Eftersom jag varit uttalad feminist så länge jag kan minnas så anses jag ofta vara en vandrande wikipedia för den som inte orkar ta reda på saker och ting själv. Dessutom är jag självklart måltavla för alla som vill lufta sina fördomar om feminism och, i många fall, gärna vill provocera fram en reaktion. Jag tar mig gärna an den första gruppen, de dagar jag har ork, och är ganska överseende mot den andra gruppen, det ska mycket till för att de ska lyckas provocera mig. De är inte värda att slösa min energi på helt enkelt.
Här kommer i alla fall en sammanställning av vad det är den sistnämnda gruppen brukar försöka med, och hur jag tänker om det men säger högt enbart där jag tror det kan förändra något.
”Jag är för ALLAS lika värde, så jag är humanist istället” – det här är oftast någon som egentligen inte funderat så mycket, men tycker att ”det låter väl bra” att alla får det lika bra. Eller någon som tycker det är minst lika svårt för män att leva i det här samhället. Det finns mängder av forskning som visar att det finns strukturer i samhället, varav en är könsmaktsordningen som i massor av fall ger männen företräde, och om vi vill uppnå rättvisa åt alla måste vi börja med att ändra strukturerna – vilket är vad feminismen vill.
”Jag älskar män och vill fortsätta med det, så jag kan inte kalla mig feminist” – nidbilden av feminister som manshatare är fast rotad hos många. Det är patriarkatet vi vill krossa, inte männen, och jag tror att många män oxå skulle trivas bättre med livet om patriarkatet försvann!
”Men jag GILLAR ju att sminka mig och ha höga klackar, jag kan inte bli feminist” – ytterligare en av nidbilderna av feminister. Vi vill inte förbjuda smink och höga klackar, men vi vill att det ska vara ett fritt val att använda det, inte kännas som en pålaga från omgivningen. Vi matas ständigt, från barnsben, av en kvinnobild där smink och höga klackar är en del av bilden, vi vill inte att den bilden ska vara den allenarådande!
”I Sverige är vi redan jämställda, så jag tycker feminismen spelat ut sin roll” – här går det att visa på massor av statistik, som löner, föräldradagar, maktpositioner i samhället, timmar med hemarbete, val av utbildning och yrke, våldtäkter och misshandel som visar att vi har mycket långt kvar.
”Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor, det är så vi är födda och det är så det ska vara” – de här personerna kan ta och flytta tillbaka till sin stenåldersgrotta, om de nu vill att allt ska fortsätta vara som det alltid har varit. Feminismen vill inte utrota könen, men vi vill att könandet ska bort, det som ständigt pågår, genom hela livet, och som gör att vissa egenskaper och beteenden ses som ”manliga”, och därmed lite bättre, och andra som ”kvinnliga”, och därmed lite sämre. Från det att vi är små påverkas vi ständigt av vår omgivning som förstärker de egenskaper och beteenden som anses höra till vårt kön, medan det som inte anses höra till vårt kön förminskas, ignoreras eller straffas. Jämför en liten pojke som är stökig på skolan, och som många har överseende med, eftersom ”pojkar är pojkar”, medan en liten flicka som är likadan anses ha problem och måste bearbetas så hon lugnar ner sig.
