Hemma från USA-resan som vi avslutade lyxigt med att bo en vecka på Hard Rock hotel alldeles vid Universal Studios. Det blev drama mot slutet av resan, eftersom dottern fick en akut öroninflammation i både ytter- och inneröra och in i det sista var det inte säkert läkaren skulle låta henne flyga. Men medicinen gjorde sitt så alla kom med planet hem.

Väl hemma, efter 26 timmars konstant resande, så var inte väskorna med. De kom först tre dygn efter oss och vid det laget var jag utslagen i en influensa som vi tydligen lyckades få med oss hem.

Nu återhämtar jag mig från den så smått och ser fram emot en politiskt väldigt aktiv vår. Det blir lätt så när en är engagerad på både riks- och lokalnivå.

Feministiskt initiativ har sin kongress i mars, så när jag var i USA tillbringade jag några av kvällarna på hotellet med att läsa och diskutera styrelsens propositioner. Nu är de färdiga och utskickade, så nu engagerar jag mig i Fi Jämtlands arbete med att utse kongressombud och skriva motioner. Ja, jag skriver inga motioner, men jag håller en utbildning i hur motioner skrivs, för de som är nya inom politiska organisationer.

Sen, när motionerna kommer in, blir det möten med styrelsen för nationella Fi igen, för då ska vi lämna våra rekommendationer för alla motioner.

När det är klart så ska ombuden för Fi Jämtland möta medlemmarna och gå igenom hur Fi Jämtland ska ställa sig till de olika förslagen till politisk utveckling som kommit in. Återigen, just diskussionerna kommer jag inte att vara med på, men jag är med och planerar och administrerar möten. Som boka lokal, skicka inbjudan och ordna fika. Jag är som en konferensvärdinna.

Sen är det dags för kongressen, min första som en av styrelsen. Eftersom den förra kongressen var min första politiska kongress någonsin, så har jag egentligen ingen aning om vad som förväntas av mig, men jag har många runt mig som kommer att se till att jag vet vad och hur jag ska göra!

Sen har jag återigen nominerat mig själv att sitta i styrelsen nationellt, så det finns ett stort spänningsmoment i att se om jag lyckas bli omvald!

En vår att se fram emot!

Nytt år och vi ska byta hotell. Tänkte passa på att visa en del av vad vi shoppat på oss hittills. Ingen mellandagsrea, men massor av roliga kläder och prylar som är svåra att få tag på hemma.

Dotterns älskade nalle, som följt med henne överallt i 13 år, har fått en tomtedräkt, en finklänning och ett eget gosedjur i form av en sjöko.

Tröjor till alla i familjen från Orlando Science Center. Min är den blåa i övre högra hörnet eftersom jag ÄGER på tetris.

Dottern valde även två böcker som jag nog oxå kommer att kolla i.

Sen har vi såklart handlat presenter till katterna. Var och en får utifrån det sätt hen föredrar att leka.

Det får räcka för idag dag, det är bara en bråkdel av allt vi handlat. Tur vi hade nästan tomma resväskor på vägen hit…

Nu är juldagarna förbi och vi har inte firat alls, men vi har sett massor av granar och annat juligt!

Vi var på Kennedy Space Center på själva juldagen. Min mans absoluta drömställe! Där fanns bland annat de här fina julstjärnorna.

På juldagen var vi på Disney’s Magic Kingdom och såg den här fina granen!

Jag åkte min favoritattraktion. Jag har åkt den massor av gånger alla de fyra resor jag gjort till Disneyland Paris, så det var ett kärt återseende.

Självklart var även Törnrosas slott julpyntat.

Alla lyktstolpar i parken var oxå pyntade 😊

Annandagen tillbringade vi på Disney’s Animal  Kingdom som så klart hade en julgran fylld med djur, en så kallad djurgran. Att umgås med minman dygnet runt gör att jag börjar dra pappaskämt, tyvärr.

Vem vill inte ha julpynt i form av lysande dinosaurier?
Återkommer med rapport om mellandagarna och så kanske ett inlägg om all shopping!

Förra gången jag var i USA, för 33,5 år sedan, firade jag midsommar så intensivt att jag inte behövt göra det någon gång efter det. Den här gången kommer det bli jul och nyår som firas för resten av mitt liv.

Vi har varit i USA i fyra dagar nu och har redan hunnit uppleva massor och det trots att två försenade plan gjorde att vi kom till hotellet först 4.30 lokal tid. Då hade vi varit på väg i mer än ett dygn, så den första dagen ägnade vi mest åt att vila och anpassa oss.

Dag två tillbringade vi på Discovery Cove där vi snorklade, matade fåglar och simmade med delfiner.

Dag två blev det Seaworld, där vi matade rockor och sjölejon, klappade hajar och åt med späckhuggare. Finast var ändå sjökorna och färggrannast var flamingosarna.

I dag tänkte vi uppleva en mall, så vi åkte till en, gick in – och gick ut igen. Inte vår sorts shopping.

Vi drog till ett science center istället och lekte med olika experiment. Shoppingen där passade oss tydligen bättre, det här följde med hem.

I morgon ska vi luncha med en astronaut och sen blir det flera dagar med Disney över julen!

I fjol skrev jag en hel del om jul.

Som i inlägget om jultraditioner HÄR, där jag skrev om det årligen återkommande gastandet om hur ALLA borde fira jul, enligt specifika traditioner:

“Nu tror jag att mycket av skrikandet om traditioner som försvinner handlar om något helt annat än traditioner. Och verkligen om något helt annat än julens budskap. Det handlar, som allt för ofta, om att skapa ett ”VI” och ett ”DEM”. VI som vet hur det ska gå till och nåde den som vågar göra på ett annat sätt, och DEM som bara är ute efter att ta över vårt land och våra traditioner och skapa ett evigt mörker…

Jag erkänner så gärna att jag är en av DOM! Här firas inte advent, inget pynt kommer upp, ingen julmat inhandlas. Kanske några klappar till ungarna, men annars ser hela familjen fram emot att vara lediga tillsammans. Vi äter godis, spelar TV-spel, äter tacos och kollar film. (Pssst, Kalle Anka på julafton har jag nog inte tittat på de senaste 15 åren…)”

Sen fick jag skriva ännu ett inlägg om traditioner, HÄR, eftersom jag fick lite skjuts i marknadsföringen av Maqt, och då passade jag på att beskriva hur vi firat jul de senaste åren, med bakgrund att jag inte mår så bra av julen:

“Storhelger och traditioner inte är något för mig. Och jul är absolut värst. Den uppmuntran till överkonsumtion som varje år verkar börja tidigare och tidigare är så smaklös, speciellt som det samtidigt pågår en hetsig debatt om att vi inte skulle ha råd att ta emot fler flyktingar, nu senast ska till och med Öresundsbron gå att stänga av.

Jag ogillar frosseriet i mat och i överflödet av onödiga klappar bara för att det ska ges julklappar till allt och alla som redan har allt de behöver och lite till. I flera år har jag kämpat med hur firandet ska se ut för att jag inte ska deppa ihop helt och fullt. Några gånger åkte vi till hotell över jul, vilket var oerhört skönt, men även det överkonsumtion, förstås.”

Sen skrev jag ett inlägg med julklappstips, HÄR, och passade på att tala om att jag tycker det är helt OK stt gå all in med sitt julfirande för den som gillar det:

“Jag vet att det här är präktigt, PK och en form av arrogans mot de som har de knapert året om och där julen kanske blir det tillfälle då de kraftsamlar för att få till ett överflöd, så jag vill vara otroligt tydlig med att jag tycker det är helt OK att fira julen på det sättet med. Det passar bara inte mig.”

För att verkligen BEVISA hur lite julen betyder för mig, så skrev jag även ett inlägg, HÄR, där jag önskade alla en God Jul:

“Vi firar julen som vi brukar. Gröt till frukost, sen får barnen sina paket, i år färre än någonsin eftersom min sjukskrivning påverkar ekonomin rejält. Sen spelar vi TV-spel tillsammans (Mario cart) och äter godis. Gör tacos tillsammans till middag och sen bäddar vi familjesäng framför bioduken i bibliografen och kollar film och äter snacks tills vi somnar. Planen är att se Äntligen hemma 1 och 2, Grinchen och A Nightmare before Christmas, få se hur många vi hinner innan vi somnar…

Må ni alla få precis den jul ni önskar er!”

Nu ville Maqt att jag skulle skriva om min jul i år igen. Så, för en som säger sig inte gilla jul skriver jag verkligen massor om den…

I år blir det vare sig jul eller nyår hemma, men jag gissar att vi kommer att få massor av kommersiell Kalle Anka jul i övermått! Vi ska vara tre veckor i Orlando, USA och i princip enbart besöka olika temaparker… På Julafton och Juldagen dessutom i någon av Disneyparkerna…

Hur kommer det sig att en julanarkist bestämmer sig för att fira jul i det mest glittriga jultomtegnistrande granglänsande presentdignande landet av alla?

För snart fem år sedan, när jag skulle fylla 50, hade vi sen flera år börjat spara pengar för att resa till USA runt sportlovet (jag fyller år på Alla hjärtans dag) och göra exakt det vi ska göra nu. Tillbringa några veckor med att bara besöka temaparker och leva ett sagoliv. Men innan vi kom så långt som att boka resan blev en av våra katter sjuk och behövde insulinsprutor  morgon och kväll, så vi ville inte lämna honom med en kattvakt utan sköt upp resan. Vi tänkte vi kunde åka när mannen fyllde 50 istället och fortsatte lägga undan pengar. Han fyllde för snart ett år sedan, men förra hösten levde fortfarande katten med insulinsprutor, så ingen resa bokades då heller. Nästan precis på mannens födelsedag dog vår älskade katt (nästan 20 år gammal) så nu bestämde vi oss att det var dags att fira en försenad gemensam 100-års dag. Eftersom sonen hunnit fylla 18 och går sitt sista gymnasieår så funkar det inte att ta en längre ledighet runt sportlovet, men några dagar i slutet av höstterminen fick han ledigt, så – jag firar alltså jul mitt i julmekkat USA på en Disneypark…

En rapport kommer om jag återhämtar mig från chocken…

…crazy catperson!

Jag har inte alltid den tid jag skulle vilja ha till att blogga. Just nu är det arbetsträning, studier och politisk aktivism som går före. I dag tänkte jag dock passa på att frossa i kattbilder. Jag lever med tre katter. Åldermannen, Anton, en blå burmahane, dog i januari vid 19,5 års ålder och i april flyttade istället Neo in, en chokladfärgad burmahane. Han är till besvär tycker Härje, en abyhane, men går ändå att sova med och bli tvättad av. Han är bara en odåga som måste tuktas, tycker Capella, en bengalhona.

Själv tycker jag han är fantastisk för mitt tillfrisknande. Rolig, söt, busig och alldeles ljuvligt supergosig!

Han är snart 11 månader gammal och har nästan vuxit om båda de andra katterna. Betydligt större än Härje och lika stor som Capella. Henne är han livrädd för, hon tuktar honom våldsamt minst en gång per dag, så helst håller han sig undan. Till skillnad från min tidigare katter hoppar han gärna upp i närmsta människoknä när han blir rädd, så när hon jagar honom kan han komma flygande in i min famn och borra ner sig.

Här är bilder på hans levnad så här långt!