Kategori: Filosoferande
Pandemitips!
Jag skrev en urusel roman när jag var 21 år gammal. Den har legat i en mapp sen dess och jag låtsades om att det aldrig hänt. Men när jag flyttade in i min lägenhet dök mappen upp och under hösten publicerade jag den på min andra , mer personliga, blogg. Om du har långtråkigt under pandemin och vill skratta åt mina otroligt högtravande och pryda idéer som 21-åring, så hittar du alla kapitel länkade HÄR. Till varje kapitel har jag skrivit en kommentar om vilka minnen kapitlet väcker och mina reflektioner över vad jag skrev när jag var ung.
Ha så kul!
Mitt jobbsökande 2019
2019 sökte jag 451 jobb.
Intervjuades 14 gånger
Genomförde 4 urvalstest
Fick 0 jobberbjudanden.
Eftersom min erfarenhet främst är inom offentlig sektor är det även där jag söker flest arbeten. Med min erfarenhet av att själv rekrytera är det några saker jag reflekterat över. Rekrytering inom offentlig sektor är mer regelstyrd än privat sektor, som sig bör. Det handlar om att våra skattepengar ska användas rätt och riktigt, och att alla ska kunna få arbete utifrån sin kunskap och kompetens, inte utifrån vilka en känner. Offentlig sektor ska även registrera handlingar och skyndsamt svara på medborgares inskickade handlingar.
Med det sagt;
– trots att jag får många “nej tack” är det oväntat många som inte skickar nått besked alls. Främst kommuner, men även en del regioner och länsstyrelser. Samt Försvarsmakten.
– inom offentlig sektor är det lag på att anställning sker via meritokrati, dvs enbart kompetens ska styra. Eftersom jag vet det förvånas jag över hur många av de som kontaktat mig för intervju meddelar att de använder sig av “kompetensbaserad rekrytering”, som om det är något helt nytt för dem.
– rekrytering inom offentlig sektor får inte ändras under pågående rekrytering. Det vill säga det som är krav och meriterande, sista ansökningsdag och annat som står i annonsen får inte ändras. Bara genom att avbryta pågående rekrytering och påbörja en ny går det att göra. Jag upplever att många myndigheter undviker detta genom att upphandla rekrytering från bemanningsfirmor. Jag söker många jobb, det tar tid, så jag ligger relativt nära sista ansökningsdag när jag skickar min ansökan. Flera gånger får jag då beskedet från bemanningsfirmor att de redan hittat vad de vill ha, och att de därför inte tar emot fler ansökningar. Det här är inte olagligt, men känns lite oetiskt av myndigheter som köper tjänsten.
-De gånger jag sökt via bemanningsfirmor visar det sig dessutom att myndigheten inte ännu köpt tjänsten från just den firman. I stället är det flera firmor som rekryterar för samma tjänst, för att sedan lägga offert till myndigheten. För mig innebär det då att jag troligtvis lagt ner min tid på att söka vad jag tror 4 olika tjänster, men det är samma tjänst som olika bemanningsföretag tänker lägga offert på.
-ibland kommer “nej tack” misstänkt fort. Det snabbaste nej jag har fått är när jag skickade in sent på kvällen för sista ansökningsdag och fick svar på förmiddagen nästa dag att de “noggrannt läst igenom alla ansökningar”, och att de inte valt att gå vidare med mig. Jag vet att många offentliga arbetsgivare redan har någon de vill anställa på tjänsten, och förstår varför det är så. Kanske nån de vet kan området, någon som tidigare haft en anställning eller som de samarbetat med. Ofta är då även annonsen formulerad så det ska passa den personen. Som sagt, jag förstår varför, men det är faktiskt olagligt, pga meritokratin jag skriver om ovan.
Jag kanske ska kontakta regeringen och erbjuda mig att utreda hur väl offentlig sektor följer förvaltningslagen?🤗 Regerings- och Riksdagskansliet är oxå sena på att ge besked…
Vad har jag då för positiva erfarenheter av 2019 jobbsök?
-jag gör fantastiskt resultat på urvalstester, vilket är ett bra kvitto på att min hjärna funkar.
-jag får positiv feedback på de intervjuer jag genomför, vilket är ett bra kvitto på att jag fortfarande kan hantera det sociala spelet.
– Jag har skruvat och vridit på mitt CV och mitt personliga brev och har fått mer intervjuer nu i slutet av året, så tydligen blir jag mer och mer säljbar.
Jag kör igång 2020 i full fart, har hittills sökt 17 jobb, och det blir fler nu under helgen. Tipsa gärna arbetsgivare om att jag är tillgänglig!
Livspussel
Jag får inte riktigt plats med bloggar just nu. Jag söker jobb, försöker rehabilitera en ännu odiagnostiserad eventuell nervsjukdom, eventuell stroke, eventuellt något helt annat, samtidigt som jag så smått äntligen fått tillbaka lite av min ork för att fixa till det här hemma. Samtidigt engagerar jag mig politiskt och inom områden som mäns våld mot kvinnor, migration och klimat. Dessutom försöker jag hinna pyssla stort eller smått varje vecka.’
Högst upp på listan finns att hitta ett jobb. Känner du till någon offentlig verksamhet i Östersund som är i behov av en engagerad och kunnig ekonomie magister, med inriktning ledarskap och organisation? Med erfarenhet från tre av Sveriges största myndigheter där jag, utöver mitt tjänstemannajobb, även haft uppdrag inom utveckling och omorganisation, samt arbetat med värdegrund, jämställdhetsfrågor och normkritik. Jag har jobbat med utbildning, ledarskap och projektledning, och har både teoretisk och praktisk kunskap som utgångspunkt. Jag har en mycket hög lägsta nivå, även när jag är sjuk, så det handlar bara om att någon ska vara modig nog att anställa mig så kommer de att få mer tillbaka än de någonsin väntade sig!
Vill du se och höra mig finns jag numer inte bara på min egen lilla youtubekanal, utan har även gjort ett avsnitt på Feministiskt initiativs kanal, som du kan se här:
Jag har planer på att vara med i flera avsnitt, som arga tanten. Jag kommer ranta om områden som gör mig till arga tanten, har du förslag på ämnen jag kan ta upp så skriv gärna en kommentar!
Lite av mitt pyssel:
Sveriges framtid
Vi väntar fortfarande på att få en statsminister och en regering och valet står tydligen mellan en SDstödd högerregering eller en kraftigt högerkantrad mittregering. Jag oroar mig för den väg Sverige slår in på. Där företag får mer makt över sina anställda och där språkkrav införs för medborgarskap. Sverige är på väg mot ett hårdare samhälle, där fler och fler kommer att få svårare att passa in och kunna leva ett värdigt liv.
Jag är tacksam för att V vuxit och kan driva opposition men jag hade gärna sett att även Fi tagit sig in. Det behövs fler motkrafter mot nationalism och konservatism. Fler som står för mänskliga rättigheter, jämställdhet, jämlikhet och antirasism. Ett parti som inser att klimatförändringar kräver öppenhet och samarbete, inte starkare gränser och försvar. Att det är mänsklig säkerhet som är viktigast, inte territorriell.
Oavsett statsminister och regering kommer jag fortsätta arbeta för ett vänligare och öppnare samhälle där vi värnar om varandra.
Jag är tillbaka!
Hoppas jag.
Det har varit en turbulent sommar och höst! Hela sommaren åkte jag runt i landet och höll torgtal och homebapartyn och deltog i debatter. Ända in i kaklet, eftersom jag även var konferencier på våran valvaka i Stockholm. Du kan se mina avslutande ord här:
Efter den sista urladdningen blev jag förkyld och behövde verkligen återhämta mig. När jag inte blev bättre och när jag gick ifrån att ha ett avgångsvederlag till att faktiskt vara arbetslös så kontaktade jag hälsocentralen och undrade vad som hänt med remissen som skickades i våras men som jag fortfarande inte hört något om. Det visade sig att svaret kommit under sommaren och lagts in i min journal – utan att någon läkare läst den.
Det satte fart på hälsocentralen så hösten har inneburit olika undersökningar och utredningar eftersom min läkare inte riktigt tror att jag är utmattad utan det verkar som att det är nått annat som gör mig trött. Under en av undersökningar hittade de tecken på att jag kanske eventuellt haft en liten stroke!
När jag försökte bearbeta den informationen råkade min svåger ut för en riktigt otäck olycka, där vi i några veckor inte visste om han skulle klara det eller ej. Samtidigt som min son, som flyttat 90 mil för att plugga, åkte in akut på grund av en eventuell gasolförgiftning. Jag balanserade oro för min son, min svåger, min syster och mig själv i några veckor.
Samtidigt som det här hände hade min dator pajat och vårt wifi vacklade.
Nu har jag nu dator, förstärkt wifi, sonen är hemma på jullov och helt OK, min svåger har gjort en helt mirakulös återhämtning och är inte längre på sjukhus utan på rehabilitering. Jag har funnit mig i att det kanske var en stroke, men det betyder inte att det behöver komma en till. Kvar är min syster som sliter hårt med att balansera sitt liv, så jag var hos henne en vecka i december och ska snart åka ner igen.
Men, jag hoppas jag är tillbaka som bloggare!
Tillståndet just nu
Jag hade tänkt att det skulle bli ett lättsamt inlägg i dag, om hur jag varvade cosplay som Rose Quartz med politisk aktivism på en miniturné jag kom hem från i början av veckan.
Men så råkade jag uppmuntra till att organisera sig för medmänsklighet, opolitiskt, i en facebokgrupp för Östersund. Och förlorade nästan hoppet om mänskligheten. Jag är nästan (men bara nästan) stum över hur mycket missuppfattning och feltolkning det här ledde till, och hur lite insatta så många är i hur politiska partier fungerar och vad de står för.
Många menade att det här var propaganda för ett visst parti, trots att det handlar om #röstamermänskligt, som är opolitiskt. De blev även upprörda över att någon skulle försöka påverka deras åsikter inför valet. Jag undrar om de som skriver så förstått vad valrörelser går ut på? Alla partier har de senaste månaderna inte gjort annat än försökt påverka hur väljare ska rösta.
Den mest absurda diskussionen blev ändå den som handlade om ett program som låg på ett partis hemsida. Principprogrammet är skrivet 2011 men ligger fortfarande kvar på sidan där partiet presenterar sin politik. Min syn är då att programmet fortfarande gäller, men en av de som kommenterade menade att det inte gör det eftersom det skrevs 2011. På alla möjliga sätt försöker jag pedagogiskt förklara att om partiet valt att ha kvar det på sidan där deras politik presenteras så måste jag kunna anta att det fortfarande gäller, men tydligen inte enligt den jag diskuterade med. Det öppnar upp för en spännande valrörelse, där vi ska gissa oss fram till vilka dokument partier delar med sig som handlar om deras nuvarande politik och vilka som handlar om en politik som inte längre gäller…
Här är några kommentarer:
“Ska verkligen den här gruppen innehålla politisk propaganda från extremistpartier? ” (för ett opolitiskt initiativ om medmänsklighet)
“Är du dum, på riktigt?
Det mest fundamentala i demokrati är ju att medborgare får rösta fritt.. “
“Nej därför att INGEN ska påverka vad någon väljer att lägga sin röst på.”
“Ingrid Mårtensson har uppenbarligen en sned syn på vad demokrati är och vill väl förbjuda alla partier som inte tycker exakt som hon gör…”
“Du är ju riktigt insnöad”
“Den där sidan värnar ju inte för ett demokratiskt samhälle. Snarare tvärt om. Efter att ha läst lite i den.”
Att det kan skapa så mycket upprördhet att jag frågar om någon kan tänka sig arbeta opolitiskt för att försvara demokratin, det känns overkligt! Jag går i tankarna tillbaka till helgens besök på NärCon, som var välkomnande, tillåtande och kärleksfullt. Som nördarnas Pride! Jag samlar mig för ett inlägg om det en annan dag!
Planerar i förväg
Jag gillar att planera. Jag gillar struktur. Det brukar göra attandra tror att jag är rigid och oflexibel.Men det är verkligen inte sanningen. Jag gillar att planera, organisera och strukturera. För när då saker och tingändras (som de alltid gör) då vet jag vad det är jag går i från (mina planer) och då blir det lättare att fatta rätt beslut. Så mina planer finns alltid men blir sällan som det var tänkt. Och det är helt OK!
Just nu planerar jag valrörelse. Planerna är rätt så lösa i kanterna, minst sagt.
Om drygt en vecka ska jag norrut med Unga feminister. Jag vet inte vad jag ska göra (får väl hänga efter de unga feministerna och låtsas att jag är en sån jag med) och jag har boende enbart den första natten samt i Boden (när jag ska vara i Luleå, vilket ligger tre mil bort) och utanför Skellefteå (hemma hos en vän jag aldrig träffat, som desssutom är bortrest då). Det löser sig, jag får väl sova i bilen i värsta fall.
Sen ska jag vara i Almedalen. Från lördag kväll den 30 juni till söndag morgon den 8 juli. Jag har boende, och jag har onsdag eftermiddag inplanerad. Men resten av tiden har jag ingen aning om vad jag ska göra. Spela in podd, servera kaffe, dela ut broschyrer och gå runt och ställa tantfrågor i olika panelsamtal? Bjud gärna in en arg tant till ditt evenemang, jag livar upp, det lovar jag!
Slutligen har jag planerat in en tur med Gudrun när hon passerar Jämtland. Tänkte jag kunde resa runt med henne från Östersund till Umeå, men hur jag ska bo är fortfarande oklart.
Utöver det försöker jag få alla i min omgivning att förstå att jag är en fantastisk talare, workshopledare, homepartyhållare, så boka mig, boka mig, boka mig!
Jag får vänja mig vid att ha lösa och luddiga planer, det är nog en utveckling jag kan leva med.
En sak är i alla fallhelt klar i min planering. Min outfit till värsta valvakepartyt:
Det här planerar jag skrida fram i när vi firar att vi fåt t15 % och jag kommer in i riksdagen!
Full rulle på tanten…
…skrev någon anonymt på min blogg, och undrade vad Af säger. Den anonyma hänvisade även till min andra blogg, där jag är mer personlig och inte behöver hålla uppe en peppig yta, och där jag mer skriver om hur jag mår och hur min sjukdom påverkar mig. Tydligen valde hen att mer tro på den här än på min andra blogg, med tanke på frågan om Af.
Till den anonyma kommenteraren vill jag säga:
1: Sociala medier är inte verkligheten! Det är den bild du vill visa upp. På den här bloggen vill jag peppa till politisk aktivism, inte berätta om mina problem och min sjukdom. Jag förstår att det kanske kommer som en chock för dig, men det går inte att tro på allt som står på internet. Det betyder inte att jag ljuger vare sig här eller på min andra blogg (jag skriver faktiskt tre olika bloggar, två twitterkonton, tre instagramkonton och sköter ett antal sidor och grupper på facebook förutom min privata), bara att jag väljer att visa upp olika delar av mitt liv. Om ditt liv är så okomplicerat att det går att visa upp i varje detalj genom några korta blogginlägg ett par gånger i månaden, då är det så för dig, men det är verkligen inte så för mig!
2. Vad skulle Af säga? Jag går på mina möten, följer min handlingsplan, håller utkik efter jobb (som inte växer så tätt här där jag bor) och skriver mina rapporter precis som jag ska. Eftersom jag fortfarande är under rehabilitering, går på medicin och försöker lära mig hantera mitt nya jag med hjälp av vården, så är Af bara glada över att jag ordnar min rehabilitering själva, när de redan är överbelastade. Eftersom jag dessutom inte får vare sig sjukpenning eller a-kassa, utan har ett avgångsvederlag från min arbetsgivare så är det ingen mer än jag som bryr sig om hur jag använder min tid. Men eftersom jag vill tillbaka till arbetslivet så använder jag min tid till att göra det som ska leda till att jag blir anställningsbar igen.
3. Allt är relativt. Om jag skriver att det är full fart så innebär det till exempel att jag den senaste helgen orkade gå två promenader på 10 minuter på lördagen och två lika långa promenader på söndagen utan att jag trillade omkull av yrsel och utmattning, och behövde heller inte ta smärtlindring för att kunna sova. En seger för mig! Jag orkade till och med gå 15 minuter på måndagen, men då hasade jag mig fram de sista minuterna och behövde vila i två timmar innan jag gick de 15 minuterna tillbaka (som då tog närmre 30 minuter) så, visst, full fart, jajamensan!
Jag tog mig friheten att radera din kommentar eftersom jag tänkte att du inte ville framstå som så blåögd att du tror att sociala medier ALLTID visar HELA sanningen, tacka mig för det!
Till er andra:
Det är superkul att vara riksdagskandidat! Jag har gått utbildning, fått lära mig mer om säkerhet (för som feminist är du ständigt i riskzonen för alla möjliga sorters påhopp), lärt mig lite om mediateknik, fått utbilda övriga kandidater inom Gles- och landsbygdspolitik. Samtidigt har jag lämnat rollen som talesperson Gles- och Landsbygd och istället blivit politisk sekreterare inom ett annat specialområde för mig, Försvarsutskottet! De dagar jag är för trött för att lämna hemmet sitterjag istället och svarar på frågor, skriver debattartiklar och förbereder tal. Och känner hur jag orkar mer och mer för varje vecka.
Boka en feminist! Kolla in min sida HÄR, jag kan föreläsa, hålla homeparty, workshop, prata om feminism som politik, Fi politik, Fi ekonomi. Mina specialområden är Gles- och Landsbygd, Försvar och Ekonomi, men jag kan alla delar i vårt politiska program efter att ha hållt studiecirklar i tre år om det. Jag ser fram emot att tillbringa våren på tåg och få träffa människor i hela landet och prata om det roligaste jag vet, feminism!
Aktivist på väg!
Jag som alltid tror jag ska hinna blogga och läsa bloggar är lika förvånad varje kväll att det inte blev av den kvällen heller. Det beror förstås delvis på att jag fortfarande är osannolikt trött efter minsta ansträngning. Fysisk aktivitet tar mer kraft än psykisk, så länge den psykiska sker i ett tyst och ensamt rum. Jag försöker ändå göra något fysiskt ansträngande varje dag, även om det bara blir att röja lite i pysselrummet. Andra dagar har jag även ork att cykla en stund på motionscykeln. Men sen behöver jag vila och då försvinner hela dagen på nått sätt och det är kväll.
Delvis beror det på att jag har påbörjat valkampanjandet så smått. Jag har varit ute på några små äventyr och tränat på att prata politik och ser verkligen fram emot den här våren och sommaren. I den förra valrörelsen kom jag in först under sommaren och kände mig osäker på att svara på frågor om Feministiskt initiativs politik. Den här gången har jag både hållt flera studiecirklar om politiken, skrivit motioner och propositioner och formulerat svar på motioner, så jag känner att jag är extremt väl förberedd.
Jag poddar, skriver bloggar, råddar twitter, facebook och instagram för Fi Jämtland, förutom att jag är ute på olika aktiviteter både för Fi Jämtland och som Fi talesperson inom Gles- och landspygdspolitik. Då blir den här stackars bloggen lidande. Tyvärr. Men jag försöker hålla den vid liv och hoppas komma tillbaka mer kontinuerligt efter valet i september.
I helgen var jag på Unga Feministers valupptakt i Västerås och gladdes åt att träffa så många aktiva, välformulerade och engagerade feminister. Jag satt på scenen och blev utfrågad om vem jag är, hur vår Gles- och landsbygdspolitik ser ut och hur jag ser på att vara politiker/aktivist. På den sista frågan svarade jag att jag inte anser mig vara politiker eftersom jag ännu inte suttit invald i någon Kommun, Region eller i Riksdagen, men att jag tycker det är otroligt roligt och givande att vara aktivist.
Jag fick till och med berätta om mina katter, det bästa jag vet!
Citat Nora Håkansson, aktiv och driven politiker inom Fi och UF: “Här har vi kandidaterna som är föreslagna till riksdagslistan som närvarar på Unga Feministers valupptakt. Ingrid(landsbygdspolitisk talesperson) och jag, medlem. En fantastisk talkshow/intervju med underbara Ingrid men är lite orolig över hur de ungas perspektiv ska kunna reppas i riksdagen när bara en riksdagskandidat som medlem varit här i helgen. Annars- FANTASTISKT! 💞 Underbara Ingrid Mårtensson om gles- och landsbygd. ”Nattågen går bara till Åre för skidturister, inte för oss som bor i Jämtland. Vi som bor här kan inte bara ses som en turistattraktion, vi lever här, vi är inte Disney land”
