vi förklarar

Polisen har fortfarande inte svarat på vårt öppna brev (läs HÄR och HÄR), vare sig det de fick via sin mail eller via sin facebooksida. Däremot har polischefen svarat med en egen debattartikel som du kan läsa HÄR. Det är helt tydligt att han vill förklara för oss som skrev debattartikeln att vi har fel, fel, fel.

Tyvärr blir situationen inte bättre av det här svaret. Att polischefen påstår att vi har fel och att vi dessutom, enligt honom, missat fakta, blir bara hårklyverier, inget som skapar mer trygghet för kvinnor i Östersund. Hans trovärdighet hade blivit betydligt större om han istället tagit oss på orden och bjudit in oss till samtal.

I vår debattartikel skrev vi:

”Under våren uppmanade polischefen kvinnor att stanna inne under dygnets mörka timmar, eller åtminstone inte vistas ute ensamma.”

Det här menar polischefen är en missuppfattning och förklarar för oss vad det handlar om:

”Polisen uppmanade inte kvinnor att stanna inne då en våldsam ökning av övergrepp skedde i Östersund i mars i år. Polisen uppmanade till försiktighet och uppmärksammade på övergreppen, således.”

När jag lyssnar på den intervju som Östersundsposten (HÄR) gjorde med Polischefen i samband med vårens händelse så uttrycker han sig ordagrant så här:

”…vi vill inte att det händer något ännu allvarligare,så man bör nog tänka till lite granna när man förflyttar sig och framförallt om man har varit ute på krogen och är påverkad så ska man nog kanske inte gå ensam utan se till att ta en taxi eller få skjuts eller nånting eller gå flera tillsammans just nu. Vi tycker det är så och det vill vi gärna…. ja, lämna en försiktighetsprincip om det.” och senare i intervjun ”och det jag säger är en försiktighetsuppmaning vi lämnar nu, att ha den här försiktighetsprincipen det tycker jag kan vara värt att lyssna på oss…”

På polisens egen presskonferens uttalar sig polischefen bland annat så här (lyssnaHÄR):

”Som vi ser det just nu så rekommenderar vi framförallt kvinnor som rör sig ute sent på nätterna att helst inte göra det utan ordna skjuts eller att man är fler människor som går i grupp.”

Jag undrar på vilket sätt vår uppfattning att polischefen åtminstone uppmanade kvinnor att inte vistas ensamma är ett faktafel?

Vårt andra faktafel är, enligt polischefen, det här:

”Nu senast motiverade en enskild polis att en utredning läggs ner utifrån kvinnornas bröststorlek.”

Polischefen informerar oss:

”Utredningen lades inte ned med anledning av bröststorlek, det är ett felaktigt påstående.”

Jag vet att media självklart skriver om det som kan skapa rubriker, det är deras sätt att säkerställa överlevnad, så det är inget underligt eller ovanligt. Men eftersom media är det ställe jag kan hitta informationen så är det än viktigare att de poliser som uttalar sig till media är medvetna om vikten av ordval och kan arbeta normkritiskt. Då skulle det här inte behöva hända. Här är något av det som skrevs i media vid tillfället, läs mer HÄR, HÄR och HÄR.

”– För att det ska vara ett brott krävs det att det finns en del ingredienser som ingår i händelsen. Saknas dessa så är det inget brott, säger Mikael Lundberg. Betyder det att man saknar konkreta uppgifter och bevis för vad som har hänt?
– Man saknar de konkreta byggstenar som finns för själva brottet, de finns helt enkelt inte här, säger han och fortsätter:
– Som målsägande kan man uppleva att man blir utsatt för ett brott, men det är en subjektiv bedömning. Tittar man objektivt på det så måste byggstenarna finnas och i det här fallet finns inte de. Han har varit på fyllan och varit klumpig kan man säga. Men det han gjort är inte av brottslig karaktär.”

”När det gäller det misstänkta sexuella ofredandet så ska spelaren ha närmat sig de tre kvinnorna, som stod vid ett barbord, och lutat sig över dem.
– Då tycker en av dem att han har kommit åt hennes bröst, men vi kan inte visa uppsåt, säger Lundberg.”

”Jourhavande förundersökningsledare Mikael Lundberg sa bland annat att kvinnan som anmälde sexuellt ofredande hade stora bröst och att det var omöjligt att inte snudda vid dem. – Han var väldigt full och raglade över tjejen. Hon hade väldigt stora bröst och det var svårt att inte snudda vid dem, sa han till SVT. Till tidningen Expressen sa han: – Det hör till saken att kvinnorna hade gigantiska bröst. Det var inte svårt att nudda dem.”

Vi skrev även det här:

”Vi önskar att polisen tar det här på allvar och behandlar det som en del av rådande kultur inom sin kår, inte bara som enskilda polisers uttalande. Det krävs utbildning och träning för att komma till rätta med detta.”

och polischefen väljer att svara så här:

”En enskild polis olämpliga uttalande, kan inte tas för intäkt för en organisations uppfattning.”

Jag har en magister i organisation och ledarskap och har god kunskap om hur en arbetsplats kultur skapas och upprätthålls. Att det var stora bröst som en enskild person såg som lämpligt att använda som förklaringsmodell säger mycket mer om arbetsplatsen än vad polischefen vill kännas vid. Och att polischefen vill värja sig och lägga skulden på en enskild säger även det en hel del om arbetsplatsen inre kultur.

Extra skrämmande blir det att polischefen bortförklarar det som hänt med att det är en enskild polis uttalande, när det är den här polisen det handlar om (läs HÄR);

”Polisen och förundersökningsledaren i Östersund Mikael Lundberg sitter med i en grupp som ska utveckla metoderna för att klara upp våldtäkter.
– Det blir en form av komptenshöjning för alla. Alla ska bli lite, lite bättre, säger Mikael Lundberg.

Utöver de stora brösten är det här uttalandet exempel på varför polisen behöver utbildas i genus och normkritik (läs HÄR).

”Lundberg säger att alkohol har varit grundproblemet i händelseförloppet.
– Den här killen har varit berusad. Han blev sedermera omhändertagen av polisen och fick sitta här hos oss. Man kan betrakta det som en full person som inte riktigt är vid sina sinnens fulla bruk.”

I den rådande våldtäktskulturen får kvinnor lära sig att de måste vara extra försiktiga när de är onyktra, en vet aldrig vad som kan hända. Kvinnor måste dessutom vara försiktiga med män som är onyktra, en vet aldrig mot vilken kroppsdel han kan komma raglandes mot. Det är alltid kvinnans ansvar, oavsett vad som händer och vem som gör vad.

Det polisen i Östersund gör är alltså en förstärkning av rådande våldtäktskultur, när de borde arbeta på att minska den, om de menar allvar med att de prioriterar kvinnors trygghet, som polischefen skriver i sin artikel.

Polischefen tar i sin artikel även upp att de arbetat med de här frågorna sedan 1996. Det gör mig snarare ledsen än uppmuntrad. Om de arbetat med det här i 20 år och inte nått längre så har jag inte så stora förhoppningar om att det någonsin ska bli bättre. Jag läser dessutom det HÄR  från den 11 november 2015:

”Statistiken visar att polisen behöver blir bättre. Knappt två av tio våldtäkter klaras upp i Sverige. I Jämtlands län har det varit ännu sämre. en av tio försök till, eller fullbordade våldtäkter klaras upp här.”

Polischefen avslutar dessutom med en uppmaning till oss:

”Polisens kommande medborgardialoger inför medborgarlöftena kommer att vara ytterligare en kontaktyta även gällande kvinnofrid. Kvinnors trygghet är prioriterat för polisen, tro inget annat.”

Jag besökte en av de så kallade medborgardialogerna. Jag fick veta att de frågor jag kom med inte kunde diskuteras på dialogen eftersom de som kan fatta beslut inte var på plats (läs HÄR).

Så, tro mig, polischefen, ni kanske tror ni prioriterar kvinnors trygghet men ni får väldigt svårt att övertyga mig om det så länge era siffror ser ut som de gör och ni besvarar ett öppet brev med inbjudan till samarbete på det här sättet, istället för att faktiskt förstå att vi både kan och vill hjälpa er att bli bättre!

IMGP2081rev

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Mitt möte med polisen, the story continues

Som ni vet har vi i Fi Jämtland tillsammans med några ur Vänsterpartiet skrivit ett öppet brev till kommun och polis i Östersund angående de uttalande om mäns våld mot kvinnor som skett det senaste halvåret (läs HÄR). Polisen har fortfarande inte svarat till oss, men de har skrivit ett eget debattinlägg (HÄR). Jag kommer att återkomma till det i ett annat blogginlägg.

På kommunens facebooksida fick jag rekommendationen om att gå på ett av de möten som polisen anordnar den här veckan (läs HÄR).

När kommunen svarade på sin facebooksida var jag skeptisk till att ett möte som sker bredvid en tättrafikerad bussgata kunde vara en lämplig plats för att diskutera mäns våld mot kvinnor och polisens värderingar, attityder, beteende och bemötande:

”De möten som är i Östersund är alltså i det fria med trafik runt omkring? Det låter mer som möten om rent praktiska frågor, men svårare att diskutera värderingar och bemötande som är det vi vill göra. Har ni några idéer om hur det kan göras?”

Östersunds kommun svarade på facebooksidan:

”Mötena arrangeras både utomhus och innomhus. I kväll huserar man exempelvis i Kastalskolans lokaler i Brunflo. Och i morgon i aulan vid Treälvsskolan i Lit. På onsdag däremot är dialogmötet ute (vid busstorget).

Vid dialogerna är det medborgarna som sätter agendan och ställer frågorna, medan polisen och kommunens representanter svarar.”

Jag hade bara möjlighet att besöka mötet vid busstorget, och, precis som jag anade, det var inte en miljö som passade för samtal om mer förebyggande och utvecklande arbete. Jag fick en enkät att fylla i men det fanns ingen från kommunen att diskutera med, enbart tre poliser som delade ut enkäter och godis.

Den polis jag talade med lovade dock att ta mina kontaktuppgifter och framföra mitt erbjudande om hjälp med kompetensutveckling till någon som kunde fatta beslut. Hon skulle även kolla upp vad som hänt med det öppna brev som, förutom att det kom in i LT (HÄR) och ÖP (HÄR) också skickades som mail och via facebook till både polis och kommun. Enda svaret hittills är alltså via kommunens facebook.

Det här lämnade jag i alla fall över till polisen innan jag lämnade busstorget:

20160907-polisen

Läs gärna den HÄR artikeln med!

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Trygghet för kvinnor!

I dag har jag, tillsammans med andra fior och några kvinnor från Vänsterpartiet, en debattartikel med i Östersundsposten, du kan läsa den HÄR. Det är ett öppet brev till polisen och kommunen, efter att polisen i Östersund under det senaste halvåret gjort en del olyckliga uttalanden. Uttalanden som på olika sätt dels lägger ansvaret för mäns beteenden på de kvinnor som utsätts, dels förstärker den våldtäktskultur som råder och dels troligtvis gör att kvinnor blir mer benägna att ursäkta mäns secxuella trakasserier hellre än att anmäla och utsätta sig för polisens kränkande syn på brottet.

Även kommunen borde ha intresse av att polisen tar itu med sina egna värderingar. Kommunen vill vara en attraktiv bostadsort och gör till och med filmer för att marknadsföra sig för att få fler inflyttade till kommunen. Då är tryggheten för kvinnor en av de saker som den som flyttar hit kan fundera över efter att polisen först uppmanad kvinnor att stanna hemma och inte vistas ensamma på stan och därefter hävdat att om du har stora bröst eller stor rumpa så får du finna dig i att det kan vara svårt att undvika beröring.

Vi skulle önska ett möte, med polisen, kommunen och Östersunds kvinnor, där vi tillsammans skapar en plan för hur poliserna ska kunna bli mer genusmedvetna och normkritiska i sitt arbete. De måste förstå hur språket är en del av det som skapar kulturen vi lever i, och att som de uttalar sig nu blir det tydligt att män och kvinnor bedöms på helt olika sätt av polisen i Östersund. Till exempel utifrån skyddsvärde. När kvinnor är utsatta så är det kvinnorna som själva ska ta ansvar för att hålla sig borta från riskområden, men när det är fotboll i stan (som lockar både män och kvinnor) så hämtas poliser från andra delar av länet och landet för att säkerställa att åskådarna kan vara trygga.

Nu ser vi fram emot polisens och kommunens svar på vårt brev och hoppas de ser vikten av att ta itu med det här snarast på ett kraftfullt sätt!

HÄR hittar du ett poddavsnitt som till del handlar om hur Polisen i Östersund agerat.
HÄR hittar du en recension av boken ”En riktig våldtäktsman”.
HÄR kan du läsa om vår reaktion på polisens uppmaning i höstas.
HÄR kan du läsa om hur män reagerar när vi protesterar mot polisens utegångsförbud för kvinnor.

 

IMGP3178rev

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Hur valhänt får den tredje statsmaktens inflytande hanteras?

I dag delar jag en text som en fellow fia skrivit. Hen, precis som jag, överväldigas ibland av ilska över det som händer i världen, de beslut som politiker tar och över hur media beslutar sig att rapportera. Så, ta del av hens text här!

Att vara journalist innebär ett enormt ansvar för de har förmånen att förmedla bilder av världen. De får uttolka det som sker i politik och vår omvärld. Därför har de också ett ansvar att inte sprida bilder av verkligheten som är helt orimliga eller som är tagna ur luften. Det handlar om trovärdighet för både den enskilde journalisten och för hela yrkeskåren.

Marcus Oscarsson, journalist och politisk kommentator på TV4, säger följande på sin Facebooksida angående regerings senaste utspel om tiggeri. Analysen går inledningsvis i runda slängar går ut på att Mp kommer att säga ja och att M och Sd blev tagna på sängen. Vad C, L, V eller Kd känner/tänker/tycker får vi inget veta. Vad som är mer intressant är dock att Oscarsson bygger sin analys på en teori som han är övertygad om stämmer. ”Min analys ovan bygger på en viktig teori: Svenska folket vill förbjuda tiggeriet! Och jag är övertygad om att den teorin stämmer. Skulle vi hålla folkomröstning idag skulle säkert 60-70% rösta ja till förbud”. (Ett inlägg som vid tiden då jag läser det har delats av 216 personer).

För att få lite referenser att mäta Oscarssons teori mot gör jag en snabb koll i den senaste SOM-rapporten. För att få en uppfattning om hur vanligt det verkar vara att 60-70% av befolkningen är ense om en fråga. Där kan vi se att t.ex. i frågan om minskat flyktingmottagande så är det 40% av de som svarar som tycker det är ett bra förslag, 37% tycker det är dåligt medan 23% tycker varken eller. Trenden är över tid är också enligt dessa data att befolkningen verkar bli mer positiv till att ta emot flyktingar och inte tvärtom. Det finns heller ingen sakfråga som uppvisar så starka gemensamma åsikter i väljarkåren som mellan 60-70%. Den enda fråga som kommer i närheten är den om att förbjuda privata vinstuttag ur skattefinansierad verksamhet (59% tycker det är ett bra förslag, medan 23% tycker det är dåligt och 18% varken eller).

För att få en annan referens kollar jag de tre senaste nationella folkomröstningarna. I kärnkraftsfrågan: Linje 1 (successiv avveckling): 18,9%, Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning): 39,1% och Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ): 38,7%. I EU-valet var det 52,3% för och 46,8% emot. I EMU-valet 55,9% emot och 42% för.  Att vara övertygad om att 60-70% av Sveriges befolkning skulle rösta ja till ett förbud mot tiggeri vid en eventuell folkomröstning faller, mot bakgrund av dessa siffror, på sin egen orimlighet.

Hur valhänt får den tredje statsmaktens inflytande hanteras och kan journalister och publicister sprida vilka teorier som helst utan att samtidigt ge oss medborgare tillgång till källor, fakta eller argument? Är det, som Oscarsson skriver, fakta som TV4 står bakom? Och vad gör det med journalisters och publicisters trovärdighet när de detta sätt, utan att basera sig på fakta, utan kritisk distans och utan att ge några belägg för sina uttalanden eller analyser, lanserar teorier de är helt övertygade om själva, trots att de är uppenbart orimliga?

IMGP3227

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Black lives matter, del 2

Efter inlägget om Black lives matter (HÄR) kom en kommentar från signaturen Krister:

””When in fact, as we know … more white people have been shot by police officers this year than minorities”. Arkansas governor Mike Huckabee (R) ”Cops killed nearly twice as many whites as blacks in 2015. According to data compiled by The Washington Post, 50 percent of the victims of fatal police shootings were white, while 26 percent were black. The majority of these victims had a gun or ”were armed or otherwise threatening the officer with potentially lethal force, according to Mac Donald in a speech at Hillsdale College.” MacDonald also pointed out in her Hillsdale speech that blacks ”commit 75 percent of all shootings, 70 percent of all robberies, and 66 percent of all violent crime” in New York City, even though they consist of 23 percent of the city’s population. http://www.dailywire.com/news/7264/5-statistics-you-need-know-about-cops-killing-aaron-bandler

Det enda jag vet om ”The Daily Wire” är att det är en konservativ webbsida från USA, så om någon har mer uppgifter om den tar jag gärna emot det. Men den har för mig, i dagsläget, inte mer trovärdighet än vilken blogg som helst. Artikeln tar sina fakta från en konservativ debatör, som såklart har sin egen agenda, vilket även det gör att fakta tolkas utifrån den agendan. 

En sökning på nätet, hos FBI, CNN och andra stora amerikanska organisationer ger ganska snart en tydlig bild över att det inte finns någon pålitlig statistik i USA över polisers dödsskjutningar av civila (läs till exempel HÄR). Det går att hitta viss statistik hos FBI, men den bygger på frivillig rapportering från alla olika polismyndigheter i hela landet vilket, enligt experter, ger ett stort mörkertal över vad som rapporteras och hur det rapporteras. Det finns även statistik från olika vårdinrättningar över skador som uppstått vid polisingripanden, men den är ofullständig även den.

Det finns däremot statistik på hur befolkningen fördelas utifrån olika etniciteter: 2010 bestod USA befolkning av ca 72 % vita, ca 13 % svarta, ca 5 % asiater, ca 1 % infödda amerikaner och inuiter, mindre än 0,5 % stillahavsbor och ca 6% som betecknas som ”övriga”. Av de här olika etniciteterna finns det ca 16% som dessutom ses som spansk/latinsk.

Om jag tittar på Kristers siffror med den vetskapen så stärker det Feministiskt initiativs engagemang i Black lives matter-rörelsen. Att en 13% andel av befolkningen utsätts för 26% av dödsskjutningarna visar att det här är ett stort problem. Så tycker även USAs president, som uttalade sig under sommaren (läs HÄR):

”Presidenten gick så långt i sitt uttalande att han menar att den amerikanska poliskåren måste reformeras, förändras, snabbare än vad den gör nu.

– Vi vet att ni har ett svårt jobb. Vi sörjer de som försvarar vårt samhälle och förlorar sina liv. Men det finns ett problem i vårt system med en undermedveten partiskhet som måste dras upp med rötterna, sa presidenten.”

I artikeln som Krister länkar till finns även siffror påhur många rasifierade som anklagas för brott, men de siffrorna betyder egentligen ingenting. Om det finns en rasistisk struktur (vilket det finns) så kommer automatiskt det vara vanligare att anklaga en rasifierad för brott än en vit. Så de siffrorna kräver mycket mer analys än att bara konstatera hur stora de är. Det samma gäller siffror om vilka det är som begår brott. Livet är mer komplicerat än statistik så artikeln Krister länkar till ger inte den sanna bilden.

Feministiskt initiativs engagemang i Black lives matter är inte enbart ett stöd som ges till svarta i USA. Det här behövs även i vårt land. 25% av alla rasistiska hatbrott i Sverige är afrofobiska hatbrott och våldsbrott mot en afrosvensk visar på den utsatthet som svarta kroppar har i ett vit svenskt samhälle. Lyssna på Feministiskt initiativs antirasistiska talesperson, Victoria Kawesa:

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=3471832

Titta även gärna på den film som Feministiskt initiativ varit med om att göra, och som syns delar av i början av intervjun, HÄR, se Victoria Kawesa i en annan intervju HÄRoch läs gärna den HÄR artikeln.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Romernas minnesdag av förintelsen

I dag, den 2 augusti, är det romernas minnesdag av Förintelsen, läs mer HÄR och HÄR.

”Stereotyperna om och fördomarna mot romer har varit många och romer har genom historien utsatts för diskriminering, förföljelse och mord.

I de flesta europeiska länder kännetecknades tiden mellan första och andra världskriget av ekonomisk kris och växande spänningar, vilket ledde till ökad diskriminering av romer – som redan var en utsatt grupp. Romer registrerades på särskilda listor och var tvungna att bära särskilda identitetshandlingar.”

”När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933, förvärrades situationen för romerna. Romer kategoriserades som ”främmande raselement” och definierades därmed som ett hot mot nazisternas vision om ett enhetligt ”ariskt”, ”rent” och ”sunt” tyskt folk.”

”Redan 1933 började romer sättas i koncentrationsläger. Från 1938 kategoriserade nazisterna romer som ”asociala”. De arresterades och sattes i koncentrationsläger. Från slutet av 1942 arbetade SS systematiskt för att flytta de romer i Tyskland som fanns kvar där och i ockuperade länder i Västeuropa till koncentrations- och utrotningsläger.”

”I dödslägret Auschwitz upprättade lägerförvaltningen en särskild ”zigenaravdelning”. Som mest hölls där cirka 20 000 romska fångar från nästan hela Europa. Den ökända SS-läkaren, doktor Josef Mengele, utförde hemska experiment på romer. Både vuxna och barn drabbades.

Natten mellan den 2 och 3 augusti l944 avrättades alla fångarna på den så kallade zigenaravdelningen. Händelsen har i efterhand kommit att kallas för Zigenarnatten.”

”Romerna var dock inte bara passiva offer. I länder som till exempel Italien eller Bulgarien fanns det fall där romer deltog aktivt i motståndsrörelsen. Till och med i Auschwitz förekom flyktförsök och andra uttryck för romskt motstånd mot förtrycket.”

”I Tyskland, liksom i andra europeiska länder, förekom förföljelse av romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades. De flesta forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 romer mördades – ungefär en fjärdedel av det romska folket.”

I dag är det en dag för att minnas hur romer utsatts genom tiderna, inte bara under andra världskriget och i Tyskland, utan både innan och efter kriget och i Sverige. Något som sker än i dag. Jag rekommenderar alla att läsa:

Den mörka och okända historien 

Den mörka och okända historien

Det här är förra regeringens ”Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet”. Utgiven av Regeringen, arbetsmarknadsdepartementet (Ds 2014:8) och går att ladda ner eller beställa HÄR.

I boken står det att det inte är möjligt att i en bok redogöra för alla de olika typer av förtryck, övergrepp och diskriminering som staten utsatt romer för under 1900-talet, utan i boken finns ett urval av områden och händelser där staten varit orsak till de som romer utsatts för. Boken beskriver kartläggning av romer, sterilisering och omhändertagande av barn, inreseförbud och reglerad invandring och romers tillgång till bostad, utbildning och arbete.

Det är en skrämmande läsning. Särskilt eftersom bilden som framträder visar hur det är statens agerande som tydligt lett till de rasistiska åsikter som sprids om romer. Åsikter som att de inte vill vara bofasta, inte vill utbilda sig, inte kan behålla ett arbete bygger på att de enligt lag inte fick vara bofasta. Även om de ägde huset och marken där de bodde så använde myndigheterna olika metoder för att få dem att flytta. Att behålla ett arbete eller gå i skolan blir näst intill omöjligt om du inte tillåts ha ett fast boende. 

Sterilisering krävde samtycke och boken visar hur myndigheter på olika sätt lyckas förbigå den bestämmelsen och genomföra sterilisering utan att personen frivilligt samtyckt. Även barn kunde omhändertas, ofta med syftet att utbilda dem bort från sina rötter, de skulle fostras till ”värdiga medborgare”. På så sätt växte barn upp utan att veta något om sin bakgrund eller historia. Att romer sägs ha en misstro mot myndigheter är ytterligare en av de fördomar som finns, men om någon rom har ett misstroende så känns det som ett fullständigt rationellt beteende efter att ha läst den här boken.

Och, det boken beskriver, finns fortfarande kvar. det försvinner inte för att en bok skrivs. Det pågår dagligen ett förtryck av romer i Sverige, både från myndigheter och från andra. Som den romska kvinna som skulle tala vid presentationen av just Vitboken, men som nekades äta i frukostmatsalen på hotellet där hon bodde, läs HÄR. Om du vill ha fler exempel kan du läsa HÄR och HÄR till att börja med!

Det är en skam för ett rätts- och välfärdsland att  fortsätta behandla romer som Sverige gör, det är dags att sluta förtrycka och diskriminera och börja se romer som fullvärdiga medborgare i Sverige och i Europa!

För att uppmärksamma Romernas minnesdag av Förintelsen kan du ägna en stund åt att fundera på vad du kan göra i din vardag för att förändra historien. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

IMGP3128

Lämna kommentar Dela inlägget:

Årsdagen av terrordådet på Utöya

I dag är årsdagen av terrorattentatet i Oslo och på Utöya:

”För fem år sedan i dag hände det ofattbara. En bilbomb exploderade i regeringskvarteren i den norska huvudstaden Oslo. Mannen som hade byggt bomben tog sig sedan ut till Utöya, där norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade sommarläger, och sköt urskillningslöst ihjäl 69 personer, framförallt tonåringar.

Sammanlagt 77 människor berövades livet den 22 juli 2011. Av de som sköts till döds på Utöya hade hälften inte ens fyllt 17 år.” (läs hela HÄR)

Gärningsmannen beskrivs ibland som ”ensam galning”, vilket ofta är fallet om förövaren är vit och kristen, men aldrig om förövaren är rasifierad och/eller muslim.

”Det stämmer inte. Hans politiska motiv och hat understöds av en växande fascism i Europa och världen. Vi ser hur hat och misstro ökar bland människor och upplevelsen att de politiska ledarna inte kan möta otryggheten blir starkare. Vi ser det runt om i Europa och vi ser det i Sverige.” (läs mer HÄR)

De senaste fem åren har världen förändrats drastiskt. Det som var otänkbart att säga då är vardagsmat i dag. Det som då bara var de mest högerextrema (som terroristen på Utöya) som uttalade och/eller skrev, kan vi nu läsa om i respekterade dagstidningar. Det här är en farlig och felaktig väg att gå. Att, som huvuddelen avpartiledarna i Almedalen, uttala sig om nationen och värderingar, som att Sverige står för en alldeles egen unik särart i världen, förstärker bara det ”Vi och dem” tänkande som ligger till grund för den här sortens händelser.

Vi behöver alla vara med och bekämpa det här, läs gätrna den HÄR artikeln för att få några tips om hur vi kan göra:

”Vi måste alla erkänna och motverka den växande islamofobin i Europa och förstå hur den högerextrema ideologin fungerar som motor för våldsbejakande islamism. Att se på det muslimska civilsamhällets organisationer som inkubatorer för religiöst motiverat våld är kontraproduktivt, då dessa organisationer i själva verket är en del av lösningen.”

Sommar i P1 valde ofattbart nog att låta Sara Mohammad få den här dagen som sin dag. Hon är grundare av organisationen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”, som arbetar mot hederskulturer. Det är i sig ett viktigt arbete, men tyvärr är Sara en av dem som förstärker islamofobin i Sverige genom att grovt generalisera både om vem som utövar hederskultur och hur det utövas. Det är självklart intressant att höra hennes berättelse, men dagen känns väldigt okänsligt vald.

Gudrun Schyman gick efter programmet ut med följande hälsning:

Hej Sara

Ur vårt partiprogram: 

”Både kvinnor och män kan såväl delta i, som själva utsättas för förtryck i namn av religion eller heder. Många i Sverige lever med normer som innebär begränsningar av rätten att själv bestämma över sin sexualitet och val av partner. Familjens heder anses enligt dessa normer vara överordnad individens frihet och kopplas till särskilt flickors och kvinnors påstådda eller faktiska sexuella beteende. Kraven på de unga kvinnornas oskuld är en nyckelfråga, men unga män förtrycks också, exempelvis genom att tvingas delta i förtrycket av sina systrar och likaså hbtq-personer. Social exkludering och rasifiering är en del av problemet, men möjliga att motverka med rätt politik.

Feministiskt initiativ vill kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. För att kunna förebygga dessa brott, följa upp vad som hänt och hämta hem en ungdom som inte kommit tillbaka till skolan efter sommaren utan gifts bort utomlands, behöver polis och socialtjänst mer resurser och utarbeta tydliga strategier. Vi sätter brottsofferperspektivet i fokus och vill att insatserna utformas i nära samverkan med den våldsutsatta och eventuell kvinnojour eller liknande organisation. Hotas den utsatta av fler än en person måste riskbedömningen bli en annan. Förtryckets kollektiva karaktär innebär utmaningar för rättsväsende och för socialtjänstens familjeorienterade arbetssätt.”

”Debatten rör sig nu bort från polariseringen mellan de som vill förstå våld i nära relationer inom ramarna för så kallad ”hederskultur”, och de som hävdar en ensidig könsmaktsförståelse, i riktning mot de nyanserade analyser som finns inom aktuell forskning. Varken kultur eller könsförtryck räcker som enskilda förklaringar. Våld måste förstås i sitt sammanhang, i relation även till makt kopplad till ekonomiska resurser och social position, rasifiering med mera. Att vara ekonomiskt beroende av förövaren, att inte känna till sina rättigheter eller relevant lagstiftning, att samtidigt utsättas för rasism i kontakter med myndigheter och så vidare begränsar möjligheterna till frihet från våldet.

Feministiskt initiativ anser att det är av yttersta vikt att synliggöra alla berättelser om våld och förtryck. Sociala och rättsliga myndigheter behöver öka sina kunskaper om att våldet tar sig olika uttryck och få tillräckligt med resurser för att ge ett fullgott skydd och stöd. När stora delar av en familj, skola, samhälle eller bekantskapskrets godkänner eller deltar i förtrycket krävs riskbedömningar och åtgärder som tar hänsyn till detta.”

För att påminna oss om hur vi kan arbeta för att komma bort från rasismen och islamofobin i dagens samhälle, och därmed tillsammans arbeta för att inte Utöya ska upprepas, rekommenderar jag istället att du lyssnar på någon av de här sommarprogrammen:

Athena Farrokhzad, HÄR, Hedi Fried, HÄRLars Ohly, HÄR, Malena Ernman,HÄR, Jason Diakité, HÄR, Daniel Poohl, HÄR, Kakan Hermansson, HÄR, Marika Carlsson, HÄR, Özz Nujen, HÄR, Soran Ismail, HÄR och/eller Gina Dirawi, HÄR.

IMGP2653rev

Lämna kommentar Dela inlägget: