Min frukost.

Innehåller nästan mer piller än mat.

Alla piller är receptbelagda, men inget som botar, de bara motar symptom. Sen bilden togs har det dessutom tillkommit mer piller.

Ett motar trötthet, ett motar lesshet, ett motar migrän, ett motar blodtryck, ett motar blodpropp och tre motar vitaminbrist… Egentligen behöver jag inte äta frukost, jag blir mätt redan av pillren.

Ja, det är fantastiskt att det finns medicin som hjälper mig att bekämpa symptomen, men vet du vad som skulle vara ännu mer fantastiskt?

En sjukvård där läkare hade utrymme att gå till botten med sjukdomar, hitta orsaken och kanske kunna ge en behandling som leder till att pillren inte behövs.

Jag har en fantastisk läkare. Hen är engagerad och nyfiken. Men, när hen misstänker en sjukdom som Jämtlands landsting inte utreder så tar det stopp. Hen vet inte hur hen remitterar mig till annat landsting och hinner inte ta reda på det. Tiden är pressad, ingen tid mellan patienter, ingen tid att konsultera kollegor, ingen tid att fråga chefen. Istället remitteras jag till andra undersökningar och för varje remiss får jag vänta mellan 6-8 månader. Trots att hen började misstänka feldiagnos för mer än ett år sedan har jag hittills bara genomfört två undersökningar och dentredje ligger som remiss sen i våras.

Jag har bytt hälsocentral nu, för att förhoppningsvis komma vidare i utredningen, men det borde jag inte behöva göra!

I väntan på besked om vad jag lider av är jag ändå tacksam för min pillerfrukost som gör mig fungerande.

Jag är arbetslös. Jag har inte arbetat sen februari 2014. Först sjukskriven, så länge och utan synbar förbättring att min arbetsgivare, Arbetsförmedlingen, uppmanade mig att säga upp mig. Så då blev det en tid med avgångsvederlag, men sen 11 månader tillbaka är jag arbetslös. Jag söker mängder av arbeten (Jag tror jag passerat 200 sökta jobb), i hela Sverige. Jag har den utbildning och den erfarenhet som efterfrågas, och eftersom jag har breddad min utbildning med till exempel både kvalitetsteknik och pedagogik så är jag användbar på många olika sätt för en arbetsgivare.

Hittills har det blivit ett fåtal intervju, som luften försvinner ur ganska snart. När jag svaratr på frågan om varför jag är arbetslös. Sen hjälper det inte att utlova lönebidrag om de anställer mig, intresset försvinner.

Trots att jag VET att jag skulle klara av de jobb jag söker, om jag får lägga upp dem efter min nuvarande kapacitet, jag VET att jag har många bra kunskaper och förmågor, så är det rätt tröstlöst, särskilt dagar när det trillar in 10 mail med ”Tack, men nej tack”.

För att inte deppa ihop helt frågade jag på Fejjan och Instagram vad jag är bra på, och fick massor av fina svar:

”Du är jättebra på att bli utfrågad på scen om politik – så bra att du ensam kunde ersätta en hel panel på Unga Feministers riksårsmöte!”

”Du har humor och värme, är lyhörd och klok ”

”Du är ärlig, öppen och närvarande. Ser detaljer och det vackra i det lilla.”

”Engagerad och entusiasmerande!”

”Nu är det några år sedan vi träffades yrkesmässigt, men jag minns att du var duktig på att ställa utforskande frågor för att få oss att tänka ett varv till.

En annan sak jag minns var att du använde tidigare erfarenheter från olika arbeten och förde in i den kontext vi då befann oss i, vilket öppnade upp nya och andra perspektiv än de självklara eller enklaste.”

”Du är initiativtagande, pedagogisk och driftig!”

”Jag förstår inte varför du får så många nej!
Saker jag uppfattat dig som och beundrat, imponerats av och gillat;
# Du är okomplicerad och transparent – ”what you see is what you get”. Jag som din medmänniska behöver inte undra över insinuationer, tystnad eller dolda agendor.
# Du är strukturerad, analyserande – du kan omsätta teorier till praktik. Du kan även förklara praktiska saker med teorier. Du har en stor kapacitet att ta in information, tolka, analysera och omsätta i praktik. Detta gör dig förtroendeingivande. Du upplevs kunnig och intelligent.
# Jag upplever att du minns vad som bestämts, du analyserar skeenden, du har metoder för att minnas, analysera, omforma och ge förslag.
# Du har humor och är tillåtande. Du gör ingen skillnad på folk utan behandlar alla med respekt.
# Du är trogen din övertygelse och du lever som du lär.

Du är fantastisk!”

”Du är bra på att prata och engagera folk! Kreativ, pysselsmart och god djurvän”

”Jag tycker du är en bra pedagog och en bra medmänniska”

”Du är bra på att entusiasmera”

”Du är otroligt snäll och omtänksam”

”Du är pedagogisk, engagerad, entusiastisk, lätt att lyssna på, trovärdig, kompetent, intelligent”

Det värmde mitt hjärta att läsa formuleringarna och det gladde min hjärna att få citat som jag kan använda i mina ansökningar. Det är mycket bättre att skriva in ”andra säger om mig att jag är…” än att bara skriva ”jag är…”

Men mycket vill ha mer, så skriv gärna hur just DU uppfattar mig i en kommentar!

Att vara arbetslös och sjukligt trött gör att det sociala livet nästan försvinner. Jag har bott i min nya lägenhet i nästan tre månader och har hittills bara haft ett fåtal besök som inte hör till familjen.

Själv orkar jag inte ta mig iväg någonstans, så jag är beroende av att andra kommer till mig. Jag förstår därför varför jag blir isolerad, det beror nästan uteslutande på mig själv. Jag orkar inte ta kontakt, orkar inte bjuda in, orkar inte umgås.

Mina dagar handlar om att kliva upp, göra frukost, gå igenom jobbannonser, skriva personliga brev och formulera cv, skicka ansökningar och sen vila. Förhoppningsvis orkar jag antingen diska, tvätta eller laga mat. De dagar jag orkar laga mat lagar jag fler portioner och fryser in, så jag kan värma de dagar orken inte finns. Vissa dagar orkar jag även fixa lite i lägenheten och de riktigt bra dagarna kanske jag till och med orkar duscha.

Min inbox består av reklam, tips om heta singlar (komplett med unga nakna tjejer med stora bröst), lurmail om att mitt lösenord lassekongo blivit avslöjat och jag har blivit filmad när jag kollar på porrsite, info om min Bitcoin värd massor finns att lösa in och sen det mest deprimerande av allt: Tack men nej tack på nått av de hundratals jobb jag söker.

Jag väntar på remisser, väntar på läkartid och hoppas få ett jobb, som jag inte vet hur jag ska orka.

Låter deppigt, jag vet. Jag är så tacksam för min obotligt optimistiska syn på livet. Det kommer att ordna sig och det kommer bli bra!

I väntan på det tar jag gärna emot besök IRL och söta kattfilmer, memes, och käcka tillrop i kommentarer!

En korp håller mig sällskap så länge.

Jag är en positiv människa. Jag tror alltid att allting ska lösa sig och att allt ska bli bättre. Jag gillar filmer med lyckliga slut, och om slutet inte är lyckligt så hittar jag på ett eget slut som är mer i min smak.

Nu har jag varit sjuk i fem och ett halvt år och arbetslös i ett. Jag har sökt närmre 500 jobb i hela landet och söker alla sorters jobb jag har utbildning/erfarenhet/kompetens för. Utfallet hittills är – inte lovande.

Jag har gjort några nättester och gick inte vidare efter dem. Jag har gjort några intervjuer och fick inte jobb efter dem. Jag fattar att de som intervjuar mig backar, för de inser att trots att jag inte har en diagnos just nu och trots att jag inte är sjukskriven (eftersom Försäkringskassan nog är de enda i hela Sverige som anser mig vara frisk) så är jag för sjuk för att arbeta.

Men de som inte ens kallar mig till intervju? Vad är det som stoppar dem? Jag har ett kanon:cv, med både erfarenhet och utbildning som gör mig lämplig till alla de jobb jag söker.

Jag tror dels det beror på att min erfarenhet och bakgrund gör mig mest lämpad för jobb inom offentlig sektor. Arbetsplatser där det är nytta, inte vinst, som är målet. Enligt lag måste de utannonserat alla lediga tjänster och de måste behandla alla sökande likvärdigt. Det är meriter, inte kontakter, som ska ge dig jobb inom offentlig sektor. I teorin är det så. I verkligheten är det förstås så att det ofta finns någon påtänkt inom den egna organisationen, eller nån som chefen har kännedom om och vill ha in i organisationen. Det spelar ingen roll hur mina meriter ser ut, det går att hitta anledningar till att jag sorteras bort. Inget konstigt med det.

Dels tror jag det handlar om statistik. Statistiskt sett är det svårare för kvinnor att få den typ av jobb jag söker (utvecklare, projektledare, controller och chef). Statistiskt sett är det svårare för kvinnor att få jobb efter att de fyllt 50 år (för män efter 55) och jag är 57. Statistiskt sett är det svårare om du är arbetslös än om du redan är anställd och vill byta jobb.

Jag verkar skum. Varför har jag inget jobb? Hur kommer det sig att jag inte jobbat på så länge? Det gör dessutom att mina kunskaper kan vara för gamla. Erfarenheter och kunskap är färskvara.

Och allt det här för att jag feldiagnistiserades för fem år sedan…

Nåväl. Jag är fortfarande optimist. Jag vet att det kommer att lösa sig och att det kommer bli bra. Till sist. Även om det verkar dra ut på tiden den här gången.

Jag är, efter en längre tids sjukskrivning, arbetslös. Normalt har jag mycket hög arbetskapacitet, numer har jag normal arbetskapacitet. Om du känner till någon organisation, kommun, region, länsstyrelse eller myndighet som behöver en lagom tjock kvinna i sina bästa år, tipsa dem om mig!

Jag har arbetat med utveckling, uppföljning & utbildning, som utvecklare, pedagog och chef.

Jag började som organisationsutvecklare på Försvarets Förvaltningshögskola, gick via pedagog, ämnesansvarig och utvecklare, till chef Controlleravdelningen på Försörjningsdivisionen inom FM LOG. Under den här tiden hann jag utbilda blivande chefer inom Försvarsmakten och tog fram och genomförde utbildning för blivande controllers. De flesta av mina kurser gav högskolepoäng, via samarbete med Mittuniversitetet samt Stockholms universitet. En av mina arbetsuppgifter var att analysera resultatet av den medarbetarundersökning som genomfördes i samband med att Försvarsmakten lanserade sin värdegrund.

Jag gick vidare till Försäkringskassan där jag var enhetschef på den då helt nystartade avdelningen för aktivitetsstöd. Jag var med och byggde avdelningen från början samtidigt som jag ledde en enhet bestående av 20-30 medarbetare. Under tre vårmånader var jag en av de chefer som rekryterade medarbetare när vi gick från 120 medarbetare till 360 stycken. För att få min egen enhet att fungera när jag hade många tidskrävande uppgifter för hela avdelningen använde jag utvecklande ledarskap och värdegrund.

Efter Försäkringskassan arbetade jag på Arbetsförmedlingen, som projektledare, pedagog och slutligen som sektionschef Servicedesk. Som projektledare och pedagog ansvarade jag för internutbildningar för arbetsförmedlingens medarbetare, och jag hade ansvar för att alla utbildningar hade ett intersektionellt innehåll och genomfördes med normkritiskt pedagogik. Jag var även med i en projektgrupp som arbetade med värdegrund för hela myndigheten. När jag sen började som sektionschef fortsatte jag arbeta med värdegrund, intersektionell analys och normkritik.

Jag är i grunden ekonomie magister, med inriktning ledarskap och organisation, som jag sedan fyllt på med kvalitetsteknik, sociologi, pedagogik och genusvetenskap.

Kort sgt, jag är ett fynd.

Dessutom är jag snygg!