…crazy catperson!

Jag har inte alltid den tid jag skulle vilja ha till att blogga. Just nu är det arbetsträning, studier och politisk aktivism som går före. I dag tänkte jag dock passa på att frossa i kattbilder. Jag lever med tre katter. Åldermannen, Anton, en blå burmahane, dog i januari vid 19,5 års ålder och i april flyttade istället Neo in, en chokladfärgad burmahane. Han är till besvär tycker Härje, en abyhane, men går ändå att sova med och bli tvättad av. Han är bara en odåga som måste tuktas, tycker Capella, en bengalhona.

Själv tycker jag han är fantastisk för mitt tillfrisknande. Rolig, söt, busig och alldeles ljuvligt supergosig!

Han är snart 11 månader gammal och har nästan vuxit om båda de andra katterna. Betydligt större än Härje och lika stor som Capella. Henne är han livrädd för, hon tuktar honom våldsamt minst en gång per dag, så helst håller han sig undan. Till skillnad från min tidigare katter hoppar han gärna upp i närmsta människoknä när han blir rädd, så när hon jagar honom kan han komma flygande in i min famn och borra ner sig.

Här är bilder på hans levnad så här långt!