I fjol skrev jag en hel del om jul.

Som i inlägget om jultraditioner HÄR, där jag skrev om det årligen återkommande gastandet om hur ALLA borde fira jul, enligt specifika traditioner:

“Nu tror jag att mycket av skrikandet om traditioner som försvinner handlar om något helt annat än traditioner. Och verkligen om något helt annat än julens budskap. Det handlar, som allt för ofta, om att skapa ett ”VI” och ett ”DEM”. VI som vet hur det ska gå till och nåde den som vågar göra på ett annat sätt, och DEM som bara är ute efter att ta över vårt land och våra traditioner och skapa ett evigt mörker…

Jag erkänner så gärna att jag är en av DOM! Här firas inte advent, inget pynt kommer upp, ingen julmat inhandlas. Kanske några klappar till ungarna, men annars ser hela familjen fram emot att vara lediga tillsammans. Vi äter godis, spelar TV-spel, äter tacos och kollar film. (Pssst, Kalle Anka på julafton har jag nog inte tittat på de senaste 15 åren…)”

Sen fick jag skriva ännu ett inlägg om traditioner, HÄR, eftersom jag fick lite skjuts i marknadsföringen av Maqt, och då passade jag på att beskriva hur vi firat jul de senaste åren, med bakgrund att jag inte mår så bra av julen:

“Storhelger och traditioner inte är något för mig. Och jul är absolut värst. Den uppmuntran till överkonsumtion som varje år verkar börja tidigare och tidigare är så smaklös, speciellt som det samtidigt pågår en hetsig debatt om att vi inte skulle ha råd att ta emot fler flyktingar, nu senast ska till och med Öresundsbron gå att stänga av.

Jag ogillar frosseriet i mat och i överflödet av onödiga klappar bara för att det ska ges julklappar till allt och alla som redan har allt de behöver och lite till. I flera år har jag kämpat med hur firandet ska se ut för att jag inte ska deppa ihop helt och fullt. Några gånger åkte vi till hotell över jul, vilket var oerhört skönt, men även det överkonsumtion, förstås.”

Sen skrev jag ett inlägg med julklappstips, HÄR, och passade på att tala om att jag tycker det är helt OK stt gå all in med sitt julfirande för den som gillar det:

“Jag vet att det här är präktigt, PK och en form av arrogans mot de som har de knapert året om och där julen kanske blir det tillfälle då de kraftsamlar för att få till ett överflöd, så jag vill vara otroligt tydlig med att jag tycker det är helt OK att fira julen på det sättet med. Det passar bara inte mig.”

För att verkligen BEVISA hur lite julen betyder för mig, så skrev jag även ett inlägg, HÄR, där jag önskade alla en God Jul:

“Vi firar julen som vi brukar. Gröt till frukost, sen får barnen sina paket, i år färre än någonsin eftersom min sjukskrivning påverkar ekonomin rejält. Sen spelar vi TV-spel tillsammans (Mario cart) och äter godis. Gör tacos tillsammans till middag och sen bäddar vi familjesäng framför bioduken i bibliografen och kollar film och äter snacks tills vi somnar. Planen är att se Äntligen hemma 1 och 2, Grinchen och A Nightmare before Christmas, få se hur många vi hinner innan vi somnar…

Må ni alla få precis den jul ni önskar er!”

Nu ville Maqt att jag skulle skriva om min jul i år igen. Så, för en som säger sig inte gilla jul skriver jag verkligen massor om den…

I år blir det vare sig jul eller nyår hemma, men jag gissar att vi kommer att få massor av kommersiell Kalle Anka jul i övermått! Vi ska vara tre veckor i Orlando, USA och i princip enbart besöka olika temaparker… På Julafton och Juldagen dessutom i någon av Disneyparkerna…

Hur kommer det sig att en julanarkist bestämmer sig för att fira jul i det mest glittriga jultomtegnistrande granglänsande presentdignande landet av alla?

För snart fem år sedan, när jag skulle fylla 50, hade vi sen flera år börjat spara pengar för att resa till USA runt sportlovet (jag fyller år på Alla hjärtans dag) och göra exakt det vi ska göra nu. Tillbringa några veckor med att bara besöka temaparker och leva ett sagoliv. Men innan vi kom så långt som att boka resan blev en av våra katter sjuk och behövde insulinsprutor  morgon och kväll, så vi ville inte lämna honom med en kattvakt utan sköt upp resan. Vi tänkte vi kunde åka när mannen fyllde 50 istället och fortsatte lägga undan pengar. Han fyllde för snart ett år sedan, men förra hösten levde fortfarande katten med insulinsprutor, så ingen resa bokades då heller. Nästan precis på mannens födelsedag dog vår älskade katt (nästan 20 år gammal) så nu bestämde vi oss att det var dags att fira en försenad gemensam 100-års dag. Eftersom sonen hunnit fylla 18 och går sitt sista gymnasieår så funkar det inte att ta en längre ledighet runt sportlovet, men några dagar i slutet av höstterminen fick han ledigt, så – jag firar alltså jul mitt i julmekkat USA på en Disneypark…

En rapport kommer om jag återhämtar mig från chocken…