Full rulle på tanten…

…skrev någon anonymt på min blogg, och undrade vad Af säger. Den anonyma hänvisade även till min andra blogg, där jag är mer personlig och inte behöver hålla uppe en peppig yta, och där jag mer skriver om hur jag mår och hur min sjukdom påverkar mig. Tydligen valde hen att mer tro på den här än på min andra blogg, med tanke på frågan om Af.

Till den anonyma kommenteraren vill jag säga:

1: Sociala medier är inte verkligheten! Det är den bild du vill visa upp. På den här bloggen vill jag peppa till politisk aktivism, inte berätta om mina problem och min sjukdom. Jag förstår att det kanske kommer som en chock för dig, men det går inte att tro på allt som står på internet. Det betyder inte att jag ljuger vare sig här eller på min andra blogg (jag skriver faktiskt tre olika bloggar, två twitterkonton, tre instagramkonton och sköter ett antal sidor och grupper på facebook förutom min privata), bara att jag väljer att visa upp olika delar av mitt liv. Om ditt liv är så okomplicerat att det går att visa upp i varje detalj genom några korta blogginlägg ett par gånger i månaden, då är det så för dig, men det är verkligen inte så för mig!

2. Vad skulle Af säga? Jag går på mina möten, följer min handlingsplan, håller utkik efter jobb (som inte växer så tätt här där jag bor) och skriver mina rapporter precis som jag ska. Eftersom jag fortfarande är under rehabilitering, går på medicin och försöker lära mig hantera mitt nya jag med hjälp av vården, så är Af bara glada över att jag ordnar min rehabilitering själva, när de redan är överbelastade. Eftersom jag dessutom inte får vare sig sjukpenning eller a-kassa, utan har ett avgångsvederlag från min arbetsgivare så är det ingen mer än jag som bryr sig om hur jag använder min tid. Men eftersom jag vill tillbaka till arbetslivet så använder jag min tid till att göra det som ska leda till att jag blir anställningsbar igen.

3. Allt är relativt. Om jag skriver att det är full fart så innebär det till exempel att jag den senaste helgen orkade gå två promenader på 10 minuter på lördagen och två lika långa promenader på söndagen utan att jag trillade omkull av yrsel och utmattning, och behövde heller inte ta smärtlindring för att kunna sova. En seger för mig! Jag orkade till och med gå 15 minuter på måndagen, men då hasade jag mig fram de sista minuterna och behövde vila i två timmar innan jag gick de 15 minuterna tillbaka (som då tog närmre 30 minuter) så, visst, full fart, jajamensan!

Jag tog mig friheten att radera din kommentar eftersom jag tänkte att du inte ville framstå som så blåögd att du tror att sociala medier ALLTID visar HELA sanningen, tacka mig för det!

Till er andra:

Det är superkul att vara riksdagskandidat! Jag har gått utbildning, fått lära mig mer om säkerhet (för som feminist är du ständigt i riskzonen för alla möjliga sorters påhopp), lärt mig lite om mediateknik, fått utbilda övriga kandidater inom Gles- och landsbygdspolitik. Samtidigt har jag lämnat rollen som talesperson Gles- och Landsbygd och istället blivit politisk sekreterare inom ett annat specialområde för mig, Försvarsutskottet! De dagar jag är för trött för att lämna hemmet sitterjag istället och svarar på frågor, skriver debattartiklar och förbereder tal. Och känner hur jag orkar mer och mer för varje vecka.

Boka en feminist! Kolla in min sida HÄR, jag kan föreläsa, hålla homeparty, workshop, prata om feminism som politik, Fi politik, Fi ekonomi. Mina specialområden är Gles- och Landsbygd, Försvar och Ekonomi, men jag kan alla delar i vårt politiska program efter att ha hållt studiecirklar i tre år om det. Jag ser fram emot att tillbringa våren på tåg och få träffa människor i hela landet och prata om det roligaste jag vet, feminism!

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *