Jag har utlovat berättelsen om när jag träffade en neandertalare. Den är rätt lång, så den får bli en sommarföljetong! Här kommer del två, del ett hittar du HÄR.

Efter att vi hamnade i ett cirkelresonemnag runt hans påstådda neandertalism gick han vidare och undrade varför vi tyckte det var så viktigt att kvotera in kvinnor  styrelser, en vanlig missuppfattning om Fi. Vi har ett stycke om det i vårt partiprogram, men det är inte den fråga vi driver hårdast, det är mer de liberala feministerna som gör det. Vi menar även att representationen inte enbart gäller kvinnor, utan även övriga former av diskrimineringar. För oss i Fi är det ändå viktigare att se till att de kvinnor som har tuffast livsvillkor får det bättre. Till exempel låga löner i kvinnodominerande yrken, tunga arbeten som gör att kvinnor inte kan arbeta heltid och att det här leder till pensioner som inte går att leva på.

När jag förklarat det menade han att då borde vi kvinnor vara lojala och bara handla sådant som andra kvinnor skapat, och därmed kunde vi tillexempel inte bo i hus eller köpa datorer… Jag ifrågasatte hans drastiska lösning på problemet och tog dessutom upp att historiskt sett har kvinnor inte fått studera, forska eller driva egna företag. Det har inte hindrat kvinnor att ändå göra det, men då har en man fått vara bulvan. En far, en bror, en make har alltså istället fått stå för upptäckten och kvinnorna har osynliggjorts. Det händer i alla tider, och det finns många upptäckter där det inte är allmänt känt att kvinnor varit ledande i utvecklingen.

Som Hedy Lamarr (1913-2000), Hollywoodskådespelerska och uppfinnare, som tillsammans med George Antheil uppfann frekvenshoppning. Något som behövs för trådlös kommunikation och ligger till grund för gps, bluetooth och wifi.

Som Ada Lovelace (1815-1852), matematiker som redan 1843 skrev vad som betecknas som världens första datorprogram i en not till en matematisk artikel.

Som Sophia Christina Lilliestierna (1671-1744), köpte det nedgångna Surahammars bruk, vände utvecklingen, höjde kvaliteten på brukets järn och drev det med framgång under 18 år.

Som Lilian Bland (1878-1971), den första kvinnan som designade, byggde och flög ett plan. Det sägs att hon till bygget använde en tom whiskyflaska och sin mormors hörapparat.

Som Laila Ohlgren (1937-2014), uppfann tekniken med den gröna luren på mobiltelefonen. Att vi först slår numret och sen trycker på knappen för att ringa upp frigör kapacitet i mobilnätet. Idag är hennes uppfinning standard världen över.

Som Maria Sofia de la Gardie (1627-1694), grevinna, bruksägare och överhovmästarinna hos drottning Kristina och har kallas Sveriges första kvinnliga storföretagare. Från Tyresö slott drev hon både stor industriell verksamhet och jordbruk på båda sidor Östersjön. (Har för mig att hon var änka, eller möjligtvis att mannen var ute i krig, och därför kunde hon vara den som stod för driften)

Som Marie Curie, som delade Nobelpriset i Fysik 1903 med sin man och med ytterligare en forskare. Först hade Nobelkommittén inte tänkt ta med Marie i priset, utan bara låta de två männen dela på priset. Och det trots att det var Marie som påbörjade den forskning där hennes man sedan forskade med henne.

Läs om fler kvinnor HÄR och HÄR.

De enda kvinnor jag hade i huvudet när jag diskuterade var Ada Lovelace och Marie Curie, och han visste inte vilken någon av dem var. Däremot tyckte han jag var en hycklare som bodde i ett hus eftersom 99% av alla hus är byggda av män. Jag ifrågasatte var den statistiken kom från, och då ändrade han sig till att 75% av alla hus är byggda av män…

Skönt för mig att när jag skriver det här lutar jag min rygg mot en vägg som JAG byggt…

Fortsättning följer!

Nu blir det en sommarföljetong! Här kommer del ett!

Jag var i Almedalen, på plats för att volontära för Feministiskt initiativ. Jag ansvarade för all planering inför veckan och hade satt samman en fantastisk självgående grupp, så under själva veckan var det andra som tog hand om sina delar och jag kunde ha lutat mig tillbaka och bara funnits till hands vid behov. Men jag gillar att träffa människor och jag gillar att prata feminism, så jag tog istället på mig att hålla i arbetet i vår F!kalokal istället.

F!ka med F! är ett koncept som går ut på att de som är nyfikna och vill veta mer om feminism som ideologi. politik och praktisk handling kan komma och fika med oss och samtidigt ställa sina frågor. Vi hade en fin lokal (som vi fick låna gratis) nära centrum, och vi bjöd på veganskt och ekologiskt fika. Kaffe, te, veganska kakor och hemkokt saft.

Vi öppnade 12 varje dag, och de flest volontärer hjälpte till vid våra torgtal som var 11-12 dagligen, så jag var oftast själv innan 12 och kunde i lugn och ro duka fram och fixa till. Eftersom det var varmt stod ofta dörrar och fönster öppna, de som tittade in innan 12 fick fika om jag hunnit plocka fram, eller så berättade jag vilka öppettider som gällde och önskade dem välkomna tillbaka när allt var på plats.

Just den här dagen höll jag på att plocka fram i det inre av de två rummen när jag vid dörren, mot solen, ser siluetten av en lång, bredaxlad man med kalt huvud. Jag förstår att de flesta tror att Fi bara består av kvinnor, men det är rätt många män som är medlemmar och det var en hel del män som var volontärer. Bland annat två som var just långa, bredaxlade med kala huvuden. Så jag trodde någon av dem var tillbaka från torgtalet och gick personen tillmötes.

Men det var ingen av dem, det var en okänd man. Han hälsade och undrade om vi hade öppet, vilket jag förklarade att det inte var, men hälsade honom välkommen tillbaka vid 12. Han undrade om det gick att ställa en fråga. Eftersom det är hela idén med F!ka med F!, så svarade jag att det självklart var det, men att även det var bättre vid 12, eftersom fler skulle vara på plats då. Han menade att det gick fort, och undrade om han inte kunde fråga mig. Jag hade bara kvar att ställa fram termosar, saft och kakor, så jag hade gott om tid och sa att jag i alla fall kunde försöka svara.

Mannen tog fram en liten fickbandspelare och sen följde ett av de mest udda samtal jag haft gällande feminism och politik någonsin. Jag har efteråt förstått att han är en uttalad rasist som figurerat i press och andra media. Han har dessutom en podd, så snart kanske jag hörs på en podd nära dig. Då kan du kolla hur väl min minnesbild av samtalet stämmer för ungefär så här lät det:

Han: Vad tänker du på när du hör ordet Neandertalare?

Jag: På en stenåldersmänniska som är utdöd, och som finns inparad med homo sapiens.

Han: Men om du tänker på Neandertalare i nutid?

Jag: De finns inte i nutid, det är en utdöd art.

Han: Jag är neandertalare!

Jag: ????

Han: Tycker du att jag verkar skrämmande?

Jag: Nej, jag trodde du var en av våra volontärer, inte skrämmande alls.

Han: Fast visst är jag lite läskig?

Jag: Nej.

Han: Folk brukar tycka jag är läskig, vad vill Fi göra åt det?

När vi kommit så långt i samtalet började det bli riktigt förvirrat. Jag förklarade normkritik och trakasserier, och att ingen skulle behöva bli diskriminerad eller trakasserad utifrån sitt utseende. Han replikerade då att han inte alls hade nått emot att bli kallad för läskig, så då fick jag ta svängen om trakasserier igen. Det är den trakasserades upplevelser av situationen som bestämmer om det är trakasserier eller inte, och om han INTE upplevde sig trakasserad så behöver ju inget göras åt det, så varför undrade han vad Fi ville göra åt något som inte var ett problem? Jag tog även in skönhetsideal och krav på både män och kvinnor, men han ansåg inte att det hade med saken att göra. I hans ögon var det inte det att han såg ut som en neandertalare som vi skulle lösa, utan han VAR en neandertalare, och vi borde förhålla oss till det.

Eftersom han faktiskt inte är en neandertalare, utan bara själv ansåg sig se ut som en så blev det här ett cirkelresonemang som inte ledde någonstans, så han gick vidare i sina frågor. Fortsättning följer!

Nu är jag hemma efter en intensiv och rolig vecka i Almedalen. Jag har spelat in poddinslag med aktivister, talespersoner och systerorganisationer som kommer att fyllas på med kommentarer från oss i Fi Jämtland och sen publiceras så att alla kan ta del av kloka fiors tankar och planer för politiken framåt. Jag har sålt Fi Jämtlands produkter så vi har råd att betala bord på Pride och liknande. eller bekosta polistillstånd om vi vill genomdriva någon aktvism. Jag har knutit kontakter med fior och andra, i stort och smått.

Nästa år hoppas jag att fler från Fi Jämtland följer med och arbetar i Almedalen, vi behövs som komplement till fior från södra Sverige och storstadsregionerna! Jag bjuder på bilder från torgtalen på Donners plats, från vårt F!ka med F!, från Visby och från huset vi bodde i, hoppas det kan locka fler att följa med nästa år!

Torgtal om flykten från flyktingpolitiken, se det på Feministiskt initiativs facebooksida HÄR.

 

Fint fika i lokalen. Lokalen lånar vi av en Fi-medlem som även kokar saft och bakar det veganska fikat! Förutom de kinesiska feministerna (läs HÄR) så fick vi besök av fyra finska feminister!

 

Våra ballonger är ett fantastiskt sätt att lyckas färga Almedalen rosa varje dag. Färgen poppar fram bland alla andra, och det går att använda dem för att sprida information om både fika och medlemsskap!

Här är några av dem jag spelat in podd med: Martin Jordö, Utrikespolitisk talesperson, Toktam Jahangiry, Sexuellpolitisk talesperson, Ina Jacobsen, Lands- och glesbygdspolitisk talesperson och Jenny Sandsten, Skolpolitisk talesperson.

Om inte politiken enbart kan locka så är både Visby och huset vi bor i underbart vackert med massor av fin växtlighet!

Klart du ska med nästa år!