Pussyhatproject

Jag har fullt upp inför 8 mars. Inte nog med att jag ska börja jobba 25% från och med onsdag utan att egentligen ha kapacitet för det, dessutom stickar jag rosa pussyhats för fullt. Stickning är bra för den som lider av min åkomma, de återkommande rörelserna ska tydligen vara helande för hjärnan. Så, jag stickar för att alla mina vänner ska ha rosa mössor med kattöron till den 8 mars, men även för att ge mig själv bästa chansen att klara av att börja arbeta.

Vill du också sticka en pussyhat? Du hittar mönster för att sticka, virka och sy HÄR. Så här stickar jag om du inte vill sitta och översätta inches till cm:

Använd ett garn för stickor 4-5. Jag använder Svarta fårets Freja, akrylgarn i färg 298 som är RIKTIGT rosa. Lägg upp 50 maskor på stickor 5, för en medelstor mössa. Lägg upp färre för mindre mössa och fler för större så klart! Jag stickar alltid sista maskan rät och lyfter av den avigt i början på nästa varv, som kantmaska, och räknar inte med dem i mönstret. Sticka två räta, två aviga i 10 cm, sticka slätstickning i 24 cm. Om du gör kantmaskor som mig ska du sen sticka två aviga, två räta i 10 cm, om du tar med kantmaskorna i mönsterräkningen stickar du istället på samma sätt som i början, två räta två aviga i 10 cm. Avmaska i resår.

Nu ska din mössa se ut så här:

20170226 stickad mössa

Vik den kortsida mot kortsida med slätstickningen inåt och sy (eller virka som jag gör) ihop sidorna. Med den fyrkantiga formen får du “kattöron” på köpet så sen är mössan klar! För mig tar det ungefär tre timmar att sticka en mössa och sen kommer det tråkiga med att sy ihop. Men det är fantastiskt att få vila hjärnan på det här sättet!

Sen har jag en helt ny produkt som kommer att finnas till salu den 5 mars på Storsjöteatern i Östersund:

20170224 mlp halsband

De sötaste halsband jag någonsin gjort. Lyckades få tag på 10 små mini little petshop figurer, så när de är sålda är de slut, jag har inga mer att göra halsband av. De som eventuellt inte säljs den 5 mars hamnar i F!ffären som du hittar HÄR.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Verklighetsförankring

Ofta inom politiken numer så talas det om att ha kontakt med “verklighetens folk”. Som om politiker inte är verkligt folk… Och, så klart, att ha en hög lön för att få arbeta med det du brinner för och för att förverkliga dina visioner, det är ju få förunnat. Men för oss som inte fostrats i politiken sen koltåldern, vi som inte valts in på förtroendeposter redan i ungdomsförbund och därefter haft politik som vårt arbete, så är det här sättet att tala lite underligt.

Själv har jag, i allt för stor utsträckning, varit del av “verklighetens folk”. Som ung gick jag i perioder arbetslös, i andra perioder arbetade jag timmar och levde under existensminimum. Det blev många middagar som bestod av spagetti och svartpeppar. Om jag lyxade fabńns det kanske lite ost att riva över. Jag hade dock turen att arbeta inom storkök, så jag överlevde genom att jag kunde äta på jobbet.

Senare i livet har jag istället varit sjukskriven, två gånger, för utmattningsdepression. Att leva på en sjukpenning är inte heller så fett, men jag är extremt privilegierad. Jag har en man som tjänar bra, vi bor i ett hus som kostar mindre per månad än den lägenhet vi bodde i tidigare och jag har haft en bra lön i många år som gjort att jag kunnat spara undan pengar. Det är inte alla av “verklighetens folk” som har det så, men trots det menar jag att jag har viktiga erfarenheter att ta med mig i politiken.

Nu kanske jag blir ännu mer en av “verklighetens folk” inom en snar framtid. Jag har varit sjukskriven i tre år, och min läkare menar att jag kommer att kunna bli helt frisk, men att min utmattning kommer att ta sin tid att läka, eftersom det är andra gången jag drabbats plus att det varit en hel del stressmoment under min sjukskrivning som försenat processen. I december genomgick jag en arbetsförmågebedömning. Det var tester och samtal i flera timmar med en arbetsterapeut, en sjukgtmnast, en psykolog och en läkare. Resultatet blev detsamma som det min egen läkare kommit fram till. Jag har goda mentala förmågor men blir snabbt trött och då avtar förmågorna genast. Jag kommer att kunna bli frisk, men det kommer att ta tid.

Försäkringskassans läkare, däremot, som aldrig träffat mig utan bara läst de två läkarutlåtandena som båda säger samma sak, hen tycker att jag är fullt frisk och kan jobba heltid igen. Så från den 1 februari har jag inte längre någon sjukpenning. Min chef försöker förtvivlat hitta något arbete som jag kan göra utifrån att jag kan jobba i 20 minuter och sen vila i 40. men om han inte lyckas så kommer jag att få säga upp mig och leta annat jobb. Så då blir jag både sjuk och arbetslös, mer “verklighetens folk” blir det knappast inte.

Jag är i grunden en obotlig optimism, så min inställning är att det ordnar sig. Men just nu, när allt det här väller över mig (och verkligen inte gör mig friskare) så är det svårt att hålla fast vid det. Så, jag förtränger framtiden och går helt in i mitt pysslande. Som till exempel det här:

20170129 döskallehalsband

20170204 stela armband 20170129 kedjeberlockarmband

Om du ser något du vill ha, gå gärna till F!ffären och beställ, du hittar den HÄR.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

I väntans tider!

Att vara fritidspolitiker och ideellt engagerad tar mycket kraft. Inom Fi arbetar vi just nu med att ta fram en utbildning för hur det går att ha ett hållbart engagemang. Jag känner att jag behöver den utbildningen NU!

Jag sitter i två styrelser, så samtidigt som jag ska rådda för Fi Jämtland att välja kongressombud, hålla årsmöte och läsa in motioner och propositioner inför kongressen så ska jag göra i princip det motsatta i Fi styrelse. Där har jag varit med och skrivit propositioner och ska skriva svar på alla motioner som kommit in, samt ska på kongressen föredra del av propositionerna.

Samtidigt går jag i väntans tider, eftersom båda styrelserna ska väljas om. Det är ytterst troligt att jag väljs om i Fi Jämtlands styrelse, eftersom vi är få aktiva medlemmar och jag dessutom sitter som kassör (en uppgift INGEN vill ta över). Men när det gäller Fi styrelse har jag absolut ingen aning om hur det går. Valberedningen kommer alldeles snart ut med sitt förslag och jag har fortfarande inte hört något. Det borde tyda på att de inte kommer att föreslå mig, och trots det intensiva arbetet just nu så kommer jag verkligen att sakna att jobba i den styrelsen. Det är så energigivande och peppande att träffa de kraftfulla feministerna som sitter där.

Men, om inte annat så har jag ju alltid Almedalen!

IMGP4041rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

Utförsäkrad, jag?

Som ni kanske vet är jag sjukskriven för utmattningsdepression. En del reagerar på att jag arbetar så mycket politiskt, men dels är det ett socialt media fenomen (att visa upp en bild av aktivitet som inte alltid stämmer med verkligheten), dels är det sanktionerat av läkare och chef för att jag ska upprätthålla någon form av arbetsförmåga. Min arbetsgivare har inte haft möjlighet att ordna den sorts arbetsträning jag behöver, så politiken blir ett substitut för det.

Nu har jag snart varit sjukskriven i tre år och depressionen hålls i schack med medicin, men utmattningen är svårare att få bukt med. Jag har använt mig av sömnrestriktion, långsamma promenader, mindfulness, arbetar i korta pass med vila emellan, men ändå är jag alltid trött och dessutom fysiskt påverkad i form av andfåddhet, tunga armar och ben och ofta yrsel och hjärtklappning. Det här är min andra omgång av utmattningsdepression och det gör att rehabiliteringen blir svårre och tar längre tid.

I december genomgick jag arbetsförmågebedömning. Det var ett team bestående av läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast som under några dagar genomförde samtal och tester med mig. De kom fram till samma sak som min ordinarie läkare. Jag har god kognitiv förmåga (min hjärna funkar bra) och depressionen är hävd, men att jag är utmattad med tydlig fysisk påverkan, vilket kommer att bli bättre, men det kommer att ta tid.

Utifrån det beslutar Försäkringskassan följande:

20170123 FK

Tjoho! Trots att både ordinarie läkare och teamet som gjorde arbetsförmågebedömning bedömt mig utmattad och i behov av tid för att bli bättre så tycker Försäkringskassan att jag kan jobba heltid från 1 februari. Det blir en intressant vår på många sätt.

Fast, enligt Riksrevisionen borde väl jag som feminist tycka att det här är ett bra beslut. Det är, trots allt, en jämställdhetsfälla att så många kvinnor är långtidssjukskrivna. Det leder till att kvinnor får sämre ekonomi än män och så kan vi ju inte ha det. Så då utförsäkrar vi kvinnorna så blir allt bra. Eller? Det känns som om något inte riktigt stämmer i det resonemanget, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Läs gärna HÄR och HÄR för att få veta mer om Riksrevisionens rapport!

“En av de slutsatser som dras i den sammanfattande analysen är att en strikt bedömning gynnar jämställdheten. Orsaken är att kvinnor är mer sjukskrivna än män och alltså påverkas relativt mer när alltfler ansökningar nekas. Samtidigt visar studien att kvinnor som nekas sjukpenning inte ökar sina inkomster i samma omfattning som män som nekas sjukpenning. Det innebär förmodligen att kvinnor som nekas sjukpenning inte klarar av att återgå i arbete, utan antingen blir fattigare eller ökar sitt beroende av makes/sambos inkomster. Att i det sammanhanget prata om ”jämställdhet” blir absurt.”

“Slutsatsen att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning främjar jämställdhet och jämlikhet är inte bara ogrundad, utan oetisk och cynisk i ljuset av tusentals människors vittnesmål om att inte kunna lita på att sjukförsäkringen fungerar som ekonomiskt skyddsnät när de behöver använda sig av den.”

Ja, ja, jag ska inte oroa mig i förväg. Jag ska träffa min chef, som försöker hitta en lösning, och min läkare, som även han letar efter lösningar, nästa vecka. I väntan på det pysslar jag så händerna håller hjärnan upptagen. Nya produkter i F!ffären är regnbågshalsband!

20170128 regnbågar17

Lämna kommentar Dela inlägget:

Landat på alla sätt och vis!

Hemma från USA-resan som vi avslutade lyxigt med att bo en vecka på Hard Rock hotel alldeles vid Universal Studios. Det blev drama mot slutet av resan, eftersom dottern fick en akut öroninflammation i både ytter- och inneröra och in i det sista var det inte säkert läkaren skulle låta henne flyga. Men medicinen gjorde sitt så alla kom med planet hem.

Väl hemma, efter 26 timmars konstant resande, så var inte väskorna med. De kom först tre dygn efter oss och vid det laget var jag utslagen i en influensa som vi tydligen lyckades få med oss hem.

Nu återhämtar jag mig från den så smått och ser fram emot en politiskt väldigt aktiv vår. Det blir lätt så när en är engagerad på både riks- och lokalnivå.

Feministiskt initiativ har sin kongress i mars, så när jag var i USA tillbringade jag några av kvällarna på hotellet med att läsa och diskutera styrelsens propositioner. Nu är de färdiga och utskickade, så nu engagerar jag mig i Fi Jämtlands arbete med att utse kongressombud och skriva motioner. Ja, jag skriver inga motioner, men jag håller en utbildning i hur motioner skrivs, för de som är nya inom politiska organisationer.

Sen, när motionerna kommer in, blir det möten med styrelsen för nationella Fi igen, för då ska vi lämna våra rekommendationer för alla motioner.

När det är klart så ska ombuden för Fi Jämtland möta medlemmarna och gå igenom hur Fi Jämtland ska ställa sig till de olika förslagen till politisk utveckling som kommit in. Återigen, just diskussionerna kommer jag inte att vara med på, men jag är med och planerar och administrerar möten. Som boka lokal, skicka inbjudan och ordna fika. Jag är som en konferensvärdinna.

Sen är det dags för kongressen, min första som en av styrelsen. Eftersom den förra kongressen var min första politiska kongress någonsin, så har jag egentligen ingen aning om vad som förväntas av mig, men jag har många runt mig som kommer att se till att jag vet vad och hur jag ska göra!

Sen har jag återigen nominerat mig själv att sitta i styrelsen nationellt, så det finns ett stort spänningsmoment i att se om jag lyckas bli omvald!

En vår att se fram emot!

IMGP3289rev

Lämna kommentar Dela inlägget:

Mellandagsshopping

Nytt år och vi ska byta hotell. Tänkte passa på att visa en del av vad vi shoppat på oss hittills. Ingen mellandagsrea, men massor av roliga kläder och prylar som är svåra att få tag på hemma.

Dotterns älskade nalle, som följt med henne överallt i 13 år, har fått en tomtedräkt, en finklänning och ett eget gosedjur i form av en sjöko.

Tröjor till alla i familjen från Orlando Science Center. Min är den blåa i övre högra hörnet eftersom jag ÄGER på tetris.

Dottern valde även två böcker som jag nog oxå kommer att kolla i.

Sen har vi såklart handlat presenter till katterna. Var och en får utifrån det sätt hen föredrar att leka.

Det får räcka för idag dag, det är bara en bråkdel av allt vi handlat. Tur vi hade nästan tomma resväskor på vägen hit…

Lämna kommentar Dela inlägget:

Julen i Orlando, eller inte.

Nu är juldagarna förbi och vi har inte firat alls, men vi har sett massor av granar och annat juligt!

Vi var på Kennedy Space Center på själva juldagen. Min mans absoluta drömställe! Där fanns bland annat de här fina julstjärnorna.

På juldagen var vi på Disney’s Magic Kingdom och såg den här fina granen!

Jag åkte min favoritattraktion. Jag har åkt den massor av gånger alla de fyra resor jag gjort till Disneyland Paris, så det var ett kärt återseende.

Självklart var även Törnrosas slott julpyntat.

Alla lyktstolpar i parken var oxå pyntade 😊

Annandagen tillbringade vi på Disney’s Animal  Kingdom som så klart hade en julgran fylld med djur, en så kallad djurgran. Att umgås med minman dygnet runt gör att jag börjar dra pappaskämt, tyvärr.

Vem vill inte ha julpynt i form av lysande dinosaurier?
Återkommer med rapport om mellandagarna och så kanske ett inlägg om all shopping!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Reserapport ett från Orlando

Förra gången jag var i USA, för 33,5 år sedan, firade jag midsommar så intensivt att jag inte behövt göra det någon gång efter det. Den här gången kommer det bli jul och nyår som firas för resten av mitt liv.

Vi har varit i USA i fyra dagar nu och har redan hunnit uppleva massor och det trots att två försenade plan gjorde att vi kom till hotellet först 4.30 lokal tid. Då hade vi varit på väg i mer än ett dygn, så den första dagen ägnade vi mest åt att vila och anpassa oss.

Dag två tillbringade vi på Discovery Cove där vi snorklade, matade fåglar och simmade med delfiner.

Dag två blev det Seaworld, där vi matade rockor och sjölejon, klappade hajar och åt med späckhuggare. Finast var ändå sjökorna och färggrannast var flamingosarna.

I dag tänkte vi uppleva en mall, så vi åkte till en, gick in – och gick ut igen. Inte vår sorts shopping.

Vi drog till ett science center istället och lekte med olika experiment. Shoppingen där passade oss tydligen bättre, det här följde med hem.

I morgon ska vi luncha med en astronaut och sen blir det flera dagar med Disney över julen!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jul, jul, strålande jul…

I fjol skrev jag en hel del om jul.

Som i inlägget om jultraditioner HÄR, där jag skrev om det årligen återkommande gastandet om hur ALLA borde fira jul, enligt specifika traditioner:

“Nu tror jag att mycket av skrikandet om traditioner som försvinner handlar om något helt annat än traditioner. Och verkligen om något helt annat än julens budskap. Det handlar, som allt för ofta, om att skapa ett ”VI” och ett ”DEM”. VI som vet hur det ska gå till och nåde den som vågar göra på ett annat sätt, och DEM som bara är ute efter att ta över vårt land och våra traditioner och skapa ett evigt mörker…

Jag erkänner så gärna att jag är en av DOM! Här firas inte advent, inget pynt kommer upp, ingen julmat inhandlas. Kanske några klappar till ungarna, men annars ser hela familjen fram emot att vara lediga tillsammans. Vi äter godis, spelar TV-spel, äter tacos och kollar film. (Pssst, Kalle Anka på julafton har jag nog inte tittat på de senaste 15 åren…)”

Sen fick jag skriva ännu ett inlägg om traditioner, HÄR, eftersom jag fick lite skjuts i marknadsföringen av Maqt, och då passade jag på att beskriva hur vi firat jul de senaste åren, med bakgrund att jag inte mår så bra av julen:

“Storhelger och traditioner inte är något för mig. Och jul är absolut värst. Den uppmuntran till överkonsumtion som varje år verkar börja tidigare och tidigare är så smaklös, speciellt som det samtidigt pågår en hetsig debatt om att vi inte skulle ha råd att ta emot fler flyktingar, nu senast ska till och med Öresundsbron gå att stänga av.

Jag ogillar frosseriet i mat och i överflödet av onödiga klappar bara för att det ska ges julklappar till allt och alla som redan har allt de behöver och lite till. I flera år har jag kämpat med hur firandet ska se ut för att jag inte ska deppa ihop helt och fullt. Några gånger åkte vi till hotell över jul, vilket var oerhört skönt, men även det överkonsumtion, förstås.”

Sen skrev jag ett inlägg med julklappstips, HÄR, och passade på att tala om att jag tycker det är helt OK stt gå all in med sitt julfirande för den som gillar det:

“Jag vet att det här är präktigt, PK och en form av arrogans mot de som har de knapert året om och där julen kanske blir det tillfälle då de kraftsamlar för att få till ett överflöd, så jag vill vara otroligt tydlig med att jag tycker det är helt OK att fira julen på det sättet med. Det passar bara inte mig.”

För att verkligen BEVISA hur lite julen betyder för mig, så skrev jag även ett inlägg, HÄR, där jag önskade alla en God Jul:

“Vi firar julen som vi brukar. Gröt till frukost, sen får barnen sina paket, i år färre än någonsin eftersom min sjukskrivning påverkar ekonomin rejält. Sen spelar vi TV-spel tillsammans (Mario cart) och äter godis. Gör tacos tillsammans till middag och sen bäddar vi familjesäng framför bioduken i bibliografen och kollar film och äter snacks tills vi somnar. Planen är att se Äntligen hemma 1 och 2, Grinchen och A Nightmare before Christmas, få se hur många vi hinner innan vi somnar…

Må ni alla få precis den jul ni önskar er!”

Nu ville Maqt att jag skulle skriva om min jul i år igen. Så, för en som säger sig inte gilla jul skriver jag verkligen massor om den…

I år blir det vare sig jul eller nyår hemma, men jag gissar att vi kommer att få massor av kommersiell Kalle Anka jul i övermått! Vi ska vara tre veckor i Orlando, USA och i princip enbart besöka olika temaparker… På Julafton och Juldagen dessutom i någon av Disneyparkerna…

Hur kommer det sig att en julanarkist bestämmer sig för att fira jul i det mest glittriga jultomtegnistrande granglänsande presentdignande landet av alla?

För snart fem år sedan, när jag skulle fylla 50, hade vi sen flera år börjat spara pengar för att resa till USA runt sportlovet (jag fyller år på Alla hjärtans dag) och göra exakt det vi ska göra nu. Tillbringa några veckor med att bara besöka temaparker och leva ett sagoliv. Men innan vi kom så långt som att boka resan blev en av våra katter sjuk och behövde insulinsprutor  morgon och kväll, så vi ville inte lämna honom med en kattvakt utan sköt upp resan. Vi tänkte vi kunde åka när mannen fyllde 50 istället och fortsatte lägga undan pengar. Han fyllde för snart ett år sedan, men förra hösten levde fortfarande katten med insulinsprutor, så ingen resa bokades då heller. Nästan precis på mannens födelsedag dog vår älskade katt (nästan 20 år gammal) så nu bestämde vi oss att det var dags att fira en försenad gemensam 100-års dag. Eftersom sonen hunnit fylla 18 och går sitt sista gymnasieår så funkar det inte att ta en längre ledighet runt sportlovet, men några dagar i slutet av höstterminen fick han ledigt, så – jag firar alltså jul mitt i julmekkat USA på en Disneypark…

En rapport kommer om jag återhämtar mig från chocken…

IMGP9446rev

 

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Inte bara feminist utan även…

…crazy catperson!

Jag har inte alltid den tid jag skulle vilja ha till att blogga. Just nu är det arbetsträning, studier och politisk aktivism som går före. I dag tänkte jag dock passa på att frossa i kattbilder. Jag lever med tre katter. Åldermannen, Anton, en blå burmahane, dog i januari vid 19,5 års ålder och i april flyttade istället Neo in, en chokladfärgad burmahane. Han är till besvär tycker Härje, en abyhane, men går ändå att sova med och bli tvättad av. Han är bara en odåga som måste tuktas, tycker Capella, en bengalhona.

Själv tycker jag han är fantastisk för mitt tillfrisknande. Rolig, söt, busig och alldeles ljuvligt supergosig!

Han är snart 11 månader gammal och har nästan vuxit om båda de andra katterna. Betydligt större än Härje och lika stor som Capella. Henne är han livrädd för, hon tuktar honom våldsamt minst en gång per dag, så helst håller han sig undan. Till skillnad från min tidigare katter hoppar han gärna upp i närmsta människoknä när han blir rädd, så när hon jagar honom kan han komma flygande in i min famn och borra ner sig.

Här är bilder på hans levnad så här långt!

Kattunge 1, 6 dagar20160226 burmaboy20160416_191154.jpg20160419_124648.jpgIMGP7301rev20160510_131330.jpgIMGP7993rev20160627 skräddarkompis20160710 burma20161116-burma20161121-burma20161124-burma

Lämna kommentar Dela inlägget: