Ofta inom politiken numer så talas det om att ha kontakt med “verklighetens folk”. Som om politiker inte är verkligt folk… Och, så klart, att ha en hög lön för att få arbeta med det du brinner för och för att förverkliga dina visioner, det är ju få förunnat. Men för oss som inte fostrats i politiken sen koltåldern, vi som inte valts in på förtroendeposter redan i ungdomsförbund och därefter haft politik som vårt arbete, så är det här sättet att tala lite underligt.

Själv har jag, i allt för stor utsträckning, varit del av “verklighetens folk”. Som ung gick jag i perioder arbetslös, i andra perioder arbetade jag timmar och levde under existensminimum. Det blev många middagar som bestod av spagetti och svartpeppar. Om jag lyxade fabńns det kanske lite ost att riva över. Jag hade dock turen att arbeta inom storkök, så jag överlevde genom att jag kunde äta på jobbet.

Senare i livet har jag istället varit sjukskriven, två gånger, för utmattningsdepression. Att leva på en sjukpenning är inte heller så fett, men jag är extremt privilegierad. Jag har en man som tjänar bra, vi bor i ett hus som kostar mindre per månad än den lägenhet vi bodde i tidigare och jag har haft en bra lön i många år som gjort att jag kunnat spara undan pengar. Det är inte alla av “verklighetens folk” som har det så, men trots det menar jag att jag har viktiga erfarenheter att ta med mig i politiken.

Nu kanske jag blir ännu mer en av “verklighetens folk” inom en snar framtid. Jag har varit sjukskriven i tre år, och min läkare menar att jag kommer att kunna bli helt frisk, men att min utmattning kommer att ta sin tid att läka, eftersom det är andra gången jag drabbats plus att det varit en hel del stressmoment under min sjukskrivning som försenat processen. I december genomgick jag en arbetsförmågebedömning. Det var tester och samtal i flera timmar med en arbetsterapeut, en sjukgtmnast, en psykolog och en läkare. Resultatet blev detsamma som det min egen läkare kommit fram till. Jag har goda mentala förmågor men blir snabbt trött och då avtar förmågorna genast. Jag kommer att kunna bli frisk, men det kommer att ta tid.

Försäkringskassans läkare, däremot, som aldrig träffat mig utan bara läst de två läkarutlåtandena som båda säger samma sak, hen tycker att jag är fullt frisk och kan jobba heltid igen. Så från den 1 februari har jag inte längre någon sjukpenning. Min chef försöker förtvivlat hitta något arbete som jag kan göra utifrån att jag kan jobba i 20 minuter och sen vila i 40. men om han inte lyckas så kommer jag att få säga upp mig och leta annat jobb. Så då blir jag både sjuk och arbetslös, mer “verklighetens folk” blir det knappast inte.

Jag är i grunden en obotlig optimism, så min inställning är att det ordnar sig. Men just nu, när allt det här väller över mig (och verkligen inte gör mig friskare) så är det svårt att hålla fast vid det. Så, jag förtränger framtiden och går helt in i mitt pysslande. Som till exempel det här:

Om du ser något du vill ha, gå gärna till F!ffären och beställ, du hittar den HÄR.

Som ni kanske vet är jag sjukskriven för utmattningsdepression. En del reagerar på att jag arbetar så mycket politiskt, men dels är det ett socialt media fenomen (att visa upp en bild av aktivitet som inte alltid stämmer med verkligheten), dels är det sanktionerat av läkare och chef för att jag ska upprätthålla någon form av arbetsförmåga. Min arbetsgivare har inte haft möjlighet att ordna den sorts arbetsträning jag behöver, så politiken blir ett substitut för det.

Nu har jag snart varit sjukskriven i tre år och depressionen hålls i schack med medicin, men utmattningen är svårare att få bukt med. Jag har använt mig av sömnrestriktion, långsamma promenader, mindfulness, arbetar i korta pass med vila emellan, men ändå är jag alltid trött och dessutom fysiskt påverkad i form av andfåddhet, tunga armar och ben och ofta yrsel och hjärtklappning. Det här är min andra omgång av utmattningsdepression och det gör att rehabiliteringen blir svårre och tar längre tid.

I december genomgick jag arbetsförmågebedömning. Det var ett team bestående av läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast som under några dagar genomförde samtal och tester med mig. De kom fram till samma sak som min ordinarie läkare. Jag har god kognitiv förmåga (min hjärna funkar bra) och depressionen är hävd, men att jag är utmattad med tydlig fysisk påverkan, vilket kommer att bli bättre, men det kommer att ta tid.

Utifrån det beslutar Försäkringskassan följande:

Tjoho! Trots att både ordinarie läkare och teamet som gjorde arbetsförmågebedömning bedömt mig utmattad och i behov av tid för att bli bättre så tycker Försäkringskassan att jag kan jobba heltid från 1 februari. Det blir en intressant vår på många sätt.

Fast, enligt Riksrevisionen borde väl jag som feminist tycka att det här är ett bra beslut. Det är, trots allt, en jämställdhetsfälla att så många kvinnor är långtidssjukskrivna. Det leder till att kvinnor får sämre ekonomi än män och så kan vi ju inte ha det. Så då utförsäkrar vi kvinnorna så blir allt bra. Eller? Det känns som om något inte riktigt stämmer i det resonemanget, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Läs gärna HÄR och HÄR för att få veta mer om Riksrevisionens rapport!

“En av de slutsatser som dras i den sammanfattande analysen är att en strikt bedömning gynnar jämställdheten. Orsaken är att kvinnor är mer sjukskrivna än män och alltså påverkas relativt mer när alltfler ansökningar nekas. Samtidigt visar studien att kvinnor som nekas sjukpenning inte ökar sina inkomster i samma omfattning som män som nekas sjukpenning. Det innebär förmodligen att kvinnor som nekas sjukpenning inte klarar av att återgå i arbete, utan antingen blir fattigare eller ökar sitt beroende av makes/sambos inkomster. Att i det sammanhanget prata om ”jämställdhet” blir absurt.”

“Slutsatsen att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning främjar jämställdhet och jämlikhet är inte bara ogrundad, utan oetisk och cynisk i ljuset av tusentals människors vittnesmål om att inte kunna lita på att sjukförsäkringen fungerar som ekonomiskt skyddsnät när de behöver använda sig av den.”

Ja, ja, jag ska inte oroa mig i förväg. Jag ska träffa min chef, som försöker hitta en lösning, och min läkare, som även han letar efter lösningar, nästa vecka. I väntan på det pysslar jag så händerna håller hjärnan upptagen. Nya produkter i F!ffären är regnbågshalsband!