När jag först träffade Gudrun Schyman IRL fascinerades jag av hur hon i diskussioner verkade fp energi av att bli attackerad. Jag blev mer skrämd och illa till mods, men njöt av att se hur Gudrun istället blev mer snabb och vältalig. Jag är verkligen ingen Gudrun, men för någon vecka sedan fick jag ändå en känsla av hur det kan komma sig att mothugg gör en energisk. Eller, i det här fallet, full av skratt.
Bakgrunden är att jag är med i en förening, Norrlandsartilleristernas Kamratförening. Ingen aktiv medlem, men ändå medlem. de har en grupp på facebook som jag följer, mest för att det ibkland dyker upp gamla foton på personer jag känner. Den som läst min blogg från början vet att jag både arbetat som civilanställd inom försvaret och gjort värnplikte n gång för länge sedan. De som läst vet oxå att jag inte alls var odelat positiv till min, alldeles för långa, tid inom försvarsmakten. Trots det så hade jag mycket roligt där, särskilt när jag arbetade i A4 militärrestaurang och på A4 marka och mäss, just de ställen där de som nu är med i kamratföreningen gick och åt och fikade. Del av min värnplikt gjorde jag på A4, du kan läsa mer om det i inlägget jag bifogat här nere.
Nåväl, en av de höga officerarna delade för ett tag sedan en artikel i facebookgruppen, om ett arbetsmiljöproblem på Mittuniversitetet. Han kommenterar artikeln så här:
“Man kan inte låta bli att jämföra med A4 eftersom denna konflikt pågår i våra lokaler. Här talas om den akademiska hierarkin som ett problem, som om inte det militära hade motsvarande hierarki, utan dessa orimliga följder. Hur kan man ta på sitt ansvar att ställa in en mycket viktig och efterfrågad utbildning och samtidigt ta en kostnad på två miljoner för att dessa arbetstagare kanske då skulle kunna prata ihop sig. Ställ krav: Lös uppgiften och sluta kivas, som en förskolegrupp!”
Självklart kommer det medhåll och uttalanden om den fina arbetsmiljön på A4 och den underbara ledarskapsutbildningen som finns inom FM:
“Officerare har en betydligt bättre och bredare utbildning i att möta och leda personer i kris. Att cheferna inte kan reda ut besticken tyder på att man har en för dålig utbildning.”
“Det vet vi ju väl NN, att det utanför FM förekommer väldigt lite av renodlad ledarskapsutbildning, och här tycks vi tydligt se ett exempel på att sådan saknas.”
Jag, som har en ekonomie magister i Ledarskap och Organisation (som jag fått utanför Försvarsmakten och den är alldeles utmärkt), och sopm utbildat större delen av den svenska officerskåren under 15 år i just arbetsmiljö och organisationskultur, tyckte att diskussionen måste utmanas, så jag gick in och kommenterade lite provocerande:
“Eller så var det så att saker och ting tystades ner inom FM och löstes genom att utsatta flyttades och de som utsatte fick vara kvar…”
Oj, oj, oj, så kränkta de blev! Det blev flera dagars diskussion, där det ifrågasattes vem jag var, om jag ens arbetat på A4, och om jag ens hade i gruppen att göra. Jag bara njöt av det hela och särskilt att de agerade precis som jag påstått att Försvarsmakten gör, de förminskade mig, ifrågasatte min kunskap, uppmanade mig att vara tyst och att lämna gruppen. Själva såg de förstås inte det här, och jag skrattade mig igenom alla dera svar. Här är en del av det:
“Du skall nog inte spekulera i någonting som du inte har en aning om. Vi löste uppgiften och de som arbetade på A4 trivdes med det.”
“Om du tror att du från “läktaren” kan avgöra hur ledarskapet fungerade inom en organisation, där du inte ingick, så visar det bara att du saknar förmåga till insikt.”
Att jag satt på “läktaren” handlade om att även om jag dagligen som köksa träffade officerare från A4, så de var en viktig del av min arbetsmiljö, så var min arbetsgivare på papperet en annan organisation. En organisation där A4 officerare arbetade, men den hette inte A4… Eftersom jag kan en del om arbetsmiljö och arbetskultur så vet jag att kulturen starkt påverkar miljön, och en kultur som enbart ser till de egna och deras arbetsmiljö, men inte bryr sig om hur de påverkar intressenter utanför kärnan, den kulturen är egentligen mer sektliknande än nått annat och på sikt ganska dysfunktionell. Att A4 officerare till exempel sa till husmor att vi inte fick skratta när vi arbetade, eftersom de blev störda av det, tyder för mig på en inte alls särskilt trevlig kultur och inte heller arbetsmiljö. Att äldre officerare drog med sig oss unga köksor in i förråd och låste dörren är inte heller någon särskilt kul arbetsmiljö för köksorna, men kanske är de den arbetsmiljön de här männen lägtar tillbaka till.
Här började de undersöka vem jag egentligen var, för trots att jag arbetade på A4 i drygt 12 år och dessutom var deras första kvinnliga värnpliktig (som trådstartaren träffat ett flertal tillfällen) så kunde de inte placera mig. Så då koḿ den här kommentaren:
“Av information på din facebooksida kan jag förstå att du hamnat i väldigt dåligt sällskap och driver vissa frågor med en politisk agenda, som inte har med detta att göra. Jag uppmanar dig att sluta spekulera i sånt som du inte vet något om.”
Jag undersökte lite tillbaka och hittade att mannen ifråga själv gillade ett antal SD-sidor, så han var, i mina ögon, i betydligt sämre sällskap, men dit ville jag inte sjunka, så jag svarade mer seriöt den här gången:
“När du nu skriver att jag, som arbetade innanför staketet i 14 år, tittade på från “läktaren” så bekräftar du bara att arbetsmiljön på A4 långt ifrån var så bra som du vill påskina. Du bevisar alltså min tes. Att du dessutom menar att feminism är “dåligt sällskap” förstärker bara det jag redan visste. Att A4 var en klubb för män där kvinnor inte gör sig besvär. Menar du på allvar att det är en bra arbetsmiljö? Eller räcker det att det var en bra arbetsmiljö för de som var högst upp? Och innebär inte det du gör här precis den nedtystning jag skrev om? Med härskarteknik vill du förminska mig och mina erfarenheter, eftersom jag, som kvinna och civilanställd, inte hörde till de som skulle omfattas av den utmärkta arbetsmiljö du menar rådde på A4.”
Oj, oj, oj, nu sårade jag verkligen deras känslor! Här skulle jag tystas ner för gott, inte kunde en kvinna tillåtas ha ÅSIKTER????
“Det är uppenbart att dina tillkortakommanden inom garnisonen färgat dina omdömen om den verksamhet inom A4, som varit mycket uppskattad, även av det fåtal kvinnor som arbetat där. Du visar i ditt inlägg att du inte har den minsta insikt i hur ansvarsförhållandena inom garnisonen var. Om det fanns civilanställda, kvinnor eller män, som inte kunde dra jämnt inom Fo22, var det normalt inget som ledningen för A4 la sig i. Vi koncentrerade oss på att driva en bra värnpliktsutbildning, där officerare och värnpliktiga arbetade med ett tydligt mål för ögnonen, och där arbetsmiljön var omvittnat mycket god. Jag föreslår att du går ur denna grupp där du inte hör hemma. Din feministiska kamp kan du säkert driva på andra ställen.”
Det där med att driva en bra värnpliktsutbildning var det ja… Läs mitt inlägg här nedan och diskutera sedan i smågrupper om det kan kallas bra värnpliktsutbildning att välkomna den första kvinnliga värnpliktuiga med att hon “har många hål” som kan komma till användning på mässfester? Eller var det kanske den gången dåvarande regementschef tyckte jag kunde duscha med honom? Nått som andra officerare snabbt skvallrade om så det kom ut på hela regementet och jag fick pikar om det dagligen? Eller var det kanske när just den här gubben sökte upp mig när jag låg sjuk och febrig, satte sig oinbjuden på min sängkant och uppmanade mig att hoppa av utbildningen. Trots att jag hade blivit uttagen att gå vidare och hade höga betyg? Är det den delen som var bra? Och är det de betygen som är mitt “tilkortakommande”?
Jag kunde inte hålla mig, jag måste svara med ett “Bäste Broder” brev. Bäste Broder är vad de kallar varandra, de där männen som träffas i sina små grupper och gör upp planer om hur de ska manipulera organisationen till sin fördel. Bäste Broder är vad de säger när det handlar om tjänster och gentjänster, om att klia varandras ryggar. Bäste Broder är vad du blir när du om och om igen går olika utbildningar tillsammans, där du, från den dag du som 19-åring rycker in, får höra att du är eliten, gträddan av svensk ungdom. Det är inte underligt att de här männen tror att den militära arbetsmiljön är den bästa och att inga andra kan ledarskap som de. De tror det för att de indoktrinerats att tro det för det är ända sättet staten kan få dem att gå ut i krig om det skulle behövas. De måste tro att de är eliten, hjältarna, och de går alldelles tydligt på det! Så jag svarade:
“Bäste Broder!
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta alla kommentarer du gör på mitt inlägg. Jag förstår inte vad du baserar din kommentar om mina ”tillkortakommanden” på, inte heller varför du tror det var osämja inom Fo22 jag utalar mig utifrån. Jag sysslar med fakta och statistik, inte anekdotisk bevisföring, så jag använder inte mina personliga erfarenheter, utan från kunskaper jag fått från utbildningar och insamlade data om hela FM och om A4. Att du behöver skriva att det var ett fåtal kvinnor som arbetatde på A4 går att finna det mycket forskning på, som visar att arbetsmiljö var en stark faktor i sammanhanget.
När det gäller den ”omvittnat goda” arbetsmiljön på vpl-utbildningen, så kan det bero på att de som försökte påpeka annat blev behandlade exakt som jag skrev i inledningen, och exakt som du försöker behandla mig i den här tråden, nämligen att de vittnena tystas ner och förflyttas, på ett eller annat sätt. Som Norrlandsartillerist har jag all rätt att befinna mig på den här sidan, och du har inget mandat att köra ut mig.
Jag skrev inledningsvis att problem, av den typen som Miun har nu, inom FM ofta tystats ner och lösts genom att flytta på den utsatta. Jag skrev inte specifikt om A4. Jag skrev min kommentar för jag tycker inte utomstående ska uttala sig så kategoriskt om arbetsplatser de inte befunnit sig på. Efter alla dina svar i den här tråden så känns det ändå inte alldeles uppåt väggarna att tänka sig att det här är en del av det ledarskap du så stolt använder dig av, och att det i det ledarskapet, precis som i många andra delar av FM, ingår att tysta ner och förflytta de som dristar sig till att ha en åsikt och inte bara svara ja och amen när någon med högre grad uttalar sig.”
Delar av den statistik och fakta jag hänvisar till kan du läsa i ett av de bifogade inläggen. Jag arbetade ett antal år på Försvarshögskolans ledarskapsinstitution, där jag bland annat satt i Forskningsrådet. En del av den forskning vi bedrev handlade om kvinnor i Försvarsmakten, så i den frågan har jag betydligt mer på fötterna än den gubbe som arbetat på ett och samma regemente i stort sett hela sitt liv.
Hur det fortsatte får du läsa i nästa inlägg!
Kommentar