I dag har jag, tillsammans med andra fior och några kvinnor från Vänsterpartiet, en debattartikel med i Östersundsposten, du kan läsa den HÄR. Det är ett öppet brev till polisen och kommunen, efter att polisen i Östersund under det senaste halvåret gjort en del olyckliga uttalanden. Uttalanden som på olika sätt dels lägger ansvaret för mäns beteenden på de kvinnor som utsätts, dels förstärker den våldtäktskultur som råder och dels troligtvis gör att kvinnor blir mer benägna att ursäkta mäns secxuella trakasserier hellre än att anmäla och utsätta sig för polisens kränkande syn på brottet.

Även kommunen borde ha intresse av att polisen tar itu med sina egna värderingar. Kommunen vill vara en attraktiv bostadsort och gör till och med filmer för att marknadsföra sig för att få fler inflyttade till kommunen. Då är tryggheten för kvinnor en av de saker som den som flyttar hit kan fundera över efter att polisen först uppmanad kvinnor att stanna hemma och inte vistas ensamma på stan och därefter hävdat att om du har stora bröst eller stor rumpa så får du finna dig i att det kan vara svårt att undvika beröring.

Vi skulle önska ett möte, med polisen, kommunen och Östersunds kvinnor, där vi tillsammans skapar en plan för hur poliserna ska kunna bli mer genusmedvetna och normkritiska i sitt arbete. De måste förstå hur språket är en del av det som skapar kulturen vi lever i, och att som de uttalar sig nu blir det tydligt att män och kvinnor bedöms på helt olika sätt av polisen i Östersund. Till exempel utifrån skyddsvärde. När kvinnor är utsatta så är det kvinnorna som själva ska ta ansvar för att hålla sig borta från riskområden, men när det är fotboll i stan (som lockar både män och kvinnor) så hämtas poliser från andra delar av länet och landet för att säkerställa att åskådarna kan vara trygga.

Nu ser vi fram emot polisens och kommunens svar på vårt brev och hoppas de ser vikten av att ta itu med det här snarast på ett kraftfullt sätt!

HÄR hittar du ett poddavsnitt som till del handlar om hur Polisen i Östersund agerat.
HÄR hittar du en recension av boken “En riktig våldtäktsman”.
HÄR kan du läsa om vår reaktion på polisens uppmaning i höstas.
HÄR kan du läsa om hur män reagerar när vi protesterar mot polisens utegångsförbud för kvinnor.

 

I dag delar jag en text som en fellow fia skrivit. Hen, precis som jag, överväldigas ibland av ilska över det som händer i världen, de beslut som politiker tar och över hur media beslutar sig att rapportera. Så, ta del av hens text här!

Att vara journalist innebär ett enormt ansvar för de har förmånen att förmedla bilder av världen. De får uttolka det som sker i politik och vår omvärld. Därför har de också ett ansvar att inte sprida bilder av verkligheten som är helt orimliga eller som är tagna ur luften. Det handlar om trovärdighet för både den enskilde journalisten och för hela yrkeskåren.

Marcus Oscarsson, journalist och politisk kommentator på TV4, säger följande på sin Facebooksida angående regerings senaste utspel om tiggeri. Analysen går inledningsvis i runda slängar går ut på att Mp kommer att säga ja och att M och Sd blev tagna på sängen. Vad C, L, V eller Kd känner/tänker/tycker får vi inget veta. Vad som är mer intressant är dock att Oscarsson bygger sin analys på en teori som han är övertygad om stämmer. “Min analys ovan bygger på en viktig teori: Svenska folket vill förbjuda tiggeriet! Och jag är övertygad om att den teorin stämmer. Skulle vi hålla folkomröstning idag skulle säkert 60-70% rösta ja till förbud”. (Ett inlägg som vid tiden då jag läser det har delats av 216 personer).

För att få lite referenser att mäta Oscarssons teori mot gör jag en snabb koll i den senaste SOM-rapporten. För att få en uppfattning om hur vanligt det verkar vara att 60-70% av befolkningen är ense om en fråga. Där kan vi se att t.ex. i frågan om minskat flyktingmottagande så är det 40% av de som svarar som tycker det är ett bra förslag, 37% tycker det är dåligt medan 23% tycker varken eller. Trenden är över tid är också enligt dessa data att befolkningen verkar bli mer positiv till att ta emot flyktingar och inte tvärtom. Det finns heller ingen sakfråga som uppvisar så starka gemensamma åsikter i väljarkåren som mellan 60-70%. Den enda fråga som kommer i närheten är den om att förbjuda privata vinstuttag ur skattefinansierad verksamhet (59% tycker det är ett bra förslag, medan 23% tycker det är dåligt och 18% varken eller).

För att få en annan referens kollar jag de tre senaste nationella folkomröstningarna. I kärnkraftsfrågan: Linje 1 (successiv avveckling): 18,9%, Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning): 39,1% och Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ): 38,7%. I EU-valet var det 52,3% för och 46,8% emot. I EMU-valet 55,9% emot och 42% för.  Att vara övertygad om att 60-70% av Sveriges befolkning skulle rösta ja till ett förbud mot tiggeri vid en eventuell folkomröstning faller, mot bakgrund av dessa siffror, på sin egen orimlighet.

Hur valhänt får den tredje statsmaktens inflytande hanteras och kan journalister och publicister sprida vilka teorier som helst utan att samtidigt ge oss medborgare tillgång till källor, fakta eller argument? Är det, som Oscarsson skriver, fakta som TV4 står bakom? Och vad gör det med journalisters och publicisters trovärdighet när de detta sätt, utan att basera sig på fakta, utan kritisk distans och utan att ge några belägg för sina uttalanden eller analyser, lanserar teorier de är helt övertygade om själva, trots att de är uppenbart orimliga?

 

I dag, den 2 augusti, är det romernas minnesdag av Förintelsen, läs mer HÄR och HÄR.

”Stereotyperna om och fördomarna mot romer har varit många och romer har genom historien utsatts för diskriminering, förföljelse och mord.

I de flesta europeiska länder kännetecknades tiden mellan första och andra världskriget av ekonomisk kris och växande spänningar, vilket ledde till ökad diskriminering av romer – som redan var en utsatt grupp. Romer registrerades på särskilda listor och var tvungna att bära särskilda identitetshandlingar.”

”När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933, förvärrades situationen för romerna. Romer kategoriserades som ”främmande raselement” och definierades därmed som ett hot mot nazisternas vision om ett enhetligt ”ariskt”, ”rent” och ”sunt” tyskt folk.”

”Redan 1933 började romer sättas i koncentrationsläger. Från 1938 kategoriserade nazisterna romer som ”asociala”. De arresterades och sattes i koncentrationsläger. Från slutet av 1942 arbetade SS systematiskt för att flytta de romer i Tyskland som fanns kvar där och i ockuperade länder i Västeuropa till koncentrations- och utrotningsläger.”

”I dödslägret Auschwitz upprättade lägerförvaltningen en särskild ”zigenaravdelning”. Som mest hölls där cirka 20 000 romska fångar från nästan hela Europa. Den ökända SS-läkaren, doktor Josef Mengele, utförde hemska experiment på romer. Både vuxna och barn drabbades.

Natten mellan den 2 och 3 augusti l944 avrättades alla fångarna på den så kallade zigenaravdelningen. Händelsen har i efterhand kommit att kallas för Zigenarnatten.”

”Romerna var dock inte bara passiva offer. I länder som till exempel Italien eller Bulgarien fanns det fall där romer deltog aktivt i motståndsrörelsen. Till och med i Auschwitz förekom flyktförsök och andra uttryck för romskt motstånd mot förtrycket.”

”I Tyskland, liksom i andra europeiska länder, förekom förföljelse av romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades. De flesta forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 romer mördades – ungefär en fjärdedel av det romska folket.”

I dag är det en dag för att minnas hur romer utsatts genom tiderna, inte bara under andra världskriget och i Tyskland, utan både innan och efter kriget och i Sverige. Något som sker än i dag. Jag rekommenderar alla att läsa:

Den mörka och okända historien 

Det här är förra regeringens ”Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet”. Utgiven av Regeringen, arbetsmarknadsdepartementet (Ds 2014:8) och går att ladda ner eller beställa HÄR.

I boken står det att det inte är möjligt att i en bok redogöra för alla de olika typer av förtryck, övergrepp och diskriminering som staten utsatt romer för under 1900-talet, utan i boken finns ett urval av områden och händelser där staten varit orsak till de som romer utsatts för. Boken beskriver kartläggning av romer, sterilisering och omhändertagande av barn, inreseförbud och reglerad invandring och romers tillgång till bostad, utbildning och arbete.

Det är en skrämmande läsning. Särskilt eftersom bilden som framträder visar hur det är statens agerande som tydligt lett till de rasistiska åsikter som sprids om romer. Åsikter som att de inte vill vara bofasta, inte vill utbilda sig, inte kan behålla ett arbete bygger på att de enligt lag inte fick vara bofasta. Även om de ägde huset och marken där de bodde så använde myndigheterna olika metoder för att få dem att flytta. Att behålla ett arbete eller gå i skolan blir näst intill omöjligt om du inte tillåts ha ett fast boende. 

Sterilisering krävde samtycke och boken visar hur myndigheter på olika sätt lyckas förbigå den bestämmelsen och genomföra sterilisering utan att personen frivilligt samtyckt. Även barn kunde omhändertas, ofta med syftet att utbilda dem bort från sina rötter, de skulle fostras till ”värdiga medborgare”. På så sätt växte barn upp utan att veta något om sin bakgrund eller historia. Att romer sägs ha en misstro mot myndigheter är ytterligare en av de fördomar som finns, men om någon rom har ett misstroende så känns det som ett fullständigt rationellt beteende efter att ha läst den här boken.

Och, det boken beskriver, finns fortfarande kvar. det försvinner inte för att en bok skrivs. Det pågår dagligen ett förtryck av romer i Sverige, både från myndigheter och från andra. Som den romska kvinna som skulle tala vid presentationen av just Vitboken, men som nekades äta i frukostmatsalen på hotellet där hon bodde, läs HÄR. Om du vill ha fler exempel kan du läsa HÄR och HÄR till att börja med!

Det är en skam för ett rätts- och välfärdsland att  fortsätta behandla romer som Sverige gör, det är dags att sluta förtrycka och diskriminera och börja se romer som fullvärdiga medborgare i Sverige och i Europa!

För att uppmärksamma Romernas minnesdag av Förintelsen kan du ägna en stund åt att fundera på vad du kan göra i din vardag för att förändra historien. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!