Även de som inte känner mig verkar ganska snabbt förstå att feminism och mångfald är något jag brinner för, det verkar pysa ut genom mina porer. Sedan jag engagerade mig politiskt så är det än mer tydligt förstås.

I min vardag märks det på att jag ständigt diskuterar med mina nära och kära om sådana frågor. Jag problematiserar reklam, TV-program, dataspel, saker som händer i deras bekantskapskrets och i deras skola. Jag och deras pappa berättar om saker ur våra liv och från våra jobb och belyser hur vi påverkas av normer av allt och alla hela tiden. Även på blogg och facebook tar jag upp feminism med jämna mellanrum och är en aktiv kommentator hos andra som gör det.

När jag jobbar så är det här alltid med i mitt ledarskap, både när jag bemöter mina medarbetare och kollegor, när vi diskuterar hur vi ska bemöta kunder och varandra, när jag anställer, lönesätter, fördelar uppgifter och allt annat som ingår i ett ledarskap. Det enda jag saknar från mitt förra jobb var just att jag där hade som arbetsuppgift att säkerställa att vi använde oss av normkritisk pedagogik i våra utbildningar, då fick jag arbeta konkret med de här frågorna dagligen.

Helt klart är feminismen en ständigt närvarande och mycket aktiv del av min vardag. Nu mer, som styrelsemedlem i Feministiskt initiativ och i Fi Jämtland så arbetar jag dessutom rent praktiskt med olika uppgifter. Just nu driver jag en studiecirkel, planerar 8 mars aktivitet, projektleder deltagandet i sommarens Almedalen, är kassör för lokalföreningen, stöttar alla organisatoriska enheter vid frågor och skriver debattartiklar. Det är härligt att vara aktiv feminist.