Efter jag valt att inte bli officer hade jag en vinglig tid i livet. Hoppade på och av utbildningar och provade en del olika jobb.

Jobbade som Sheratonstäderska en kort period och som hotellstäderska är du verkligen längst ner på stegen. Vi backade och neg i princip för alla andra på Sheraton, gäster och anställda. Konstigt egentligen, för senare i mitt liv har jag rest en hel del och jag kan stå ut med mycket på hotell, men har svårt för ofräscha rum. Det viktigaste är att rummet är rent och doftar gott. Städerskor borde alltså vara den viktigaste personalen på hotellet… Jag skriver städerskor, för under den tid jag jobbade där fanns ingen manlig städare. Eftersom det inte fanns någon färdig namnbricka med mitt namn, Ingrid, på så fick jag heta Kerstin under de månader jag arbetade där, så ointressant var det för arbetsgivaren vem jag var.

Jag gick direkt från det jobbet till att vara Securitasvakt, nattvakt på en stor fabrik. Jag gick 3-4 mil per natt men var inte på långa vägar lika utsliten efter arbetspassen som jag var som städerska. Att flytta möbler med marmorskivor för att komma åt med dammsugaren sliter på kroppen! Men eftersom Securitasvakt är ett mer manligt jobb höjde jag naturligtvis min lön rejält. En vinstlott: högre lön och mindre slit… Att jag sen fick stå ut med slippriga kommentarer från kollegor som tyckte de kunde kommentera min kropp och mitt utseende, vadå, jag kunde väl tåla en komplimang, det var väl något jag fick tugga i mig… Nattvakt är ändå ett rätt ensamt jobb, så det var inte så ofta jag utsattes för objektifiering, och jag var redan ganska härdad och cynisk efter mina år i Försvarsmakten, både som ekonomibiträde och som värnpliktig.

Av alla olika jobb jag hade under den här perioden kände jag mig minst utnyttjad och minst som ett objekt (paradoxalt nog) när jag jobbade som nakenmodell på TBV:s konstkurser! Där var jag respekterad och fick vänligt bemötande av alla jag mötte. Ingen såg ner på mig, ingen behandlade mig som en del av inredningen alternativt det exotiskt kvinnliga inslaget som fick tåla att kommenteras. Det gjorde även underverk för min egen kroppsuppfattning. Här uppskattades det att jag inte hade en modellkropp, mina valkar och min muffinmidja var snarare en tillgång!