Häromdagen såg jag att Maqt marknadsförde bland annat min blogg som om den handlade om jultraditioner. Det gjorde den visserligen, men kanske inte på något tomterött julmysigt sätt…

Storhelger och traditioner inte är något för mig. Och jul är absolut värst. Den uppmuntran till överkonsumtion som varje år verkar börja tidigare och tidigare är så smaklös, speciellt som det samtidigt pågår en hetsig debatt om att vi inte skulle ha råd att ta emot fler flyktingar, nu senast ska till och med Öresundsbron gå att stänga av.

Jag ogillar frosseriet i mat och i överflödet av onödiga klappar bara för att det ska ges julklappar till allt och alla som redan har allt de behöver och lite till. I flera år har jag kämpat med hur firandet ska se ut för att jag inte ska deppa ihop helt och fullt. Några gånger åkte vi till hotell över jul, vilket var oerhört skönt, men även det överkonsumtion, förstås.

Så för tre år sedan fick barnen bestämma hur de ville fira. Med mannens familj, med min familj, eller på något annat sätt. Och de bestämde då att de ville att vi firade här hemma, bara vi fyra. De ville ha gröt till frukost, få paketen på morgonen (de får från gudföräldrar och släktingar, samt en grej var av oss föräldrar. Vi vuxna får inga presenter), och sen spela TV-spel tillsammans hela familjen hela dagen. Till middag ville de ha tacos och sen skulle det vara film i bibliografen fram tills vi inte orkade längre.

Ett lyckat firande, så vi har fortsatt med den traditionen. Den innebär inget frosseri av mat. Det som blir över av tacomiddagen rör vi ihop, blandar med kokt pasta och gör en gratäng av till Juldagen. Godis frossar vi dock i, och barnen får fortfarande en del prylar de inte alls behöver. I år är det pengar som kommer från oss föräldrar och mina syskon. Sonen ska börja ta hand om mer av sina egna inköp av kläder och dottern vill ha pengar för att kunna köpa material till cosplay.

Jag inser att vi är sjukt privilegierade, med ett hus att leva i, och tillgång till mat, godis, tv-spel och bibliograf, så vår jul är verkligen en lyxjul jämfört med 95% av världens befolkning. Därför ser jag till att även, utöver det jag kontinuerligt året om skänker till tiggare och olika organisationer, skänka extra under december. Målet är att jag ska skänka lika mycket som jag köper julklappar för, i det här fallet lika mycket som jag ger i pengar till barnen.

Med vetskap om allt det här så svider det i mig när jag hör politiker, media och bekanta uttala sig om kostnader för flyktingar. Jag har bekanta som den ena dagen ondgör sig över kostnaderna för flyktingar och att vi inte har råd med det. Veckan efter åker samma bekanta till lyxig golfanläggning i varmt land i två veckor. Vi har råd, vi har verkligen råd, och det stora problemet är väl snarare att vi egentligen INTE har råd att fortsätta som vi gör. Vi behöver få hit fler människor, men vi måste oxå sluta tära på jordens resurser på det hysteriskt galna sätt vi gör, annars kommer det snart inte att finnas vare sig länder att fly till eller människor som kan ta emot flyktingar och till sist finns inga alls…