Det här är begrepp som de av oss som inte rasifieras bör vara medvetna om för att synliggöra de privilegier det medför att falla inom vithetsnormen.

Vithet är inte enbart en hudfärg, det representerar även en ideologi som bygger på uppfattningar, tro, värderingar levnadssätt och attityder som bidrar till en maktstruktur där de som faller under vithetsnormen får privilegier som andra inte kan åtnjuta. Normen medför att det ses som positivt, eftersträvansvärt och normalt att vara vit. Att samhället präglas av en vithetsnorm innebär att personer som är vita har sociala, ekonomiska och politiska privilegier. I ett vithetsnormativt sammanhang är personer av annan hudfärg eller annan/andra etnicitet/-er normbrytare.

Det positiva med användandet av vithet som begrepp begrepp är att det då kan användas för att peka på att vita människor faktiskt har en hudfärg och en etnicitet, eftersom hudfärg och etnicitet annars är begrepp och samtalsämnen som vanligen används när det talas om ”dom Andra”. När hudfärgade plåster eller nylonstrumpor tas upp som exempel på den rådande vithetsnormen brukar det vita samhället explodera i raseri. Det påstås vara en oväsentlig fråga, inget att bråka om, när det finns så mycket annat elände i världen. Men problemet ligger inte i att det bara finns en färg för ”hudfärgade” plåster och strumpor, problemet ligger i att det kallas ”hudfärgat” när vi bara behöver se oss omkring för att inse att ”hud” inte är EN färg, utan massor!

Etnocentrism innebär att egna etniska gruppen är alltings centrum och måttstock mot vad allt jämförs. Man betraktar världen utifrån sin egen plats, vilket betyder att andra kanske inte delar ens åsikt och dömer utifrån egna positioner.

”Alla grupper och kulturer har inslag av etnocentrism i den meningen att man tenderar att betrakta och se världen utifrån sin egen position. Som ett resultat av kolonialismen och den makt som Västvärlden och Europa har i dagens värld är det dock den europeiska/västerländska etnocentrismen, som går under beteckningen eurocentrism, som av självklara skäl stått i centrum i debatten kring etnocentrism. Västvärlden har stor makt över kunskapsproduktionen i dagens globaliserade värld, inte minst forskningen. Detta innebär att stor del av den information och kunskap som produceras och konsumeras världen över är just eurocentrisk, dvs. producerat utifrån ett specifikt västerländskt perspektiv.”

”Det är viktigt att förstå hur etnocentrism, genom maktrelationer i samhället, upprätthåller rasism och annat förtryck.  Man kan inte endast se etnocentrism som en ofarlig och oskyldig brist på kunskap och information. Ett sådant perspektiv innebär att man osynliggör hur etnocentrismen upprätthåller rasismen. Ett exempel på detta kan hämtas från den feministiska debatten.  Den dominerande feminismen, ibland kallad den västerländska feminismen, har under lång tid fått kritik för att vara just etnocentrisk. Vita, heterosexuella medelklasskvinnor i Väst har, utifrån sin specifika utgångspunkt och erfarenhet, skapat en enhetlig bild av Kvinnan, enligt antagandet om kvinnors universella erfarenhet av manligt förtryck. Genom detta osynliggör man inte bara andra kvinnors erfarenhet. Man osynliggör även relationen mellan sexism och rasism och det sätt på vilket även vita kvinnor reproducerar rasismen och deltar i rasistisk praktik.” (läs mer HÄR)

Därför är det så viktigt att man är medveten om hur, när och varför man filtrerar på det sätt man gör. Det är också oerhört viktigt att lära sig flera sätt att betrakta, förstå, tolka och värdera omvärlden.

För de av oss som ingår i vithetsnormen är det av särskild vikt att ständigt ifrågasätta sin egen position, sina fördelar och privilegier och vara aktsam över sin etnocentrism. Det är lätt att bara se saker som av naturen givna bara för att det är vad en alltid sett runt sig.

Om en som ingår i vithetsnormen ska kunna arbeta aktivt med rasism och rasdiskriminering behöver en ständigt arbeta med sig själv, sin bakgrund och sina erfarenheter.

I dag visar jag ett urval av texter med bäring på dagen och veckan. Först ut är Fi Eskilstuna i en Facebookstatus.

”Idag börjar solidaritetsveckan. Den inleds med denna måndag den 21 mars som är den Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering.
Dagen instiftades till minne av massakern i Sharpville, Sydafrika, där 69 människor sköts ihjäl av polisen under protester mot apartheid. FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering trädde i kraft 1969 och i dag har majoriteten av världens länder anslutit sig till konventionen som fastställer alla människors lika rättigheter.

Sverige anslöt sig till den utan reservationer. Trots det har vi fått återkommande kritik från FN:s rasdiskrimineringskommitté, som bevakar att staterna följer konventionens bestämmelser, för att inte leva upp till våra åtaganden. I sin senaste rapport om Sverige noterar FN:s kommitté med oro att rasistiska och extremistiska organisationer fortsätter att verka. Sverige tar inte FN-rekommendationen om att förbjuda organisering på rasistiska grunder på allvar. Samhället lägger i dagsläget större kraft på att skydda nazistiska och rasistiska organisationer än att motarbeta dem. FN uttrycker även missnöje med att Sverige inte har en nationell institution som övervakar mänskliga rättigheter.

Feministiskt initiativ delar FN:s rasdiskrimineringskommittés uppfattning och är djupt oroade över normaliseringen av rasism, nazism och fascism som eskalerat de senaste åren. I en tid då rasismen breder ut sig måste vi stärka arbetet med de mänskliga rättigheterna.

Kritik som feminismen som organisation får är att den är ett VIP rum för vita eller white-passing kvinnor. Den exkluderar stora delar av kvinnors berättelser, på grund av att de inte är vita kvinnors berättelser. Det minsta en kan göra idag som jag tror gör stor skillnad i slutändan är att backa och lyssna. 

Några av många konton på instagram att följa:
https://www.instagram.com/makthavarna/?hl=sv
https://www.instagram.com/aluochh/
https://www.instagram.com/amat_levin/
https://www.instagram.com/svartkvinna/

Två böcker:
Svart hud – vita masker, av Frantz Fanon
Svart kvinna, av Fanna Ndow Norrby

Vardagsrasism är allas ansvar. En börjar med sig själv.”

Viktoria Kawesa och Gudrun Schyman publicerades i dag med en artikel i Feministiskt Perspektiv, du kan läsa den HÄR.

”Det finns en vithets- och västerländsk norm som ger luft åt rasism. Rasistiska uttalanden, även från folkvalda politiker är något som återkommer kontinuerligt. Rasistiska strukturer påverkar människors materiella villkor, deras trygghet, delaktighet, inflytande. Deras tillgång till makt. Den strukturella rasismen och den etniska diskrimineringen visar sig på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, i hälso- och sjukvården samt i skolan. Den politiska retoriken i Sverige blir en del av att normalisera rasism och diskriminering.Vi måste bryta synen på rasism och rasideologier som något som tillhör de högerextrema.”

”I Sverige har vi ingen brottsrubricering mot hatbrott, utan de brotten ingår i hets mot folkgrupp och olaga diskriminering samt är grund för straffskärpning. Dessutom så anmäls inte alla hatbrott och alldeles för sällan leder de anmälda brotten till åtal vilket gör att tanken med hatbrottslagstiftningen urholkas. Kommissionen mot antiziganism har bland annat gett Diskrimineringsombudsmannen (DO) kritik för att romers anmälningar faller bort och inte leder till åtal. Kommissionen påpekar även att myndigheter helt enkelt inte förstår att det som sker är ett hatbrott och på så vis inte går vidare med det.”

”Vi måste bryta synen på rasism och rasideologier som något som tillhör de högerextrema, när det i själva verket genomsyrar hela samhället. Som när en afrosvensk politiker blir uppsökt och knivskuren i sitt hem och nätet svämmar över av fördömande kommentarer – mot den utsatte. Som när attacken mot en romsk kvinna inte leder till åtal men istället till ytterligare attacker nästa dag. Som när en före detta statsminister uttalar sig om sin egen upplevelse av att känna sig trängd när han möter människor som tigger – istället för att problematisera de strukturer som skapar och upprätthåller ett vi- och dom-tänkande.”

Även Sissela Nordling Blanco har en artikel med i Feministiskt Perspektiv, läs helaHÄR.

”Trots att Sverige anslutit sig till FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering får vi upprepad kritik från FN:s rasdiskrimineringskommitté för att inte leva upp till våra åtaganden. Enligt FN:s konvention ska det vara förbjudet att uppmana till rasdiskriminering, och det ska inte heller vara tillåtet att engagera sig i rasistiska organisationer. Men gång på gång ser vi hur rasister tillåts ta över Stockholms gator och torg.

Rasisternas närvaro i det offentliga rummet utgör ett allvarligt hot mot demokratin, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna. Hotar och begränsar alla som är föremål för deras hat och våld. Det påverkar inte bara människor som för tillfället söker sig till Sverige eller nyanlända flyktingar. Det påverkar alla rasifierade som lever här, och få konsekvenser in på bara skinnet för stora delar av vår befolkning; hbtq-personer, afrosvenskar, romer, judar, muslimer och rasifierade, men även politiska motståndare så som feminister, antirasister och antifascister.”

”För det är en mörk tid vi lever i. Rasismen breder ut sig här, i Sverige och runt om i Europa. Nu är det viktigare än någonsin att vi vänder utvecklingen. Vi måste blicka framåt och diskutera vilket samhälle vi vill leva i. I dag är det den internationella dagen mot rasism. En dag som handlar om att gå ihop och kräva sina rättigheter. Tillsammans kan vi sätta antirasistisk feminism på den politiska agendan och skapa ett samhälle där rasifierade personer inte bara kan överleva, utan faktiskt leva fullt ut.”

Vi i Fi Jämtland bedriver en kampanj mot vardagsrasism, och för att förtydliga vad vi menar ska jag här försöka förklara några begrepp.

Rasism är ett ord som används för att beskriva förtryck på grund av till exempel ursprung eller hudfärg. Det finns många olika sätt att definiera vad rasism är, men det finns inte en som alla ställer sig bakom. Ursprungligen handlade rasism om diskriminering på grund av ras.

En traditionell definition av rasism innebär att

1. människor kan delas in i olika raser,
2. att olika raser har olika karaktärsdrag,
3. att dessa drag gäller för alla individer inom rasgruppen,
4. att det råder en hierarki mellan olika rasgrupper där vissa är överlägsna andra samt
5. att denna hierarki gör det moraliskt berättigat att diskriminera och underordna rasgrupper med lägre ställning. Ytterst har rasistiska föreställningar använts för att legitimera etnisk rensning och folkmord.

Ordet ras är inte en korrekt beskrivning av det som sker, eftersom alla människor är så biologiskt lika varandra att det inte går att tala om olika raser. Det finns ändå fortfarande föreställningar om olika ”raser”, trots att de inte existerar. Ordet rasism kan i många fall användas i överförd mening, exempelvis baserat på hudfärg, kultur, art eller härstamning. Skillnaden behöver alltså inte avse just ras, utan det avgörande är principen att bedöma individer efter vilka de är och inte efter vad de gör.

Begreppet strukturell rasism beskriver hur rasism inte bara är något som utspelar sig mellan två personer, utan är en del av något större, är en del av samhället, de regler, normer, förhållningssätt och beteenden i samhället som hindrar människor som etniskt och religiöst inte tillhör normen att uppnå lika rättigheter och möjligheter som de som hör till normen. I västvärlden är normen vit och kristen/sekulär, och på grund av den kolonisering som västvärlden använt sig av genom århundraden har den vita, kristna/sekulariserade normen blivit normbildande i en stor del av världens länder. Strukturell rasism innebär att även personer som inte uttryckligen har rasistiska värderingar kan utöva rasism på grund av hur samhället är uppbyggt och ser ut.

Vardagsrasism, som är det vi vill motverka,  är beteckningen på alldagliga situationer som omvandlas till rasistiska situationer. Vardagsrasism är alltså situationer som karakteriseras av att människor reagerar mot andra människor som om dessa vore mindervärdiga på grund av ”kulturell, etnisk eller rastillhörighet”. Det systematiska inslaget i vardagsrasismen är centralt: det handlar om rasism som reproduceras i familjära och vardagliga rutiner på ett för aktörerna självklart sätt.  Den produceras och bekräftas genom språk och beteende; på personalmöten, i vardagliga konversationer, jobbintervjuer, filmer, skolböcker, nyhetsrapporter, politisk propaganda, parlamentarisk debatt, akademiska artiklar och i många andra uttalanden. Vardagsrasism utförs av ”vanliga människor” liksom av eliten.

Vardagsrasism följer ofta ett visst beteendemönster:

1. I vardagsrasismen konstrueras ett ”vi” och ur denna position bildas en uppfattning om de annorlunda, som avviker från ”vår” normalitet.
2. Denna upplevelse av en skillnad mellan ”vi” och ”de” uttalas eller praktiseras på något sätt.
3. Detta får till följd att de som kategoriseras som annorlunda blir uteslutna.

Det går att säga att  vardagsrasismen lever genom vanliga och triviala beteenden, de små orättvisor som förekommer så ofta att de nästan tas för givna – gnagande, irriterande, utmattande, till synes små orättvisor som man till slut börjar förvänta sig. Vardagsrasismen upprätthåller den strukturella rasismens dagordning.

I dag diskuteras ofta ordet rasism och rasist. Ingen vill beskriva sig som rasist, men det är inte vad du ÄR utan vad du GÖR som definierar rasism. Du kan mycket väl agera rasistiskt utifrån det vi vanligtvis kallar ”sunt förnuft”, det du har lärt dig är den norm, det språkbruk och det beteende som gäller i din familj, din umgängesgrupp, på din arbetsplats. i ditt samhälle, utan att du för den sakens skull ser dig själv som rasist. Att uppröras över att Disney klipper bort rasistiska strukturer, att Pippis pappa får en ny yrkesbeteckning eller att hävda att chokladboll ska kallas vid ett annat namn. Allt det kan verka vara små irritationsmoment för dig, som du inte tänker låta förändras, men i grunden är alla de tre sakerna tecken på en strukturell rasism i vårt samhälle som äntligen är på väg bort.

Om du varit med om situationer där du upplevt vardagsrasism får du gärna dela med dig av din berättelse, för att på så sätt belysa det som sker i vårt samhälle dagligen, och som vi behöver belysa för att kunna motarbeta. Vi skriver berättelsen så du får vara anonym och publicerar den här och på andra sociala medier. Om du vill bidra, skicka din berättelse till jamtland@feministisktinitiativ.se.

I dag är jag med som undertecknare på en artikel i Flamman. Du kan läsa artikeln HÄR. Den behandlar hur karensdagen slår mot förskolepersonal, men det skulle kunna sägas detsamma om till exempel vårdpersonal. Det är ofta i kvinnodominerade yrken med låg lön som den anställde utsätts för andras smitta. I förskola, skola, äldrevård, sjukvård och liknande arbeten. Personalen blir sjuka av det de möter i sitt arbete och ställs då inför två val. Antingen vara hemma och på så sätt bli frisk fortare och inte smitta andra men drabbas av lönebortfall i form av karensdag. Eller gå till jobbet med lägre kapacitet, vara sjuk längre och dessutom riskera att smitta i alla möten med andra, men få ut sin fulla, fortfarande låga, lön.

”Detta blir en fråga som behöver granskas feministiskt eftersom kvinnor, som juridisk kategori, generellt sett har både lägre löner och högre sjukfrånvaro än kategorin män och därtill i högre grad har yrken som direkt orsakar kortvarig sjukdom. Den förhandlade lönen är redan den ojämlik: kvinnor tjänar 87 procent av vad gruppen män gör. Karensdagen innebär att alla som blir sjuka, enligt lag förlorar inkomst för den första sjukdagen i perioden. Men på en könssegregerad arbetsmarknad exponeras personer för tillfällig smitta i olika utsträckning. Det gör att det trots den lika regeln finns en ojämställdhetsfaktor inbyggd i karensdagen. Konsekvensen av allt detta är att kvinnor som grupp får ut mindre i lön, sjukpenning, a-kassa och pension.

Vissa yrkesgrupper är helt enkelt mer exponerade för smitta, oavsett hur hängivna de är sina hygienrutiner på arbetsplatsen. Därför behöver vi acceptera att dessa personalkategorier kommer att ha högre kortvarig sjukfrånvaro just på grund av sina yrken och strukturellt kompensera för att ingen enskild person ska behöva bära de ekonomiska effekterna av regelverket.”

Att arbeta heltid, men ändå ekonomiskt vara så på gränsen att en förkylning kan innebära att du måste välja mellan hyra och mat nästa månad kan inte vara rimligt i ett så rikt land som Sverige. En viktig fråga att driva både fackligt och politiskt!

Nu blir det reklam!

Om du råkar vara i trakterna av Östersund på söndag:

Kom ihåg!

”Feminism för allas lika värde”

Storsjöteatern, 6 mars

1000-1700

Nino Ramsby och Karin Adelsköld

Sofie Hamberg och Linnea Bruno talar

Vi har ett bokbord där vi svarar på frågor, diskuterar internationella kvinnofrågor, delar ut broschyrer och pins och säljer smycken. Nya i sortimentet är de här:

Vi tar 20 kronor per pryl, oavsett vad det är. 10 kronor går till material och resten till Fi Jämtland, så om du vill betala mer än 20 går det direkt till vår väldigt tunna kassa! Om vi ska skicka så tar vi betalt för packning och porto. Kom igen, beställ, det är för en god sak, nämligen vår möjlighet att fortsätta bedriva aktivism!

Enligt UN Women är våldet mot kvinnor och flickor ”en av de mest utbredda kränkningarna av mänskliga rättigheter i världen”. Så länge det pågår kan inte rättvisa mellan män och kvinnor uppnås. Våldet tar sig uttryck genom allt från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld till människohandel, tvångsgifte och påtvingade graviditeter. När kvinnor har sin egen inkomst har de mer att säga till om och kan vara mindre utsatta för våld i hemmet. Det könsrelaterade våldet ökar i konflikter och våldet mot kvinnor är ett av de största hindren för utveckling och fred. Ekonomisk makt, politisk makt och makt över den egna kroppen hänger samman. Mäns våld mot kvinnor är inte ett isolerat område utan berör hela samhället, över hela världen. Att arbeta för jämställdhet är därför avgörande för att avskaffa mäns våld mot kvinnor.

• Av världens 1,3 miljarder fattiga människor är uppskattningsvis 70 procent kvinnor.
• Av alla som svälter i världen är ungefär 60 procent kvinnor och flickor.
• 60 procent av de barn som inte går i skolan är flickor/kvinnor.
• Kvinnor tjänar i genomsnitt tre fjärdedelar av vad män gör. Detta gäller också för alla de nordiska länderna.
• Varje år utsätts två miljoner flickor för könsstympning.
• Över hela världen upplever mellan 10 och 69 procent av alla kvinnor att de utsätts för någon form av våld av sin partner.
• Nästan hälften av de kvinnor som dör till följd av våld blir ihjälslagna av sin nuvarande eller tidigare partner
• 99 procent av alla de hundratusentals kvinnor som dör under graviditet och förlossning lever i låginkomstländer, varav tre fjärdedelar i Afrika.
• I höginkomstländer är risken att en kvinna dör i samband med graviditet eller förlossning en på 3300. För en kvinna i Chad är risken att dö en på 15.
• Uppskattningsvis är det idag 720 miljoner kvinnor och 156 miljoner män som har gift sig innan de hunnit fylla 18 år.
• För flickor mellan 15 och 19 år är den vanligaste dödsorsaken relaterad till graviditet.
• Nära 60 procent av de flyktingar som korsar gränsen mellan Grekland och Makedonien är nu kvinnor och barn.
• 36 procent av de som riskerar sina liv över havet mellan Grekland och Turkiet är barn.

Feministiskt initiativ har en vision om en fri värld som inte begränsas av skarpa gränser och höga uteslutande murar. Gränser skapar ett ”vi och dom”, bidrar till att skapa rädsla förandra människor och utgör rasismens fundament. Istället vill vi bygga en värld efter principen att jorden tillhör oss alla och ska med omsorg och respekt delas rättvist mellan hela jordens befolkning. Så länge världen är uppdelad och präglad av orättvisor kommer det att finnas människor som väljer att resa över gränser eller fly för att söka skydd och ett värdigare liv i ett annat land. Feministiskt initiativ anser att det ska vara varje människas rättighet.

En feministisk analys av säkerhet utgår från mänsklig säkerhet där hot mot individer och inte stater är centralt. Det handlar om frihet från våld men även om möjligheten att tillfredsställa människors grundläggande behov genom exempelvis mat och sjukvård. Feministiskt initiativ strävar efter att successivt demontera hela den traditionella säkerhetspolitiken och istället fokusera på begrepp som exempelvis hållbar fred, kroppslig integritet, frihet att agera samt kvinnors, mäns och transpersoners rätt och frihet att vara autonoma individer i livets alla faser och rum.

Feministiskt initiativ strävar efter alla kvinnors frigörelse och en värld byggd på jämlikhet och social rättvisa. Vi ser därför internationell solidaritet och en antimilitaristisk hållning som grundstenar i vårt arbete. Den världsomspännande patriarkala maktordningen leder till en orättvis fördelning av jordens resurser och tvingar stora delar av jordens befolkning, särskilt kvinnor och barn, till ett liv i extrem fattigdom. Feministiskt initiativ vill därför aktivt kämpa för och med dem som påverkas negativt av den rådande könsmaktsordningen runt om i världen.

Utrikes- och säkerhetspolitiken kan inte enbart bevaka svenska intressen, utan måste utgå från en feministisk vision om världsomspännande rättvisa där dialog och transnationellt alliansbyggande mellan feminister utgör grundläggande byggstenar. Den världsomspännande patriarkala maktordningen, i samspel med bland annat rasistiska och koloniala strukturer som tar sig uttryck i ekonomisk och politisk koncentration av makt på internationell, nationell och lokal nivå, leder till en orättvis fördelning av jordens resurser och tvingar stora delar av världens befolkning, särskilt kvinnor och barn, till ett liv i extrem fattigdom.

Fattigdom är ett globalt säkerhetshot som riskerar att förvärras av vårt överutnyttjande av jordens resurser. Vi har alla ett ansvar i detta och ett samarbete med folkrörelser över nationsgränser är nödvändigt för att skapa en jämlik, jämställd och rättvis värld. Som feministisk folkrörelse anser Feministiskt initiativ att det är av största vikt att all fattigdomsbekämpning och allt solidaritetsarbete utformas utifrån ett anti-rasistiskt och postkolonialt genusperspektiv.

Då kvinnors intressen och behov varken är givna eller enhetliga, utan alltid beroende av specifika sammanhang, menar vi att lokala organisationer ska vara de som avgör dagordningen och formulerar problemen. Vi ska inte påtvinga någon ett visst arbetssätt eller sträva efter att sprida en nordeuropeisk feministisk analys. Där könsroller och föreställningar om familjeekonomi och arbetsuppdelning ofta tas för givna riskerar den assistans som ges att återskapa eller förstärka maktordningar. Solidaritetsinsatser bör därför präglas av ett situationsanpassat arbetssätt, där lokala resurser och lösningar tas till vara.