En gång på en annan blogg skrev jag ett inlägg om klass, där jag pekade på den klasskillnad som finns mellan att vara uppvuxen, utbildad och arbeta i Norrland jämfört med resten av Sverige, och uttryckte mig bland annat så här:

”Ändå kan jag bli så arg när det antyds att det är besvärligt med oss som bor ”så långt bort”, att det vore enklare om vi ”oxå var i Stockholm”. Det är faktiskt precis lika långt för oss till Stockholm som det är för Stockholmarna till oss, och vi reser utan att klaga. Ska Sverige bara bestå av Stockholm? Är det bara där det finns folk som kan tänka? Jag blir arg när jag får kommentarer som ”Tänk att du är så kunnig inom ekonomi, fast du bor där uppe”, eller att mina utbildningar inte är lika mycket värda som någons som gått Handels, min utbildning verkar i jämförelsen uppfattas som en sorts leksaksutbildning….”

Många gånger har jag fått höra att det är något som inte riktigt kan stå rätt till med mig som väljer att bo kvar här i norr, när jag uppfattas som så smart och kunnig. Kanske är jag feg? Kanske är jag ändå inte så smart? Kanske är jag hellre en stor fisk i en liten damm än en liten fisk i en stor damm? Inget av det här stämmer, särskilt inte det sista, men det finns liksom inget jag kan säga till de som bestämt sig för att det är så här, de som lyssnar mer på sina fördomar än dem de har fördomar om…

Så, jag samlar på olika exempel på när Norrland, och framförallt inre Norrland, inte riktigt räknas till Sverige. Annat än när storsvensken behöver vårt virke, vår malm, vår vatten- och vindkraft och vår natur för sin rekreation.

• Som när det inte tar hänsyn till renägande samer när det planeras vindparker eller malmbrytning.
• Som att myndigheter inte kan förläggas till Norrland eftersom det inte finns kompetent personal här.
• Som att SJ drar ner på nattågen till Norrland. Fast, vänta, inte helt och hållet, de behåller trafiken under de perioder då turister vill till och från fjällen. Att vi som bor här stadigvarande behöver förflytta oss till och från bostadsorten, det är inte viktigt. Vi reser för att erbjuda resten av landet vår kunskap och våra produkter, och ibland för att njuta av det kulturutbud i bland annat Stockholm som vi är med och finansierar via våra skatter, men hädanefter får vi göra det det med betydligt större miljöpåverkan eller med större besvär.

I höstas var det ytterligare en, i sammanhanget liten men ändå, tagg. Omröstningen om Sveriges nationalfågel….

Det är Sveriges Ornitologiska förening som hållt i en omröstning om vilken fågel som ska vara Sveriges nationalfågel. En bit in i omröstningen uppmärksammades den bland annat av en podd som tyckte skatan förtjänade att bli nationalfågel. Vilket inte precis uppskattades av arrangören. Fy så hemskt, vanliga människor började ha åsikter om vilken fågel som skulle väljas, vi, som inte känner till fåglar som ornitologer, ville ha ett ord med i vilken fågel som företräder oss… Ja, jag är ironisk.

Resultatet, trots kampanjen från podden, blev att – koltrasten vann. Säkert en kanonfin fågel – MEN DEN FINNS INTE I NORRLANDS INLAND!

Så här skriver de om Koltrasten:

”I stadens gröna kilar, på hyreshusens TV-antenner och i villa områdenas välskötta häckar – Sveriges nygamla nationalfågel finns nästan överallt”.

Jo hejsan. Om man med nästan menar att den INTE finns på en tredjedel av Sveriges yta… (och knappast på de där TV-antennerna heller, de är väl borta de med, kan nån upplysa gubbarna om det?)

Jag diskuterade det här med Sveriges Ornitologiska förening och de försvarade sig med att ornitologer visst sett koltrast på enstaka ställen i Norrland, men jag köper inte det. En vilsen koltrast skapar ingen nationalfågel för mig.

Så, jag framhärdar, SKATAN, som finns i HELA Sverige är åtminstone den här arga tantens nationalfågel, så det så!