Rosa drömmar som skrämmer män

När vi deltog i regionens arrangemang ”Feminism för allas lika värde” söndag den 5 mars och i ABFs och Riksteaterföreningens arrangemang 8 mars i Krokom så uppmanade vi besökarna att skriva ner sina rosa drömmar. Efter det har vi publicerat dem på vårt twitter och instagram, @fijamtland, en dröm i taget. Här är drömmarna:

”Min rosa dröm är lika lön!”, ”Min rosa dröm är att barns rättigheter tas på allvar!”, ”Min rosa dröm är att kunna amma utan att det sexualiseras!”, ”Min rosa dröm är kärlek och respekt! Oavsett 💖”, ”Min rosa dröm är bättre pension till alla, inga fler fattigpensionärer”, ”Min rosa dröm är skydd mot våld och övertramp”, ”Min rosa dröm är att det blir slut på allt strukturellt våld mot kvinnor”, ”Min rosa dröm är lika rätt till trygg förlossning i HELA Sverige”, ”Min rosa dröm är en trygg och säker förlossningsvård oavsett var du bor”, ”Min rosa dröm är att fler snubbar går på feministdagar”, ”Min rosa dröm är att patriarkatet ska upphöra”, ”Min rosa dröm är samma möjligheter”, ”Min rosa dröm är att vi kvinnor håller ihop! Alltid!”, ”Min rosa dröm är att alla övergrepp mot barn ska försvinna.”, ”Min rosa dröm är fler uppmärksammade kvinnliga författare.”, ”Min rosa dröm är att killen man ligger med faktiskt FÖRSÖKER ge lika mycket som han TAR.”, ”Min rosa dröm är könsneutrala toaletter överallt, även på Storsjöteatern 💖”, ”Min rosa dröm är sex timmars arbetsdag/30 timmars arbetsvecka och basinkomst.”, ”Min rosa dröm är att kunna gå på stan, hålla min flickvän i handen och inte vara rädd”, ”Min rosa dröm är att, som kvinna, få samma respekt som männen i min omgivning.”, ”Min rosa dröm är en jämlik och jämställd värld utan nationella gränser.”

I mina ögon är det vackra drömmar som jag verkligen önskar skulle slå in. Vem kan motsätta sig det här, tänker jag i min enfald. De flesta borde dessutom vara uppnåeliga, som säker förlossningsvård, rimliga pensioner och lika lön. Men ack vad jag bedrog mig. För det kom en del kommentarer, från män (förstås) som uppenbarligen tyckte det här var helt absurt att drömma om… Här kommer en sammanställning av det som trillade in:

”Är du trött på verkligheten? Behöver du komma bort från livet en stund? F! hjälper dig att drömma dig bort, långt, långt, bort…”

Den rosa drömmen om patriarkatet var det många som tog personligt, de ville inte kännas vid den analysen och kände sig tvugna att påpeka det:

”Lite hushållsarbete i utbyte mot ekonomisk välfärd är det patriarkatets förtryck.”

”Tips: Vakna upp ur den rosa drömmen först- är bara ni som ser ett ”patriarkat””

”Vi tar upp det på nästa möte men håll inte andan.”

””patriarkatet” 😂😂😂

Men även de andra drömmarna fick respons:

Drömmen slut på allt strukturellt våld mot kvinnor

”Innefattar det även skydd mot våldtäkt av tjejer? Läs och begrunda tack:” med länk till artikel om en flicka som våldtagits i skolan.

Den här förstår jag faktiskt inte alls? Tror han att vi INTE skulle vara emot det? 

Drömmen att killen man ligger med faktiskt FÖRSÖKER ge lika mycket som han TAR.

”men det enda kvinnor behöver göra är att ligga. Om de ej sker med strap-on.”

”Om det här verkligen är ett reellt problem, bör någon tala om för F! att de kan byta sexpartner”

De här två tillsammans säger ju allt. Först en som tror att sex innebär att kvinnan bara ligger stilla. Stackars honom (och den kvinna han ligger med). Och sen en som tror att det bara är att byta partner, om det nu verkligen är ett problem. Det är ju bara att titta på svaret innan för att inse att, ja, det är ett problem! Och om det ÄR ett problem lär det ju inte hjälpa att byta till ett nytt problem.

Drömmen att kunna gå på stan, hålla min flickvän i handen och inte vara rädd

”På stan kan ni säkert gå, i Tensta-Rinkeby, Fittja,är det mindre säkert, men dit åker ni väl inte & håller handen?”

”lev inte blad muslimer”

De kommenterar på en tweet från Fi Jämtland och inser inte att det handlar om att gå och hålla sin flickvän i handen i Östersund och bli påhoppad. Av svenska män. Så klart vill de ta chansen och skylla på ”de andra”, när de själva hör till problemet.

Det är ändå lite gulligt på nått sätt. Att de blir så provocerade över att feminister drömmer om en mer jämställd och jämlik framtid att de bara MÅSTE trycka dit oss. Jag ser det som att det är patriarkatet sista ryckningar så drömmen om att patriarkatet ska upphöra får vi nog snart bocka av!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jag har bedrivit aktivism

Nu är 8 mars, internationella kvinnodagen, passerad för 2017. Jag och Fi Jämtland var med i två olika arrangemang, Regionen Jämtland Härjedalen anordnade en heldag på Storsjöteatern den 5 mars och ABF och Krokoms Riksteaterförening i Krokom höll i en halvdag i Krokom den 8 mars.

Regionens ”Feminism för allas lika värde” genomfördes för tredje året i rad, och uppslutningen blir bättre och bättre för varje år. Det var fullt med folk hela dagen på Storsjöteatern och vi visade upp både oss och Unga Feminister (som nu finns som organisation i Östersund).

I Krokom hade ABF bett oss vara med och planera dagen, så vi var med som arrangörer och som föreläsare, bland annat om diskrimineringsgrunder i Sverige. Det genomfördes för första gången, trots det var lokalen näst intill fullsatt, så vi hoppas på en fortsättning kommande år. Dagen till ära hade fiket skapat en speciell bakelse:

Under evenemangen bjöd vi på rosa drömmar och passade samtidigt på att fråga besökare vilka deras rosa drömmar är. De svar vi fick in har publiceras ett i taget på vårt twitter och instagram (@fijamtland), märkta med #rosadrömmar. Gå in och läs och skriv gärna dina egna rosa drömmar med samma märkning!

Den 8 mars fick vi dessutom in två olika artiklar i vardera av lokaltidningarna. I Länstidningen skrev Jag om pensioner (läs mer HÄR):

”Mer än hälften av de kvinnor som i dag går i pension blir fattigpensionärer och beroende av garantipension, som ligger långt under EU:s gräns för fattigdom. Att kvinnor är föräldralediga mer, deltidsarbetar mer, studerar mer, har lägre lön och oftare lämnar arbetslivet i förtid är några av de faktorer som slår hårt på pensionerna.

Unga bränner sina chanser redan innan de fått sitt första fasta jobb med tjänstepensionsavtal eftersom det är allt svårare att ta sig in i arbetslivet och många pluggar länge.

Utrikesfödda har ofta ingen möjlighet att få en full pension, eftersom det med dagens system kräver 40 års arbete eller bosättning i Sverige. Även för dem som arbetat i Sverige sedan trettioårsåldern är det omöjligt att komma ikapp.”

”Ekonomisk självständighet i livet och livet ut är ett av de nationella jämställdhetsmålen. Det betyder både jämställda/rättvisa löner och pensioner. Men vi kan inte vänta på jämställda löner innan vi gör något åt pensionssystem. Pensionssystemet måste reformeras nu.”

I Östersundsposten tittade vi tillbaka på 8 mars i fjol som inleddes med att kvinnor i Östersund skulle hålla sig hemma. Vi frågar vad som hände efter det och hur vi kan vända Östersunds solkade rykte till något bättre (läs mer HÄR):

”I Östersunds kommun pågår just nu diskussioner om hur kommunen ska marknadsföras, om den ska vara Vinterstaden eller något annat.

Vi skulle önska att kommunen valde att arbeta för att Östersund ska bli staden med mänskliga rättigheter för alla!

Där ingen behöver vara otrygg eller diskrimineras, där ingen uppmanas att hålla sig hemma, där ingen beskylls för brottslighet bara på grund av sitt namn eller utseende. Där alla kan delta i samhället på samma villkor.”

Det är ofattbart hur vi med få aktiva och små ekonomiska resurser ändå lyckas synas och vara aktiva på så många sätt i Jämtland. Jag ser fram emot att kunna vara ännu mer aktiv på hemmaplan kommande år, eftersom jag inte är föreslagen till fortsatt plats i Feministiskt initiativs styrelse. Så klart en besvikelse, men samtidigt är den föreslagna styrelsen så kompetent att jag förstår varför jag får kliva åt sidan.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jag analyserar dolda agendor

Läs det HÄR inlägget för att få bakgrunden!

I och med att polisen valde att gå ut med presskonferens på grund av överfallen förra våren så kollade jag upp helgen den 9-11 mars 2017 och vilka insatser polisen i kommunen berättar om på sin rapportsida. Enbart den helgen rapporterar de (i ett urval av händelser) om tre fall där män misshandlat kvinnor i hemmet, och ett fall av sexuellt ofredande. Men det leder inte till några krafttag eller någon presskonferens, trots att det på två dagar händer en tredjedel av de fall som förra året hände under en månad och slogs upp stort.

Nu, i efterhand, börjar jag fundera VARFÖR polischefen valde att gå ut med en presskonferens om just det här? Varför inte istället om alla de misshandelsfall som sker i hemmet? Varför inte om de, för oss helt nytt, huliganbråk som sker i samband med vissa fotbolllsmatcher (då det verkligen inte är brist på poliser i stan…)? Och, varför framställer de kvinnorna som offer (även om vi ska ta ansvar att akta oss själva) i de överfall som presskonferensen handlade om (där det underförstått var nyanlända som var gärningsmän), men kvinnan som ansvarig i fallet med idrottsmannen (hon hade så stora bröst att han inte kunde undgå att röra dem)? Fanns det en annan agenda?

Jag kollade upp lite mer om polischefen och hittade raskt de här artiklarna, som kom ut bara några månader innan presskonferensen (HÄR) och (HÄR). I dem påpekar polischefen risken med så många asylsökande i länet, det kanske var så att han tog till presskonferensen för att visa att det han sagt var sant och få en större effekt av sina ord. Trots att långt ifrån alla överfallen hade signalement som kunde tänkas höra till asylsökande så framställdes det i alla intervjuer som att det var ett specifikt gäng av unga killar som genomfört alla överfallen, och att de var asylsökande.

Den känslan förstärktes av att ett liknande överfall, bara någon månad senare, men av en känd idrottsman, bara sopades under bordet och lades ner. Eftersom jag bor här i stan så vet jag att bartendern såg allt, fick ingripa och var villig att vittna, men blev aldrig förhörd.

När jag sen började följa polischefen på twitter känns det som att min analys är korrekt. Presskonferensen hade inget att göra med kvinnofrid och trygghet, det var ett rent polistiskt utspel, noga orkestrerat, för att visa på risken med att ta emot många asylsökande. Han skriver ofta om Sverige som ”Broken Promise Land”, tycker illa om feminister, talar om att hjälpa på plats istället för att låta människor komma hit, oroar sig för att pengar går till flyktingar istället för till äldrevården, hyllar Peter Springare ”som säger som det är” (trots att kollegor till Springare på samma polisstation har en helt annan bild, och trots att det antal individer han påstår sig mött är helt orealistiska).

Han twittrar under sitt eget namn, så om du vill bilda dig din egen uppfattning är han lätt att hitta. Enligt honom tar flyktingarna ”vår” pension tydligen, fast sanningen är att de snarare bidrar till pensionen genom att inte kosta under sin uppväxt utan betydligt snabbare än en nyfödd kan börja bidra med skatteintäkter. Samt att vården behöver den arbetskraft som asylsökande kan bidra med när de fått uppehållstillstånd, den vård som ska ta hand om pensionärer när de inte längre kan ta hand om sig själva.

Han twittrar om att ensamkommande män (de är aldrig barn i den här sortes utspel) ska respektera kvinnofriden eller söka sig till ett land som respekterar deras usla beteende. Det visar han vad han egentligen tänkte när det kom asylboende till länet, vilket kan förklara mycket av presskonferensen. Han ville starta debatt, dock inte den sorts debatt som vi bedrev.

Han delar och berömmer artiklar om att inte ge till den som tigger. Den synen på de som tigger ligger i linje med med hans syn på asylsökande. Utsatta finner ingen nåd i hans ögon. Vilket förstärks när han twittrar om deltagare i programmet ”Lyxfällan”, deltagare som han bara har förakt för.

Självklart är han emot det politiskt korrekta som finns i det han kallar ”Broken Promise Land”. Politiskt korrekt betyder, och jag citerar från wikipedia: en strävan att undvika att på ett sätt som kan uppfattas som negativt särskilja människor utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera.

I den engelska ordboken DK Illustrated Oxford Dictionary definieras politisk korrekthet som ”att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper”

Det känns faktiskt lite otäckt med en polischef som INTE tycker ovanstående är viktigt och rätt. Och till det, en polischef som väljer att kalla Sverige för Broken Promise Land. Vad är det för löften som är brytna, och vad beror det på?

Självklart blir han upprörd över män som ställer sig på feminismens sida, som när Byggnads ledning fotograferas i rosa pussyhats. Det är tydligen utanför alla rimliga gränser…

Jag har full respekt för meddelarfriheten, att en tjänsteman är fri att uttala sig om sitt arbete och att uttala sina åsikter. Men jag känner inget förtroende för att en hög polischef kan visa de här åsikterna på twitter och sen lägga dem åt sidan när hen är på arbetet.

I mitt tidigare liv hade jag en chef som var en rätt dålig chef, men jag tänkte att han ändå ville väl och försökte göra det rätta. Sen kom det fram att han var otrogen mot sin fru sen många år, med en av hennes väninnor. Då var all min tillit och allt mitt förtroende för honom som bortblåst. Inte för otroheten i sig, all människor gör vad de vill med sina liv. Men tanken på att han i flera år ljugit och bedragit sin fru, den människa som borde stå honom närmst i hela världen, fick mig att inse att han inte alls hade någon anledning att stå vid sitt ord gentemot mig och hans övriga medarbetare.

Detsamma känner jag för en polischef som kan visa upp den här hårda, elitistiska tonen på twitter, under sitt eget namn. Jag kan varken ha tillit eller förtroende för att han i sin yrkesutövning kan vara opåverkad av de väldigt tydliga värderingar han har, Mot tiggare, asylsökande och feminister. Värderingar ligger djupt rotat i människor och de påverkar ens agerande hela tiden, oavsett vad en själv tror. Hela presskongferensen känns nu som hans variant av Peter Springares utspel, och det gör det än mer otäckt! Att han dessutom har mage att hänga ut en enskild medarbetare och påstå att uttalandet (om brösten) inte var ett utslag av arbetsplatsens kultur, när han själv bär på just de värderingar som ligger bakom den sortens uttalande, är dessutom fegt av en chef.

Nu har vi en ny polisområdeschef i länet, det återstår att se om den polisområdeschefen har förmågan och viljan att skapa en arbetskultur som bygger på respekt för allas lika värde, eller om vi måste fortsätta se östersund och Jämtland svärtas ner av polisens uttalanden!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Resumé över året som gått…

För drygt ett år sedan skakades Östersund av en presskonferens. Ja, jag säger att vi skakades av presskonferensen, betydligt mer än vad som föranledde presskonferensen. Polisområdeschefen i Jämtland gick ut och uppmanade kvinnor att inte vara ute själva efter mörkrets inbrott (som är vid 18-tiden den tiden på året), helst skulle vi stanna hemma (HÄR). Vi i Fi Jämtland reagerade starkt och skrev en debattartikel (HÄR), där vi bland annat pekade på att det återigen är kvinnor som bär ansvaret för att inte bli överfallna. Det blev mycket debatt i hela Sverige om det här, där det både fanns dem som höll med oss och de som menade att polisen agerat rätt.

Jag trodde att polisen menade väl, men att det ändå blev fel.

Men sen under sommaren kom ytterligare polisuttalanden, där en idrottsman som antastat två kvinnor på en bar i Östersund, urrsäktades med att kvinnorna hade stora bröst som inte gick att undgå att komma åt (HÄR). Återigen reagerade vi, den här gången tillsammans med vänsterpartiet (HÄR) och visade att det återigen är kvinnornas ansvar att män inte tafsar på ens bröst, även om det är svårt när en har så stora bröst att de tydligen fyllde hela baren… Vi uppmanade polisen att ta itu med kulturen på arbetsplatsen och erbjöd vår hjälp med föreläsningar och annat som kunde behövas.

Polischefen svarade (HÄR), och som väntat svarade han att vi hade fel. Han hade INTE uppmanat oss att hålla oss inne (men kolla gärna på presskonferensen jag länkade högre upp och se hur du uppfattar det) och en enstaka polis uttalande visar inte att kulturen är felaktig. Nu har jag en ekonomie magister i ledarskap och organisation och har i flera år arbetat med just arbetsplatskultur, så jag kan med säkerhet säga att det är polischefen som har fel i just den frågan. Han menade dessutom att de arbetat med frågorna sen 1996. Vilket förstås får mig att undra HUR de arbetat med frågorna när de uppenbarligen fortfarande har så skev syn på kvinnor och kvinnors utsatthet. Vi svarade med en kort insändare (HÄR), men tog även tag i den här delen av polischefens debattartikel:

”Polisens kommande medborgardialoger inför medborgarlöftena kommer att vara ytterligare en kontaktyta även gällande kvinnofrid. Kvinnors trygghet är prioriterat för polisen, tro inget annat.”

Jag personligen besökte en medborgardialog, talade med de poliser som var där, fick lämna mina kontaktuppgifter som de skulle lämna till sin utbildningsansvarig, för att vi skulle kunna fortsätta diskutera hur polisen kan bli bättre på frågorna om just kvinnofrid. Jag skickade även in erbjudandet via polisens mail.

Nu, mer än ett halvår efteråt, har polisen fortfarande inte svarat oss. Detta trots att det i förvaltningslagen står att en myndighet skyndsamt, utan onödig fördröjning, ska besvara medborgares frågor. Och när medborgarlöftena publicerades fanns inget av det vi önskat med (HÄR). I vår första debattartikel skrev vi bland annat:

”Dessutom innebär polisens uppmaning att kvinnor stannar i sina hem, vilket för många kvinnor, absurt nog, kan vara farligare än att vistas ute på stan ensam under natten. När det gäller våld, misshandel och sexuellt våld är kvinnor mest utsatta i sina hem, av sin partner och andra närstående. Brottsförebyggande rådets statistik är tydlig: I tre av fyra fall är den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan. I genomsnitt 20 kvinnor misshandlas till döds varje år av en närstående, och i 17 fall är gärningsmannen en man som de har eller har haft en relation med. Dödligt våld i nära relationer är ofta resultatet av en längre tids våldsutövning.”

I den andra, vår avslutande insändare, skrev vi:

”För knappt ett år sedan kom statistik som visade att knappt två av tio våldtäkter klaras upp i Sverige. I Jämtlands län är det ännu sämre, en av tio försök till, eller fullbordade våldtäkter klaras upp här.”

Inget av det här åtgärdas i medborgarlöftena, det enda som finns med är två (2!!!) trygghetsvandringar i komunen…. Det går att läsa mer om mina analyser av det här HÄR, HÄR, HÄR och HÄRHÄR hittar du ett poddavsnitt som till del handlar om hur Polisen i Östersund agerat. HÄR hittar du en recension av boken ”En riktig våldtäktsman”.

I samband med 8 mars i år skrev vi en ny debattartikel (HÄR) för att återigen uppmana polisen och kommunen att arbeta med frågorna om kvinnofrid och att lägga ansvaret där det ska vara, på förövaren och inte på offret. Den olyckliga presskonferensen lever nu sitt eget liv, och har bland annat använts av Women for Trump Movement i USA för att visa på vad som händer i ett land som tar emot många av de som flyr och söker asyl.

Så, hur gick det då med förra årets presskonferens?  De flesta fallen lades ner (HÄR), det enda som gick till rättegång var det där en man stoppat in sina fingrar i munnen på en kvinna (HÄR). Hon arbetar hos polisen och hennes partner är polis. Det goda som presskonferensen ändå hade med sig, men som även förstärkte idén om en överfallsvåg i kommunen, var att fler kvinnor anmälde det de utsattes för och vågade berätta om händelser tidigare i livet (HÄR). För en gångs skull blev kvinnor trodda Så länge som de beskrev gärningsmännen som ickesvenska. För nåde oss som berättade hur vi blivit utsatta av män med samma bakgrund som oss själva, ända sen vi var unga flickor. Då var vi feminazis, rabiata och skulle kastas ut ur landet med huvudet före (och det var de något sånär rumsrena kommentarerna). Jag skrev ett inlägg just om reaktionerna förra året (HÄR).

I kommande inlägg ska jag beskriva till hur jag ser på förra årets händelse så här i efterhand.

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Hur uppmärksammar du FNs internationella kvinnodag?

I morgon är det FNs internationella kvinnodag. Här är lite tips om vad du kan göra för att uppmärksamma dagen:

Om du bor i närheten av Krokom kan du komma till Magneten  mellan 1300 och 1600, lyssna på korta föredrag och ställ frågor till utställarna vad de gör för kvinnor i världen! På grund av att en föreläsare inte kunde komma så får du dessutom höra mig berätta om diskrimineringslagstiftning i Sverige. Läs mer HÄR.

Skriv ner din rosa dröm för framtiden och dela på sociala medier med #rosadrömmar. Se vad Fi Jämtland redan fått in för rosa drömmar på deras instagram och twitter, @fijamtland.

Haka på Fi Linköpings kampanj #allaandra364dagar, läs mer HÄR.

Sticka rosa pussyhats och dela ut till människor du möter, läs mer HÄR, HÄR och HÄR.

Framför allt, delta i pensionsuppropet och skicka tillbaka ditt oranga kuvert till pensionsmyndigheten med budskapet ”Gör om, gör rätt”. Läs mer om varför och hur HÄR.

Vi gör det tillsammans med kärleken som drivkraft!

Lämna kommentar Dela inlägget:

I väntans tider!

Att vara fritidspolitiker och ideellt engagerad tar mycket kraft. Inom Fi arbetar vi just nu med att ta fram en utbildning för hur det går att ha ett hållbart engagemang. Jag känner att jag behöver den utbildningen NU!

Jag sitter i två styrelser, så samtidigt som jag ska rådda för Fi Jämtland att välja kongressombud, hålla årsmöte och läsa in motioner och propositioner inför kongressen så ska jag göra i princip det motsatta i Fi styrelse. Där har jag varit med och skrivit propositioner och ska skriva svar på alla motioner som kommit in, samt ska på kongressen föredra del av propositionerna.

Samtidigt går jag i väntans tider, eftersom båda styrelserna ska väljas om. Det är ytterst troligt att jag väljs om i Fi Jämtlands styrelse, eftersom vi är få aktiva medlemmar och jag dessutom sitter som kassör (en uppgift INGEN vill ta över). Men när det gäller Fi styrelse har jag absolut ingen aning om hur det går. Valberedningen kommer alldeles snart ut med sitt förslag och jag har fortfarande inte hört något. Det borde tyda på att de inte kommer att föreslå mig, och trots det intensiva arbetet just nu så kommer jag verkligen att sakna att jobba i den styrelsen. Det är så energigivande och peppande att träffa de kraftfulla feministerna som sitter där.

Men, om inte annat så har jag ju alltid Almedalen!

IMGP4041rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

FNs internationella dag mot mäns våld mot kvinnor

I dag är det FNs internationella dag mot mäns våld mot kvinnor. Enligt FN är våld mot kvinnor: ”varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet”.

Dagen har en brutal bakgrund (läs mer HÄR):

”Den 25 november 1960, mördades i Dominikanska republiken systrarna Mirabal: Patria, Minerva och Maria Teresa. De var tre kvinnokämpar som varit engagerade i kampen mot diktatorn Trujillo. Dagen de mördades var de på väg hem efter att ha besökt fängslade släktingar och stoppades på en landsväg. De våldtogs, torterades och mördades för att sedan, tillsammans med chauffören, slängas utför ett stup för att simulera en trafikolycka. Våldsdådet mot systrarna tjänade dock för att definitivt avslöja diktaturens karaktär och bidrog till dess fall.

Denna råa verklighet som många rättviseaktivister runt om i världen är tvungna att leva med uppmärksammades under den första Feministiska träffen för Latinamerika och Karibien (EFLAC) 1981. Det var då som den dominikanska delegationen, där bland annat poeten Angela Hernandez och feministgestalten Magalys Pineda ingick, föreslog att den feministiska rörelsen skulle utse en dag för att synliggöra patriarkalt våld mot kvinnor till minne av Las Mariposas (fjärilarna) såsom systrarna Mirabal brukade kallas.”

Världshälsoorganisationen uppskattar att 35 procent av världens kvinnor har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld och Sverige gjordes 2013 nästan 30 000 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år. I tre av fyra fall var den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan och drygt 85 procent av de som misstänks för misshandel mot kvinnor män. Brottsförebyggande rådet uppskattar att endast vart femte fall anmäls till polisen.

I genomsnitt 20 kvinnor i Sverige misshandlas till döds varje år av en närstående, och i 17 fall är gärningsmannen en man som de har eller har haft en relation med. Dödligt våld i nära relationer är ofta resultatet av en längre tids våldsutövning. I Sverige i dag är kvinnor som allra mest utsatta när de lämnar en våldsam partner, eftersom samhället saknar effektiva skyddsåtgärder.

Våld mot kvinnor förekommer över hela världen. En tredjedel av världens alla kvinnor uppges ha utsatts för könsbaserat våld under sin levnad. Våldet sker på olika arenor: inom familjen och hemmet, i samhället, som en del av krigföringen i väpnade konflikter och utövas eller tolereras ibland även av staten.

Bakom stängda dörrar utsätts kvinnor för våld från sin partner eller sina släktingar. Många flickor och kvinnor utsätts för våldtäkt och annat sexuellt våld. De flesta kommer aldrig att anmäla brotten.

Från slagfältet till sovrummet är kvinnor i riskzonen. Oavsett samhällsklass, ålder eller etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Kvinnor och flickor utsätts för könsbaserat våld just för att det är kvinnor. Och förövarna går nästan alltid fria.

Idag utsätts kvinnor för sexualiserat hat och hot på nätet. Det hotar att tysta kvinnor och göra det svårare för kvinnor att delta i det offentliga samtalet och ta plats. Mäns våld mot kvinnor drabbar alla kvinnor – inte bara den direkt utsatta.

Våldet är ett uttryck för makt, en makt som utövas av män mot kvinnor, av förtryckare mot den/de förtryckta. Så länge vi lever i ojämställda samhällen kommer våldet att finnas kvar som maktmedel, och gömmas undan av kvinnor som lär sig från barnsben att de själva är ansvariga för det om sker dem, inte mannen som brukar våld. ”Kärlek börjar med bråk” får flickor höra redan i förskolan, då de förväntas bli glada över att bli slagna och jagade av jämnåriga pojkar. Vi lever i en kultur där män ursäktas och kvinnor skammas. Där män kan komma undan med att tafsa, slå och våldta, medan kvinnor ska ansvara för vad de sagt, hur mycket de druckit, hur de klätt sig. Det här måste få ett stopp! Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter.

Gudrun Schyman skriver i ett av sina feministbrev (läs hela HÄR):

”Misshandel är en process som ofta börjar med kontrollerande beteende från mannens sida. Han kritiserar kvinnan, hindrar henne från att umgås med vänner, och kräver att hon ska anpassa sig efter hans behov. Gradvis isoleras kvinnan. Så småningom börjar mannen hota och ta till våld, och kvinnan tvingas anpassa sig ytterligare för att inte bli utsatt för mer våld. Ofta vågar hon inte lämna mannen eftersom han då hotar att döda henne eller ta deras gemensamma barn ifrån henne. Våld i namn av heder har samma syfte, makt och kontroll, men det handlar då om unga kvinnor eller män som kontrolleras och hotas av sin egen familj, som för att upprätthålla sin heder i en större släkthierarki anser sig ha rätt att utöva kontroll genom hot om våld och utlöst våld.”

Läs gärna även HÄR, HÄR och HÄR.

I dag samlades vi på Stortorget i Östersund och tände ljus. För de kvinnor som dödats, för de som skadats och för de som lever under hot om psykiskt och fysiskt våld. Tillsammans visar vi att vi inte accepterar kvinnohat och våld. Tillsammans kan vi visa att mod och kärlek är starkare än hat och rädsla.

20161125-mot-mans-vald-mot-kvinnor

Lämna kommentar Dela inlägget:

Transgender day of remembrance

Idag är det Transgender day of remembrance. Dagen har sitt ursprung i mordet på Rita Hester, som den 28 november 1998 mördades på grund av sin transidentitet. Sen den här händelsen har fler och fler människor runt om i världen samlats varje år den 20 november för att hedra minnet av de transpersoner som dött till följd av transfobiskt våld.

transgender-day-of-rememberance
Jag vill uppmärksamma den här dagen, för att minnas och hylla de som inte längre finns ibland oss. Transfobin leder till hatbrott och transpersoner är idag överhuvudtaget en utsatt grupp som drabbas av osynliggörande och våld i högre grad än många andra grupper.

Hatbrotten sker överallt. Det sker till exempel i Turkiet, läs HÄR, i El Salvador, läs HÄR, och i Sverige, läs HÄR. I somras gick regeringen ut med sin strategi för att stärka transpersoners rättigheter, men Aleksa Lundberg tycker inte det är tillräckligt (läs mer HÄR): 

”Det är lätt att gå och och göra ett uttalande och säga att det här är värsta grejen. Det är det inte. Det är en självklarhet att vi ska omfattas av hets- och hatbrottslagstiftningen. Vi är en av de mest utsatta grupperna i världen, säger Lundberg.”

Även Amnesty har påpekat de brister som finns i Sverige gällande transpersoners rättigheter (läs mer HÄR):

”I dag den 20 november är det Transgender Day of Remembrance. Över hela världen samlas människor till minnesceremonier och sörjer dem som fallit offer för transfobiskt våld och hat. På denna sorgens dag vill Amnesty International Sverige belysa svenska transpersoners avsaknad av grundläggande mänskliga rättigheter.”

Amnesty tar upp tre kravpunkter:

* Låt individen bestämma sin könstillhörighet

* Tillgång till likvärdig vård för transpersoner

* Hbtqi-personer som söker asyl måste skyddas från våld

Kravpunkter som känns självklara som en lägsta nivå!

IMGP8984rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

Feminism i kommunpolitik

För två veckor sedan genomförde vi ett homeparty i Sveg, med Gudrun Schyman som talare (du vet väl att vi är fler som kan hålla homepartys, så om du vill att någon ska komma till något evenemang du håller i så hör bara av dig).

På homepartyt fanns möjlighet för åhörarna att skriva upp varför feminism behövs i deras kommun och här kommer det vi fick veta:

Nödvändigt på alla plan

Behöver prata mer om feminism och förklara

För att integrationen ska fungera

För att folk behöver förstå❤

Vi behöver bli fler!

För att få bättre löner oavsett kön

Lika lön oavsett yrke. Till exempel vårdarbete borde vara mer värt, då lika viktigt som till exempel verkstadsarbete

Feminism behövs i alla verksamheter

För att perspektivet feminism behöver förklaras och förtydligas

Många anledningar att välja in Fi i Härjedalens kommun om två år. Vi har gjort liknande insamlingar av tankar och behov i Strömsunds, Krokoms, Östersunds och Bergs kommuner, för att få ett bra underlag att skapa politiska plattformar inför möjligheten att ställa upp i kommande kommun- och regionsval, 2018.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Alla BORDE vara feminister!

Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie

Alla borde vara feminister

Den här boken fick samtliga studenter på gymnasiets andra år i julklapp 2015. Jag pratade med några killar som går i en klass med enbart killar och efter att alla läst den skulle de diskutera boken. Läraren ska ha fått ett diskussionsmaterial, men efter att ha hört med eleverna om diskussionen så tänker jag att antingen använde inte läraren det underlaget, eller förstod inte hur det skulle användas eller så var materialet inte så bra. För enligt eleverna hade de bara konstaterat att det här var helt annorlunda än i Sverige, eftersom författaren kommer från Nigeria.

Jag har läst den och känner igen mig i nästan allt. Kvinnliga elever på gymnasiet som jag talat med känner igen sig. Att läraren inte fick killarna i klassen att förstå att det här är verkligheten för deras kvinnliga vänner borde vara på gränsen till tjänstefel! Och en av anledningar att vi fortfarande lever i en våldtäktskultur. Där män lägger större energi på att protestera och skrika ”inte alla män”. än att faktiskt motarbeta den mansnorm som driver på våldtäktskulturen.

Så här skriver Chimamanda om samma sak:

”Och det är en del av problemet. Att många män inte medvetet tänker på våra tilldelade könsroller eller ens lägger märke till dem. Att många män säger, precis som min vän Louis gjorde, att det må ha varit illa ställt med saker och ting förr, men nu är allting bra. Och att många män inte gör något för att få tillstånd en förändring.”

Det här är en tunn bok, det är en variant på ett tal som Chiamamanda höll som ett TED-talk, som finns på Youtube HÄR och som Beyoncé samplat HÄR. Den går fort att läsa men den borde kunna diskuteras betydligt effektivare än vad killarnas lärare lyckades med i deras klass. Jag hoppas den fungerat bättre i andra klasser och jag hoppas att det här blir något återkommande för gymnasieelever, eftersom det är den här typen av texter, diskussioner och, förhoppningsfullt, insikter, som de som är unga idag behöver få tidigt om vi någonsin ska få bukt med våldtäktskulturen!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget: