I dag har jag, tillsammans med andra fior och några kvinnor från Vänsterpartiet, en debattartikel med i Östersundsposten, du kan läsa den HÄR. Det är ett öppet brev till polisen och kommunen, efter att polisen i Östersund under det senaste halvåret gjort en del olyckliga uttalanden. Uttalanden som på olika sätt dels lägger ansvaret för mäns beteenden på de kvinnor som utsätts, dels förstärker den våldtäktskultur som råder och dels troligtvis gör att kvinnor blir mer benägna att ursäkta mäns secxuella trakasserier hellre än att anmäla och utsätta sig för polisens kränkande syn på brottet.

Även kommunen borde ha intresse av att polisen tar itu med sina egna värderingar. Kommunen vill vara en attraktiv bostadsort och gör till och med filmer för att marknadsföra sig för att få fler inflyttade till kommunen. Då är tryggheten för kvinnor en av de saker som den som flyttar hit kan fundera över efter att polisen först uppmanad kvinnor att stanna hemma och inte vistas ensamma på stan och därefter hävdat att om du har stora bröst eller stor rumpa så får du finna dig i att det kan vara svårt att undvika beröring.

Vi skulle önska ett möte, med polisen, kommunen och Östersunds kvinnor, där vi tillsammans skapar en plan för hur poliserna ska kunna bli mer genusmedvetna och normkritiska i sitt arbete. De måste förstå hur språket är en del av det som skapar kulturen vi lever i, och att som de uttalar sig nu blir det tydligt att män och kvinnor bedöms på helt olika sätt av polisen i Östersund. Till exempel utifrån skyddsvärde. När kvinnor är utsatta så är det kvinnorna som själva ska ta ansvar för att hålla sig borta från riskområden, men när det är fotboll i stan (som lockar både män och kvinnor) så hämtas poliser från andra delar av länet och landet för att säkerställa att åskådarna kan vara trygga.

Nu ser vi fram emot polisens och kommunens svar på vårt brev och hoppas de ser vikten av att ta itu med det här snarast på ett kraftfullt sätt!

HÄR hittar du ett poddavsnitt som till del handlar om hur Polisen i Östersund agerat.
HÄR hittar du en recension av boken “En riktig våldtäktsman”.
HÄR kan du läsa om vår reaktion på polisens uppmaning i höstas.
HÄR kan du läsa om hur män reagerar när vi protesterar mot polisens utegångsförbud för kvinnor.

 

I dag delar jag en text som en fellow fia skrivit. Hen, precis som jag, överväldigas ibland av ilska över det som händer i världen, de beslut som politiker tar och över hur media beslutar sig att rapportera. Så, ta del av hens text här!

Att vara journalist innebär ett enormt ansvar för de har förmånen att förmedla bilder av världen. De får uttolka det som sker i politik och vår omvärld. Därför har de också ett ansvar att inte sprida bilder av verkligheten som är helt orimliga eller som är tagna ur luften. Det handlar om trovärdighet för både den enskilde journalisten och för hela yrkeskåren.

Marcus Oscarsson, journalist och politisk kommentator på TV4, säger följande på sin Facebooksida angående regerings senaste utspel om tiggeri. Analysen går inledningsvis i runda slängar går ut på att Mp kommer att säga ja och att M och Sd blev tagna på sängen. Vad C, L, V eller Kd känner/tänker/tycker får vi inget veta. Vad som är mer intressant är dock att Oscarsson bygger sin analys på en teori som han är övertygad om stämmer. “Min analys ovan bygger på en viktig teori: Svenska folket vill förbjuda tiggeriet! Och jag är övertygad om att den teorin stämmer. Skulle vi hålla folkomröstning idag skulle säkert 60-70% rösta ja till förbud”. (Ett inlägg som vid tiden då jag läser det har delats av 216 personer).

För att få lite referenser att mäta Oscarssons teori mot gör jag en snabb koll i den senaste SOM-rapporten. För att få en uppfattning om hur vanligt det verkar vara att 60-70% av befolkningen är ense om en fråga. Där kan vi se att t.ex. i frågan om minskat flyktingmottagande så är det 40% av de som svarar som tycker det är ett bra förslag, 37% tycker det är dåligt medan 23% tycker varken eller. Trenden är över tid är också enligt dessa data att befolkningen verkar bli mer positiv till att ta emot flyktingar och inte tvärtom. Det finns heller ingen sakfråga som uppvisar så starka gemensamma åsikter i väljarkåren som mellan 60-70%. Den enda fråga som kommer i närheten är den om att förbjuda privata vinstuttag ur skattefinansierad verksamhet (59% tycker det är ett bra förslag, medan 23% tycker det är dåligt och 18% varken eller).

För att få en annan referens kollar jag de tre senaste nationella folkomröstningarna. I kärnkraftsfrågan: Linje 1 (successiv avveckling): 18,9%, Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning): 39,1% och Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ): 38,7%. I EU-valet var det 52,3% för och 46,8% emot. I EMU-valet 55,9% emot och 42% för.  Att vara övertygad om att 60-70% av Sveriges befolkning skulle rösta ja till ett förbud mot tiggeri vid en eventuell folkomröstning faller, mot bakgrund av dessa siffror, på sin egen orimlighet.

Hur valhänt får den tredje statsmaktens inflytande hanteras och kan journalister och publicister sprida vilka teorier som helst utan att samtidigt ge oss medborgare tillgång till källor, fakta eller argument? Är det, som Oscarsson skriver, fakta som TV4 står bakom? Och vad gör det med journalisters och publicisters trovärdighet när de detta sätt, utan att basera sig på fakta, utan kritisk distans och utan att ge några belägg för sina uttalanden eller analyser, lanserar teorier de är helt övertygade om själva, trots att de är uppenbart orimliga?

 

I dag, den 2 augusti, är det romernas minnesdag av Förintelsen, läs mer HÄR och HÄR.

”Stereotyperna om och fördomarna mot romer har varit många och romer har genom historien utsatts för diskriminering, förföljelse och mord.

I de flesta europeiska länder kännetecknades tiden mellan första och andra världskriget av ekonomisk kris och växande spänningar, vilket ledde till ökad diskriminering av romer – som redan var en utsatt grupp. Romer registrerades på särskilda listor och var tvungna att bära särskilda identitetshandlingar.”

”När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933, förvärrades situationen för romerna. Romer kategoriserades som ”främmande raselement” och definierades därmed som ett hot mot nazisternas vision om ett enhetligt ”ariskt”, ”rent” och ”sunt” tyskt folk.”

”Redan 1933 började romer sättas i koncentrationsläger. Från 1938 kategoriserade nazisterna romer som ”asociala”. De arresterades och sattes i koncentrationsläger. Från slutet av 1942 arbetade SS systematiskt för att flytta de romer i Tyskland som fanns kvar där och i ockuperade länder i Västeuropa till koncentrations- och utrotningsläger.”

”I dödslägret Auschwitz upprättade lägerförvaltningen en särskild ”zigenaravdelning”. Som mest hölls där cirka 20 000 romska fångar från nästan hela Europa. Den ökända SS-läkaren, doktor Josef Mengele, utförde hemska experiment på romer. Både vuxna och barn drabbades.

Natten mellan den 2 och 3 augusti l944 avrättades alla fångarna på den så kallade zigenaravdelningen. Händelsen har i efterhand kommit att kallas för Zigenarnatten.”

”Romerna var dock inte bara passiva offer. I länder som till exempel Italien eller Bulgarien fanns det fall där romer deltog aktivt i motståndsrörelsen. Till och med i Auschwitz förekom flyktförsök och andra uttryck för romskt motstånd mot förtrycket.”

”I Tyskland, liksom i andra europeiska länder, förekom förföljelse av romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades. De flesta forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 romer mördades – ungefär en fjärdedel av det romska folket.”

I dag är det en dag för att minnas hur romer utsatts genom tiderna, inte bara under andra världskriget och i Tyskland, utan både innan och efter kriget och i Sverige. Något som sker än i dag. Jag rekommenderar alla att läsa:

Den mörka och okända historien 

Det här är förra regeringens ”Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet”. Utgiven av Regeringen, arbetsmarknadsdepartementet (Ds 2014:8) och går att ladda ner eller beställa HÄR.

I boken står det att det inte är möjligt att i en bok redogöra för alla de olika typer av förtryck, övergrepp och diskriminering som staten utsatt romer för under 1900-talet, utan i boken finns ett urval av områden och händelser där staten varit orsak till de som romer utsatts för. Boken beskriver kartläggning av romer, sterilisering och omhändertagande av barn, inreseförbud och reglerad invandring och romers tillgång till bostad, utbildning och arbete.

Det är en skrämmande läsning. Särskilt eftersom bilden som framträder visar hur det är statens agerande som tydligt lett till de rasistiska åsikter som sprids om romer. Åsikter som att de inte vill vara bofasta, inte vill utbilda sig, inte kan behålla ett arbete bygger på att de enligt lag inte fick vara bofasta. Även om de ägde huset och marken där de bodde så använde myndigheterna olika metoder för att få dem att flytta. Att behålla ett arbete eller gå i skolan blir näst intill omöjligt om du inte tillåts ha ett fast boende. 

Sterilisering krävde samtycke och boken visar hur myndigheter på olika sätt lyckas förbigå den bestämmelsen och genomföra sterilisering utan att personen frivilligt samtyckt. Även barn kunde omhändertas, ofta med syftet att utbilda dem bort från sina rötter, de skulle fostras till ”värdiga medborgare”. På så sätt växte barn upp utan att veta något om sin bakgrund eller historia. Att romer sägs ha en misstro mot myndigheter är ytterligare en av de fördomar som finns, men om någon rom har ett misstroende så känns det som ett fullständigt rationellt beteende efter att ha läst den här boken.

Och, det boken beskriver, finns fortfarande kvar. det försvinner inte för att en bok skrivs. Det pågår dagligen ett förtryck av romer i Sverige, både från myndigheter och från andra. Som den romska kvinna som skulle tala vid presentationen av just Vitboken, men som nekades äta i frukostmatsalen på hotellet där hon bodde, läs HÄR. Om du vill ha fler exempel kan du läsa HÄR och HÄR till att börja med!

Det är en skam för ett rätts- och välfärdsland att  fortsätta behandla romer som Sverige gör, det är dags att sluta förtrycka och diskriminera och börja se romer som fullvärdiga medborgare i Sverige och i Europa!

För att uppmärksamma Romernas minnesdag av Förintelsen kan du ägna en stund åt att fundera på vad du kan göra i din vardag för att förändra historien. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

I dag är årsdagen av terrorattentatet i Oslo och på Utöya:

”För fem år sedan i dag hände det ofattbara. En bilbomb exploderade i regeringskvarteren i den norska huvudstaden Oslo. Mannen som hade byggt bomben tog sig sedan ut till Utöya, där norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade sommarläger, och sköt urskillningslöst ihjäl 69 personer, framförallt tonåringar.

Sammanlagt 77 människor berövades livet den 22 juli 2011. Av de som sköts till döds på Utöya hade hälften inte ens fyllt 17 år.” (läs hela HÄR)

Gärningsmannen beskrivs ibland som ”ensam galning”, vilket ofta är fallet om förövaren är vit och kristen, men aldrig om förövaren är rasifierad och/eller muslim.

”Det stämmer inte. Hans politiska motiv och hat understöds av en växande fascism i Europa och världen. Vi ser hur hat och misstro ökar bland människor och upplevelsen att de politiska ledarna inte kan möta otryggheten blir starkare. Vi ser det runt om i Europa och vi ser det i Sverige.” (läs mer HÄR)

De senaste fem åren har världen förändrats drastiskt. Det som var otänkbart att säga då är vardagsmat i dag. Det som då bara var de mest högerextrema (som terroristen på Utöya) som uttalade och/eller skrev, kan vi nu läsa om i respekterade dagstidningar. Det här är en farlig och felaktig väg att gå. Att, som huvuddelen avpartiledarna i Almedalen, uttala sig om nationen och värderingar, som att Sverige står för en alldeles egen unik särart i världen, förstärker bara det ”Vi och dem” tänkande som ligger till grund för den här sortens händelser.

Vi behöver alla vara med och bekämpa det här, läs gätrna den HÄR artikeln för att få några tips om hur vi kan göra:

”Vi måste alla erkänna och motverka den växande islamofobin i Europa och förstå hur den högerextrema ideologin fungerar som motor för våldsbejakande islamism. Att se på det muslimska civilsamhällets organisationer som inkubatorer för religiöst motiverat våld är kontraproduktivt, då dessa organisationer i själva verket är en del av lösningen.”

Sommar i P1 valde ofattbart nog att låta Sara Mohammad få den här dagen som sin dag. Hon är grundare av organisationen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”, som arbetar mot hederskulturer. Det är i sig ett viktigt arbete, men tyvärr är Sara en av dem som förstärker islamofobin i Sverige genom att grovt generalisera både om vem som utövar hederskultur och hur det utövas. Det är självklart intressant att höra hennes berättelse, men dagen känns väldigt okänsligt vald.

Gudrun Schyman gick efter programmet ut med följande hälsning:

Ur vårt partiprogram: 

”Både kvinnor och män kan såväl delta i, som själva utsättas för förtryck i namn av religion eller heder. Många i Sverige lever med normer som innebär begränsningar av rätten att själv bestämma över sin sexualitet och val av partner. Familjens heder anses enligt dessa normer vara överordnad individens frihet och kopplas till särskilt flickors och kvinnors påstådda eller faktiska sexuella beteende. Kraven på de unga kvinnornas oskuld är en nyckelfråga, men unga män förtrycks också, exempelvis genom att tvingas delta i förtrycket av sina systrar och likaså hbtq-personer. Social exkludering och rasifiering är en del av problemet, men möjliga att motverka med rätt politik.

Feministiskt initiativ vill kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. För att kunna förebygga dessa brott, följa upp vad som hänt och hämta hem en ungdom som inte kommit tillbaka till skolan efter sommaren utan gifts bort utomlands, behöver polis och socialtjänst mer resurser och utarbeta tydliga strategier. Vi sätter brottsofferperspektivet i fokus och vill att insatserna utformas i nära samverkan med den våldsutsatta och eventuell kvinnojour eller liknande organisation. Hotas den utsatta av fler än en person måste riskbedömningen bli en annan. Förtryckets kollektiva karaktär innebär utmaningar för rättsväsende och för socialtjänstens familjeorienterade arbetssätt.”

”Debatten rör sig nu bort från polariseringen mellan de som vill förstå våld i nära relationer inom ramarna för så kallad ”hederskultur”, och de som hävdar en ensidig könsmaktsförståelse, i riktning mot de nyanserade analyser som finns inom aktuell forskning. Varken kultur eller könsförtryck räcker som enskilda förklaringar. Våld måste förstås i sitt sammanhang, i relation även till makt kopplad till ekonomiska resurser och social position, rasifiering med mera. Att vara ekonomiskt beroende av förövaren, att inte känna till sina rättigheter eller relevant lagstiftning, att samtidigt utsättas för rasism i kontakter med myndigheter och så vidare begränsar möjligheterna till frihet från våldet.

Feministiskt initiativ anser att det är av yttersta vikt att synliggöra alla berättelser om våld och förtryck. Sociala och rättsliga myndigheter behöver öka sina kunskaper om att våldet tar sig olika uttryck och få tillräckligt med resurser för att ge ett fullgott skydd och stöd. När stora delar av en familj, skola, samhälle eller bekantskapskrets godkänner eller deltar i förtrycket krävs riskbedömningar och åtgärder som tar hänsyn till detta.”

För att påminna oss om hur vi kan arbeta för att komma bort från rasismen och islamofobin i dagens samhälle, och därmed tillsammans arbeta för att inte Utöya ska upprepas, rekommenderar jag istället att du lyssnar på någon av de här sommarprogrammen:

Athena Farrokhzad, HÄR, Hedi Fried, HÄR, Lars Ohly, HÄR, Malena Ernman,HÄR, Jason Diakité, HÄR, Daniel Poohl, HÄR, Kakan Hermansson, HÄR, Marika Carlsson, HÄR, Özz Nujen, HÄR, Soran Ismail, HÄR och/eller Gina Dirawi, HÄR.

I dag bidrog Sveriges Riksdag till att än fler människor, av alla kön och i alla åldrar, kommer att möta döden på flykt från krig, konflikter och katastrofer. Jag har inga ord för hur otäckt vidrigt jag tycker det här är. Jag delar med mig av en mailväxling som jag hade i sista sekund med en riksdagsledamot i ett desperat försök att försöka påverka.

Det började med att jag skickade ett förkonstruerat mail via en websida, där adresser till samtliga riksdagsledamöter fanns att välja på:

”Sverige har ett grundmurat gott internationellt rykte när det gäller flyktingar och mänskliga rättigheter. Det lagförslag som regeringen presenterat, om bland annat tillfälliga uppehållstillstånd och begränsningar av möjligheten till familjeåterförening, och som du ska rösta om den 21 juni står i stark kontrast till hur Sverige som land brukar agera.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd, som enligt förslaget om en tre år lång tillfällig lag ska gälla för alla som söker asyl i Sverige, leder till att människor på flykt och som redan drabbats av stora prövningar tvingas fortsätta leva i daglig oro över sin framtid. Detsamma gäller för familjeåterförening.

Att försvåra, och för många helt omöjliggöra, en återförening av familjemedlemmar, som förslaget gör, skulle leda till helt förödande konsekvenser för både de människor som har lyckats fly hit, och för de anhöriga som finns kvar i farliga och hotfulla situationer. De som kommer att drabbas allra värst är barnen.

För en person som lider av trauma på grund av övergrepp och krigsupplevelser går det ibland inte ens att genomföra den behandling som behövs på grund av att oron överskuggar allt annat. Det gäller både oron vid tillfälliga uppehållstillstånd och när möjligheten till familjeåterförening inte finns.

De som drabbas av konsekvenserna av lagen kommer inte att mäkta med att fokusera på integration och de som lider av trauma kommer inte att få nödvändig behandling. Migrationsverket kommer att tvingas lägga ned enorma resurser på omprövningar. En stor mängd barn i vårt land kommer inte att fungera i skolan.

Jag är mycket oroad över utvecklingen i Sverige. Enligt myndigheter, psykologer och läkare, socialsekreterare och migrationsverkspersonal och lärare är att den tillfälliga lagen är fel väg att gå. Jag vädjar till dig att inte fatta beslut om de föreslagna åtgärderna.”

Till min förvåning fick jag svar på ett av de många mail jag skickade:

”Hej Ingrid. Tack för ditt mejl. 

Kan visserligen bara tala för mig själv, men jag vet att många delar åsikten att detta är den svåraste fråga vi hittills ställts inför. Jag har själv barn och kan inte tänka mig något mer smärtsamt än att inte få vara tillsammans med honom.

Men som land måste vi samtidigt se den större bilden. Vi verkar inte i vakuum, utan i ett europeiskt sammanhang, och i längden är det inte hållbart att några länder har så pass mycket mer tillåtande regler än andra. För Sveriges del innebar det 163 000 asylsökande i fjol. 

Känner också att vi har ett ansvar för den personal, på myndigheter, i kommuner osv, som dagligen gör sitt yttersta för att erbjuda ett bra mottagande. Tycker att den aspekten ofta glöms bort. En del menar, retoriskt, att vi ska värna människorna, inte systemen. Men systemen bärs ju upp av människor. Av socialsekreterare, poliser, handläggare lärare. Även om vi lämnat den akuta fasen efter ifjol höstas är det alltjämt ett hårt tryck på personal i kommuner och på myndigheter. Bara Migrationsverket måste, som exempel, anskaffa 20 000-25 000 boenden för att täcka för de boenden som inte är tillgängliga under sommaren. 

Det är djupt tragiskt att vi hamnat i detta läge. Det är också stötande att länder i vår omgivning, varav flera är några av världens mest välmående samhällen, inte gör mer för att hjälpa. Tänk om alla länder delat solidariskt på ansvaret.

Det blev ett långt svar, och det finns egentligen mer att säga, men känner att det är viktigt att försöka ge en bakgrund till regeringens förslag.”

Det låter förledande inkännande och förståndigt, men jag funderade ett tag på hens argument och skrev ett svar några timmar innan omröstningen:

”Tack för ditt svar, trevligt med en riksdagsledamot som tar sig tid att kommunicera med medborgare!

Som du förstår så håller jag inte alls med dig! Jag, som du, kommer från Jämtland. Ett län som skulle rymma betydligt mer än 163000 nya invånare, och som i längden skulle frodas och utvecklas av det. Dessutom har de stängda gränserna effektivt förhindrat asylsökande att komma till Sverige för att söka asyl. Migrationsverket har kraftigt skrivit ner sina prognoser. Att i det läget dessutom förhindra familjer till de som redan är i landet att komma hit är otroligt nationalistiskt och inhumant. Skäms!

När du tar upp omsorgen om de anställda så känns det som att det är en rökridå för att dölja det oerhört brutala som den här lagen innebär, splittrade barnfamiljer som leder till att fler tar farliga vägar för att förenas med de som rest före, eller för att familjen reser tillsammans. Människor som reser på överfyllda sjöodugliga farkoster, för att försöka få med hela familjen redan från början, hellre än att splittras för resten av livet.

Om det var omsorg om personalen så är den här lagen en pinsam genväg att ta. Ni angriper ”dem”, ”de okända”, de som inte har någon talan och som, framförallt, inte kan ge er si röst i nästa val, istället för att göra upp med de nationalistiska, fascistiska och kapitalistiska strömningar som genomsyrar landet. Det jag, och många med mig, trodde vi stoppade när ni kom till makten i Sverige.

Jag har förslag på vad ni kunde gjort istället, om det verkligen var omsorg om personal och om de som kommer hit på sin flykt som ni vill värna om:

Arbeta om Migrationsverkets regler för upphandling och avtal om boende så att den processen förenklas. Att istället anta en lag som gör att Migrationsverket om och om igen behöver granska samma persons ärende för att se om det tillfälliga uppehållstillståndet ska förlängas är i mina ögon raka motsattsen till omsorg om personalens arbetssituation.

Anställ fler inom de områden som arbetar med asylsökande och se till att regelverket gör det lättare att samarbeta med frivilliga och att bekosta verksamhet hos ideella organisationer.

Självklart behöver det här finansieras, men det är en investering för framtiden, då vi behöver fler människor i Sverige, och särskilt i de norra delarna av landet. Börja med att slopa jobbskatteavdragen, som i sig är ett påfund som enbart ökar klyftorna i landet mellan de som har och de som inte har. Se över skattelagstiftningen, stifta lagar om böter för skattesmitare, beskatta finansiella transaktioner mellan länder, höj skatten, särskilt för de rikaste i landet och för de stora företagen. Det finns massor av åtgärder som ni, som säger er värna om de utsatta i landet och vilja minska klyftorna, redan borde gjort. I ställe väljer ni att slå på de som redan ligger ner, de mest utsatta, det är skamligt!

Självklart tycker även jag att andra länder borde ta sin del av ansvaret, men det är verkligen inte anständigt att gömma sig bakom andra i den här frågan. Särskilt inte efter att beslutet att stänga gränsen inte alls ledde till att andra länder tog mer ansvar utan tvärtom. Det är en farlig väg ni går nu och det går bara fortare och fortare utför med er trovärdighet som socialistiskt parti!

Jag tycker, som sagt, det är trevligt när riksdagsrepresentanter tar sig tid att besvara mail, men betackar mig för den här typen av rökridåer för att försöka dölja att den här lagen är ett sätt för er att smita undan de viktiga beslut ni istället borde ta, att stå upp för de som behöver er röst, att visa solidaritet!”

Det här är en svart dag i Sveriges historia, nu får vi arbeta för att den här ”tillfälliga lagen” får en så kort livslängd som möjligt!

Protestera, debattera, informera!

I dag gjorde Fi Jämtland det i båda lokaltidningarna, läs HÄR och HÄR!

Vi gör det tillsammans!

I dag är det den internationella flyktingdagen. Den 4 december 2000 beslutade FN:s generalförsamling att göra den 20 juni till “Internationella flyktingdagen” (“World Refugee Day”), och sedan dess ägnas denna dag till att uppmärksamma flyktingfrågan världen över.

Dagens nyheter skriver i en artikel om den senaste rapporten från UNHCR. De visar att under 2015 flydde 24 individer varje minut. VARJE MINUT! (Läs mer HÄR).

”Mer än hälften av alla registrerade flyktingar kommer från tre av vår tids svårast konfliktdrabbade länder: Syrien, Afghanistan och Somalia. Och en överväldigande majoritet, sex av sju, har flytt till länder i närområdet som inte sällan är lika fattiga som landet de flytt från.”

Samtidigt, i Sveriges Riksdag, debatteras den hårdare asyllagen som de ska rösta om i morgon (läs mer HÄR). Feministiskt initiativ bedriver en kampanj, för att få alla feminister i riksdagen att följa sin övertygelse och rösta feministiskt i morgon.

”Att vara ett feministiskt parti förpliktigar. Som feminist röstar du inte för tillfälliga uppehållstillstånd. På tisdag röstar Riksdagen om ny tillfällig asyllag som innebär stora förändringar i flyktingpolitiken. Feministiskt initiativ tycker att alla riksdagens partier som kallar sig feministiska också ska rösta feministiskt. Rösta emot familjesplittring och för trygghet för människor på flykt.”

Vill du agera? Skriv till exempel på HÄR, eller läs hur du kan göra HÄR.

Politism uttrycker precis det jag känner (läs HÄR):

”I dag kan vi tänka på varje människa som tvingas fly sitt hem. Varje barn som förlorar sin förälder och varje förälder som tvingas se sitt barn drunkna eller dö på grund av våra murar och ”andrum”. I morgon kan vi tänka på varje person som röstar för en inhuman politik. I morgon kan våra folkvalda tänka på hur mycket lidande varje politiker som trycker på den gröna knappen i riksdagen faktiskt orsakar. Och i framtiden kan ingen säga att de inte visste vad som skulle hända.”