FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor

I dag är det FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor existerar överallt och förekommer oberoende av kulturell och religiös tillhörighet, etnicitet, sexualitet, social tillhörighet och ålder. Våldet förekommer på olika arenor: inom familjen och hemmet, i samhället och utövas eller tolereras ibland även av staten. I Sydafrika våldtas två kvinnor i minuten, i USA har 17,7 miljoner kvinnor våldtagits, i Australien har 35% av kvinnorna utsatts för sexualbrott, i Frankrike misshandlas var tionde kvinna av sin partner, i Sverige klaras bara 1 av 6 våldtäktsfall upp, i Kongo våldtas mer än 400 000 kvinnor per år, i Etiopien har 60 procent av kvinnorna utsatts för sexuellt våld.

I krig och konflikter är det farligare att vara kvinna än att vara soldat, under flykt från krig, konflikter, miljökatastrofer eller fattigdom är du mer utsatt för faror som kvinna än som man, och det största säkerhetsproblemet, globalt sett, är mäns våld i vardagen. Mellan åldern 15 och 44 år är det färre kvinnor som dör eller skadas allvarligt av krig, malaria, cancer och trafikolyckor sammantaget, än av mäns våld. Vi uppmärksammar den här dagen eftersom var tredje kvinna i världen fortfarande utsätts någon gång för allvarligt fysiskt eller sexuellt våld från en man. Kvinnors våld mot män förekommer, men ytterst sällan ett grovt eller dödligt våld. Mäns våld är däremot enligt Världshälsoorganisationen en global pandemi.

Ändå handlar säkerhet oftast om att världens länder försöker överträffa varandra med militärupprustning och vapenskrammel, med en tro på att våld kan förhindras med mera våld. Det ser vi inte minst i den situation som vi är i just nu. Det är som att vi i väst inte förstår våldets effekter förrän det slår ner på några som ser ut som oss, och då drabbas vi av panik. Gränser ska stängas, att söka asyl ska försvåras och militären ska rustas.

Istället för att skapa fred och frihet för individerna, ALLA individer, så att kvinnor kan befrias från det våld som utövas dagligen så innebär dagens situation att nationen blir viktigare än individen. Tilltron till vad vapenmakt kan lösa är stark, trots att det gång på gång går att se att det inte fungerar.

Nationalism, militarism och antifeminism går hand i hand och motverkar arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

I Syrien är halva befolkningen på flykt, och hundratusentals har dödats eller försvunnit. Under mycket svåra förhållanden arbetar kvinnorättsorganisationer ändå dagligen i Syrien med att minska våldets verkningar och hitta lösningar för fred. De driver kampanjer för minskad spridning av vapen och de arbetar för att minska rekryteringen av barnsoldater. De medlar mellan stridande grupper, trots att arbetet i sig kan medföra livsfara. Det ses som ett svek mot de som dödats, fängslats och deporterats till följd av kriget. Kvinnorna vågar ändå arbeta för det de tror på: att det alltid finns alternativ till krig och våld, det handlar bara om att finna de alternativen.

I Sverige lägger vi i dag 48 miljarder av statsbudgeten på Försvarsmakten, där en stor del går till att stötta försvarsmaktsindustrin. En industri som i sin tur säljer vapen till länder som förtrycker sin befolkning och svenska vapen används i många av världens konflikter. Utöver det är mäns våld mot kvinnor ett demokratiskt, socialt säkerhets- och folkhälsoproblem med stora samhällsekonomiska kostnader som följd. Enligt Jämställdhetsutredningen kostar detta våld Sverige 16 miljarder kronor per år.

Det här är pengar som skulle kunna användas på helt andra sätt. De borde användas för att förebygga våldet istället för att sättas in efter att våldet är ett faktum. Om vi i strävar efter en global individuell säkerhet och inte en nationell gränssäkerhet skulle del av pengarna kunna användas som stöd åt de aktivister som kämpar för fred i krigs- och konfliktområden, de som arbetar för att finna alternativa lösningar som inte innebär vapenmakt. Att ge kvinnor lika stora möjligheter som män att delta i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter är en viktig fråga för demokrati, jämställdhet och utveckling.

Forskning visar att nivån på dödligt våld mot kvinnor i ett land har ett mycket starkt samband med nivån på den politiska representationen av kvinnor. I Sverige har kvinnors representation i riksdagen minskat två mandatperioder i följd. Samtidigt har det dödliga våldet ökat något. Omkring 17-20 kvinnor per år har under ett par decennier dödats av tidigare eller aktuell partner. De senaste fyra åren har det stigit till 21-26 kvinnor per år. Sverige har mycket att lära från andra länder i fråga om våldsförebyggande arbete. Det finns exempel på samhällen där våldet sjunkit till bråkdelar från tidigare nivåer, efter målmedvetna långsiktiga insatser.

Vi menar att Feminism krävs i kampen mot våldet. Feministiska män som engagerar sig mot våldet och står upp mot sexism, också i enkönade manliga rum, behöver bli fler. Fi arbetar politiskt för etablerandet av ett breddat säkerhetsbegrepp; Att frihet från våld i vardagen erkänns som en fråga om säkerhet och att de medel som avsätts motsvarar omfattningen av problemet.

Vi minns och hedrar i dag alla offer och överlevare för våldet, vi samlas och påminner oss om att vi inte är ensamma, att strategier för att motverka våldet finns, att vi som kämpar mot våldet runt om i världen har mycket att lära av varandra.

I Östersund anordnar Fi Jämtland i kväll ett fackeltåg för att uppmärksamma dagen och texten här ovan är utkastet till det tal jag ska hålla. Jag fick även in en debattartikel i lokaltidningen i dag som du kan läsa HÄR.

blom 8

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *