Länge sedan…

…jag skrev ett inlägg.

Jag är sjuk. Ja, nu har jag ju varit sjuk i drygt tre år, så jag borde ju vara på bättringsvägen. Tyckte nog att jag var det oxå efter semesterresan över jul och nyår. Jag orkade långt ifrån allt under resan, men jag orkade mer än jag trott. Sen kom det stora bakslaget när Försäkringskassan beslutade att jag var frisk nog att arbeta mer än 75% och drog in min sjukpenning, du kan läsa me om det HÄR.

Efter det har jag försökt ”arbeta” 25 % för att få in någon form av försörjning. Jag skriver ”arbeta” med ””, eftersom det innebär att jag tar mig till jobbet och sitter på ett kontor två timmar per dag utan att göra nått. Det finns inga arbetsuppgifter för mig. Jag var tidigare chef över Servicedesk för Arbetsförmedlingen iÖstersund, och det finns två sorters arbeten att göra där. Vara chef eller hjälpa datoranvändare via telefon. Det första kan jag inte vara längre eftersom det gjorde mig sjuk och för att vara det andra krävs betydligt mer datorkunskap än jag någonsin haft.

Så, jag sitter på ett kontor i två timmar och åker sedan hem för att befinna mig i halvt om halvt dvala resten av dagen. Oftast får jag sen migrän under natten och får sjukskriva mig de 25% jag försöker jobba. Fast eftersom Försäkringskassan tycker jag är frisk så får jag ingen sjukpenning för den tiden, trots läkarintyg. Under en månad kommer jag upp i totalt 10% ”arbete”, om jag har tur, vilket jag ska leva på en hel månad.

Övriga 75% är jag på papperet tjänstledig från jobbet, och har skrivit in mig som arbetssökande å Arbetsförmedlingen. Det innebär blanketter som ska fyllas i och möten att gå på, som i sin tur tar ork och energi så jag får migrän och inte kan jobba.

Jag kanske kan få a-kassa för de 75% men för att få det behöver jag fylla i blanketter och ta kopior på olika intyg. För att kunna göra det på jobbet behöver jag ett särskilt kort som jag ska beställa via datorn och som sen ska aktiveras via koder som jag ordnar via datorn. En dator som jag hälften av mina arbetsdagar inte ens klarar av att logga in i, än mindre hitta de program jag behöver för att beställa kort.

Utöver det går jag till läkare, psykolog, arbetsterapeut och en coach som ska rehabilitera mig. Fantastiskt bra med alla resurser, jag är överlycklig över att ha en chef som vill mitt bästa, men alla de här mötena tar ännu mera energi och ger mig migrän så jag inte kan jobba.

Coachen är dessutom ett orosmoln, trots att hen är fantastisk. Hens främsta uppdrag är att få mig att säga upp mig och söka ett annat jobb. Det är något jag själv vill, på sätt och vis, eftersom jag inser att jag inte kommer att kunna sköta nått av jobben på min nuvarande arbetsplats. Men jg kan inte söka jobb som det är nu. Jag måste vara rehabiliterad först, och det innebär att rehabiliteringen genomförs med piska (uppsägning) och morot (avgångsvederlag), vilket tyvärr inte är bästa sättet att rehabilitera en utmattad.

Det värsta i det här är att jag tappat mina ord. Under alla år sen jag lärde mig läsa har orden varit med mig, mina bästa vänner. Även i djup depression och grav utmattning har kjag kunnat läsa och förstå och dessutom formulera mina egna tankar i skrift. Det är borta. Just nu, tänker jag, just nu. De måste komma tillbaka!

Lämna kommentar Dela inlägget:

På kongress

Jag har varit på kongress.

Feministiskt initiativs partikongress 2017, även kallad fikon17.

Den här gången hölls den i Västerås och pågick från fredag lunch till söndag eftermiddag. Jag var där som del av den avgående styrelsen och med mig hade jag fyra fior från Jämtland. Det var underbart att träffa mina vänner från olika delar av landet, som jag lärt känna under de senaste två åren, och att få presentera dem för fiorna från Jämtland. Vi byggde upp våra nätverk inom partiet rejält under de tre dagarna.

Det var nästan 250 motioner som skulle gås igenom och dessutom en hel del val som skulle genomföras så tiden var tajt. För mig, som börjat ”arbeta” 25%, var det lite för tufft tempo, så jag tog pauser och drog mig tillbaka till hotellet lite nu och då.

Kongressens inledning var lite skakig, då en av styrelsens propositioner inte gick igenom, en där vi föreslog att ändra i stadgarna så att anställda får vara ombud. Vi hade meddelat alla grupper i förväg att, om den gick igenom, så skulle vi föreslå att den började gälla direkt, men att det förstås inte gick att lova att det skulle bli så. En stadgeändring kräver 2/3 dels majoritet för att gå igenom, vilket ingen kan vara säker på att få innan kongressen sagt sitt. Några ombud var anställda inom Fi, så om propositionen inte gick igenom, eller, om den i nästa steg inte tilläts börja gälla direkt, så skulle de istället få stanna kvar som inbjudna gäster. Det innebär att de kan få plädera för eller emot motioner, men de har inte rösträtt.

Det blev en oerhört engagerad diskussion, där stora delar av kongressen tänkte bortom den här kongressen och framåt i tid, där vi så klart kommit in i riksdagen och har många anställda som dagligen arbetar med politik. De såg en fara med att samma personer skulle bli en övervägande del av ombuden, och att det skulle göra att besluten tappade förankring hos de medlemmar som arbetar ideellt och inte har samma möjlighet att sätta sig in i frågor.

När röstningen var avgjord visade det sig att propositionen avslogs. Det ledde, tyvärr, till dramatiska uppträdanden både i plena och utanför lokalen, och de som inte fick vara ombud längre reste hem i affekt. Tyvärr har det sen skrivits mycket om det här i media, saker som inte alltid stämmer med det som jag såg och hörde.

Men, utöver det, så var kongressen en härlig omfamnande miljö, med vänliga ord och kramar, även när vi inte höll med varandra.

På kvällarna anordnades olika aktiviteter och på lördagen fick vi bland annat lyssna på Timimi Märak. Det var fantastiskt! Jag har mycket starka känslor för Sapmi och den fortsatta kolonisering som Sverige genomför, och här fick jag alla mina känslor beskrivna på ett intensivt, gripande och magiskt sätt. Mellan det var hon dessutom lite av en stå upp komiker, så jag kastades mellan skratt och gråt, som i en emotionell berg- och dalbana.

Dagen efter fick jag veta att hon beundrat ett arnband som jag gjort åt en av Jämtlandsfiorna, så nu har jag lovat henne att hon ska få ett av mig, som tack för upplevelsen!

Som sittande i den avgående styrelsen var jag besviken över att inte vara nominerad mer än som reserv till den nya styrelsen. Inte så mycket för min egen del, men mer på grund av fördelningen i det nya förslaget. Jag var inte ensam om att känna så, det var många, från hela landet, som reagerade på bristen på representationen av erfarenheter från glesbygd, inland, Norrland och Sapmi i styrelsen. Förslaget bestod av Fior från Skåne, Västra Götaland och Stockholm/Uppsala samt en Fia från Härnösand, och det blev även det förslaget som röstades fram.

För att vi ska få bättre representation och mer kraft bakom våra ord så startade vi ett nätverk under kongressen, F! Norrland. Där kan vi samarbeta, remissa politik tillsammans, peppa och stödja varandra, det känns som ett bra resultat av kongressen.

Här är lunchen som blev startskottet för nätverket. Det är fior från Fi Sundsvall, Fi Boden och Fi Jämtland som träffas och beslutar bjuda in övriga fior i Norrland för att skapa ett gemensamt digitalt diskussionsforum.

På söndag eftermiddag var vi ett trött men nöjt gäng som tog tåget upp till Östersund igen, för att fortsätta arbeta politiskt i länet. Och nu, när jag inte längre sitter i nationella styrelsen, valdes jag till ordförande i Fi Jämtland, och kan få utlopp för mitt engagemang där. Dessutom råddar jag fortfarande Fi Almedalen, och har mina trådar och tentakler ute i mitt stora Fi-nätverk, som dessutom sträcker sig utanför Sverige. På kongressen fanns representanter för Fi i våra nordiska grannländer, och fian från Norge visade sig vara en som jag har kontakt med sen rätt lång tid tillbaka, det var kul att träffas.

Även om jag var besviken över röstresultatet så är det fantastiska individer som sitter i styrelsen nu, så jag kan inte säga att jag skulle kunna ersätta någon. Skickade ut en bild på instagram och fick en peppande kommentar:

Självklart! Vem vill inte ha in en arg tant i riksdagen 😉

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Rosa drömmar som skrämmer män

När vi deltog i regionens arrangemang ”Feminism för allas lika värde” söndag den 5 mars och i ABFs och Riksteaterföreningens arrangemang 8 mars i Krokom så uppmanade vi besökarna att skriva ner sina rosa drömmar. Efter det har vi publicerat dem på vårt twitter och instagram, @fijamtland, en dröm i taget. Här är drömmarna:

”Min rosa dröm är lika lön!”, ”Min rosa dröm är att barns rättigheter tas på allvar!”, ”Min rosa dröm är att kunna amma utan att det sexualiseras!”, ”Min rosa dröm är kärlek och respekt! Oavsett 💖”, ”Min rosa dröm är bättre pension till alla, inga fler fattigpensionärer”, ”Min rosa dröm är skydd mot våld och övertramp”, ”Min rosa dröm är att det blir slut på allt strukturellt våld mot kvinnor”, ”Min rosa dröm är lika rätt till trygg förlossning i HELA Sverige”, ”Min rosa dröm är en trygg och säker förlossningsvård oavsett var du bor”, ”Min rosa dröm är att fler snubbar går på feministdagar”, ”Min rosa dröm är att patriarkatet ska upphöra”, ”Min rosa dröm är samma möjligheter”, ”Min rosa dröm är att vi kvinnor håller ihop! Alltid!”, ”Min rosa dröm är att alla övergrepp mot barn ska försvinna.”, ”Min rosa dröm är fler uppmärksammade kvinnliga författare.”, ”Min rosa dröm är att killen man ligger med faktiskt FÖRSÖKER ge lika mycket som han TAR.”, ”Min rosa dröm är könsneutrala toaletter överallt, även på Storsjöteatern 💖”, ”Min rosa dröm är sex timmars arbetsdag/30 timmars arbetsvecka och basinkomst.”, ”Min rosa dröm är att kunna gå på stan, hålla min flickvän i handen och inte vara rädd”, ”Min rosa dröm är att, som kvinna, få samma respekt som männen i min omgivning.”, ”Min rosa dröm är en jämlik och jämställd värld utan nationella gränser.”

I mina ögon är det vackra drömmar som jag verkligen önskar skulle slå in. Vem kan motsätta sig det här, tänker jag i min enfald. De flesta borde dessutom vara uppnåeliga, som säker förlossningsvård, rimliga pensioner och lika lön. Men ack vad jag bedrog mig. För det kom en del kommentarer, från män (förstås) som uppenbarligen tyckte det här var helt absurt att drömma om… Här kommer en sammanställning av det som trillade in:

”Är du trött på verkligheten? Behöver du komma bort från livet en stund? F! hjälper dig att drömma dig bort, långt, långt, bort…”

Den rosa drömmen om patriarkatet var det många som tog personligt, de ville inte kännas vid den analysen och kände sig tvugna att påpeka det:

”Lite hushållsarbete i utbyte mot ekonomisk välfärd är det patriarkatets förtryck.”

”Tips: Vakna upp ur den rosa drömmen först- är bara ni som ser ett ”patriarkat””

”Vi tar upp det på nästa möte men håll inte andan.”

””patriarkatet” 😂😂😂

Men även de andra drömmarna fick respons:

Drömmen slut på allt strukturellt våld mot kvinnor

”Innefattar det även skydd mot våldtäkt av tjejer? Läs och begrunda tack:” med länk till artikel om en flicka som våldtagits i skolan.

Den här förstår jag faktiskt inte alls? Tror han att vi INTE skulle vara emot det? 

Drömmen att killen man ligger med faktiskt FÖRSÖKER ge lika mycket som han TAR.

”men det enda kvinnor behöver göra är att ligga. Om de ej sker med strap-on.”

”Om det här verkligen är ett reellt problem, bör någon tala om för F! att de kan byta sexpartner”

De här två tillsammans säger ju allt. Först en som tror att sex innebär att kvinnan bara ligger stilla. Stackars honom (och den kvinna han ligger med). Och sen en som tror att det bara är att byta partner, om det nu verkligen är ett problem. Det är ju bara att titta på svaret innan för att inse att, ja, det är ett problem! Och om det ÄR ett problem lär det ju inte hjälpa att byta till ett nytt problem.

Drömmen att kunna gå på stan, hålla min flickvän i handen och inte vara rädd

”På stan kan ni säkert gå, i Tensta-Rinkeby, Fittja,är det mindre säkert, men dit åker ni väl inte & håller handen?”

”lev inte blad muslimer”

De kommenterar på en tweet från Fi Jämtland och inser inte att det handlar om att gå och hålla sin flickvän i handen i Östersund och bli påhoppad. Av svenska män. Så klart vill de ta chansen och skylla på ”de andra”, när de själva hör till problemet.

Det är ändå lite gulligt på nått sätt. Att de blir så provocerade över att feminister drömmer om en mer jämställd och jämlik framtid att de bara MÅSTE trycka dit oss. Jag ser det som att det är patriarkatet sista ryckningar så drömmen om att patriarkatet ska upphöra får vi nog snart bocka av!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jag analyserar dolda agendor

Läs det HÄR inlägget för att få bakgrunden!

I och med att polisen valde att gå ut med presskonferens på grund av överfallen förra våren så kollade jag upp helgen den 9-11 mars 2017 och vilka insatser polisen i kommunen berättar om på sin rapportsida. Enbart den helgen rapporterar de (i ett urval av händelser) om tre fall där män misshandlat kvinnor i hemmet, och ett fall av sexuellt ofredande. Men det leder inte till några krafttag eller någon presskonferens, trots att det på två dagar händer en tredjedel av de fall som förra året hände under en månad och slogs upp stort.

Nu, i efterhand, börjar jag fundera VARFÖR polischefen valde att gå ut med en presskonferens om just det här? Varför inte istället om alla de misshandelsfall som sker i hemmet? Varför inte om de, för oss helt nytt, huliganbråk som sker i samband med vissa fotbolllsmatcher (då det verkligen inte är brist på poliser i stan…)? Och, varför framställer de kvinnorna som offer (även om vi ska ta ansvar att akta oss själva) i de överfall som presskonferensen handlade om (där det underförstått var nyanlända som var gärningsmän), men kvinnan som ansvarig i fallet med idrottsmannen (hon hade så stora bröst att han inte kunde undgå att röra dem)? Fanns det en annan agenda?

Jag kollade upp lite mer om polischefen och hittade raskt de här artiklarna, som kom ut bara några månader innan presskonferensen (HÄR) och (HÄR). I dem påpekar polischefen risken med så många asylsökande i länet, det kanske var så att han tog till presskonferensen för att visa att det han sagt var sant och få en större effekt av sina ord. Trots att långt ifrån alla överfallen hade signalement som kunde tänkas höra till asylsökande så framställdes det i alla intervjuer som att det var ett specifikt gäng av unga killar som genomfört alla överfallen, och att de var asylsökande.

Den känslan förstärktes av att ett liknande överfall, bara någon månad senare, men av en känd idrottsman, bara sopades under bordet och lades ner. Eftersom jag bor här i stan så vet jag att bartendern såg allt, fick ingripa och var villig att vittna, men blev aldrig förhörd.

När jag sen började följa polischefen på twitter känns det som att min analys är korrekt. Presskonferensen hade inget att göra med kvinnofrid och trygghet, det var ett rent polistiskt utspel, noga orkestrerat, för att visa på risken med att ta emot många asylsökande. Han skriver ofta om Sverige som ”Broken Promise Land”, tycker illa om feminister, talar om att hjälpa på plats istället för att låta människor komma hit, oroar sig för att pengar går till flyktingar istället för till äldrevården, hyllar Peter Springare ”som säger som det är” (trots att kollegor till Springare på samma polisstation har en helt annan bild, och trots att det antal individer han påstår sig mött är helt orealistiska).

Han twittrar under sitt eget namn, så om du vill bilda dig din egen uppfattning är han lätt att hitta. Enligt honom tar flyktingarna ”vår” pension tydligen, fast sanningen är att de snarare bidrar till pensionen genom att inte kosta under sin uppväxt utan betydligt snabbare än en nyfödd kan börja bidra med skatteintäkter. Samt att vården behöver den arbetskraft som asylsökande kan bidra med när de fått uppehållstillstånd, den vård som ska ta hand om pensionärer när de inte längre kan ta hand om sig själva.

Han twittrar om att ensamkommande män (de är aldrig barn i den här sortes utspel) ska respektera kvinnofriden eller söka sig till ett land som respekterar deras usla beteende. Det visar han vad han egentligen tänkte när det kom asylboende till länet, vilket kan förklara mycket av presskonferensen. Han ville starta debatt, dock inte den sorts debatt som vi bedrev.

Han delar och berömmer artiklar om att inte ge till den som tigger. Den synen på de som tigger ligger i linje med med hans syn på asylsökande. Utsatta finner ingen nåd i hans ögon. Vilket förstärks när han twittrar om deltagare i programmet ”Lyxfällan”, deltagare som han bara har förakt för.

Självklart är han emot det politiskt korrekta som finns i det han kallar ”Broken Promise Land”. Politiskt korrekt betyder, och jag citerar från wikipedia: en strävan att undvika att på ett sätt som kan uppfattas som negativt särskilja människor utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera.

I den engelska ordboken DK Illustrated Oxford Dictionary definieras politisk korrekthet som ”att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper”

Det känns faktiskt lite otäckt med en polischef som INTE tycker ovanstående är viktigt och rätt. Och till det, en polischef som väljer att kalla Sverige för Broken Promise Land. Vad är det för löften som är brytna, och vad beror det på?

Självklart blir han upprörd över män som ställer sig på feminismens sida, som när Byggnads ledning fotograferas i rosa pussyhats. Det är tydligen utanför alla rimliga gränser…

Jag har full respekt för meddelarfriheten, att en tjänsteman är fri att uttala sig om sitt arbete och att uttala sina åsikter. Men jag känner inget förtroende för att en hög polischef kan visa de här åsikterna på twitter och sen lägga dem åt sidan när hen är på arbetet.

I mitt tidigare liv hade jag en chef som var en rätt dålig chef, men jag tänkte att han ändå ville väl och försökte göra det rätta. Sen kom det fram att han var otrogen mot sin fru sen många år, med en av hennes väninnor. Då var all min tillit och allt mitt förtroende för honom som bortblåst. Inte för otroheten i sig, all människor gör vad de vill med sina liv. Men tanken på att han i flera år ljugit och bedragit sin fru, den människa som borde stå honom närmst i hela världen, fick mig att inse att han inte alls hade någon anledning att stå vid sitt ord gentemot mig och hans övriga medarbetare.

Detsamma känner jag för en polischef som kan visa upp den här hårda, elitistiska tonen på twitter, under sitt eget namn. Jag kan varken ha tillit eller förtroende för att han i sin yrkesutövning kan vara opåverkad av de väldigt tydliga värderingar han har, Mot tiggare, asylsökande och feminister. Värderingar ligger djupt rotat i människor och de påverkar ens agerande hela tiden, oavsett vad en själv tror. Hela presskongferensen känns nu som hans variant av Peter Springares utspel, och det gör det än mer otäckt! Att han dessutom har mage att hänga ut en enskild medarbetare och påstå att uttalandet (om brösten) inte var ett utslag av arbetsplatsens kultur, när han själv bär på just de värderingar som ligger bakom den sortens uttalande, är dessutom fegt av en chef.

Nu har vi en ny polisområdeschef i länet, det återstår att se om den polisområdeschefen har förmågan och viljan att skapa en arbetskultur som bygger på respekt för allas lika värde, eller om vi måste fortsätta se östersund och Jämtland svärtas ner av polisens uttalanden!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Pussyhatproject

Jag har fullt upp inför 8 mars. Inte nog med att jag ska börja jobba 25% från och med onsdag utan att egentligen ha kapacitet för det, dessutom stickar jag rosa pussyhats för fullt. Stickning är bra för den som lider av min åkomma, de återkommande rörelserna ska tydligen vara helande för hjärnan. Så, jag stickar för att alla mina vänner ska ha rosa mössor med kattöron till den 8 mars, men även för att ge mig själv bästa chansen att klara av att börja arbeta.

Vill du också sticka en pussyhat? Du hittar mönster för att sticka, virka och sy HÄR. Så här stickar jag om du inte vill sitta och översätta inches till cm:

Använd ett garn för stickor 4-5. Jag använder Svarta fårets Freja, akrylgarn i färg 298 som är RIKTIGT rosa. Lägg upp 50 maskor på stickor 5, för en medelstor mössa. Lägg upp färre för mindre mössa och fler för större så klart! Jag stickar alltid sista maskan rät och lyfter av den avigt i början på nästa varv, som kantmaska, och räknar inte med dem i mönstret. Sticka två räta, två aviga i 10 cm, sticka slätstickning i 24 cm. Om du gör kantmaskor som mig ska du sen sticka två aviga, två räta i 10 cm, om du tar med kantmaskorna i mönsterräkningen stickar du istället på samma sätt som i början, två räta två aviga i 10 cm. Avmaska i resår.

Nu ska din mössa se ut så här:

20170226 stickad mössa

Vik den kortsida mot kortsida med slätstickningen inåt och sy (eller virka som jag gör) ihop sidorna. Med den fyrkantiga formen får du ”kattöron” på köpet så sen är mössan klar! För mig tar det ungefär tre timmar att sticka en mössa och sen kommer det tråkiga med att sy ihop. Men det är fantastiskt att få vila hjärnan på det här sättet!

Sen har jag en helt ny produkt som kommer att finnas till salu den 5 mars på Storsjöteatern i Östersund:

20170224 mlp halsband

De sötaste halsband jag någonsin gjort. Lyckades få tag på 10 små mini little petshop figurer, så när de är sålda är de slut, jag har inga mer att göra halsband av. De som eventuellt inte säljs den 5 mars hamnar i F!ffären som du hittar HÄR.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Verklighetsförankring

Ofta inom politiken numer så talas det om att ha kontakt med ”verklighetens folk”. Som om politiker inte är verkligt folk… Och, så klart, att ha en hög lön för att få arbeta med det du brinner för och för att förverkliga dina visioner, det är ju få förunnat. Men för oss som inte fostrats i politiken sen koltåldern, vi som inte valts in på förtroendeposter redan i ungdomsförbund och därefter haft politik som vårt arbete, så är det här sättet att tala lite underligt.

Själv har jag, i allt för stor utsträckning, varit del av ”verklighetens folk”. Som ung gick jag i perioder arbetslös, i andra perioder arbetade jag timmar och levde under existensminimum. Det blev många middagar som bestod av spagetti och svartpeppar. Om jag lyxade fabńns det kanske lite ost att riva över. Jag hade dock turen att arbeta inom storkök, så jag överlevde genom att jag kunde äta på jobbet.

Senare i livet har jag istället varit sjukskriven, två gånger, för utmattningsdepression. Att leva på en sjukpenning är inte heller så fett, men jag är extremt privilegierad. Jag har en man som tjänar bra, vi bor i ett hus som kostar mindre per månad än den lägenhet vi bodde i tidigare och jag har haft en bra lön i många år som gjort att jag kunnat spara undan pengar. Det är inte alla av ”verklighetens folk” som har det så, men trots det menar jag att jag har viktiga erfarenheter att ta med mig i politiken.

Nu kanske jag blir ännu mer en av ”verklighetens folk” inom en snar framtid. Jag har varit sjukskriven i tre år, och min läkare menar att jag kommer att kunna bli helt frisk, men att min utmattning kommer att ta sin tid att läka, eftersom det är andra gången jag drabbats plus att det varit en hel del stressmoment under min sjukskrivning som försenat processen. I december genomgick jag en arbetsförmågebedömning. Det var tester och samtal i flera timmar med en arbetsterapeut, en sjukgtmnast, en psykolog och en läkare. Resultatet blev detsamma som det min egen läkare kommit fram till. Jag har goda mentala förmågor men blir snabbt trött och då avtar förmågorna genast. Jag kommer att kunna bli frisk, men det kommer att ta tid.

Försäkringskassans läkare, däremot, som aldrig träffat mig utan bara läst de två läkarutlåtandena som båda säger samma sak, hen tycker att jag är fullt frisk och kan jobba heltid igen. Så från den 1 februari har jag inte längre någon sjukpenning. Min chef försöker förtvivlat hitta något arbete som jag kan göra utifrån att jag kan jobba i 20 minuter och sen vila i 40. men om han inte lyckas så kommer jag att få säga upp mig och leta annat jobb. Så då blir jag både sjuk och arbetslös, mer ”verklighetens folk” blir det knappast inte.

Jag är i grunden en obotlig optimism, så min inställning är att det ordnar sig. Men just nu, när allt det här väller över mig (och verkligen inte gör mig friskare) så är det svårt att hålla fast vid det. Så, jag förtränger framtiden och går helt in i mitt pysslande. Som till exempel det här:

20170129 döskallehalsband

20170204 stela armband 20170129 kedjeberlockarmband

Om du ser något du vill ha, gå gärna till F!ffären och beställ, du hittar den HÄR.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

I väntans tider!

Att vara fritidspolitiker och ideellt engagerad tar mycket kraft. Inom Fi arbetar vi just nu med att ta fram en utbildning för hur det går att ha ett hållbart engagemang. Jag känner att jag behöver den utbildningen NU!

Jag sitter i två styrelser, så samtidigt som jag ska rådda för Fi Jämtland att välja kongressombud, hålla årsmöte och läsa in motioner och propositioner inför kongressen så ska jag göra i princip det motsatta i Fi styrelse. Där har jag varit med och skrivit propositioner och ska skriva svar på alla motioner som kommit in, samt ska på kongressen föredra del av propositionerna.

Samtidigt går jag i väntans tider, eftersom båda styrelserna ska väljas om. Det är ytterst troligt att jag väljs om i Fi Jämtlands styrelse, eftersom vi är få aktiva medlemmar och jag dessutom sitter som kassör (en uppgift INGEN vill ta över). Men när det gäller Fi styrelse har jag absolut ingen aning om hur det går. Valberedningen kommer alldeles snart ut med sitt förslag och jag har fortfarande inte hört något. Det borde tyda på att de inte kommer att föreslå mig, och trots det intensiva arbetet just nu så kommer jag verkligen att sakna att jobba i den styrelsen. Det är så energigivande och peppande att träffa de kraftfulla feministerna som sitter där.

Men, om inte annat så har jag ju alltid Almedalen!

IMGP4041rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

Utförsäkrad, jag?

Som ni kanske vet är jag sjukskriven för utmattningsdepression. En del reagerar på att jag arbetar så mycket politiskt, men dels är det ett socialt media fenomen (att visa upp en bild av aktivitet som inte alltid stämmer med verkligheten), dels är det sanktionerat av läkare och chef för att jag ska upprätthålla någon form av arbetsförmåga. Min arbetsgivare har inte haft möjlighet att ordna den sorts arbetsträning jag behöver, så politiken blir ett substitut för det.

Nu har jag snart varit sjukskriven i tre år och depressionen hålls i schack med medicin, men utmattningen är svårare att få bukt med. Jag har använt mig av sömnrestriktion, långsamma promenader, mindfulness, arbetar i korta pass med vila emellan, men ändå är jag alltid trött och dessutom fysiskt påverkad i form av andfåddhet, tunga armar och ben och ofta yrsel och hjärtklappning. Det här är min andra omgång av utmattningsdepression och det gör att rehabiliteringen blir svårre och tar längre tid.

I december genomgick jag arbetsförmågebedömning. Det var ett team bestående av läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast som under några dagar genomförde samtal och tester med mig. De kom fram till samma sak som min ordinarie läkare. Jag har god kognitiv förmåga (min hjärna funkar bra) och depressionen är hävd, men att jag är utmattad med tydlig fysisk påverkan, vilket kommer att bli bättre, men det kommer att ta tid.

Utifrån det beslutar Försäkringskassan följande:

20170123 FK

Tjoho! Trots att både ordinarie läkare och teamet som gjorde arbetsförmågebedömning bedömt mig utmattad och i behov av tid för att bli bättre så tycker Försäkringskassan att jag kan jobba heltid från 1 februari. Det blir en intressant vår på många sätt.

Fast, enligt Riksrevisionen borde väl jag som feminist tycka att det här är ett bra beslut. Det är, trots allt, en jämställdhetsfälla att så många kvinnor är långtidssjukskrivna. Det leder till att kvinnor får sämre ekonomi än män och så kan vi ju inte ha det. Så då utförsäkrar vi kvinnorna så blir allt bra. Eller? Det känns som om något inte riktigt stämmer i det resonemanget, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Läs gärna HÄR och HÄR för att få veta mer om Riksrevisionens rapport!

”En av de slutsatser som dras i den sammanfattande analysen är att en strikt bedömning gynnar jämställdheten. Orsaken är att kvinnor är mer sjukskrivna än män och alltså påverkas relativt mer när alltfler ansökningar nekas. Samtidigt visar studien att kvinnor som nekas sjukpenning inte ökar sina inkomster i samma omfattning som män som nekas sjukpenning. Det innebär förmodligen att kvinnor som nekas sjukpenning inte klarar av att återgå i arbete, utan antingen blir fattigare eller ökar sitt beroende av makes/sambos inkomster. Att i det sammanhanget prata om ”jämställdhet” blir absurt.”

”Slutsatsen att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning främjar jämställdhet och jämlikhet är inte bara ogrundad, utan oetisk och cynisk i ljuset av tusentals människors vittnesmål om att inte kunna lita på att sjukförsäkringen fungerar som ekonomiskt skyddsnät när de behöver använda sig av den.”

Ja, ja, jag ska inte oroa mig i förväg. Jag ska träffa min chef, som försöker hitta en lösning, och min läkare, som även han letar efter lösningar, nästa vecka. I väntan på det pysslar jag så händerna håller hjärnan upptagen. Nya produkter i F!ffären är regnbågshalsband!

20170128 regnbågar17

Lämna kommentar Dela inlägget:

Landat på alla sätt och vis!

Hemma från USA-resan som vi avslutade lyxigt med att bo en vecka på Hard Rock hotel alldeles vid Universal Studios. Det blev drama mot slutet av resan, eftersom dottern fick en akut öroninflammation i både ytter- och inneröra och in i det sista var det inte säkert läkaren skulle låta henne flyga. Men medicinen gjorde sitt så alla kom med planet hem.

Väl hemma, efter 26 timmars konstant resande, så var inte väskorna med. De kom först tre dygn efter oss och vid det laget var jag utslagen i en influensa som vi tydligen lyckades få med oss hem.

Nu återhämtar jag mig från den så smått och ser fram emot en politiskt väldigt aktiv vår. Det blir lätt så när en är engagerad på både riks- och lokalnivå.

Feministiskt initiativ har sin kongress i mars, så när jag var i USA tillbringade jag några av kvällarna på hotellet med att läsa och diskutera styrelsens propositioner. Nu är de färdiga och utskickade, så nu engagerar jag mig i Fi Jämtlands arbete med att utse kongressombud och skriva motioner. Ja, jag skriver inga motioner, men jag håller en utbildning i hur motioner skrivs, för de som är nya inom politiska organisationer.

Sen, när motionerna kommer in, blir det möten med styrelsen för nationella Fi igen, för då ska vi lämna våra rekommendationer för alla motioner.

När det är klart så ska ombuden för Fi Jämtland möta medlemmarna och gå igenom hur Fi Jämtland ska ställa sig till de olika förslagen till politisk utveckling som kommit in. Återigen, just diskussionerna kommer jag inte att vara med på, men jag är med och planerar och administrerar möten. Som boka lokal, skicka inbjudan och ordna fika. Jag är som en konferensvärdinna.

Sen är det dags för kongressen, min första som en av styrelsen. Eftersom den förra kongressen var min första politiska kongress någonsin, så har jag egentligen ingen aning om vad som förväntas av mig, men jag har många runt mig som kommer att se till att jag vet vad och hur jag ska göra!

Sen har jag återigen nominerat mig själv att sitta i styrelsen nationellt, så det finns ett stort spänningsmoment i att se om jag lyckas bli omvald!

En vår att se fram emot!

IMGP3289rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

Mellandagsshopping

Nytt år och vi ska byta hotell. Tänkte passa på att visa en del av vad vi shoppat på oss hittills. Ingen mellandagsrea, men massor av roliga kläder och prylar som är svåra att få tag på hemma.

Dotterns älskade nalle, som följt med henne överallt i 13 år, har fått en tomtedräkt, en finklänning och ett eget gosedjur i form av en sjöko.

Tröjor till alla i familjen från Orlando Science Center. Min är den blåa i övre högra hörnet eftersom jag ÄGER på tetris.

Dottern valde även två böcker som jag nog oxå kommer att kolla i.

Sen har vi såklart handlat presenter till katterna. Var och en får utifrån det sätt hen föredrar att leka.

Det får räcka för idag dag, det är bara en bråkdel av allt vi handlat. Tur vi hade nästan tomma resväskor på vägen hit…

Lämna kommentar Dela inlägget: