Den 1 februari kom enmansutredningen av Maartin Valfridsson som handlar om hur det svenska samhället ska hantera EU-medborgare, ofta romer, som kommer till Sverige på flykt undan fattigdom, diskriminering och antiziganism i sina hemländer. Valfridssons rekommendationer till samhället innefattar bland annat att kommuner inte ska erbjuda barn till utsatta EU-medborgare skolgång, inte heller legala boendealternativ och utredaren uppmanar allmänheten att inte skänka pengar för att på så sätt stävja tiggeri. 

Utredningen får massiv kritik av flera tunga aktörer inom rörelsen för mänskliga rättigheter. Civil Rights defenders har skrivit ett öppet brev till regeringen som du kan läsa i sin helhet HÄR. De skriver bland annat:

“Det är anmärkningsvärt att slutredovisningen inte tar avstamp i ett människorättsperspektiv, trots att det är situationen för en av de allra mest utsatta grupperna i Sverige som behandlas. Vi är oroade över att kommuner, landsting och länsstyrelser nu kan komma att utforma insatser för denna utsatta grupp med stöd av en bristfällig tolkning av svensk lag och en direkt felaktig läsning av EU-rätten.”

Rädda barnen menar att utredningen bryter mot barnkonventionen, du kan läsa deras pressmeddelande HÄR. De skriver bland annat:

“- Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till utbildning. Så frågan är hur vill regeringen ta ett ansvar för de barn som befinner sig i Sverige idag. Att göra Sverige till ett ogästvänligt land genom att inte tillgodose barn deras rättigheter är inte ett värdigt sätt att behandla minderåriga EU-medborgare i utsatta livssituationer.”

Skolverket tog upp frågan om alla barns rätt till skola redan för ett år sedan, läs HÄR, men har fortfarande inte fått svar på sin skrivelse. I skrivelsen står bland annat:

“Skolverket ser allvarligt på det uppkomna läget. Barn har enligt barnkonventionen rätt till utbildning och det är viktigt att det är tydligt när denna rätt inträder i de fall då barn vistas tillfälligt i Sverige. De aktuella barnen är dessutom ofta såväl ekonomiskt som socialt utsatta, vilket ytterligare understryker allvaret i situationen.”

Även Nätverket för romska EU-medborgare står frågande inför utredningens rekommendationer, läs HÄR. De skriver till exempel:

“Många av oss som försökt motverka hetsen mot dessa EU-medborgare har påpekat att det problemet enkelt skulle kunna lösas om besökarna blev anvisade något ställe där de lagligt skulle kunna ordna sin övernattning. Vi har hänvisat till internationella rättighetsnormer som föreskriver att alternativ normalt ska erbjudas när en vräkning bedöms nödvändig.

Faktum är att flera kommuner, däribland Helsingborg, Lund och Gotland, har lyckats finna enkla men människovärdiga lösningar för övernattningar. Det har skett i samverkan med frivilliga organisationer. Den attityden är förstås särskilt angelägen i det bistra väder som nu råder över landet.

Vi har med förvåning noterat att Martin Valfridsson, den nationelle samordnaren om de besökande EU-medborgarna, har intagit en annan hållning. Han talar om »nolltolerans« och avråder kommuner från att organisera alternativ efter avhysningar. Vi ifrågasätter om sådana utspel verkligen rimmar med regeringens direktiv om att han skulle »sprida kunskap om EES-medborgarnas rättigheter« och beakta »det skydd som följer av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna«.”

Aaron Israelson, journalist och tidigare chefredaktör för gatutidningen Faktum skriver om det absurda i att dels inte låta barnen gå i skola här och dels rekommendera att inte ge pengar till de som tigger, du kan läsa artikeln HÄR. Han skriver:

“På många håll i Rumänien och Bulgarien får de föräldrar som tigger utomlands råd att skicka sina barn till skolan. Även om skolan på papperet är avgiftsfri kostar transporter, rena och hela kläder, mat, anteckningsblock, pennor och skolböcker dyra pengar. Man uppskattar den faktiska kostnaden för ett rumänskt barn att gå i skola till 150 euro i månaden. 

“Det är för barnens skull vi tigger”, säger lejonparten av de fattiga romerna i den svenska gatubilden. Återigen: de investerar i framtiden.”

Om du vill läsa fler texter om det här kan du till exempel läsa HÄR, HÄR, HÄR och HÄR.

Fi har kommenterat utredningen, läs HÄR, och konstaterar bland annat:

“Martin Valfridsson och Åsa Regnér säger att lagen ska gälla lika för alla. Men faktum kvarstår, vi har människor som riskerar att svälta och frysa ihjäl i Sverige för att de förvägras hjälp. Med Valfridssons slutsatser kan vi räkna med att kommer fortsätta vara så”

Hans Abrahamsson, docent i freds och utvecklingsforskning, uttrycker faran med den här människosynen i en debattartikel som du kan läsa HÄR. han skriver bland annat:

“Samhällsklimatet i Sverige har hårdnat. Främlingsfientligheten och hatbrotten ökar och många människor har anledning att känna sig otrygga. Hur vi väljer att bemöta de utsatta EU-medborgare som vistas i Sverige har inte bara betydelse för dessa enskilda individer. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Om vi inte upprätthåller synen på människors lika värde och rättigheter som vi hittills har tagit för given så kommer det att påverka vårt samhälle i grunden.”

Jag vill uppmana Åsa Regnér att tillsätta en ny utredning och ge dem direktivet att göra om och göra rätt! De rekommendationer som Valfridsson ger är inte värdigt ett så rikt land som Sverige!

I somras skrev jag en debattartikel som publicerades i Länstidningen (HÄR) och i Västerbottenskuriren (HÄR). Den behandlade hur media hanterar samers frågor.

“Isak Utsi, Olov-Anders Sikku och Magnus Antaris Sandström skriver en debattartikel om statens oförmåga att hantera samernas rättigheter som urfolk och hur denna oförmåga leder till att ohälsa och förlorad framtidstro får fäste främst bland unga samer.

Statens advokat, Hans Forsell uttalar, i målet mellan staten och Girjas sameby, att “Sverige inte har några internationella förpliktelser att erkänna särskilda rättigheter för samerna, vare sig dessa anses vara ett urfolk eller inte”. 59 forskare skriver en artikel där de kritiserar hur statens advokater i rättegången förkastar forskningsresultat och använder ett språkbruk som härstammar från rasbiologins tider.

Hur reagerar Sveriges politiska debattörer? I huvudsak med tystnad. Samerna och den kolonisering som svenska staten gjort och fortsätter göra av Sápmi och samer, deras mark, språk och kultur osynliggörs på så sätt i media. För några dagar sedan sommarpratade Maxida Märak, förhoppningsvis når hon ut med budskapet!

Sverige har en lång historia av förtryck av samer. Marginaliseringen och exploateringen är inte bara en del av historien, den är fortfarande pågående och bidrar till att normalisera rasismen vi ser i hela landet i dag. Koloniseringen av samiskt territorium är inte en historisk företeelse. Dagens mineralpolitik och förvaltningen av småviltsjakt ovan odlingsgränsen är exempel på en fortsatt kolonisation och förtryck av det samiska folket och Sápmi.

Feministiskt initiativ menar att Sverige måste erkänna samers rättigheter att bestämma över sina marker och se över gruvindustrin och kommande exploateringar, som i dag sker på bekostnad av rennäringen och miljön samt hotar den samiska kulturen.

Det första steget för Sverige är, enligt Feministiskt initiativ, att skriva under och börja leva och lagstifta efter FN:s deklaration om urfolk. Enligt FN:s deklaration om urfolkens rättigheter har urfolk rätt till sina traditionella marker och att deras resurser skall skyddas och bevaras. Urfolks rättigheter har ett förstärkt skydd jämfört med övriga minoritetsrättigheter.

Att Sverige, trots påtryckningar från FN, inte skriver under FN:s deklaration om urfolks rättigheter visar även det tydligt statens oförmåga att ta samers rätt på allvar.

Vi kräver också att lokaldemokratin stärks så att befolkningars perspektiv kring till exempel gruvetableringar och småviltsjakten ovan odlingsgränsen respekteras. Vi kräver att det ska införas en samisk språklag och att resurser tillförs för att Sametinget och andra aktörer aktivt ska kunna arbeta för att öka användningen av samiska.

Sverige som land har i dag en självbild av att vara ett öppet jämställt land som respekterar de mänskliga rättigheterna. Det är en självbild som står i vägen för förändring.

Vi måste utmana den självbilden. Att erkänna problemen är första steget för att kunna åtgärda dem. Att vara same och att kunna utveckla sin samiska kultur ska vara en rättighet och möjlighet, men det ska inte begränsas till enbart det som är kopplat till det samiska arvet.

Alla, oavsett bakgrund, ska ha samma möjlighet att delta i alla delar av samhället på samma villkor. Det handlar om rätten att få vara stolt över sin bakgrund. Vara stolt utan att behöva försvara eller förklara sig. Det handlar om rätten att få vara sig själv. Förbehållslöst.”

I dag kom äntligen domen i målet, läs HÄR.

”Gällivare tingsrätt ger Girjas sameby rätt att bestämma över småviltsjakten och fisket i det geografiska område som ingår i samebyn. Detta innebär att rätten går emot riksdagens beslut från 1993 om att låta staten förfoga över rättigheterna.

Samebyns ordförande Matti Berg var rörd när han kommenterade domen:

– Det är en lång kamp som vi har gått segrande ur, jag är så glad och lättad, säger han till Sameradion & SVT Sápmi.

Domstolen skriver i domen att samebyn har ensamrätt till småviltsjakt och fiske inom området.

I domen skriver tingsrätten att staten inte får upplåta jakt på småvilt och fiske utan samebyns samtycke.”

Grattis Girjas sameby, grattis Gällivare tingsrätt till ett bra beslut och grattis Sverige som kanske äntligen förstår hur vi ska leva upp till FNs deklaration om urfolkens rättigheter. Tyvärr kommer domen troligtvis att överklagas, men det här är ändå ett litet steg på den långa vägen Sverige har att gå för att på något sätt försöka gottgöra alla övergrepp som förr och nu gjorts och gör mot samer. Förhoppningsvis står domen fast i nästa instans, och blir prejudicerande, så att fler samebyar kan få upprättelse och återfå jakt- och fiskerättigheter på sina renbetesmarker.

Domen i dag är ett första steg för att sluta kolonisera, men det finns många fler steg som måste tas. Ett första steg vore att ILO 169 ratificeras och FN:s Urfolkskonvention blir lag och implementeras. Utöver det behöver vi tala mer om det här, låta samiska frågor synas och ta plats, erkänna de brott som begåtts och säkerställa att nya inte begås. Som samhället ser ut i dag, med en ökad rasism som tar sig allt tydligare uttryck, blir det här än viktigare.

Den här rubriken tycker jag tidningarna borde haft i fredags och i lördags. I stället talas om “regeringskritiska demonstrationer”, “demonstration mot flyktingar” och liknande. Upplopp får det heta när nazister attackerar poliser, läs till exempel HÄR, men inte när det är personer med mörkare hy som urskillningslöst attackeras, läs till exempel HÄR.

Jag var i Stockholm i helgen. Nattåget ner på fredagen för att sitta i möte under lördagen och sen vänta på nattåget hem igen. Efter att jag läst och hört om händelserna på fredagen så oroade jag mig, mesigt nog, för att hamna nära någon av de lynchmobbar som drog runt. Jag undvek centralen under de fem timmarna som gick mellan mitt möte och nattågets avgång, så de påverkade mitt rörelsemönster, men jag är inte den som behöver oroa mig.

Enbart genom hur jag ser ut är jag inte den som mobben är ute efter. De sorterar bara efter hudfärg, och låtsas att de gör det som någon form av beskydd. Men jag behöver inte deras beskydd. Som en äldre vit kvinna kunde jag utan problem placera mig i en hotellobby och se ut som om jag hörde hemma där. Det kan inte de som lynchmobben var ute efter. Jag är djävligt privilegierad, jag behöver bara oroa mig för att jag skulle behöva se något som gör mig upprörd, inte för att vara den som blir slagen.

Jag skriver självklart under på upprop som #inteerkvinna, jag är ingens utom min egen, MEN fokus borde istället vara på de som faktiskt utsätts. Människor som kan ha vilken bakgrund som helst, individer som inte behöver ha något gemensamt med varandra. individer som är som mig. Individer som precis som mig självklart ska kunna gå på gatorna fredade, vänta på centralstationen utan oro, och även glida in i en hotellobby och låtsas höra hemma där i väntan på tåget om de vill det. Så ser det inte ut i Sverige i dag och det är fördjävligt rent ut sagt!

I det här fallet riktade gärningsmännen dessutom in sig på barn, vilket är så under alla moraliska riktlinjer och värderingar att jag inte har ord!

Den 24 november skedde det otänkbara att en rödgrön regering kraftigt påverkade de mänskliga rättigheterna att söka asyl i Sverige. De menade att de på så sätt skapade andrum (läs HÄR). I deras förslag återfanns både ID-kontroller och möjligheten att stänga Sveriges gränser, som till exempel Öresundsbron. Lagrådet *) underkänner regeringens förslag om id-kontroller och att stänga Öresundsbron i krislägen. De menar att lagförslaget beretts slarvigt och bygger på ett otillfredsställande beredningsunderlag, vilket man anser är ”synnerligen allvarligt” med tanke på att förslaget gäller ”undantagstillståndsliknande lagstiftning” (läsHÄR och HÄR). Remisstiden har varit osannolikt korta två dagar och de som ska svara på remissen har fått göra det muntligt via telefon. Trots lagrådets kraftiga anmärkningar valde regeringen att gå vidare med id-kontrollerna och i går röstades det igenom i riksdagen. S, MP och SD röstade för förslaget, som ska gälla i tre år, L, M och KD röstade för ett eget förslag som innebar att ID-kontroller skulle användas i sex månader och enbart V och C röstade emot.

I dag beslutades dessutom att ID-kontrollen ska utföras av transportbolagen och att de kan få böta 50000 kronor om de inte utför kontrollerna korrekt. Det transportörsavtal som i dag gör att asylsökande inte kan ta den säkra vägen via flyg till Europa, utan tvingas ut i små båtar på Medelhavet kommer nu alltså även att gälla för resan mellan Danmark/Tyskland och Sverige.

Regeringen menar att det här är ett led i att få resten av Europa att ta större del av ansvaret, men det enda som hänt hittills är att även andra länder, som till exempel Tyskland och Danmark, försvårat för de asylsökande, läs till exempel HÄR, Danska regeringen har lagt ett förslag som skulle innebära att dansk polis får beslagta asylsökandes tillhörigheter, de får behålla mobilen, klockan, vigselringen och kontanter upp till ett värde av 3 000 danska kronor. Syftet är att det som beslagtas ska bekosta asylprocessen. Är det nästa steg för vår svenska regering? Att förutom att bryta mot de mänskliga rättigheterna även bryta mot Europakonventionens regler om egendomsskydd?

Jag, och många med mig, frågar mig; när regeringen talar om andrum, vems andrum talar de om? Inte för de miljontals människor i världen som är på flykt, från krig, konflikter och katastrofer. Nej, våra folkvalda politiker talar om sitt eget andrum. Det blev visst jobbigt att sitta vid makten just nu, och snart är det dessutom jul…

Att Sverige i en tid som den här väljer att gå från att vara ett av de mest asylvänliga länderna i Europa till att vara ett av de länder som gör det svårast för de som flyr är både sorgligt och skrämmande. Den bild regeringen visar upp är att Sverige är så starkt hotat av antalet asylsökande att vi under de närmsta tre åren måste förhindra, i praktiken nästan förvägra, människor att söka asyl i vårt land. En bild som inte alls stämmer om vi till exempel lyssnar på ett flertal kommuner och myndigheter. Läs till exempel vad Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, säger HÄR, eller hur Mönsterås (HÄR), Halmstad, Hylte och Laholm (HÄR), Sollefteå (HÄR) och Region Jämtland Härjedalen (HÄR) ser på möjligheterna att få asylsökande till Sverige.

Det är klart att det initialt kan verka lite kaotiskt när många människor kommer på en gång och ska hitta sin plats i Sverige. Men vi är ett stort och ödsligt land, med gott om utrymme, så om kraften läggs på ett bra mottagande istället för på att förhindra att de ens kommer in i landet så kan vi klara det här. Istället för att införa ID-kontroller och kräva att asylsökandet görs i Malmö så kunde vi låta människor själva sprida sig över landet och även resa igenom vårt land till Norge och Finland. Det skulle minska trycket i Malmö och underlätta fördelningen till orter i landet.

Om regeringen vill ändra lagar kan de se över reglerna som styr hur Migrationsverket upphandlar bostäder och sängplatser så det arbetet går smidigare och fortare, säkerställa att utbildningsintyg granskas och godkänns för att användas i Sverige, se till att utbildning i svenska kommer igång direkt vid ankomst, och, som de redan föreslagit (HÄR), se till att det går att kombinera undervisning i svenska med andra aktiviteter. De skulle även kunna införa vinstförbud för företag i välfärdssektorn, företag som utnyttjar dagens situation genom att höja sina priser rejält.

Egentligen handlar det här inte om kostnader, utgifter och pengar. Det handlar om anständighet. Ett land bedöms utifrån sitt sätt att hantera de mest utsatta. I den bedömningen rasar Sverige just nu i raketfart från en topplats till en betydligt lägre plats. Eftersom vi de senaste åren av våra politiker fått lära oss att det är vår egen plånbok som ska styra hur vi röstar och det enda viktiga verkar vara att den egna plånboken sväller så kan jag ändå upprätthålla mig vid pengar en stund. Det låter som att asylsökande bara kostar samhället. Men sanningen är att mottagandet i sig skapar mängder av nya arbetstillfällen. Det behövs personal till boenden, lärare i svenska, mer personal till skolor, förskolor och vård och fler tjänstemän till myndigheter och kommuner. När situationen sedan stabiliseras så kommer de asylsökande, om vi sköter mottagandet på ett bra sätt, att komma ut i arbetslivet och där vara med och dels bidra med skatt, men även som konsumentunderlag för producenter och butiker läs mer HÄR och HÄR.

Det sticker mig i ögonen att samtidigt som regeringen genomför panikåtgärder för att hindra människor att utnyttja sina mänskliga rättigheter så lånar Sverige ut 2 miljarder till Brasilien att köpa vapen i Tyskland, Sydafrika och Israel för. Det är en del i avtalet där Brasilien köper JAS-plan av Sverige (läs HÄR). Hur kan de undgå att se kopplingen mellan vapenexport och människor som flyr?

Vi säljer vapen -> vapen används -> människor flyr -> vi stoppar dem från att söka asyl hos oss.

Vi inom Feministiskt initiativ har ett budskap till regeringen: Feministiskt initiativ kommer aldrig kompromissa med asylrätten och fortsätter kämpa mot lagar som undergräver mänskliga rättigheter. Vi ger er inget andrum!

*) Lagrådet granskar och yttrar sig över lagförslag efter anmodan från regeringen eller ett riksdagsutskott. Lagrådet ska normalt höras över förslag till ändringar i de grundlagar som gäller tryckfriheten och yttrandefriheten i vissa medier och över förslag till lagar som berör enskilda människors fri- och rättigheter, deras personliga och ekonomiska förhållanden eller deras skyldigheter gentemot det allmänna. Lagrådets granskning ska avse
1. hur lagförslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antas tillgodose angivna syften,
5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

För ett år sedan vid den här tiden verkade det som att Allianspartierna tävlade om att komma med de, som det då kändes, mest radikala förslagen för att minska invandringen.

Kristdemokraterna var först ut och föreslog lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare avslagsprocess för ”säkra” länder som ett sätt att minska kostnaderna.

Folkpartiet i sin tur gick ut med ett paket innehållande alltifrån temporära uppehållstillstånd till språkkrav. Det blev oro i partiet efter förslaget, långt ifrån alla ställde sig bakom förslaget men det fick ganska mycket media.

Moderaterna gjorde utspel om att ställa större krav på anhöriginvandringen.

Det enda alliansparti som gick i en annan riktning var centern, som då liksom nu verkar mer fokuserar på hur migranterna snabbare ska komma in i samhället än att de inte ens ska få komma hit.

För några veckor sedan kom S, MP, M, C, FP och KD överens om migrationspolitiken. SD var inte inbjudna till samtalen och V valde att ställa sig utanför. HÄR kan du läsa om punkterna som partierna kom överens om. Jag tycker att några punkter är bra, andra kanske inte alls lika bra.

Positiva förändringar är till exempel

• Handläggningstiderna hos Migrationsverket ska kortas, det innebär snabbare besked till den asylsökande. 
• Vi ska öka antalet kvotflyktingar vi tar emot vilket innebär att fler kan komma hit på trygga och lagliga vägar.
• Mer platser på asylboende. Tyvärr är sättet det ska göras på inte så stressbefriat och tryggt.
• Tidiga insatser redan under asylsökandet som till exempel innebär att de asylsökande kan få utbildning i svenska tidigare än nu.
• Alla kommuner ska vara med och dela på ansvaret. Det uttrycks dock olyckligt när media rapporterar, då det kallas för att kommunerna ska tvingas ta emot. Det skulle kunna kallas att kommunerna ska ta gemensamt ansvar istället.
• Etableringen ska underlättas med olika insatser gällande jobb, möjlighet att få utbildning och arbeta samtidigt samt fler praktikplatser. Tyvärr är vissa av förslagen på HUR det här ska göras med under de rent skadliga åtgärderna.
• Bättre möjligheter till bostad.
• Fler platser i skolan.
• Mer personal till skolan, bland annat ska nyanlända lärare kunna arbeta i skolor samtidigt som de får verifiera sin utbildning och lär sig svenska.
• Mer pengar till kommunerna.

Mer tveksamma förändringar är att

• Sverige, tillsammans med Grekland och Italien, ska vara ett av de länder vars asylsökande omfördelas till andra länder i Europa. Att ett så rikt och glesbefolkat land som Sverige säger sig inte kunna ta emot sänder väldigt underliga signaler.

Rent av skadliga åtgärder är

• Mer platser på asylboende. Tyvärr ska det här ske genom att kräva avflyttning snabbt av de som fått uppehållstillstånd, och jaga dem som ska utvisas, vilket skapar onödig stress för den som istället behöver trygghet.
• De skärpta försörjningskraven för anhöriginvandring.
• Att tillfälliga uppehållstillstånd (tut) blir regel och permanenta uppehållstillstånd (put) blir undantaget. Kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer blir undantagna och får put, men det är oklart hur barnfamiljer räknas. Innebär det att familjen måste komma tillsammans? Det skulle göra att fler barn tvingas fly på otrygga vägar över Medelhavet och genom Europa, istället för att vänta på att en förälder tar den vägen och sen kan söka anhöriginvandring.
• Att de arbeten som ska letas fram och erbjudas ska kunna vara på företag utan kollektivavtal.
• Rut utökas, så att det innefattar fler tjänster. Tanken är alltså att nyanlända ska kunna arbeta åt rika personer i deras hem. Tidigare har forskning visat att många anställda av företag som säljer RUT-tjänster har låga löner och att arbetet inte ger tillräckligt med lön att leva på. Den möjligheten utökas nu ytterligare i och med att även företag utan kollektivavtal får användas när arbeten ska anvisas från arbetsförmedlingen.

Efter att överenskommelsen offentliggjordes har regeringen kommit med ytterligare åtstramningar och vill till och med helt stoppa all trafik på Öresundsbron för att försvåra för de asylsökande. De hävdar att de inte åsidosätter asylrätten, men den kan ju inte åsidosättas mer än att genom att hindra någon från att ens försöka söka asyl.

Personligen har jag svårt att förstå förslagen på tillfälliga uppehållstillstånd, utökat Rut samt skärpta krav på anhöriginvandring. Vi ska alltså låta asylsökande ha en fortsatt osäker framtid, ta lågt betalda jobb samt vara i händerna på arbetsgivare om de ska kunna återförenas med sin familj.

Ett flertal undersökningar, i olika länder har visat att tillfälliga uppehållstillstånd både är dyrare än put och försämrar integrationen utan att på något sätt minska antalet asylsökande  

För att den som fått sitt put ska kunna ta hit sina familjer behöver de sedan kunna visa upp att de kan försörja familjen. Det krävs då någon form av intyg från en arbetsgivare. Det är inte svårt att inse att det finns arbetsgivare som kommer att utnyttja situationen. Om du vet att din familj befinner sig i fara i en otrygg miljö så är du helt i händerna på den som kan säkerställa att din familj får komma till Sverige. Arbetstidslag, säkerhetsföreskrifter, lönenivå och liknande är inget du då väljer att ta upp med din arbetsgivare.

Samtidigt belastas Migrationsverket med dubbel börda eftersom alla asylansökningar måste behandlas två gånger. Migrationsverket, som redan nu har fullt upp att hinna med sina arbetsuppgifter ska alltså behandla varje person, varje ärende, två gånger. Eftersom det här är en lagstyrd process finns idag inget sätt att snabba på arbetet den andra gången. Allt måste, självklart, genomföras lagligt och korrekt för varje ärende och person. Svårt att förstå att det här ska kunna genomföras samtidigt som ett av besluten är att processen ska snabbas upp. Med tut blir processen istället dubbelt så lång för varje individ, även om den görs med tre års mellanrum.

Nej, det här känns inte som en överenskommelse som underlättar vare sig för de som kommer hit eller för de som ska säkerställa tryggheten för de som kommer, det känns ovärdigt ett land som säger sig stå för de mänskliga rättigheterna.

Sverige har skrivit på FNs mänskliga rättigheter där det bland annat står ”Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.” Hur tänker sig då Sverige att den här rätten inte begränsas av att vi stänger våra gränser? 

Det står även ”Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.” Med vilken rätt kan vi då ställa upp olika krav för anhöriginvandringen?

Det förekommer även förslag om att öppna upp för låglönearbeten som ett sätt att ge flyktingar en väg in på arbetsmarknaden, men då bör vi komma ihåg att i de mänskliga rättigheterna, som Sverige förbundit sig till står bland annat ”Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete”.

Den väg Sverige nu slår in på är ett försvårande för människor som är på flykt. Som fått lämnat sin familj, sitt hem och sin försörjning. Som utstått svåra umbärande och farliga färder för att ta sig till oss. Det minsta vi kan göra är att bemöta dem med respekt och ge dem en möjlighet att på nytt börja bygga upp sitt liv.

Den möjligheten sätts på väntläge med tillfälliga uppehållstillstånd, lägre bidrag, låglönejobb och olika krav för att få återförenas med sin familj. En människas liv är kort, det går inte att avvakta några år med att bygga sitt liv, det innebär att allt för mycket tid går till spillo. Vi bör inte vara med och göra det mot andra, vi ska istället underlätta på alla sätt för att låta de som kommer till oss direkt fortsätta sina liv.

Att ställa utsatta grupper mot varandra, genom att påstå att migrationen kostar för mycket och det måste till besparingar, samtidigt som vi skulle kunna ta ut betydligt mer i skatter på de som redan har det bäst i vårt samhälle är osmakligt. Ett så rikt och välmående land som Sverige har alla möjligheter att vara välkomnande och inkluderande, och i mina ögon har vi dessutom en skyldighet att vara det. Bara för att vi som föddes här hade tur i livets lotteri betyder inte det att vi ska neka den möjligheten till andra.

Om du, som jag, vill göra din åsikt hörd kan du använda dig av den mailmall som Amnesty tagit fram och maila till ministrarna i regeringen, du hittar den HÄR.

I dag är det FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor existerar överallt och förekommer oberoende av kulturell och religiös tillhörighet, etnicitet, sexualitet, social tillhörighet och ålder. Våldet förekommer på olika arenor: inom familjen och hemmet, i samhället och utövas eller tolereras ibland även av staten. I Sydafrika våldtas två kvinnor i minuten, i USA har 17,7 miljoner kvinnor våldtagits, i Australien har 35% av kvinnorna utsatts för sexualbrott, i Frankrike misshandlas var tionde kvinna av sin partner, i Sverige klaras bara 1 av 6 våldtäktsfall upp, i Kongo våldtas mer än 400 000 kvinnor per år, i Etiopien har 60 procent av kvinnorna utsatts för sexuellt våld.

I krig och konflikter är det farligare att vara kvinna än att vara soldat, under flykt från krig, konflikter, miljökatastrofer eller fattigdom är du mer utsatt för faror som kvinna än som man, och det största säkerhetsproblemet, globalt sett, är mäns våld i vardagen. Mellan åldern 15 och 44 år är det färre kvinnor som dör eller skadas allvarligt av krig, malaria, cancer och trafikolyckor sammantaget, än av mäns våld. Vi uppmärksammar den här dagen eftersom var tredje kvinna i världen fortfarande utsätts någon gång för allvarligt fysiskt eller sexuellt våld från en man. Kvinnors våld mot män förekommer, men ytterst sällan ett grovt eller dödligt våld. Mäns våld är däremot enligt Världshälsoorganisationen en global pandemi.

Ändå handlar säkerhet oftast om att världens länder försöker överträffa varandra med militärupprustning och vapenskrammel, med en tro på att våld kan förhindras med mera våld. Det ser vi inte minst i den situation som vi är i just nu. Det är som att vi i väst inte förstår våldets effekter förrän det slår ner på några som ser ut som oss, och då drabbas vi av panik. Gränser ska stängas, att söka asyl ska försvåras och militären ska rustas.

Istället för att skapa fred och frihet för individerna, ALLA individer, så att kvinnor kan befrias från det våld som utövas dagligen så innebär dagens situation att nationen blir viktigare än individen. Tilltron till vad vapenmakt kan lösa är stark, trots att det gång på gång går att se att det inte fungerar.

Nationalism, militarism och antifeminism går hand i hand och motverkar arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

I Syrien är halva befolkningen på flykt, och hundratusentals har dödats eller försvunnit. Under mycket svåra förhållanden arbetar kvinnorättsorganisationer ändå dagligen i Syrien med att minska våldets verkningar och hitta lösningar för fred. De driver kampanjer för minskad spridning av vapen och de arbetar för att minska rekryteringen av barnsoldater. De medlar mellan stridande grupper, trots att arbetet i sig kan medföra livsfara. Det ses som ett svek mot de som dödats, fängslats och deporterats till följd av kriget. Kvinnorna vågar ändå arbeta för det de tror på: att det alltid finns alternativ till krig och våld, det handlar bara om att finna de alternativen.

I Sverige lägger vi i dag 48 miljarder av statsbudgeten på Försvarsmakten, där en stor del går till att stötta försvarsmaktsindustrin. En industri som i sin tur säljer vapen till länder som förtrycker sin befolkning och svenska vapen används i många av världens konflikter. Utöver det är mäns våld mot kvinnor ett demokratiskt, socialt säkerhets- och folkhälsoproblem med stora samhällsekonomiska kostnader som följd. Enligt Jämställdhetsutredningen kostar detta våld Sverige 16 miljarder kronor per år.

Det här är pengar som skulle kunna användas på helt andra sätt. De borde användas för att förebygga våldet istället för att sättas in efter att våldet är ett faktum. Om vi i strävar efter en global individuell säkerhet och inte en nationell gränssäkerhet skulle del av pengarna kunna användas som stöd åt de aktivister som kämpar för fred i krigs- och konfliktområden, de som arbetar för att finna alternativa lösningar som inte innebär vapenmakt. Att ge kvinnor lika stora möjligheter som män att delta i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter är en viktig fråga för demokrati, jämställdhet och utveckling.

Forskning visar att nivån på dödligt våld mot kvinnor i ett land har ett mycket starkt samband med nivån på den politiska representationen av kvinnor. I Sverige har kvinnors representation i riksdagen minskat två mandatperioder i följd. Samtidigt har det dödliga våldet ökat något. Omkring 17-20 kvinnor per år har under ett par decennier dödats av tidigare eller aktuell partner. De senaste fyra åren har det stigit till 21-26 kvinnor per år. Sverige har mycket att lära från andra länder i fråga om våldsförebyggande arbete. Det finns exempel på samhällen där våldet sjunkit till bråkdelar från tidigare nivåer, efter målmedvetna långsiktiga insatser.

Vi menar att Feminism krävs i kampen mot våldet. Feministiska män som engagerar sig mot våldet och står upp mot sexism, också i enkönade manliga rum, behöver bli fler. Fi arbetar politiskt för etablerandet av ett breddat säkerhetsbegrepp; Att frihet från våld i vardagen erkänns som en fråga om säkerhet och att de medel som avsätts motsvarar omfattningen av problemet.

Vi minns och hedrar i dag alla offer och överlevare för våldet, vi samlas och påminner oss om att vi inte är ensamma, att strategier för att motverka våldet finns, att vi som kämpar mot våldet runt om i världen har mycket att lära av varandra.

I Östersund anordnar Fi Jämtland i kväll ett fackeltåg för att uppmärksamma dagen och texten här ovan är utkastet till det tal jag ska hålla. Jag fick även in en debattartikel i lokaltidningen i dag som du kan läsa HÄR.