Jag analyserar dolda agendor

Läs det HÄR inlägget för att få bakgrunden!

I och med att polisen valde att gå ut med presskonferens på grund av överfallen förra våren så kollade jag upp helgen den 9-11 mars 2017 och vilka insatser polisen i kommunen berättar om på sin rapportsida. Enbart den helgen rapporterar de (i ett urval av händelser) om tre fall där män misshandlat kvinnor i hemmet, och ett fall av sexuellt ofredande. Men det leder inte till några krafttag eller någon presskonferens, trots att det på två dagar händer en tredjedel av de fall som förra året hände under en månad och slogs upp stort.

Nu, i efterhand, börjar jag fundera VARFÖR polischefen valde att gå ut med en presskonferens om just det här? Varför inte istället om alla de misshandelsfall som sker i hemmet? Varför inte om de, för oss helt nytt, huliganbråk som sker i samband med vissa fotbolllsmatcher (då det verkligen inte är brist på poliser i stan…)? Och, varför framställer de kvinnorna som offer (även om vi ska ta ansvar att akta oss själva) i de överfall som presskonferensen handlade om (där det underförstått var nyanlända som var gärningsmän), men kvinnan som ansvarig i fallet med idrottsmannen (hon hade så stora bröst att han inte kunde undgå att röra dem)? Fanns det en annan agenda?

Jag kollade upp lite mer om polischefen och hittade raskt de här artiklarna, som kom ut bara några månader innan presskonferensen (HÄR) och (HÄR). I dem påpekar polischefen risken med så många asylsökande i länet, det kanske var så att han tog till presskonferensen för att visa att det han sagt var sant och få en större effekt av sina ord. Trots att långt ifrån alla överfallen hade signalement som kunde tänkas höra till asylsökande så framställdes det i alla intervjuer som att det var ett specifikt gäng av unga killar som genomfört alla överfallen, och att de var asylsökande.

Den känslan förstärktes av att ett liknande överfall, bara någon månad senare, men av en känd idrottsman, bara sopades under bordet och lades ner. Eftersom jag bor här i stan så vet jag att bartendern såg allt, fick ingripa och var villig att vittna, men blev aldrig förhörd.

När jag sen började följa polischefen på twitter känns det som att min analys är korrekt. Presskonferensen hade inget att göra med kvinnofrid och trygghet, det var ett rent polistiskt utspel, noga orkestrerat, för att visa på risken med att ta emot många asylsökande. Han skriver ofta om Sverige som “Broken Promise Land”, tycker illa om feminister, talar om att hjälpa på plats istället för att låta människor komma hit, oroar sig för att pengar går till flyktingar istället för till äldrevården, hyllar Peter Springare “som säger som det är” (trots att kollegor till Springare på samma polisstation har en helt annan bild, och trots att det antal individer han påstår sig mött är helt orealistiska).

Han twittrar under sitt eget namn, så om du vill bilda dig din egen uppfattning är han lätt att hitta. Enligt honom tar flyktingarna “vår” pension tydligen, fast sanningen är att de snarare bidrar till pensionen genom att inte kosta under sin uppväxt utan betydligt snabbare än en nyfödd kan börja bidra med skatteintäkter. Samt att vården behöver den arbetskraft som asylsökande kan bidra med när de fått uppehållstillstånd, den vård som ska ta hand om pensionärer när de inte längre kan ta hand om sig själva.

Han twittrar om att ensamkommande män (de är aldrig barn i den här sortes utspel) ska respektera kvinnofriden eller söka sig till ett land som respekterar deras usla beteende. Det visar han vad han egentligen tänkte när det kom asylboende till länet, vilket kan förklara mycket av presskonferensen. Han ville starta debatt, dock inte den sorts debatt som vi bedrev.

Han delar och berömmer artiklar om att inte ge till den som tigger. Den synen på de som tigger ligger i linje med med hans syn på asylsökande. Utsatta finner ingen nåd i hans ögon. Vilket förstärks när han twittrar om deltagare i programmet “Lyxfällan”, deltagare som han bara har förakt för.

Självklart är han emot det politiskt korrekta som finns i det han kallar “Broken Promise Land”. Politiskt korrekt betyder, och jag citerar från wikipedia: en strävan att undvika att på ett sätt som kan uppfattas som negativt särskilja människor utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera.

I den engelska ordboken DK Illustrated Oxford Dictionary definieras politisk korrekthet som “att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper”

Det känns faktiskt lite otäckt med en polischef som INTE tycker ovanstående är viktigt och rätt. Och till det, en polischef som väljer att kalla Sverige för Broken Promise Land. Vad är det för löften som är brytna, och vad beror det på?

Självklart blir han upprörd över män som ställer sig på feminismens sida, som när Byggnads ledning fotograferas i rosa pussyhats. Det är tydligen utanför alla rimliga gränser…

Jag har full respekt för meddelarfriheten, att en tjänsteman är fri att uttala sig om sitt arbete och att uttala sina åsikter. Men jag känner inget förtroende för att en hög polischef kan visa de här åsikterna på twitter och sen lägga dem åt sidan när hen är på arbetet.

I mitt tidigare liv hade jag en chef som var en rätt dålig chef, men jag tänkte att han ändå ville väl och försökte göra det rätta. Sen kom det fram att han var otrogen mot sin fru sen många år, med en av hennes väninnor. Då var all min tillit och allt mitt förtroende för honom som bortblåst. Inte för otroheten i sig, all människor gör vad de vill med sina liv. Men tanken på att han i flera år ljugit och bedragit sin fru, den människa som borde stå honom närmst i hela världen, fick mig att inse att han inte alls hade någon anledning att stå vid sitt ord gentemot mig och hans övriga medarbetare.

Detsamma känner jag för en polischef som kan visa upp den här hårda, elitistiska tonen på twitter, under sitt eget namn. Jag kan varken ha tillit eller förtroende för att han i sin yrkesutövning kan vara opåverkad av de väldigt tydliga värderingar han har, Mot tiggare, asylsökande och feminister. Värderingar ligger djupt rotat i människor och de påverkar ens agerande hela tiden, oavsett vad en själv tror. Hela presskongferensen känns nu som hans variant av Peter Springares utspel, och det gör det än mer otäckt! Att han dessutom har mage att hänga ut en enskild medarbetare och påstå att uttalandet (om brösten) inte var ett utslag av arbetsplatsens kultur, när han själv bär på just de värderingar som ligger bakom den sortens uttalande, är dessutom fegt av en chef.

Nu har vi en ny polisområdeschef i länet, det återstår att se om den polisområdeschefen har förmågan och viljan att skapa en arbetskultur som bygger på respekt för allas lika värde, eller om vi måste fortsätta se östersund och Jämtland svärtas ner av polisens uttalanden!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Resumé över året som gått…

För drygt ett år sedan skakades Östersund av en presskonferens. Ja, jag säger att vi skakades av presskonferensen, betydligt mer än vad som föranledde presskonferensen. Polisområdeschefen i Jämtland gick ut och uppmanade kvinnor att inte vara ute själva efter mörkrets inbrott (som är vid 18-tiden den tiden på året), helst skulle vi stanna hemma (HÄR). Vi i Fi Jämtland reagerade starkt och skrev en debattartikel (HÄR), där vi bland annat pekade på att det återigen är kvinnor som bär ansvaret för att inte bli överfallna. Det blev mycket debatt i hela Sverige om det här, där det både fanns dem som höll med oss och de som menade att polisen agerat rätt.

Jag trodde att polisen menade väl, men att det ändå blev fel.

Men sen under sommaren kom ytterligare polisuttalanden, där en idrottsman som antastat två kvinnor på en bar i Östersund, urrsäktades med att kvinnorna hade stora bröst som inte gick att undgå att komma åt (HÄR). Återigen reagerade vi, den här gången tillsammans med vänsterpartiet (HÄR) och visade att det återigen är kvinnornas ansvar att män inte tafsar på ens bröst, även om det är svårt när en har så stora bröst att de tydligen fyllde hela baren… Vi uppmanade polisen att ta itu med kulturen på arbetsplatsen och erbjöd vår hjälp med föreläsningar och annat som kunde behövas.

Polischefen svarade (HÄR), och som väntat svarade han att vi hade fel. Han hade INTE uppmanat oss att hålla oss inne (men kolla gärna på presskonferensen jag länkade högre upp och se hur du uppfattar det) och en enstaka polis uttalande visar inte att kulturen är felaktig. Nu har jag en ekonomie magister i ledarskap och organisation och har i flera år arbetat med just arbetsplatskultur, så jag kan med säkerhet säga att det är polischefen som har fel i just den frågan. Han menade dessutom att de arbetat med frågorna sen 1996. Vilket förstås får mig att undra HUR de arbetat med frågorna när de uppenbarligen fortfarande har så skev syn på kvinnor och kvinnors utsatthet. Vi svarade med en kort insändare (HÄR), men tog även tag i den här delen av polischefens debattartikel:

“Polisens kommande medborgardialoger inför medborgarlöftena kommer att vara ytterligare en kontaktyta även gällande kvinnofrid. Kvinnors trygghet är prioriterat för polisen, tro inget annat.”

Jag personligen besökte en medborgardialog, talade med de poliser som var där, fick lämna mina kontaktuppgifter som de skulle lämna till sin utbildningsansvarig, för att vi skulle kunna fortsätta diskutera hur polisen kan bli bättre på frågorna om just kvinnofrid. Jag skickade även in erbjudandet via polisens mail.

Nu, mer än ett halvår efteråt, har polisen fortfarande inte svarat oss. Detta trots att det i förvaltningslagen står att en myndighet skyndsamt, utan onödig fördröjning, ska besvara medborgares frågor. Och när medborgarlöftena publicerades fanns inget av det vi önskat med (HÄR). I vår första debattartikel skrev vi bland annat:

“Dessutom innebär polisens uppmaning att kvinnor stannar i sina hem, vilket för många kvinnor, absurt nog, kan vara farligare än att vistas ute på stan ensam under natten. När det gäller våld, misshandel och sexuellt våld är kvinnor mest utsatta i sina hem, av sin partner och andra närstående. Brottsförebyggande rådets statistik är tydlig: I tre av fyra fall är den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan. I genomsnitt 20 kvinnor misshandlas till döds varje år av en närstående, och i 17 fall är gärningsmannen en man som de har eller har haft en relation med. Dödligt våld i nära relationer är ofta resultatet av en längre tids våldsutövning.”

I den andra, vår avslutande insändare, skrev vi:

“För knappt ett år sedan kom statistik som visade att knappt två av tio våldtäkter klaras upp i Sverige. I Jämtlands län är det ännu sämre, en av tio försök till, eller fullbordade våldtäkter klaras upp här.”

Inget av det här åtgärdas i medborgarlöftena, det enda som finns med är två (2!!!) trygghetsvandringar i komunen…. Det går att läsa mer om mina analyser av det här HÄR, HÄR, HÄR och HÄRHÄR hittar du ett poddavsnitt som till del handlar om hur Polisen i Östersund agerat. HÄR hittar du en recension av boken ”En riktig våldtäktsman”.

I samband med 8 mars i år skrev vi en ny debattartikel (HÄR) för att återigen uppmana polisen och kommunen att arbeta med frågorna om kvinnofrid och att lägga ansvaret där det ska vara, på förövaren och inte på offret. Den olyckliga presskonferensen lever nu sitt eget liv, och har bland annat använts av Women for Trump Movement i USA för att visa på vad som händer i ett land som tar emot många av de som flyr och söker asyl.

Så, hur gick det då med förra årets presskonferens?  De flesta fallen lades ner (HÄR), det enda som gick till rättegång var det där en man stoppat in sina fingrar i munnen på en kvinna (HÄR). Hon arbetar hos polisen och hennes partner är polis. Det goda som presskonferensen ändå hade med sig, men som även förstärkte idén om en överfallsvåg i kommunen, var att fler kvinnor anmälde det de utsattes för och vågade berätta om händelser tidigare i livet (HÄR). För en gångs skull blev kvinnor trodda Så länge som de beskrev gärningsmännen som ickesvenska. För nåde oss som berättade hur vi blivit utsatta av män med samma bakgrund som oss själva, ända sen vi var unga flickor. Då var vi feminazis, rabiata och skulle kastas ut ur landet med huvudet före (och det var de något sånär rumsrena kommentarerna). Jag skrev ett inlägg just om reaktionerna förra året (HÄR).

I kommande inlägg ska jag beskriva till hur jag ser på förra årets händelse så här i efterhand.

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Hur uppmärksammar du FNs internationella kvinnodag?

I morgon är det FNs internationella kvinnodag. Här är lite tips om vad du kan göra för att uppmärksamma dagen:

Om du bor i närheten av Krokom kan du komma till Magneten  mellan 1300 och 1600, lyssna på korta föredrag och ställ frågor till utställarna vad de gör för kvinnor i världen! På grund av att en föreläsare inte kunde komma så får du dessutom höra mig berätta om diskrimineringslagstiftning i Sverige. Läs mer HÄR.

Skriv ner din rosa dröm för framtiden och dela på sociala medier med #rosadrömmar. Se vad Fi Jämtland redan fått in för rosa drömmar på deras instagram och twitter, @fijamtland.

Haka på Fi Linköpings kampanj #allaandra364dagar, läs mer HÄR.

Sticka rosa pussyhats och dela ut till människor du möter, läs mer HÄR, HÄR och HÄR.

Framför allt, delta i pensionsuppropet och skicka tillbaka ditt oranga kuvert till pensionsmyndigheten med budskapet “Gör om, gör rätt”. Läs mer om varför och hur HÄR.

Vi gör det tillsammans med kärleken som drivkraft!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Pussyhatproject

Jag har fullt upp inför 8 mars. Inte nog med att jag ska börja jobba 25% från och med onsdag utan att egentligen ha kapacitet för det, dessutom stickar jag rosa pussyhats för fullt. Stickning är bra för den som lider av min åkomma, de återkommande rörelserna ska tydligen vara helande för hjärnan. Så, jag stickar för att alla mina vänner ska ha rosa mössor med kattöron till den 8 mars, men även för att ge mig själv bästa chansen att klara av att börja arbeta.

Vill du också sticka en pussyhat? Du hittar mönster för att sticka, virka och sy HÄR. Så här stickar jag om du inte vill sitta och översätta inches till cm:

Använd ett garn för stickor 4-5. Jag använder Svarta fårets Freja, akrylgarn i färg 298 som är RIKTIGT rosa. Lägg upp 50 maskor på stickor 5, för en medelstor mössa. Lägg upp färre för mindre mössa och fler för större så klart! Jag stickar alltid sista maskan rät och lyfter av den avigt i början på nästa varv, som kantmaska, och räknar inte med dem i mönstret. Sticka två räta, två aviga i 10 cm, sticka slätstickning i 24 cm. Om du gör kantmaskor som mig ska du sen sticka två aviga, två räta i 10 cm, om du tar med kantmaskorna i mönsterräkningen stickar du istället på samma sätt som i början, två räta två aviga i 10 cm. Avmaska i resår.

Nu ska din mössa se ut så här:

20170226 stickad mössa

Vik den kortsida mot kortsida med slätstickningen inåt och sy (eller virka som jag gör) ihop sidorna. Med den fyrkantiga formen får du “kattöron” på köpet så sen är mössan klar! För mig tar det ungefär tre timmar att sticka en mössa och sen kommer det tråkiga med att sy ihop. Men det är fantastiskt att få vila hjärnan på det här sättet!

Sen har jag en helt ny produkt som kommer att finnas till salu den 5 mars på Storsjöteatern i Östersund:

20170224 mlp halsband

De sötaste halsband jag någonsin gjort. Lyckades få tag på 10 små mini little petshop figurer, så när de är sålda är de slut, jag har inga mer att göra halsband av. De som eventuellt inte säljs den 5 mars hamnar i F!ffären som du hittar HÄR.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

Verklighetsförankring

Ofta inom politiken numer så talas det om att ha kontakt med “verklighetens folk”. Som om politiker inte är verkligt folk… Och, så klart, att ha en hög lön för att få arbeta med det du brinner för och för att förverkliga dina visioner, det är ju få förunnat. Men för oss som inte fostrats i politiken sen koltåldern, vi som inte valts in på förtroendeposter redan i ungdomsförbund och därefter haft politik som vårt arbete, så är det här sättet att tala lite underligt.

Själv har jag, i allt för stor utsträckning, varit del av “verklighetens folk”. Som ung gick jag i perioder arbetslös, i andra perioder arbetade jag timmar och levde under existensminimum. Det blev många middagar som bestod av spagetti och svartpeppar. Om jag lyxade fabńns det kanske lite ost att riva över. Jag hade dock turen att arbeta inom storkök, så jag överlevde genom att jag kunde äta på jobbet.

Senare i livet har jag istället varit sjukskriven, två gånger, för utmattningsdepression. Att leva på en sjukpenning är inte heller så fett, men jag är extremt privilegierad. Jag har en man som tjänar bra, vi bor i ett hus som kostar mindre per månad än den lägenhet vi bodde i tidigare och jag har haft en bra lön i många år som gjort att jag kunnat spara undan pengar. Det är inte alla av “verklighetens folk” som har det så, men trots det menar jag att jag har viktiga erfarenheter att ta med mig i politiken.

Nu kanske jag blir ännu mer en av “verklighetens folk” inom en snar framtid. Jag har varit sjukskriven i tre år, och min läkare menar att jag kommer att kunna bli helt frisk, men att min utmattning kommer att ta sin tid att läka, eftersom det är andra gången jag drabbats plus att det varit en hel del stressmoment under min sjukskrivning som försenat processen. I december genomgick jag en arbetsförmågebedömning. Det var tester och samtal i flera timmar med en arbetsterapeut, en sjukgtmnast, en psykolog och en läkare. Resultatet blev detsamma som det min egen läkare kommit fram till. Jag har goda mentala förmågor men blir snabbt trött och då avtar förmågorna genast. Jag kommer att kunna bli frisk, men det kommer att ta tid.

Försäkringskassans läkare, däremot, som aldrig träffat mig utan bara läst de två läkarutlåtandena som båda säger samma sak, hen tycker att jag är fullt frisk och kan jobba heltid igen. Så från den 1 februari har jag inte längre någon sjukpenning. Min chef försöker förtvivlat hitta något arbete som jag kan göra utifrån att jag kan jobba i 20 minuter och sen vila i 40. men om han inte lyckas så kommer jag att få säga upp mig och leta annat jobb. Så då blir jag både sjuk och arbetslös, mer “verklighetens folk” blir det knappast inte.

Jag är i grunden en obotlig optimism, så min inställning är att det ordnar sig. Men just nu, när allt det här väller över mig (och verkligen inte gör mig friskare) så är det svårt att hålla fast vid det. Så, jag förtränger framtiden och går helt in i mitt pysslande. Som till exempel det här:

20170129 döskallehalsband

20170204 stela armband 20170129 kedjeberlockarmband

Om du ser något du vill ha, gå gärna till F!ffären och beställ, du hittar den HÄR.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

I väntans tider!

Att vara fritidspolitiker och ideellt engagerad tar mycket kraft. Inom Fi arbetar vi just nu med att ta fram en utbildning för hur det går att ha ett hållbart engagemang. Jag känner att jag behöver den utbildningen NU!

Jag sitter i två styrelser, så samtidigt som jag ska rådda för Fi Jämtland att välja kongressombud, hålla årsmöte och läsa in motioner och propositioner inför kongressen så ska jag göra i princip det motsatta i Fi styrelse. Där har jag varit med och skrivit propositioner och ska skriva svar på alla motioner som kommit in, samt ska på kongressen föredra del av propositionerna.

Samtidigt går jag i väntans tider, eftersom båda styrelserna ska väljas om. Det är ytterst troligt att jag väljs om i Fi Jämtlands styrelse, eftersom vi är få aktiva medlemmar och jag dessutom sitter som kassör (en uppgift INGEN vill ta över). Men när det gäller Fi styrelse har jag absolut ingen aning om hur det går. Valberedningen kommer alldeles snart ut med sitt förslag och jag har fortfarande inte hört något. Det borde tyda på att de inte kommer att föreslå mig, och trots det intensiva arbetet just nu så kommer jag verkligen att sakna att jobba i den styrelsen. Det är så energigivande och peppande att träffa de kraftfulla feministerna som sitter där.

Men, om inte annat så har jag ju alltid Almedalen!

IMGP4041rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

En dag med blandade känslor

Den sjätte februari delas mellan Samernas nationaldag och Internationella dagen för nolltolerans mot könsstympning av flickor.

När det gäller den samiska nationaldagen (läs mer HÄR) så är det ett speciellt år i år. Datumet, den 6 februari, valdes för att hedra minnet av det första samiska landsmötet som hölls i Trondheim den 6 februari 1917. Så, i dag är det alltså 100 år sedan och av den anledningen genomförs en jubileumsvecka i Tråante/Trondheim.

Hur dagen firats runt om i landet kan du läsa om HÄR och HÄR.

I dag är det även en lämplig dag att påminna om den kolonisering Sverige bedrivit och bedriver gentemot samer, och hur riksdagen gång på gång röstar emot att ratificera ILO 169, en konvention till skydd för samers och andra ursprungsfolks rättigheter. Läs mer HÄR.

”Sveriges riksdag vill i praktiken inte att samerna ska kunna hävda den egna kulturen på de traditionella markerna och deras rätt att utöva densamma. Marknadsintressen går före samernas rättigheter.”

Carmen Blanco Valer, urfolkspolitisk talesperson för Feministiskt Initiativ, skriver en artikel i Feministiskt perspektiv (läs hela HÄR):

”Även intrången i samernas territorier fortsätter; gruvintrång för att komma åt råvaror, intensifierad monokultur av tallar, anläggning av vindkraftverk och vattenkraftverk för att utvinna energi, naggande på jakt- och fiskerättigheter eller militära övningar som stör såväl natur och människor som rennäringen.

Parallellt med dessa påtagliga territoriella övergrepp ökar även de rasistiska ofredandena mot samer. Detta i takt med att rasism och nationalism normaliseras i Sverige och att vi ser statliga representanter som legitimerar rasismen. Exempel på det är när justitiekanslerns advokat använder sig av ett rasbiologiskt språkbruk, som i Girjasmålet (läs mer HÄR), eller när lärare år 2017 förbjuder elever att tala samiska i skolan.”

Från Feministiskt initiativ finns ett uttalat krav att Sverige ratificerar ILO 169 genast och tar sitt ansvar för de intrång på samers rätt till land och vatten som försiggått under lång tid.

Den internationella dagen för nolltolerans mot könsstympning av flickor är inte en dag att fira, men en dag för att engagera och aktivera motkrafter. EU gjorde ett uttalande (läs HÄR).

”Mer än 200 miljoner flickor och kvinnor runtom i världen har utsatts för kvinnlig könsstympning, däribland 500 000 som är bosatta i Europa. Tre miljoner flickor i hela världen beräknas vara i riskzonen varje år. Detta är en skadlig praxis, som är en ohygglig kränkning av flickors och kvinnors mänskliga rättigheter, värdighet och fysiska integritet.” 

Även UN Women i Sverige uppmärksammar dagen (Läs HÄR):

”Unga flickor, från spädbarn till 15 års ålder, är den mest utsatta gruppen och utgör nästan en fjärdedel av alla flickor och kvinnor som blivit könsstympade runt om i världen.
En smärtsam upplevelse de tvingas genomlida, bara för att de föddes som flickor.”

EU-parlamentariken Malin Björk (V), uttalar sig (läs HÄR):

”Jag tycker att det är extremt viktigt att vi inte isolerar kvinnlig könsstympning och kampen mot det. Det måste ses som en form av våld, och som feminister måste vi förkasta alla former av genderbaserat våld, inklusive kvinnlig könsstympning, tillsammans. Vi måste bekämpa våld mot kvinnor på alla fronter, vare sig det handlar om könsstympning eller andra former av fysiskt, sexuellt eller psykologiskt våld eller övergrepp. Vi ser konstanta attacker på kvinnors rättigheter runt om i världen.  Trump-administrationen återinförde just den så kallade globala munkavleregeln som stoppar all finansiering till biståndsorganisationer som stödjer rätten till abort. Och i Ryssland avkriminaliserades nyligen våld i hemmet. Den underliggande faktorn för våld mot kvinnor är inte religion eller identitet, utan patriarkat.”

Metro har en artikel med mer fakta om hur det ser ut i världen och i Sverige, som du kan läsa HÄR.

Toktam Jahangiry, Sexualpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ har också skrivit om dagen (läs HÄR):

”Könsstympning är ett brott. Dock inte endast mot tjejer utan ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Rätten till sin egen kropp är en av de mest grundläggande rättigheterna, och denna rättighet får aldrig kränkas i namnet av seder, tradition, religion, heder eller kultur. Könsstympning bygger på patriarkala strukturer och värderingar, där flickors kropp betraktas som ett objekt och en ägodel som ska styras och kontrolleras av män. Feministiskt initiativ vill motverka och förebygga de fördomar och strukturer som upprätthåller denna syn på kvinnans kropp och sexualitet.”

En dag med glädje över att samer syns allt mer och får mer och mer makt över sitt land, men samtidigt en sorg över att det går så långsamt, samt ilska och uppgivenhet över hur kvinnor över hela världen ständigt utsätts för övergrepp.

I övrigt pysslar jag vidare, här är lite av det som blivit gjort de senaste dagarna. Allt för att Fi Jämtland ska kunna bedriva aktivism och vara med och förändra världen så att uppgivenheten istället kan förändras till kraft! Vill du köpa och vara med och bidra till vår aktivism? Kolla in F!ffären HÄR.

20170206 stela berlockarmband 20170204 Systerskap FTW 20170204 rosa stenar 20170129 vävda armband

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Utförsäkrad, jag?

Som ni kanske vet är jag sjukskriven för utmattningsdepression. En del reagerar på att jag arbetar så mycket politiskt, men dels är det ett socialt media fenomen (att visa upp en bild av aktivitet som inte alltid stämmer med verkligheten), dels är det sanktionerat av läkare och chef för att jag ska upprätthålla någon form av arbetsförmåga. Min arbetsgivare har inte haft möjlighet att ordna den sorts arbetsträning jag behöver, så politiken blir ett substitut för det.

Nu har jag snart varit sjukskriven i tre år och depressionen hålls i schack med medicin, men utmattningen är svårare att få bukt med. Jag har använt mig av sömnrestriktion, långsamma promenader, mindfulness, arbetar i korta pass med vila emellan, men ändå är jag alltid trött och dessutom fysiskt påverkad i form av andfåddhet, tunga armar och ben och ofta yrsel och hjärtklappning. Det här är min andra omgång av utmattningsdepression och det gör att rehabiliteringen blir svårre och tar längre tid.

I december genomgick jag arbetsförmågebedömning. Det var ett team bestående av läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast som under några dagar genomförde samtal och tester med mig. De kom fram till samma sak som min ordinarie läkare. Jag har god kognitiv förmåga (min hjärna funkar bra) och depressionen är hävd, men att jag är utmattad med tydlig fysisk påverkan, vilket kommer att bli bättre, men det kommer att ta tid.

Utifrån det beslutar Försäkringskassan följande:

20170123 FK

Tjoho! Trots att både ordinarie läkare och teamet som gjorde arbetsförmågebedömning bedömt mig utmattad och i behov av tid för att bli bättre så tycker Försäkringskassan att jag kan jobba heltid från 1 februari. Det blir en intressant vår på många sätt.

Fast, enligt Riksrevisionen borde väl jag som feminist tycka att det här är ett bra beslut. Det är, trots allt, en jämställdhetsfälla att så många kvinnor är långtidssjukskrivna. Det leder till att kvinnor får sämre ekonomi än män och så kan vi ju inte ha det. Så då utförsäkrar vi kvinnorna så blir allt bra. Eller? Det känns som om något inte riktigt stämmer i det resonemanget, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Läs gärna HÄR och HÄR för att få veta mer om Riksrevisionens rapport!

“En av de slutsatser som dras i den sammanfattande analysen är att en strikt bedömning gynnar jämställdheten. Orsaken är att kvinnor är mer sjukskrivna än män och alltså påverkas relativt mer när alltfler ansökningar nekas. Samtidigt visar studien att kvinnor som nekas sjukpenning inte ökar sina inkomster i samma omfattning som män som nekas sjukpenning. Det innebär förmodligen att kvinnor som nekas sjukpenning inte klarar av att återgå i arbete, utan antingen blir fattigare eller ökar sitt beroende av makes/sambos inkomster. Att i det sammanhanget prata om ”jämställdhet” blir absurt.”

“Slutsatsen att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning främjar jämställdhet och jämlikhet är inte bara ogrundad, utan oetisk och cynisk i ljuset av tusentals människors vittnesmål om att inte kunna lita på att sjukförsäkringen fungerar som ekonomiskt skyddsnät när de behöver använda sig av den.”

Ja, ja, jag ska inte oroa mig i förväg. Jag ska träffa min chef, som försöker hitta en lösning, och min läkare, som även han letar efter lösningar, nästa vecka. I väntan på det pysslar jag så händerna håller hjärnan upptagen. Nya produkter i F!ffären är regnbågshalsband!

20170128 regnbågar17

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Arga Tanten och Systrarna Strul poddar om miljö

Dags igen för ett poddavsnitt! I det här avsnittet handlar det om miljö- och klimatpolitik och hur vi kan, och måste tänka nytt.

Först ett samtal med Adam Hjort, Feministiskt initiativs miljö- och klimatpolitiska talesperson och därefter diskuterar Arga Tanten och Systrarna Strul om vad miljö- och klimatpolitik betyder för oss och för Jämtland.

Inslaget med Adam är sen i somras, när riksdagen precis röstat igenom att Vattenfall får sälja sina brunkolsgruvor, och inslaget med Arga Tanten och Systrarna Strul är från i höstas när EU godkänt försäljningen. Samtidigt är det här en fråga, miljö och klimat, som är ständigt aktuellt. Särskilt de visioner vi målar upp, målet, att ha ett hållbart samhälle!

https://archive.org/details/ArgaTantenOchSystrarnaStrulOmMiljpolitikAlmedalenSpecial

God lyssning!

IMGP3409

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Landat på alla sätt och vis!

Hemma från USA-resan som vi avslutade lyxigt med att bo en vecka på Hard Rock hotel alldeles vid Universal Studios. Det blev drama mot slutet av resan, eftersom dottern fick en akut öroninflammation i både ytter- och inneröra och in i det sista var det inte säkert läkaren skulle låta henne flyga. Men medicinen gjorde sitt så alla kom med planet hem.

Väl hemma, efter 26 timmars konstant resande, så var inte väskorna med. De kom först tre dygn efter oss och vid det laget var jag utslagen i en influensa som vi tydligen lyckades få med oss hem.

Nu återhämtar jag mig från den så smått och ser fram emot en politiskt väldigt aktiv vår. Det blir lätt så när en är engagerad på både riks- och lokalnivå.

Feministiskt initiativ har sin kongress i mars, så när jag var i USA tillbringade jag några av kvällarna på hotellet med att läsa och diskutera styrelsens propositioner. Nu är de färdiga och utskickade, så nu engagerar jag mig i Fi Jämtlands arbete med att utse kongressombud och skriva motioner. Ja, jag skriver inga motioner, men jag håller en utbildning i hur motioner skrivs, för de som är nya inom politiska organisationer.

Sen, när motionerna kommer in, blir det möten med styrelsen för nationella Fi igen, för då ska vi lämna våra rekommendationer för alla motioner.

När det är klart så ska ombuden för Fi Jämtland möta medlemmarna och gå igenom hur Fi Jämtland ska ställa sig till de olika förslagen till politisk utveckling som kommit in. Återigen, just diskussionerna kommer jag inte att vara med på, men jag är med och planerar och administrerar möten. Som boka lokal, skicka inbjudan och ordna fika. Jag är som en konferensvärdinna.

Sen är det dags för kongressen, min första som en av styrelsen. Eftersom den förra kongressen var min första politiska kongress någonsin, så har jag egentligen ingen aning om vad som förväntas av mig, men jag har många runt mig som kommer att se till att jag vet vad och hur jag ska göra!

Sen har jag återigen nominerat mig själv att sitta i styrelsen nationellt, så det finns ett stort spänningsmoment i att se om jag lyckas bli omvald!

En vår att se fram emot!

IMGP3289rev

Lämna kommentar Dela inlägget: