2019 sökte jag 451 jobb.
Intervjuades 14 gånger
Genomförde 4 urvalstest
Fick 0 jobberbjudanden.

Eftersom min erfarenhet främst är inom offentlig sektor är det även där jag söker flest arbeten. Med min erfarenhet av att själv rekrytera är det några saker jag reflekterat över. Rekrytering inom offentlig sektor är mer regelstyrd än privat sektor, som sig bör. Det handlar om att våra skattepengar ska användas rätt och riktigt, och att alla ska kunna få arbete utifrån sin kunskap och kompetens, inte utifrån vilka en känner. Offentlig sektor ska även registrera handlingar och skyndsamt svara på medborgares inskickade handlingar.

Med det sagt;

– trots att jag får många “nej tack” är det oväntat många som inte skickar nått besked alls. Främst kommuner, men även en del regioner och länsstyrelser. Samt Försvarsmakten.

– inom offentlig sektor är det lag på att anställning sker via meritokrati, dvs enbart kompetens ska styra. Eftersom jag vet det förvånas jag över hur många av de som kontaktat mig för intervju meddelar att de använder sig av “kompetensbaserad rekrytering”, som om det är något helt nytt för dem.

– rekrytering inom offentlig sektor får inte ändras under pågående rekrytering. Det vill säga det som är krav och meriterande, sista ansökningsdag och annat som står i annonsen får inte ändras. Bara genom att avbryta pågående rekrytering och påbörja en ny går det att göra. Jag upplever att många myndigheter undviker detta genom att upphandla rekrytering från bemanningsfirmor. Jag söker många jobb, det tar tid, så jag ligger relativt nära sista ansökningsdag när jag skickar min ansökan. Flera gånger får jag då beskedet från bemanningsfirmor att de redan hittat vad de vill ha, och att de därför inte tar emot fler ansökningar. Det här är inte olagligt, men känns lite oetiskt av myndigheter som köper tjänsten.

-De gånger jag sökt via bemanningsfirmor visar det sig dessutom att myndigheten inte ännu köpt tjänsten från just den firman. I stället är det flera firmor som rekryterar för samma tjänst, för att sedan lägga offert till myndigheten. För mig innebär det då att jag troligtvis lagt ner min tid på att söka vad jag tror 4 olika tjänster, men det är samma tjänst som olika bemanningsföretag tänker lägga offert på.

-ibland kommer “nej tack” misstänkt fort. Det snabbaste nej jag har fått är när jag skickade in sent på kvällen för sista ansökningsdag och fick svar på förmiddagen nästa dag att de “noggrannt läst igenom alla ansökningar”, och att de inte valt att gå vidare med mig. Jag vet att många offentliga arbetsgivare redan har någon de vill anställa på tjänsten, och förstår varför det är så. Kanske nån de vet kan området, någon som tidigare haft en anställning eller som de samarbetat med. Ofta är då även annonsen formulerad så det ska passa den personen. Som sagt, jag förstår varför, men det är faktiskt olagligt, pga meritokratin jag skriver om ovan.

Jag kanske ska kontakta regeringen och erbjuda mig att utreda hur väl offentlig sektor följer förvaltningslagen?🤗 Regerings- och Riksdagskansliet är oxå sena på att ge besked…

Vad har jag då för positiva erfarenheter av 2019 jobbsök?

-jag gör fantastiskt resultat på urvalstester, vilket är ett bra kvitto på att min hjärna funkar.

-jag får positiv feedback på de intervjuer jag genomför, vilket är ett bra kvitto på att jag fortfarande kan hantera det sociala spelet.

– Jag har skruvat och vridit på mitt CV och mitt personliga brev och har fått mer intervjuer nu i slutet av året, så tydligen blir jag mer och mer säljbar.

Jag kör igång 2020 i full fart, har hittills sökt 17 jobb, och det blir fler nu under helgen. Tipsa gärna arbetsgivare om att jag är tillgänglig!