Nu börjar tankarna och upplevelserna från Almedalen så smått att falla på plats i hjärnan. Det är mycket som hänt den senaste tiden som gör mig näst intill uppgiven. En riksdag och regering som pratar om svenska värderingar men sviker i sin praktik.

Jag tror inte på att det finns något som går att karakterisera som “Svenska värderingar”. Vi är präglade av så många olika inflytande under tidernas gång, som Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA, och många fler, och vi är ett avlångt land med helt olika traditioner, kultur och värderingar i olika delar av landet. Att tro att vi alla ska kunna passa in i en och samma mall är inte bara absurt, det känns även ganska diktaturiskt, långt ifrån demokrati.

Men OM det fanns något som tidigare iallafall brukade anses som svenskt, så är det att stå upp för mänskliga rättigheter och att följa FNs konventioner. Vi har ofta stoltserat med att vi är världens samvete, det lilla landet i norr som står för jämlikhet och solidaritet. Jag minns när jag på mitt instagram (som nästan enbart består av kattbilder, mitt andningshål) skrev om SDs ökning vid förra valet. Mina följare, som kommer från alla delar av världen (cray cat ladies är en global värdering), blev helt förbryllade, för deras tankar om Sverige var att vi inte hade någon rasism alls hos oss, det är vårt rykte i världen.

Så, en regering, riksdag och ett antal partier som ständigt drar upp svenska värderingar, och ändå instiftar katastrofala asyllagar, som innebär att barn kommer att vara separerade från sina föräldrar i flera år, och ständigt leva med hotet att även själva bli bortskickade från ett lnd där de borde få känna sig trygga. Som belutar att agera “affärsmässigt” och sälja av brunkolet mot allt miljömässigt förnuft. Som talar om nationalism och stoltheten över Sverige, när de borde fortsatt att öppna hjärtan och suddat ut gränser. Om de nu verkligen velat stå upp för “Svenska värderingar”.

Det skrämmer mig, det skrämmer mig mycket. Vart är vi på väg? Varför tävlar så många partier om att bli bruna? Varför försöker de till varje pris flirta med SDs väljare, och varför sviker de sina ideologier i den flirten? Om vi ville ha “affärsmässighet” skulle vi anställa en affärsledning för landet, inte välja politiker. Av politiker vill jag ha en ideologi, en vision, en långsiktighet. Inte den panik som just nu verkar smitta av sig på parti efter parti.

Jag är glad att jag själv hör till ett parti som låter ideologi och vetenskap gå hand i hand, så att våra visioner bygger på teori, statistik och fakta. En annan väg är inte bara möjlig, den är nödvändig, och jag kan knappt bärga mig till 2018 då vi kan börja arbeta praktiskt med vår politik i Riksdagen.