Jag lyssnar gärna på poddar och podden “Det politiska spelet” är en av mina favoriter. För någon vecka sedan diskuterade de förtroendebarometern (du kan se den HÄR) och en av de saker de konstaterade var att för de flesta samhällsorganisationer/institutioner så ökade medborgarnas förtroende om de känner någon person som arbetar inom området. Utom när det gäller Försvarsmakten. Känner du en officer så minskar ditt förtroende för Försvarsmakten.

I podden tolkade de det som att officerare så ofta och gärna talar om bristerna i Försvarsmakten att det är därför förtroendet sjunker. och så är det säkert till del. Fast jag tror nog att även poliser, lärare och läkare gärna talar om bristen på resurser med sin omgivning, men där syns det i så fall inte i mätningen.

Jag gjorde en lite annan tolkning och skrev på deras facebooksida:

“Jag har en alternativ analys till er när det gäller att förtroendet för Försvarsmakten är lägre om du känner en anställd. Baserat på mina olika anställningar inom FM från 1980 till 2007, inom olika områden från “mattant” till chef controlleravdelning (inom en division, inte hela FM…). Om du känner en officer inser du att du vill inte bli försvarad av någon med den värdegrunden… ‪#‎inteallaofficerer“

Veckan efter tog de upp min kommentar (*starstruck*) men dissade den oxå. Med förklaringen att de som journalister träffat så många inom Försvarsmakten att de visste att det inte var som jag sa….

Hmpf! Jag kan visserligen hålla med om att officerare är mycket bra på att tala om hur mycket mer plan, fartyg och ubåtar de behöver. Och, som fd artillerist, jag vet precis hur mäktigt det är med stora saker som låter högt och luktar krut, klart du vill ha många sådana leksaker. Dock får de gärna hjälp av media i just den här frågan, så det krävs verkligen inte att du känner en officer för att du allt emellanåt ska få höra hur kort stund Sverige kan försvaras.

Det jag reagerar på är journalisternas förmåga att tro så mycket på sin egen förmåga att de fullständigt dissar den ethos jag presenterar i min korta kommentar, det vill säga min trovärdighet. Jag har arbetat i Försvarsmakten som ekonomibiträde, köksa, lärare, kurschef, utvecklare och controller samt gjort värnplikt. Jag har träffat ett stort antal civilanställda och långt fler officerare under de drygt 20 år jag befunnit mig på ett flertal olika arbetsplatser inom Försvarsmakten. Som lärare har jag utbildad närmre ett tusental av de anställda i ämnen som företagsekonomi, logistik och vetenskaplig metod. Jag har utbildad ekonomer, logistiker, fortifikatörer, miljöansvariga, personalare, blivande majorer och överstelöjtnanter samt regementschefer. Jag har fikat och småpratat med ekonomibiträden, städerskor, förrådspersonal, värnpliktiga, civilanställda tjänstepersoner, truppofficerare och stabsofficerare. Jag har arbetat i kök, förråd, städat, i klassrum, i ledningsgrupper och föredragit ärenden både på Högkvarteret och Försvarsdepartementet.

Tro mig när jag säger det: många officerare lever efter vissa hederskodex som inga journalister kommer förbi.

De lär sig tidigt uttrycket “Oceaner av okunskap kan döljas av ett fast och säkert framträdande”. Mycket användbart om du är i strid och behöver få din trupp av soldater att gå över en bro som kan vara minerad. Som ledare får du då inte visa tveksamhet, utan du behöver visa ett “fast och säkert framträdande”. Tyvärr tar väldigt många med sig det här sättet att agera in i stabstjänst (administrativa arbetet). Jag har suttit på mängder av möten där kollegor (manliga officerare) uttalat sig tvärsäkert i frågor där de egentligen bara gissat och tagit en siffra ur luften. Jag har sett mängder av utredningar där chefen gett uppdraget och samtidigt talat om vilket resultatet ska bli, och där utredarens uppgift därefter blivit att ta fram enbart fakta som stöder det resultatet. (Förstå vilket hästjobb det var att försöka få dem att förstå vad en vetenskaplig metod innebär, som jag arbetat med)

De håller även hårt på konceptet “Bäste broder”. Där kunde jag som civil kvinna inte få tillträde, men jag såg ofta resultatet av de magiska orden “Bäste broder”. Alla officerare har på ett eller annat sätt band till varandra. de har kanske jobbat eller gått kurs tillsammans eller varit på gemensamma möten eller övningar. Då kunde de alltid använda sig av begreppet “Bäste broder”, tjänster och gentjänster. Att vägra en “Bäste broder” något kan vara fatalt, då kan du hamna utanför gemenskapen. Så, inom olika klickar gör de varandra tjänster, i stort och i smått, en form av nepotism som ingen talar om men alla vet om.

Titeln på det här inlägget är också populärt inom Försvarsmakten. Lita inte på någon, dubbelkolla allt, och lämna absolut inte ifrån dig någon som helst information som inte ger dig någon form av överläge. Personligt eller organisatoriskt.

Jag säger inte att alla inom Försvarsmakten beter sig så här, jag har flera vänner som inte gör det, men vill du göra karriär och få de tjänster du önskar så skolas du lätt in i det här utan att du själv förstår det. Det innebär att det som visas upp för en journalist inte alls har särskilt mycket att göra med de tankar och värderingar som visas upp bakom fasaden. Där jag varit. I drygt 20 år. Jag lämnade myndigheten när jag till slut inte orkade mer.

Så, jag gillar Det politiska spelet, men jag önskar mer ödmjukhet av journalister. Ni får se ytan, det som en organisation, myndighet eller officer väljer att visa. De är otroligt duktiga på att verka tydliga och säkra (oceaner av okunskap…), de håller alltid varandra om ryggen (Bäste broder) och de litar inte på någon, allra minst en journalist (Förtroende är bra men…)

Om du vill veta mer hur det var att arbeta som kvinna inom Försvarsmakten kan du läsa HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR.