Hoppas jag.

Det har varit en turbulent sommar och höst! Hela sommaren åkte jag runt i landet och höll torgtal och homebapartyn och deltog i debatter. Ända in i kaklet, eftersom jag även var konferencier på våran valvaka i Stockholm. Du kan se mina avslutande ord här:

Efter den sista urladdningen blev jag förkyld och behövde verkligen återhämta mig. När jag inte blev bättre och när jag gick ifrån att ha ett avgångsvederlag till att faktiskt vara arbetslös så kontaktade jag hälsocentralen och undrade vad som hänt med remissen som skickades i våras men som jag fortfarande inte hört något om. Det visade sig att svaret kommit under sommaren och lagts in i min journal – utan att någon läkare läst den. 

Det satte fart på hälsocentralen så hösten har inneburit olika undersökningar och utredningar eftersom min läkare inte riktigt tror att jag är utmattad utan det verkar som att det är nått annat som gör mig trött. Under en av undersökningar hittade de tecken på att jag kanske eventuellt haft en liten stroke!

När jag försökte bearbeta den informationen råkade min svåger ut för en riktigt otäck olycka, där vi i några veckor inte visste om han skulle klara det eller ej. Samtidigt som min son, som flyttat 90 mil för att plugga, åkte in akut på grund av en eventuell gasolförgiftning. Jag balanserade oro för min son, min svåger, min syster och mig själv i några veckor.

Samtidigt som det här hände hade min dator pajat och vårt wifi vacklade.

Nu har jag nu dator, förstärkt wifi, sonen är hemma på jullov och helt OK, min svåger har gjort en helt mirakulös återhämtning och är inte längre på sjukhus utan på rehabilitering. Jag har funnit mig i att det kanske var en stroke, men det betyder inte att det behöver komma en till. Kvar är min syster som sliter hårt med att balansera sitt liv, så jag var hos henne en vecka i december och ska snart åka ner igen.

Men, jag hoppas jag är tillbaka som bloggare!