Mina klimatflaggor!

I helgen är det Klimatriksdag, en riksdag som bland annat har syftet att få alla politiska partier att förstå allvaret i klimathotet. Så här skriver de på sin hemsida (som du hittar HÄR):

”Vi tar fram de åtgärder som politikerna borde genomföra, klimatengagerade gräsrötter från hela landet träffas för att lära av varandra, och organisationer och företag ställer ut sina klimatsmarta framtidslösningar.”

Traditionellt är det Miljöpartiet som haft den mest radikala miljöpolitiken i Sverige, men som parti i regeringen har de under de senaste fyra åren kompromissat bort det mesta av sin radikalitet. Istället är det nu Feministiskt initiativ som står upp för miljö och klimat i sin politik, som du kan läsa om HÄR. En av anledningarna till vår stora satsning på miljö hänger samman med att vi värnar om mänsklig säkerhet, inte territoriell säkerhet. I dag är det miljöförstörelse och klimatförändringar som är det allra största hotet mot mänsklig säkerhet, och allt för många länder och politiska ledningar vågar inte ta itu med det hotet utan låtsas inte om det.

Under klimatriksdagen presenteras och röstas fram motioner som sen ska lämnas över till politikerna i riksdagen Om du befinner dig i Stockholm i morgon och vill visa att även du förstår faran med miljöförstöring och klimatförändring så kan du delta i klimatmarschen.

14:00 Samling och Klimatfest med artister och talare i Humlegården
15:00 Klimatriksdagens delegater anländer från Stockholms universitet
15:30 Klimatmarsch mot Mynttorget och överlämnande av motioner till representant för Sveriges Riksdag.

Till klimatmarschen har det skapats en klimatflagga som kommer att pryda marschen. Den visar att vi är många som vill försvara klimatet med kreativitet som drivkraft. Organisationer och privatpersoner har tillsammans skapat delar av flaggan som i dag sytts i hop till en lång och färgglad manifestation. FiJämtland bidrog med två flaggor, båda skapade av återvunnet material och av mig. Den ena sydd av resttyger och broderad med överblivna garner, den andra målad på en bit från ett trasigt lakan. Båda baserade på Jämtlands flagga med samiska flaggan med i bilden. Båda signerade av Arga Tanten:

Här är de sammansydda i den stora klimatflaggan, omgärdade av andra bidrag från Feministiskt initiativ:

Om du är i Stockholm i morgon kan du få se dem i verklighet!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Arga tanten ockutantar, podd!

För två veckor sedan tog jag och min dotter bussen till Sollefteå för att under två dygn prova på livet som ockupant, eller i mitt fall, ockutant, på Sollefteå sjukhus. Sjukhuset ockuperas sen drygt ett år tillbaka för att få BB tillbaka till Sollefteå. Varje dygn består av fyraolika pass, 07.00-12.00, 12.00-16.00, 16.00-20.00 och 20.00-07.00.För bnattpasset finns uppblåsbara madrasser att sova på, i sjukhusets entré, och det ingår en lättare frukost. För alla ockupanter dygnet runt finns även tillgång till varm dryck.

Vi ockuperade två dagar i rad, och tog två pass varje dag, så vi satt/sov i sjukhusentrén 16.00-07.00. Det var oväntat trevligt och mysigt!

Jag passade på att spela in en podd med en av de ansvariga, som du kan lyssna på här (Rättelse, när jag pratar om att ställa upp med Fi i valet ska det förstås vara regionalvalet och inte kommunvalet!): 

Arga Tanten är Ockutant

Om du vill läsa mer om ockupationen kan du läsa HÄR och du kan följa den dagliga verksamheten på facebook, HÄRHÄR kan du läsa en artikel av en annan Fia som även hon ockuperat.

Det här säger vårt politiska program bland annat om förlossningsvård:

”Alla gravida som vistas i landet ska garanteras ett tryggt och säkert omhändertagande i förlossningsvården, på lika villkor och utan diskriminering. Högsta prioritet ska ges till att säkerställa att alla som föder får en medicinskt säker förlossningsvård, utformad efter den födandes behov och önskemål.

Att föda barn kräver en lugn och trygg miljö och möjlighet att fokusera på födandet utan tidspress. Förlossningsvårdens främsta uppgift är att skapa de bästa förutsättningarna för födsloarbetet och därför behövs en bättre arbetsmiljö för personalen, med fler förlossningsplatser och fler anställda.”

 ”F! arbetar för att:

  • Bygga ut förlossningsvården i glesbygden så att alla har tillgång till förlossningsvård med hög säkerhet och medicinsk kompetens.”

Om du också vill stötta ockupationen kan du ringa ockupationstelefonen och boka in ett eller flera pass på 070–444 91 92. Har du velat se och uppleva Sollefteå så hittar du aldrig billigare bed and breakfast än som ockupant!

Ingrid Mårtensson
Arg tant, ockutant, Riksdagskandidat Feministiskt initiativ och kontaktperson Fi Jämtland

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Full rulle på tanten…

…skrev någon anonymt på min blogg, och undrade vad Af säger. Den anonyma hänvisade även till min andra blogg, där jag är mer personlig och inte behöver hålla uppe en peppig yta, och där jag mer skriver om hur jag mår och hur min sjukdom påverkar mig. Tydligen valde hen att mer tro på den här än på min andra blogg, med tanke på frågan om Af.

Till den anonyma kommenteraren vill jag säga:

1: Sociala medier är inte verkligheten! Det är den bild du vill visa upp. På den här bloggen vill jag peppa till politisk aktivism, inte berätta om mina problem och min sjukdom. Jag förstår att det kanske kommer som en chock för dig, men det går inte att tro på allt som står på internet. Det betyder inte att jag ljuger vare sig här eller på min andra blogg (jag skriver faktiskt tre olika bloggar, två twitterkonton, tre instagramkonton och sköter ett antal sidor och grupper på facebook förutom min privata), bara att jag väljer att visa upp olika delar av mitt liv. Om ditt liv är så okomplicerat att det går att visa upp i varje detalj genom några korta blogginlägg ett par gånger i månaden, då är det så för dig, men det är verkligen inte så för mig!

2. Vad skulle Af säga? Jag går på mina möten, följer min handlingsplan, håller utkik efter jobb (som inte växer så tätt här där jag bor) och skriver mina rapporter precis som jag ska. Eftersom jag fortfarande är under rehabilitering, går på medicin och försöker lära mig hantera mitt nya jag med hjälp av vården, så är Af bara glada över att jag ordnar min rehabilitering själva, när de redan är överbelastade. Eftersom jag dessutom inte får vare sig sjukpenning eller a-kassa, utan har ett avgångsvederlag från min arbetsgivare så är det ingen mer än jag som bryr sig om hur jag använder min tid. Men eftersom jag vill tillbaka till arbetslivet så använder jag min tid till att göra det som ska leda till att jag blir anställningsbar igen.

3. Allt är relativt. Om jag skriver att det är full fart så innebär det till exempel att jag den senaste helgen orkade gå två promenader på 10 minuter på lördagen och två lika långa promenader på söndagen utan att jag trillade omkull av yrsel och utmattning, och behövde heller inte ta smärtlindring för att kunna sova. En seger för mig! Jag orkade till och med gå 15 minuter på måndagen, men då hasade jag mig fram de sista minuterna och behövde vila i två timmar innan jag gick de 15 minuterna tillbaka (som då tog närmre 30 minuter) så, visst, full fart, jajamensan!

Jag tog mig friheten att radera din kommentar eftersom jag tänkte att du inte ville framstå som så blåögd att du tror att sociala medier ALLTID visar HELA sanningen, tacka mig för det!

Till er andra:

Det är superkul att vara riksdagskandidat! Jag har gått utbildning, fått lära mig mer om säkerhet (för som feminist är du ständigt i riskzonen för alla möjliga sorters påhopp), lärt mig lite om mediateknik, fått utbilda övriga kandidater inom Gles- och landsbygdspolitik. Samtidigt har jag lämnat rollen som talesperson Gles- och Landsbygd och istället blivit politisk sekreterare inom ett annat specialområde för mig, Försvarsutskottet! De dagar jag är för trött för att lämna hemmet sitterjag istället och svarar på frågor, skriver debattartiklar och förbereder tal. Och känner hur jag orkar mer och mer för varje vecka.

Boka en feminist! Kolla in min sida HÄR, jag kan föreläsa, hålla homeparty, workshop, prata om feminism som politik, Fi politik, Fi ekonomi. Mina specialområden är Gles- och Landsbygd, Försvar och Ekonomi, men jag kan alla delar i vårt politiska program efter att ha hållt studiecirklar i tre år om det. Jag ser fram emot att tillbringa våren på tåg och få träffa människor i hela landet och prata om det roligaste jag vet, feminism!

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Riksdagskandidat Ingrid Mårtensson

I helgen var jag ett av de två ombud från Fi Jämtland som deltog på extrakongress och valkonferens för Feministiskt initiativ. Jag hade två hektiska dagar eftersom jag, förutom att vara ombud för min egen förening även var med som talesperson i Gles- och landsbygdspolitik för Feministiskt initiativ, och som riksdagslistekandidat. Jag hade dessutom tänkt få till ett möte med övriga föreslagna kandidater från Norrland, men eftersom jag, som Fi Jämtlands representant, även hade ett urval av mitt merchsortiment med för att visa upp och sälja, så rann tiden undan utan att det hanns med.

Extrakongressen var utlyst eftersom en efterträdare till Victoria Kawesa som partiledare skulle väljas. Gita Nabavi var föreslagen och de få som pläderade innan valet pläderade just för henne. Hon valdes med stor andel av rösterna. Gita har suttit som ordförande i nationella styrelsen och ersatte Sissela Nordling Blanco några månader i Stockholms kommunfullmäktige. Du kan läsa mer om henne HÄR, och se henne framträda som vår partiledare på Agenda HÄR, intervjun börjar vid 30:30.

Därefter tog valkonferensen vid, där valberedningen presenterade sitt förslag och de 61 nominerade därefter i tur och ordning fick en minut på sig att presentera sig. Du kan se hela valkonferensen HÄR och HÄR

Så här löd min presentation:

Hej! Ingrid Mårtensson, plats 46, Arg Tant från Jämtland.

Jag växte upp i glesbygd där pappa var skogsarbetare och vid 14 års ålder började jag arbeta extra i skogen. Vid 16 års ålder flyttade jag hemifrån och började försörja mig själv.

Jag är en av de första i min släkt som har en akademisk examen, en ekonomie magister påbyggd med genusvetenskap, pedagogik och kvalitetsteknik.

Jag har arbetat inom Försvarsmakten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, i alla tre nära ledningen och med projekt inom jämställdhet, normkritik och värdegrund. Jag har även varit ”kund” i alla tre myndigheterna, som soldat, som sjukskriven och som arbetslös.

Jag gick med i Fi samma dag som vi bildades och de senaste fyra åren har jag varit mycket aktiv, lokalt, nationellt och internationellt. Med debattartiklar, organisationsfrågor, valkampanj, studiecirklar och politikutveckling.

Jag vet att jag skulle driva en tydlig feministisk politik och ekonomi i riksdagen. Om du också vet det har du två möjligheter: Rösta upp mig på listan eller jobba tillsammans med mig så vi når 15% i valet. 

Tack!

Du kan se min presentation HÄR, den börjar vid 3:16:43. 15% är den magiska gräns där även plats 46 på vår lista har en chans att komma in 🙂

 

Det sista som gjordes den första dagen var att rösta och dagen efter kunde den slutliga riksdagslistan presenteras, HÄR kan du se den fastställda listan.

Under söndagen fick vi även ta del av valplattformen, som du kan läsa HÄR, och vår valfilm, se den HÄR

Här ser du mig, som seriös riksdagskandidat. Jag anar att Fi kommer att blir ett spännande inslag i Sveriges riksdag i höst!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Aktivist på väg!

Jag som alltid tror jag ska hinna blogga och läsa bloggar är lika förvånad varje kväll att det inte blev av den kvällen heller. Det beror förstås delvis på att jag fortfarande är osannolikt trött efter minsta ansträngning. Fysisk aktivitet tar mer kraft än psykisk, så länge den psykiska sker i ett tyst och ensamt rum. Jag försöker ändå göra något fysiskt ansträngande varje dag, även om det bara blir att röja lite i pysselrummet. Andra dagar har jag även ork att cykla en stund på motionscykeln. Men sen behöver jag vila och då försvinner hela dagen på nått sätt och det är kväll.

Delvis beror det på att jag har påbörjat valkampanjandet så smått. Jag har varit ute på några små äventyr och tränat på att prata politik och ser verkligen fram emot den här våren och sommaren. I den förra valrörelsen kom jag in först under sommaren och kände mig osäker på att svara på frågor om Feministiskt initiativs politik. Den här gången har jag både hållt flera studiecirklar om politiken, skrivit motioner och propositioner och formulerat svar på motioner, så jag känner att jag är extremt väl förberedd.

Jag poddar, skriver bloggar, råddar twitter, facebook och instagram för Fi Jämtland, förutom att jag är ute på olika aktiviteter både för Fi Jämtland och som Fi talesperson inom Gles- och landspygdspolitik. Då blir den här stackars bloggen lidande. Tyvärr. Men jag försöker hålla den vid liv och hoppas komma tillbaka mer kontinuerligt efter valet i september.

I helgen var jag på Unga Feministers valupptakt i Västerås och gladdes åt att träffa så många aktiva, välformulerade och engagerade feminister. Jag satt på scenen och blev utfrågad om vem jag är, hur vår Gles- och landsbygdspolitik ser ut och hur jag ser på att vara politiker/aktivist. På den sista frågan svarade jag att jag inte anser mig vara politiker eftersom jag ännu inte suttit invald i någon Kommun, Region eller i Riksdagen, men att jag tycker det är otroligt roligt och givande att vara aktivist.

Jag fick till och med berätta om mina katter, det bästa jag vet!

Citat Nora Håkansson, aktiv och driven politiker inom Fi och UF: ”Här har vi kandidaterna som är föreslagna till riksdagslistan som närvarar på Unga Feministers valupptakt. Ingrid(landsbygdspolitisk talesperson) och jag, medlem. En fantastisk talkshow/intervju med underbara Ingrid men är lite orolig över hur de ungas perspektiv ska kunna reppas i riksdagen när bara en riksdagskandidat som medlem varit här i helgen. Annars- FANTASTISKT! 💞 Underbara Ingrid Mårtensson om gles- och landsbygd. ”Nattågen går bara till Åre för skidturister, inte för oss som bor i Jämtland. Vi som bor här kan inte bara ses som en turistattraktion, vi lever här, vi är inte Disney land”

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jag är på Staare 2018!

Som enda rikspolitiska parti har Feministiskt initiativ evenemang under Staare 2018. Eftersom vi i vår politik på allvar menar att hela landet ska leva och att urfolk ska tillerkännas sin rätt så anser vi det mycket viktigt att vara med under den här veckan, vintervarianten av Almedalsveckan. Du har flera möjligheter att träffa oss; Carmen Blanco Valer, Urfolkspolitisk talesperson, Ingrid Mårtensson, Gles- och landsbygdspolitisk talesperson och Lovisa Johansson, Landsbygdspolitisk talesperson för Unga feminister.

Feministiskt initiativs talesperson för urfolkspolitik, Carmen Blanco Valer leder en samtalspanel där samiska kvinnor delar med sig av sina personliga tankar kring frågor som har med jämställdhetsfrågor, feminism, samisk självstyre och andra prioriterade frågor utifrån ett kvinno- och queer samiskperspektiv. Det sker onsdag den 6 februari, klockan 1500-1600 i sal G 2351 på Campus, HÄR. Carmen föreläser dessutom om urfolkskvinnors perspektiv på feminism och kvinnokamp i Latinamerika på torsdag den 7 februari klockan 1500-1600 i sal L 210b på Campus, HÄR.

Utöver det så talar Carmen i Storsjöteaterns foajé på ”I Saepmie talar vi…”- den politiska arenan torsdag den 8 februari kl. 12.30-13.00, HÄR. Vi har öppet för Fika med Fi 1300-1500 onsdag i sal G 2351 på Campus, HÄR, och torsdag i sal L 210b på Campus, HÄR. RFSL är med under fikat och Carmen, Lovisa (Unga Feminister) och jag, Ingrid (talesperson gles- och landsbygdspolitik) turas om att finnas på plats för att svara på frågor om vår politik, berätta om den eller bara samtala om feminism. Det är ni som är gäster som bestämmer vad fikat ska innehålla.

Här kan du se hela veckans alla programinslag.

Om du är i Staare/Östersund, kom och träffa mig!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Listan och jag

I slutet av februari träffas Fi ombud från hela landet för att dels rösta på en partiledare som ska dela partiledarskapet med Gudrun Schyman, dels hur vår riksdagslista ska se ut. Vi har en gemensam lista för hela landet och jag hade både nominerat mig själv och blivit nominerad av andra. Under hösten och början av det här året har valberedningen arbetat intensivt med intervjuer och referenser för att få fram en representativ lista och i går kom den.

Som andra partiledare föreslår de Gita Nabavi, som idag är ordförande i styrelsen. Jag satt tillsammans med henne i styrelsen under förra mandatperioden och tycker det är ett mycket bra förslag.

På listan hoppade jag raskt över de första namnen och scrollade ner för att se var/om jag fanns med. På plats 46 står Ingrid Mårtensson! Det innebär, i och föär sig, att vi behöver 15% av rösterna för att jag ska komma in i riksdagen, men vad gör väl det. Jag finns med på förslaget, för mig är det STORT!

HÄR kan du läsa valberedningens motivering, HÄR hittar du hela listan, och så här presenterar jag mig:

Jag är en bra riksdagskandidat därför att…
Jag är en arg tant och det finns alldeles för få av oss i ledande positioner. Jag är feminist ut i fingerspetsarna och kan tala och skriva så andra förstår. Jag vet hur det är att bo i glesbygd och hur det är att arbeta inom både manligt kodade och kvinnligt kodade arbeten. Jag vet hur det är att vara utbränd, sjukskriven och arbetslös, och hur det är att jobba på myndigheterna som hanterar detta. Jag är snabbtänkt och kunnig, flexibel och allsidig. Om jag varit ödmjuk hade jag varit perfekt.

Jag brinner för dessa politiska frågor
Mänskliga rättigheter, mänsklig säkerhet, rättvisa, jämställdhet och jämlikhet. Ett demokratiskt samhälle där alla kan delta på sina villkor och allas röster är lika mycket värda. Hur vi alla ska kunna färdas väl genom livet, från vaggan till graven ur ett globalt perspektiv.

I valrörelsen kommer jag…
Som representant från inre Norrland behöver jag tala om de levnadsvillkor som finns här och visa hur Fi-politik är viktig för vår framtid. Jag kommer visa att F! inte enbart är ett storstadsparti.

Nu återstår att se vad som händer när ombuden röstar, så det kommer ett nytt inlägg om det här i slutet av februari. Oavsett listplats eller ej så kommer jag att ägna våren och sommaren åt intensivt valkampanjande, det ska bli så kul!

Lämna kommentar Dela inlägget:

#allmänhandling #metoo

Jag har engagerat mig i ytterligare ett upprop inom #metoo. Jag och många fler blev fundersamma över en artikel som publicerades i höstas, om att anmälningar om sextrakasserier var så få inom myndigheter. HÄR. Samtidigt fanns ett antal olika upprop på gång inom just myndigheter och offentlig sektor. Så, en smart person såg till att göra ett samlat upprop, som jag till en början enbart skrev under och delade i mitt flöde. Men när det närmade sig publicering behövdes fler i administrationen så jag anmälde mig till det. Tyvärr blev jag i samma veva superförkyld och kunde inte prata, men jag gjorde några små textkollaruppgifter i alla fall.

I dag lämnades uppropet över till Civilminister Ardalan Shekarabi.

(bilder tagna av en av överlämnarna)

Dagens Nyheter var med hos ministern och var de som först publicerade uppropet, HÄR, där vi bland annat skrev:

”Vi vill att alla myndighetschefer lika tydligt ska signalera att det är nolltolerans mot sexism som gäller. Framförallt hoppas vi att vårt upprop ska leda till att var och en av oss vågar säga ifrån i framtiden, utan att riskera att bli utfrysta eller förlora chansen till jobb – det sistnämnda gäller särskilt unga, visstidsanställda kvinnor som inte vågar säga ifrån och göra sig impopulära.”

I uppropet finns det även med vittnesmål som visar att sexismen tyvärr finns även inom offentlig sektor, trots att antalet anmälningar är så lågt. Här är några exempel:

”Jag blir varnad av flera kvinnliga kollegor för en äldre manlig medarbetare som är känd i kommunen för att ta på kvinnliga kollegor och på olika sätt få dem att känna sig obekväma med sina kommentarer redan när jag börjar på arbetsplatsen. Flera gånger kommer han med opassande kommentarer om kvinnor, påpekar ofta hur mycket högre lön han har och varenda gång rapporterar jag och kollegorna detta till vår närmaste gemensamma chef. […] Vi är nu flera i den lilla arbetsgruppen som vägrar sitta i privata möten med honom utan chefen närvarande. Men hans beteende är detsamma och cheferna bemöter alla klagomål med att han är ”kramgo” och en äldre generation.”

”Hade precis gjort min första större föredragning av ett ärende på kommunstyrelsens sammanträde. En manlig kollega frågade efteråt hur det hade gått, glad över frågan svarade jag att det gått riktigt bra. Hans nästa fråga var då; ”visade du brösten, eller?””

”Statlig myndighet. Man på lite högre position än handläggare anklagas efter en fest för sexuella trakasserier mot två kvinnor. De får betalt för att lämna myndigheten, han blir chef.” 

Jag har arbetat inom tre olika stora myndigheter, Försvarsmakten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag har redan skrivit exempel på hur det var att arbeta inom Försvarsmakten, HÄR,  HÄR, HÄR, HÄR  och HÄR. Jag har under mitt liv stött på sexism både privat och på jobb, och på samtliga av de jobb jag haft. Inte alltid i form av sexuella trakasserier, men utan undantag har sexistiska normer präglat samtliga mina arbetsplatser. Privat har jag skrivit om blottaren HÄR, men det har förstås varit fler, större och mindre händelser vid olika tillfällen under hela mitt liv. Inom Försvarsmakten var det bara mer tydligt och uppenbart. På ett sätt är det nästan lättare att hantera än den sexism som fanns inom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Där är den mer dold, mer i smyg, och därmed även svårare att visa upp och sätta fingret på. Men den finns där, jag känner igen mig i allt för många av de vittnesmål som kommit in till #allmänhandling. Som är långt fler än vad som publiceras i tidningen!

Även det här uppropet fick bra täckning i media. HÄR och HÄR kan du läsa ytterligare två artiklar i DN med intervjuer och reportage från mötet med ministern. HÄR kan du läsa vad Publikt, fackförbundet STs tidning, skrev, och HÄR vad Akademikern, Akademikerförbundets tidning, skrev.

I dag läste jag även den HÄR artikeln, som beskriver hur sexuella trakasserier och övergrep inte handlar om sex, utan om makt. Tack och lov med den har texten i sig:

”För tydlighets skull ska sägas att inget av detta är något nytt. Detta har kvinnor påtalat så länge någon kan minnas, men sällan har de blivit tagna på allvar. Istället har problemen sopats under mattan och de som vågat höja sina röster har förminskats – och därmed i praktiken än en gång utsatts för ett maktövergrepp, men den här gången inte av enskilda individer med makt utan från samhället i stort.”

Missförstå mig rätt: jag tycker det är bra att det här lyfts fram – igen – att sexuella trakasserier och övergrepp inte handlar om sex utan om makt. Jag tycker det är bra att artikelförfattaren påpekar att vi har sagt detta i evigheter. Men en liten irritationstagg sticker i mig när jag inser att det plötsligt blir en tyngre analys av det – när det kommer från en man…

Nu hoppas jag på att #metoo blir en våg av kraft som inte tar slut. Nu behöver vi gå vidare och se vad vi kan göra för att förändra det här, och jag hoppas att jag kan vara en aktiv del av den förändringen!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Flickan och skammen

Jag recenserar

Flickan och skammen av Katarina Wennstam

Det här är en bok som du genast ska skriva upp på din ”Måste läsa lista”. Så här i tider av nasty woman, grab ‘em by the pussy, kvinnomarscher och #metoo så är det viktigare än någonsin att bygga upp sitt förråd av argument om våldtäktskultur och hur den påverkar oss alla. Tidigare har jag recenserat Flickan och skulden HÄR, och då skrev jag bland annat:

”Jag är väl bekant med begreppet våldtäktskultur. Det är de normer i vårt samhälle som lägger ansvaret på kvinnan att inte bli våldtagen, inte på mannen att inte våldta. Allt i den här boken beskriver de normerna om och om igen. Hur utredningarna mer handlar om offrets bakgrund, tidigare sexuella historia, klädstil, grad av berusning, men överhuvudtaget inte om förövarens bakgrund och historia. Jag som lekman tycker att det nog vore intressantare att veta om våldtäkt är ett återkommande inslag i brottslingens bakgrund än att få veta hur offret var klädd.”

”Hur ska vi komma åt det här problemet? Hur ska vi förändra synen på kvinnors och mäns sexualitet? Våldtäktskulturen förstör för alla. Kvinnor förväntas ta ansvar för andras beteenden och män förminskas till att inte vara mer än sin könsdrift och näst intill slavar under den. Extra underligt blir det här när det inom så många andra områden anses vara män som är de ansvarstagande och kvinnor som styrs av impulser och känslor. Som företagsledningar och chefspositioner.

En samtyckeslag är en del av lösningen, men det krävs även gedigen utbildning i genus och normkritik för de som arbetar inom rättsväsendet. Även tidigt i skolan behöver lärare ha med det här i undervisningen och i sitt bemötande av barn och elever. Ingen ska behöva reduceras till sitt kön och ingen ska behöva ta ansvar för några andra handlingar än sina egna!”

Jag har även läst och recenserat hennes bok En riktig våldtäktsman HÄR, och skrev till exempel:

”Fortfarande är det djupt tragiskt att läsa, och inse hur mycket ont människor (män) kan göra andra. Att inse hur våldtäktskulturen gör kvinnor ansvariga, på männens bekostnad. I samma ögonblick som vi skuldbelägger offret ”Hon skulle inte ha klätt sig så, druckit så mycket, gått där, släppt in honom i lägenheten”, så säger vi även att mannen/männen inte kan hantera sina egna drifter, inte kan ta ansvar för sitt eget agerande.”

”I boken belyses även medias roll i den bild vi har av våldtäktsmän, i ett samspel med rättsväsendet. Media är inte intresserade av att skriva om den medelålders mannen, med akademisk utbildning och fast jobb, som anmälts av sin fru för våldtäkt, men om det är utlandsfödda, lågutbildade och/eller kriminellt belastade blir det mer säljande rubriker, så krass är världen. Media skriver allra helst om de otäcka våldtäkterna, som begås av flera män, helst mot det media kan beteckna som ”en respektabel” kvinna, som överfalls utomhus. Det här gör att vi som läser får en skev bild både om vem som våldtar och var våldtäkter sker. Sanningen är att de flesta våldtäkter begås av någon kvinnan känner och att det sker inomhus i bekanta omgivningar.

Till det kommer att rättsväsendet, visar forskning, har lättare att fria om de anklagade är mer lika nämndemännen, alltså äldre, talar felfri svenska, fast jobb, särskilt om kvinnan inte hör till samma samhällsklass. Även polisens utredningar visar brister, ofta utifrån samma kriterier som nämndemännen, som dessutom skiljer sig över landet. Dessutom har annan forskning visat att det är mäns syn på vad som är ett övergrepp och inte som präglar både utredningar och rättegångar, inte kvinnans.”

I den här boken lämnar Wennstam domstolsprotokollen och media och tittar på hur flickor skambeläggs i tidig ålder så att de sedan tar ansvaret själva när de utsätts för övergrep. Det är en del av anledningen till att övergrep och våldtäkter inte anmäls alls i samma utsträckning som andra former av brott. Det är skammen som vi nu släpper när vi kollektivt går ut och vittnar i #metoo. Det är en oerhörd kraft i att känna att en inte är ensam och att äntligen få släppa skammen och tänka ”Det var inte mitt ansvar!”

Vi i väst vill gärna se oss som mer utvecklade och jämställda, men #metoo visar att det bara är en föreställning, en yta, där kvinnor tar på sig ansvaret att inte visa upp det fula som lurar så nära ytan- Wennstam tar upp det här i sin bok också:

”Men framför allt bär denna företeelse med pappor som självutnämnda väktare över sina döttrars sexdebut spår av den hederskultur vi i väst gärna bespottar när den dyker upp i andra länders kontroll av flickor. Varianter av fenomenet finns förstås också här i Sverige, och inte bara i familjer med rötter i andra länder.

”Jag har sett män, också i Sverige, bära amerikanska t-shirts med ‘regler om du ska dejta min dotter’ som har formuleringar om att ‘skaffa dig en advokat’ och ‘hon är min prinsessa, inte din erövring’.

”Över hela jordklotet, i USA, i Sverige liksom i mer öppet patriarkalt styrda länder finns föreställningen om flickors oskuld som något extre skyddsvärt. Fortfarande. På ett sätt som inga pappor, eller mammor, beter sig mot sina söner. Ingen pratar om att sätta kyskhetsbältepå sonen när han ska på språkresa, trots att han mycket väl kan komma hem med både brustet hjärta och klamydia”

I boken beskriver Wennstam det vi nog alla känner igen från vår ungdom och skoltid. En kille som har (kanske bara påstått) sex med många är en hingst, en player, nån som är cool, medan en tjej som har samma rykte, sant eller ej, är en slampa, en hora, en vandringspokal. Det är helt olika regler som gäller för vilket kön du tillhör. Vi påstår att det varit en sexuell revoliution här, där sex blev fritt, när p-pillret kom. Fritt för männen möjliggtvis. En tjej som säger ja till sex är en hora, en som säger nej är en torrfitta. Det går inte att göra rätt om du är tjej.

Läs alla tre de här böckerna så är du redo att ta diskussionen på jobbet, på skolan, i familjen, på busshållplatsen om #metoo har gått för långt – eller om vi bara skrapat lite på ytan!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Flickan och Skulden

För några år sedan läste jag den här boken, men tycker att den, tillsammans med ”En riktig våldtäktsman” (som jag recenserade HÄR) och den senaste, ”Flickan och skammen” (som jag snart kommer att recensera) är bra att ha med sig i diskussioner om #metoo, våldtäktskultur och om ”feminismen har gått för långt”.

Flickan och skulden av Katarina Wennstam

Flickan och skuldenDen här boken har legat länge och väntat här hemma, jag har inte riktigt vågat eller orkat ta itu med den. Samhällets syn på våldtäkt är skrämmande. Inga andra brott innebär att så mycket av ansvaret och skulden läggs på offer och inte på brottslingen. Jag läser gärna Katarina Wennstams skönlitterära böcker. De har alltid ett djup som speglar vårt samhälles fula sidor, men det är lättare att ta till sig när det är skönlitterärt. Den här boken baseras på ett antal domar och förundersökningar, artiklar och utredningar. Mycket är klippt direkt ur det arbete som domare, nämndemän, jurister och poliser. Och det är helt fruktansvärt!

Jag är väl bekant med begreppet våldtäktskultur. Det är de normer i vårt samhälle som lägger ansvaret på kvinnan att inte bli våldtagen, inte på mannen att inte våldta. Allt i den här boken beskriver de normerna om och om igen. Hur utredningarna mer handlar om offrets bakgrund, tidigare sexuella historia, klädstil, grad av berusning, men överhuvudtaget inte om förövarens bakgrund och historia. Jag som lekman tycker att det nog vore intressantare att veta om våldtäkt är ett återkommande inslag i brottslingens bakgrund än att få veta hur offret var klädd.

I sitt arbete med den här boken, som gavs ut 2002, stöter Wennstam på Maria-Pia Boëthius bok ”Skylla sig själv” från 1976, och tänker först att den bok hon vill skriva redan finns. Hon inser sen att hennes bok blir än mer viktig av att det skrevs om samma fenomen redan femton år tidigare, eftersom inget verkar ha förändrats.

Samma sak går att säga även i dag. Nu har det gått drygt 15 år till, och med tanke på de olika våldäktsdomar vi sett de senaste åren är det fortfarande lika illa ställt. Våldtäktskulturen frodas. Det ser vi när poliser går ut och uppmanar kvinnor att klä på sig mer, eller när män frias för att de tror sig genomfört samlag inom BDSM, eller förgripit sig på en kvinna som vid ett tidigare tillfälle gett samtycke, eller för att mannen hävdar att de våldtagit någon i sömnen, eller för att kvinnan är missbrukare och därför inte tas på allvar.

Hur ska vi komma åt det här problemet? Hur ska vi förändra synen på kvinnors och mäns sexualitet? Våldtäktskulturen förstör för alla. Kvinnor förväntas ta ansvar för andras beteenden och män förminskas till att inte vara mer än sin könsdrift och näst intill slavar under den. Extra underligt blir det här när det inom så många andra områden anses vara män som är de ansvarstagande och kvinnor som styrs av impulser och känslor. Som företagsledningar och chefspositioner.

En samtyckeslag är en del av lösningen, men det krävs även gedigen utbildning i genus och normkritik för de som arbetar inom rättsväsendet. Även tidigt i skolan behöver lärare ha med det här i undervisningen och i sitt bemötande av barn och elever. Ingen ska behöva reduceras till sitt kön och ingen ska behöva ta ansvar för några andra handlingar än sina egna!

Jag är glad att jag äntligen tog mod till mig att läsa den här boken, den var riktigt bra. Jag blev ledsen, men i ännu större utsträckning blev jag arg. Vi måste göra något åt det här och vi måste göra det nu! Alla kan göra sin del, enklast genom att ständigt protestera när ni hör någon skuldbelägga offret eller ursäkta brottslingen, när någon berättar sexistiska och stereotypiska skämt och när någon grupperar människor utifrån att kön gör si och så utan att samtidigt problematisera det!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget: