Pandemitips!

Jag skrev en urusel roman när jag var 21 år gammal. Den har legat i en mapp sen dess och jag låtsades om att det aldrig hänt. Men när jag flyttade in i min lägenhet dök mappen upp och under hösten publicerade jag den på min andra , mer personliga, blogg. Om du har långtråkigt under pandemin och vill skratta åt mina otroligt högtravande och pryda idéer som 21-åring, så hittar du alla kapitel länkade HÄR. Till varje kapitel har jag skrivit en kommentar om vilka minnen kapitlet väcker och mina reflektioner över vad jag skrev när jag var ung.

Ha så kul!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jobbintervjuresa

Undrar hur de som beslutar om hur AF ska jobba egentligen tänker.

Jag söker arbete i hela landet, ett måste för att jag ska få a-kassa. Jag har rätt till resa för intervju. Nu försöker jag få boka intervjuresa.

Jag har ingen egen arbetsförmedlare att fråga, så jag ringer kundtjänst. Sitter i telefonkö drygt 25 minuter, har identifierat mig ned bankid.

När jag kommer fram behöver handläggaren annonsens id i platsbanken. Annonsen finns förstås inte kvar, eftersom kallelse till intervju kommer först när ansökningstiden gått ut. Borde jag alltså sparat 450 olika annonsid det senaste året för den händelse att jag fått en intervju?

Jag HAR däremot arbetsgivarens annons med all info förutom annonsid, och jag har mailet med intervjuförfrågan och bekräftelse på att jag bokat intervjutid. Handläggare ber mig maila allt för att hen ska försöka hitta platsbanksannonsen och sen meddela mig beslut i morgon.

När jag skickat allt hör hen av sig igen. Det var nya rutiner. Jag måste besöka AF-kontoret, visa mitt leg (hade som sagt legitimerat mig via bankid redan), visa upp annons och bekräftelsemail (samma som jag redan mailat). De har öppet några få timmar i morgon. Tur att jag bor där jag bor och inte, säg, i Sikås (mitt barndomshem), 8 mil från stan. Utan bil och allmänna kommunikationsmedel.

VILL de som beslutar att jag ska få ett jobb, eller är det här nån form av gigantiskt psykologiskt test?

Lämna kommentar Dela inlägget:

Mitt jobbsökande 2019

2019 sökte jag 451 jobb.
Intervjuades 14 gånger
Genomförde 4 urvalstest
Fick 0 jobberbjudanden.

Eftersom min erfarenhet främst är inom offentlig sektor är det även där jag söker flest arbeten. Med min erfarenhet av att själv rekrytera är det några saker jag reflekterat över. Rekrytering inom offentlig sektor är mer regelstyrd än privat sektor, som sig bör. Det handlar om att våra skattepengar ska användas rätt och riktigt, och att alla ska kunna få arbete utifrån sin kunskap och kompetens, inte utifrån vilka en känner. Offentlig sektor ska även registrera handlingar och skyndsamt svara på medborgares inskickade handlingar.

Med det sagt;

– trots att jag får många “nej tack” är det oväntat många som inte skickar nått besked alls. Främst kommuner, men även en del regioner och länsstyrelser. Samt Försvarsmakten.

– inom offentlig sektor är det lag på att anställning sker via meritokrati, dvs enbart kompetens ska styra. Eftersom jag vet det förvånas jag över hur många av de som kontaktat mig för intervju meddelar att de använder sig av “kompetensbaserad rekrytering”, som om det är något helt nytt för dem.

– rekrytering inom offentlig sektor får inte ändras under pågående rekrytering. Det vill säga det som är krav och meriterande, sista ansökningsdag och annat som står i annonsen får inte ändras. Bara genom att avbryta pågående rekrytering och påbörja en ny går det att göra. Jag upplever att många myndigheter undviker detta genom att upphandla rekrytering från bemanningsfirmor. Jag söker många jobb, det tar tid, så jag ligger relativt nära sista ansökningsdag när jag skickar min ansökan. Flera gånger får jag då beskedet från bemanningsfirmor att de redan hittat vad de vill ha, och att de därför inte tar emot fler ansökningar. Det här är inte olagligt, men känns lite oetiskt av myndigheter som köper tjänsten.

-De gånger jag sökt via bemanningsfirmor visar det sig dessutom att myndigheten inte ännu köpt tjänsten från just den firman. I stället är det flera firmor som rekryterar för samma tjänst, för att sedan lägga offert till myndigheten. För mig innebär det då att jag troligtvis lagt ner min tid på att söka vad jag tror 4 olika tjänster, men det är samma tjänst som olika bemanningsföretag tänker lägga offert på.

-ibland kommer “nej tack” misstänkt fort. Det snabbaste nej jag har fått är när jag skickade in sent på kvällen för sista ansökningsdag och fick svar på förmiddagen nästa dag att de “noggrannt läst igenom alla ansökningar”, och att de inte valt att gå vidare med mig. Jag vet att många offentliga arbetsgivare redan har någon de vill anställa på tjänsten, och förstår varför det är så. Kanske nån de vet kan området, någon som tidigare haft en anställning eller som de samarbetat med. Ofta är då även annonsen formulerad så det ska passa den personen. Som sagt, jag förstår varför, men det är faktiskt olagligt, pga meritokratin jag skriver om ovan.

Jag kanske ska kontakta regeringen och erbjuda mig att utreda hur väl offentlig sektor följer förvaltningslagen?🤗 Regerings- och Riksdagskansliet är oxå sena på att ge besked…

Vad har jag då för positiva erfarenheter av 2019 jobbsök?

-jag gör fantastiskt resultat på urvalstester, vilket är ett bra kvitto på att min hjärna funkar.

-jag får positiv feedback på de intervjuer jag genomför, vilket är ett bra kvitto på att jag fortfarande kan hantera det sociala spelet.

– Jag har skruvat och vridit på mitt CV och mitt personliga brev och har fått mer intervjuer nu i slutet av året, så tydligen blir jag mer och mer säljbar.

Jag kör igång 2020 i full fart, har hittills sökt 17 jobb, och det blir fler nu under helgen. Tipsa gärna arbetsgivare om att jag är tillgänglig!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Pillertrill

Min frukost.

Innehåller nästan mer piller än mat.

Alla piller är receptbelagda, men inget som botar, de bara motar symptom. Sen bilden togs har det dessutom tillkommit mer piller.

Ett motar trötthet, ett motar lesshet, ett motar migrän, ett motar blodtryck, ett motar blodpropp och tre motar vitaminbrist… Egentligen behöver jag inte äta frukost, jag blir mätt redan av pillren.

Ja, det är fantastiskt att det finns medicin som hjälper mig att bekämpa symptomen, men vet du vad som skulle vara ännu mer fantastiskt?

En sjukvård där läkare hade utrymme att gå till botten med sjukdomar, hitta orsaken och kanske kunna ge en behandling som leder till att pillren inte behövs.

Jag har en fantastisk läkare. Hen är engagerad och nyfiken. Men, när hen misstänker en sjukdom som Jämtlands landsting inte utreder så tar det stopp. Hen vet inte hur hen remitterar mig till annat landsting och hinner inte ta reda på det. Tiden är pressad, ingen tid mellan patienter, ingen tid att konsultera kollegor, ingen tid att fråga chefen. Istället remitteras jag till andra undersökningar och för varje remiss får jag vänta mellan 6-8 månader. Trots att hen började misstänka feldiagnos för mer än ett år sedan har jag hittills bara genomfört två undersökningar och dentredje ligger som remiss sen i våras.

Jag har bytt hälsocentral nu, för att förhoppningsvis komma vidare i utredningen, men det borde jag inte behöva göra!

I väntan på besked om vad jag lider av är jag ändå tacksam för min pillerfrukost som gör mig fungerande.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Showroom show off

Jag fixat och donat med mina smycken i nya lägenheten. Sorterat, hängt upp och gjort det sista på en del av det halvfärdiga lagret.

Såååååå nöjd med min hall, aka mitt showroom:

Här hittar du örhängen som finns två lika av och under dem hänger armband.

Unika örhängen, armband, wraparmband och halsband.

Fler unika örhängen, armband och halsband.

Ännu mer örhängen, bland annat Glitterfittor och ringar. Under hänger armband och glasögonhållare.

På byrån till vänster finns set, halsband och armband av memorywire. På byrån och kommoden finns olika sorters set i askar.

På byrån till höger finns ringar och öroncuffs.

Senaste tillskottet är kartnålar så att mina nyckelringar kan hängas upp:

I byråerna finns tygväskor och broderier, lager av smycken samt färdigförpackade smycken att ta med och sälja på resa. Men det får vänta tills jag har ett arbete.

Kom gärna hit och kolla på mitt pyssel IRL, alltid öppet när jag är hemma. Jag bjuder på en kopp kaffe/te och varnar i förväg för intensiva katter.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Jobbsök

Jag är arbetslös. Jag har inte arbetat sen februari 2014. Först sjukskriven, så länge och utan synbar förbättring att min arbetsgivare, Arbetsförmedlingen, uppmanade mig att säga upp mig. Så då blev det en tid med avgångsvederlag, men sen 11 månader tillbaka är jag arbetslös. Jag söker mängder av arbeten (Jag tror jag passerat 200 sökta jobb), i hela Sverige. Jag har den utbildning och den erfarenhet som efterfrågas, och eftersom jag har breddad min utbildning med till exempel både kvalitetsteknik och pedagogik så är jag användbar på många olika sätt för en arbetsgivare.

Hittills har det blivit ett fåtal intervju, som luften försvinner ur ganska snart. När jag svaratr på frågan om varför jag är arbetslös. Sen hjälper det inte att utlova lönebidrag om de anställer mig, intresset försvinner.

Trots att jag VET att jag skulle klara av de jobb jag söker, om jag får lägga upp dem efter min nuvarande kapacitet, jag VET att jag har många bra kunskaper och förmågor, så är det rätt tröstlöst, särskilt dagar när det trillar in 10 mail med ”Tack, men nej tack”.

För att inte deppa ihop helt frågade jag på Fejjan och Instagram vad jag är bra på, och fick massor av fina svar:

”Du är jättebra på att bli utfrågad på scen om politik – så bra att du ensam kunde ersätta en hel panel på Unga Feministers riksårsmöte!”

”Du har humor och värme, är lyhörd och klok 💖

”Du är ärlig, öppen och närvarande. Ser detaljer och det vackra i det lilla.”

”Engagerad och entusiasmerande!”

”Nu är det några år sedan vi träffades yrkesmässigt, men jag minns att du var duktig på att ställa utforskande frågor för att få oss att tänka ett varv till.

En annan sak jag minns var att du använde tidigare erfarenheter från olika arbeten och förde in i den kontext vi då befann oss i, vilket öppnade upp nya och andra perspektiv än de självklara eller enklaste.”

”Du är initiativtagande, pedagogisk och driftig!”

”Jag förstår inte varför du får så många nej!❤️
Saker jag uppfattat dig som och beundrat, imponerats av och gillat;
# Du är okomplicerad och transparent – ”what you see is what you get”. Jag som din medmänniska behöver inte undra över insinuationer, tystnad eller dolda agendor.
# Du är strukturerad, analyserande – du kan omsätta teorier till praktik. Du kan även förklara praktiska saker med teorier. Du har en stor kapacitet att ta in information, tolka, analysera och omsätta i praktik. Detta gör dig förtroendeingivande. Du upplevs kunnig och intelligent.
# Jag upplever att du minns vad som bestämts, du analyserar skeenden, du har metoder för att minnas, analysera, omforma och ge förslag.
# Du har humor och är tillåtande. Du gör ingen skillnad på folk utan behandlar alla med respekt.
# Du är trogen din övertygelse och du lever som du lär.

Du är fantastisk!”

”Du är bra på att prata och engagera folk! Kreativ, pysselsmart och god djurvän❤️

”Jag tycker du är en bra pedagog och en bra medmänniska”

”Du är bra på att entusiasmera”

”Du är otroligt snäll och omtänksam”

”Du är pedagogisk, engagerad, entusiastisk, lätt att lyssna på, trovärdig, kompetent, intelligent”

Det värmde mitt hjärta att läsa formuleringarna och det gladde min hjärna att få citat som jag kan använda i mina ansökningar. Det är mycket bättre att skriva in ”andra säger om mig att jag är…” än att bara skriva ”jag är…”

Men mycket vill ha mer, så skriv gärna hur just DU uppfattar mig i en kommentar!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

#metoo

Jag sitter i styrelsen för Föreningen Samordning Metoo. Vi är paraplyorganisation för 65 av de upprop som genomfördes hösten och vintern 2017-2018. Så stolt över att få vara med och fortsätta driva #metoo och visa att det inte bara var något som skedde under några månader utan att vi kommer fortsätta att berätta, utbilda, informera, debattera och arbeta för att ingen mer ska behöva säga Me too.

För några veckor sedan hade jag nöjet att tillsammans med Hanna från samma styrelse besöka S-kvinnor i Norrköping och prata med dem om #metoo. Vad det var som hände, vilka våra krav till politikerna var, vad kraven har lett till och vad som finns att göra för den som befinner sig inom politiken. Fantastiska diskussioner och otroligt roligt att få chansen att berätta och föra ut vårt budskap.

Om du vill att din förening, organisation eller myndighet behöver veta mer om #metoo och hur vi går vidare så finns föreläsare i Föreningen Samordningen Metoo. Om vi får resa och ev boende så dyker vi upp. Du får önska innehåll och vi kan genomföra workshops, föreläsningar, seminarier och andra upplägg. Hör av dig!

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Socialt limbo

Att vara arbetslös och sjukligt trött gör att det sociala livet nästan försvinner. Jag har bott i min nya lägenhet i nästan tre månader och har hittills bara haft ett fåtal besök som inte hör till familjen.

Själv orkar jag inte ta mig iväg någonstans, så jag är beroende av att andra kommer till mig. Jag förstår därför varför jag blir isolerad, det beror nästan uteslutande på mig själv. Jag orkar inte ta kontakt, orkar inte bjuda in, orkar inte umgås.

Mina dagar handlar om att kliva upp, göra frukost, gå igenom jobbannonser, skriva personliga brev och formulera cv, skicka ansökningar och sen vila. Förhoppningsvis orkar jag antingen diska, tvätta eller laga mat. De dagar jag orkar laga mat lagar jag fler portioner och fryser in, så jag kan värma de dagar orken inte finns. Vissa dagar orkar jag även fixa lite i lägenheten och de riktigt bra dagarna kanske jag till och med orkar duscha.

Min inbox består av reklam, tips om heta singlar (komplett med unga nakna tjejer med stora bröst), lurmail om att mitt lösenord lassekongo blivit avslöjat och jag har blivit filmad när jag kollar på porrsite, info om min Bitcoin värd massor finns att lösa in och sen det mest deprimerande av allt: Tack men nej tack på nått av de hundratals jobb jag söker.

Jag väntar på remisser, väntar på läkartid och hoppas få ett jobb, som jag inte vet hur jag ska orka.

Låter deppigt, jag vet. Jag är så tacksam för min obotligt optimistiska syn på livet. Det kommer att ordna sig och det kommer bli bra!

I väntan på det tar jag gärna emot besök IRL och söta kattfilmer, memes, och käcka tillrop i kommentarer!

En korp håller mig sällskap så länge.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

Tack, men nej tack

Jag är en positiv människa. Jag tror alltid att allting ska lösa sig och att allt ska bli bättre. Jag gillar filmer med lyckliga slut, och om slutet inte är lyckligt så hittar jag på ett eget slut som är mer i min smak.

Nu har jag varit sjuk i fem och ett halvt år och arbetslös i ett. Jag har sökt närmre 500 jobb i hela landet och söker alla sorters jobb jag har utbildning/erfarenhet/kompetens för. Utfallet hittills är – inte lovande.

Jag har gjort några nättester och gick inte vidare efter dem. Jag har gjort några intervjuer och fick inte jobb efter dem. Jag fattar att de som intervjuar mig backar, för de inser att trots att jag inte har en diagnos just nu och trots att jag inte är sjukskriven (eftersom Försäkringskassan nog är de enda i hela Sverige som anser mig vara frisk) så är jag för sjuk för att arbeta.

Men de som inte ens kallar mig till intervju? Vad är det som stoppar dem? Jag har ett kanon:cv, med både erfarenhet och utbildning som gör mig lämplig till alla de jobb jag söker.

Jag tror dels det beror på att min erfarenhet och bakgrund gör mig mest lämpad för jobb inom offentlig sektor. Arbetsplatser där det är nytta, inte vinst, som är målet. Enligt lag måste de utannonserat alla lediga tjänster och de måste behandla alla sökande likvärdigt. Det är meriter, inte kontakter, som ska ge dig jobb inom offentlig sektor. I teorin är det så. I verkligheten är det förstås så att det ofta finns någon påtänkt inom den egna organisationen, eller nån som chefen har kännedom om och vill ha in i organisationen. Det spelar ingen roll hur mina meriter ser ut, det går att hitta anledningar till att jag sorteras bort. Inget konstigt med det.

Dels tror jag det handlar om statistik. Statistiskt sett är det svårare för kvinnor att få den typ av jobb jag söker (utvecklare, projektledare, controller och chef). Statistiskt sett är det svårare för kvinnor att få jobb efter att de fyllt 50 år (för män efter 55) och jag är 57. Statistiskt sett är det svårare om du är arbetslös än om du redan är anställd och vill byta jobb.

Jag verkar skum. Varför har jag inget jobb? Hur kommer det sig att jag inte jobbat på så länge? Det gör dessutom att mina kunskaper kan vara för gamla. Erfarenheter och kunskap är färskvara.

Och allt det här för att jag feldiagnistiserades för fem år sedan…

Nåväl. Jag är fortfarande optimist. Jag vet att det kommer att lösa sig och att det kommer bli bra. Till sist. Även om det verkar dra ut på tiden den här gången.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Strejk!

Idag sker en stor klimatstrejk över hela världen. Initierade av Greta Thunberg. Bara i New York har 1,1 miljoner elever meddelat att de kommer strejka tillsammans med Greta och unga, äldre och mittemellan kommer strejka/skolka över hela världen. Läs rapporter från hela världen HÄR.

Strejken inleder FNs klimatmöte, 21-23 september, där Greta är en av huvudtalarna. Vilken fantastisk insats hon gjort sen hon i augusti i satte sig utanför svenska riksdagen med sitt plakat.

Vi stöttade på vårt sätt och manifesterade på torget under två timmar.

Som arbetslös kan jag ju inte strejka, men jag får skriva ansökningar i kväll istället.

Göran Persson sa ”Den som är skuldsatt är inte fri”. Jag får väl säga ”Den som är arbetslös är aldrig ledig”. För även om det kan verka så för en utomstående så tar det dels lång tid att läsa in sig på presumtiva arbetsgivare och skriva riktade ansökningar, dels behöver jag kunna tacka ja till jobb direkt, så det är svårt att planera in aktiviteter som tar längre tid än någon timme/kostar pengar.

Eller, jag kan ju vara hur ledig jag vill, men då kan jag inte begära a-kassa. Så jag kämpar på med mina ansökningar och mina ” Tack, men nej tack”. Och lyckades få in en strejk på några timmar oxå.

Strejkade du?

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget: