Förtroende är bra, kontroll är bättre

27 april, 2016 Debatt, Feminism 1 kommentar

Jag lyssnar gärna på poddar och podden “Det politiska spelet” är en av mina favoriter. För någon vecka sedan diskuterade de förtroendebarometern (du kan se den HÄR) och en av de saker de konstaterade var att för de flesta samhällsorganisationer/institutioner så ökade medborgarnas förtroende om de känner någon person som arbetar inom området. Utom när det gäller Försvarsmakten. Känner du en officer så minskar ditt förtroende för Försvarsmakten.

I podden tolkade de det som att officerare så ofta och gärna talar om bristerna i Försvarsmakten att det är därför förtroendet sjunker. och så är det säkert till del. Fast jag tror nog att även poliser, lärare och läkare gärna talar om bristen på resurser med sin omgivning, men där syns det i så fall inte i mätningen.

Jag gjorde en lite annan tolkning och skrev på deras facebooksida:

“Jag har en alternativ analys till er när det gäller att förtroendet för Försvarsmakten är lägre om du känner en anställd. Baserat på mina olika anställningar inom FM från 1980 till 2007, inom olika områden från “mattant” till chef controlleravdelning (inom en division, inte hela FM…). Om du känner en officer inser du att du vill inte bli försvarad av någon med den värdegrunden… ‪#‎inteallaofficerer“

Veckan efter tog de upp min kommentar (*starstruck*) men dissade den oxå. Med förklaringen att de som journalister träffat så många inom Försvarsmakten att de visste att det inte var som jag sa….

Hmpf! Jag kan visserligen hålla med om att officerare är mycket bra på att tala om hur mycket mer plan, fartyg och ubåtar de behöver. Och, som fd artillerist, jag vet precis hur mäktigt det är med stora saker som låter högt och luktar krut, klart du vill ha många sådana leksaker. Dock får de gärna hjälp av media i just den här frågan, så det krävs verkligen inte att du känner en officer för att du allt emellanåt ska få höra hur kort stund Sverige kan försvaras.

Det jag reagerar på är journalisternas förmåga att tro så mycket på sin egen förmåga att de fullständigt dissar den ethos jag presenterar i min korta kommentar, det vill säga min trovärdighet. Jag har arbetat i Försvarsmakten som ekonomibiträde, köksa, lärare, kurschef, utvecklare och controller samt gjort värnplikt. Jag har träffat ett stort antal civilanställda och långt fler officerare under de drygt 20 år jag befunnit mig på ett flertal olika arbetsplatser inom Försvarsmakten. Som lärare har jag utbildad närmre ett tusental av de anställda i ämnen som företagsekonomi, logistik och vetenskaplig metod. Jag har utbildad ekonomer, logistiker, fortifikatörer, miljöansvariga, personalare, blivande majorer och överstelöjtnanter samt regementschefer. Jag har fikat och småpratat med ekonomibiträden, städerskor, förrådspersonal, värnpliktiga, civilanställda tjänstepersoner, truppofficerare och stabsofficerare. Jag har arbetat i kök, förråd, städat, i klassrum, i ledningsgrupper och föredragit ärenden både på Högkvarteret och Försvarsdepartementet.

Tro mig när jag säger det: många officerare lever efter vissa hederskodex som inga journalister kommer förbi.

De lär sig tidigt uttrycket “Oceaner av okunskap kan döljas av ett fast och säkert framträdande”. Mycket användbart om du är i strid och behöver få din trupp av soldater att gå över en bro som kan vara minerad. Som ledare får du då inte visa tveksamhet, utan du behöver visa ett “fast och säkert framträdande”. Tyvärr tar väldigt många med sig det här sättet att agera in i stabstjänst (administrativa arbetet). Jag har suttit på mängder av möten där kollegor (manliga officerare) uttalat sig tvärsäkert i frågor där de egentligen bara gissat och tagit en siffra ur luften. Jag har sett mängder av utredningar där chefen gett uppdraget och samtidigt talat om vilket resultatet ska bli, och där utredarens uppgift därefter blivit att ta fram enbart fakta som stöder det resultatet. (Förstå vilket hästjobb det var att försöka få dem att förstå vad en vetenskaplig metod innebär, som jag arbetat med)

De håller även hårt på konceptet “Bäste broder”. Där kunde jag som civil kvinna inte få tillträde, men jag såg ofta resultatet av de magiska orden “Bäste broder”. Alla officerare har på ett eller annat sätt band till varandra. de har kanske jobbat eller gått kurs tillsammans eller varit på gemensamma möten eller övningar. Då kunde de alltid använda sig av begreppet “Bäste broder”, tjänster och gentjänster. Att vägra en “Bäste broder” något kan vara fatalt, då kan du hamna utanför gemenskapen. Så, inom olika klickar gör de varandra tjänster, i stort och i smått, en form av nepotism som ingen talar om men alla vet om.

Titeln på det här inlägget är också populärt inom Försvarsmakten. Lita inte på någon, dubbelkolla allt, och lämna absolut inte ifrån dig någon som helst information som inte ger dig någon form av överläge. Personligt eller organisatoriskt.

Jag säger inte att alla inom Försvarsmakten beter sig så här, jag har flera vänner som inte gör det, men vill du göra karriär och få de tjänster du önskar så skolas du lätt in i det här utan att du själv förstår det. Det innebär att det som visas upp för en journalist inte alls har särskilt mycket att göra med de tankar och värderingar som visas upp bakom fasaden. Där jag varit. I drygt 20 år. Jag lämnade myndigheten när jag till slut inte orkade mer.

Så, jag gillar Det politiska spelet, men jag önskar mer ödmjukhet av journalister. Ni får se ytan, det som en organisation, myndighet eller officer väljer att visa. De är otroligt duktiga på att verka tydliga och säkra (oceaner av okunskap…), de håller alltid varandra om ryggen (Bäste broder) och de litar inte på någon, allra minst en journalist (Förtroende är bra men…)

Om du vill veta mer hur det var att arbeta som kvinna inom Försvarsmakten kan du läsa HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR.

Lämna kommentar (1 st)

Strukturell rasism

24 april, 2016 Debatt Skriv kommentar

Jag mår illa, riktigt illa, när jag tänker på att så många som var tionde person jag möter är en potentiell SD-väljare… Om de ändå stod för att de är rasister, det är ju bara fånigt att de ens låtsas nått annat. Men de fortsätter envist att hävda att de inte är rasister, förlitande på det som jag skrev HÄR, ”muslimer är ingen ras”. Jag vill ställa mig upp och skrika ”DET FINNS BARA EN RAS – MÄNNISKAN”, och att klumpa ihop olika människor, som redan är i underläge på grund av fördomar och strukturellt förtryck, det är inget annat än rasism. Strukturellt förtryck innebär att du diskrimineras för sådant som egentligen inte alls har med dina personliga egenskaper, dig som individ, att göra. Till exempel för att du har ett utlandsklingande namn, har en annan hudfärg än vit, bär religiösa symboler som visar att du inte är kristen. Det finns statistik och ett antal uttalanden från arbetsgivare som visar att till exempel utlandsklingande namn ofta sorteras bort bland ansökningshandlingar till jobb.

Jag har en bekant från Somalia som är kemiingenjör, har ett franskt namn, talar somaliska, franska och engelska flytande. Hen har jobbat inom petroliumindustrin både i Frankrike och England och lever nu i Sverige. När hen sökte jobb på ett svenskt petroliumföretag blev hen kallad till intervju, men väl där blev hen utskrattad. Den som skulle intervjua hen hämtade till och med kollegor som kunde vara med och skratta åt att hen trodde sig kunna få jobb hos dem. DET är strukturell rasism!

Ordet rasism står för ett strukturellt förtryck av individer med en etnicitet, hudfärg eller religion som av de som är normen (de vita kristna västerlänningarna) anses mindre värda. Det är så inrotat i oss att jag skulle säga att alla vita kristna i västvärlden ÄR rasister, vi vet bara inte om det. Skillnaden är att det är en stor del av oss som emellanåt inser att vi tänker, tycker eller säger något rasistiskt och då skäms för det och vill ändra vårt beteende.

SD skäms inte, de tar den strukturella rasismen som en sanning, de påstår att den bygger på fakta och inte fördomar och sen kör de bara i full fart på den linjen. De vill inte reflektera, de vill inte tänka efter och det är det otäcka med dem. För när de fått ut alla muslimer, vilka ska de ge sig på då? För de kommer fortfarande uppleva att världen är orättvis mot dem, och det måste vara någon annans fel… Ska alla med mörkare hudfärg ut då? Och sen judarna, hinduerna, buddhisterna? Sen alla asiater och sydamerikaner? Sen alla som inte är av nordisk härkomst? Och sen alla som inte är av skandinavisk härkomst? Sen alla som inte kan spåra svenska anfäder tillbaka i minst 8 generationer? Och när de fortfarande inte fått allt de önskar då är det dags att slänga ut kvinnorna…

De kommer aldrig att bli nöjda. De kommer aldrig att få den makt de vill ha, den respekt de tycker sig förtjäna, den status de vill uppnå. Varför? För att de uppenbarligen saknar förmågan att reflektera och tänka efter, vilket är vad som satt dem i den här sitsen. Kvar kommer det att finnas 700 000 ensamma män som förtvivlat försöker stänga Sveriges gränser så att inget att tänka eller reflektera över lyckas sippra in till dem. För tänk om de skulle inse att de gjort ett enormt misstag, det får ju inte hända.

Hela grejen är att ju fler av deras medlemmar som avslöjas som rasister, desto större förtroende får de från sina anhängare. De upplevs som underdogs, som ett alternativ till etablissemanget, som de som ska rädda den etniskt svenska mannen så att makten återgår till honom. Inga invandrare och inga kvinnor ska få sticka upp! Så jäkla otäckt att inse att så många (främst män, men även kvinnor) faktiskt tycker att det är helt OK att resonera så här.

Jag tror att de som röstar på SD vet att nolltoleransen bara är ett spel för galleriet, och att representanter för partiet allt som oftast (regel snarare än undantag) uttalar sig sexistiskt, homofobiskt och rasistiskt bara gör väljarna nöjda och det är därför de röstar på dem. Vilket är väldigt otäckt!

Det känns otroligt otäckt att de kan fortsätta tro att de hör till en övermänniskoras och att de vet bäst, när alla vi andra bara skäms över dem…

Lämna kommentar

Antirasistisk ordbok

22 april, 2016 Information, Recension Skriv kommentar

Boktips!

Antirasistisk ordbok av Antirasistiska Akademin

Det här är en bok jag använder mig av allt som oftast. För att lära mig mer, för att använda i den studiecirkel jag håller och lära andra och för att hitta motargument till den rasism som flödar på sociala medier. Den är skriven av Antirasistiska akademin och det bästa med den är att den finns även på deras hemsida, HÄR. Jag rekommenderar den till alla som vill lära sig mer om begreppen och få hjälp i att argumentera och, i förekommande fall, uppmärksamma sina egna privilegier.

Lämna kommentar

Min nationalfågel är skatan

22 april, 2016 Filosoferande 1 kommentar

En gång på en annan blogg skrev jag ett inlägg om klass, där jag pekade på den klasskillnad som finns mellan att vara uppvuxen, utbildad och arbeta i Norrland jämfört med resten av Sverige, och uttryckte mig bland annat så här:

”Ändå kan jag bli så arg när det antyds att det är besvärligt med oss som bor ”så långt bort”, att det vore enklare om vi ”oxå var i Stockholm”. Det är faktiskt precis lika långt för oss till Stockholm som det är för Stockholmarna till oss, och vi reser utan att klaga. Ska Sverige bara bestå av Stockholm? Är det bara där det finns folk som kan tänka? Jag blir arg när jag får kommentarer som ”Tänk att du är så kunnig inom ekonomi, fast du bor där uppe”, eller att mina utbildningar inte är lika mycket värda som någons som gått Handels, min utbildning verkar i jämförelsen uppfattas som en sorts leksaksutbildning….”

Många gånger har jag fått höra att det är något som inte riktigt kan stå rätt till med mig som väljer att bo kvar här i norr, när jag uppfattas som så smart och kunnig. Kanske är jag feg? Kanske är jag ändå inte så smart? Kanske är jag hellre en stor fisk i en liten damm än en liten fisk i en stor damm? Inget av det här stämmer, särskilt inte det sista, men det finns liksom inget jag kan säga till de som bestämt sig för att det är så här, de som lyssnar mer på sina fördomar än dem de har fördomar om…

Så, jag samlar på olika exempel på när Norrland, och framförallt inre Norrland, inte riktigt räknas till Sverige. Annat än när storsvensken behöver vårt virke, vår malm, vår vatten- och vindkraft och vår natur för sin rekreation.

Som när det inte tar hänsyn till renägande samer när det planeras vindparker eller malmbrytning.
Som att myndigheter inte kan förläggas till Norrland eftersom det inte finns kompetent personal här.
Som att SJ drar ner på nattågen till Norrland. Fast, vänta, inte helt och hållet, de behåller trafiken under de perioder då turister vill till och från fjällen. Att vi som bor här stadigvarande behöver förflytta oss till och från bostadsorten, det är inte viktigt. Vi reser för att erbjuda resten av landet vår kunskap och våra produkter, och ibland för att njuta av det kulturutbud i bland annat Stockholm som vi är med och finansierar via våra skatter, men hädanefter får vi göra det det med betydligt större miljöpåverkan eller med större besvär.

I höstas var det ytterligare en, i sammanhanget liten men ändå, tagg. Omröstningen om Sveriges nationalfågel….

Det är Sveriges Ornitologiska förening som hållt i en omröstning om vilken fågel som ska vara Sveriges nationalfågel. En bit in i omröstningen uppmärksammades den bland annat av en podd som tyckte skatan förtjänade att bli nationalfågel. Vilket inte precis uppskattades av arrangören. Fy så hemskt, vanliga människor började ha åsikter om vilken fågel som skulle väljas, vi, som inte känner till fåglar som ornitologer, ville ha ett ord med i vilken fågel som företräder oss… Ja, jag är ironisk.

Resultatet, trots kampanjen från podden, blev att – koltrasten vann. Säkert en kanonfin fågel – MEN DEN FINNS INTE I NORRLANDS INLAND!

Så här skriver de om Koltrasten:

”I stadens gröna kilar, på hyreshusens TV-antenner och i villa områdenas välskötta häckar – Sveriges nygamla nationalfågel finns nästan överallt”.

Jo hejsan. Om man med nästan menar att den INTE finns på en tredjedel av Sveriges yta… (och knappast på de där TV-antennerna heller, de är väl borta de med, kan nån upplysa gubbarna om det?)

Jag diskuterade det här med Sveriges Ornitologiska förening och de försvarade sig med att ornitologer visst sett koltrast på enstaka ställen i Norrland, men jag köper inte det. En vilsen koltrast skapar ingen nationalfågel för mig.

Så, jag framhärdar, SKATAN, som finns i HELA Sverige är åtminstone den här arga tantens nationalfågel, så det så!

Lämna kommentar (1 st)

Feminist och mamma till son

18 april, 2016 Feminism Skriv kommentar

Häromdagen träffade jag en ung kille som sa sig vara feminist, men tyckte att vi inom Fi var extrema manshatare och att det verkade som att vi inte ville ha jämställdhet utan hämnd. Jag argumenterade emot med att media gärna vill framställa oss så, men det trodde han inte på, han hade hört av många att det var så här så han visste det var sant. Istället för att hata och hämnas tyckte han att det blir ju bättre hela tiden, så varför inte vänta in den naturliga förändringen som ändå pågår? Jag svarade att jag redan väntat i 50 år, jag orkar inte vänta längre.

Det fick mig att komma ihåg andra uttalande på liknande sätt, att feminister är manshatare. Och hur går det ihop att vara mamma till en son och samtidigt hata män? Att feminister hatar män är något antifeminister säger om oss, det är inget som stämmer. Däremot kan vi tycka illa om och även hata patriarkatet och könsrollerna och vad de gör mot oss, både män och kvinnor! Att vissa kvinnor hatar män, beroende på saker de utsatts för under sitt liv, det har jag full förståelse för, men i stort är det ett hat mot manligheten som det framställs av patriarkatet som vi ”hatar”, inte män som individer.

I vår familj diskuterar vi nästan dagligen patriarkatet och vad det gör mot kvinnor i form av kvinnohat. Hela familjen har ett patos emot manlighet som jag tänker bara är av godo att sonen får i sig. Min son har inga problem att skilja på den avsky jag känner för vad män gör mot kvinnor i skydd av patriarkatet och den kärlek jag känner för honom som min son.

Om vi inte hade de här diskussionerna så skulle han utan reflektion reproducera patriarkatet i sitt liv. Vi ger honom istället verktygen att dels kunna säga ifrån när han hör andra män bete sig sexistiskt och förtryckande, dels att själv försöka hitta en annan väg än den förtryckande för sig själv. Det är ett bra sätt att plocka ner patriarkatet och jag vore väl korkad om jag inte skolade båda mina barn, son och dotter, i hur de ska hantera sina liv för att vara med och bidra till patriarkatets krossande!

Min förhoppning är att han tack vare mitt så kallade manshat ska kunna säga ifrån när människor i hans omgivning reproducerar patriarkala normer. Hur ska världen annars kunna ändras, om vi inte ständigt påvisar det här utan bara gullar med förtryckarna? Jag tänker inte skydda min son från mina åsikter, hellre ser jag att han förstår och vägrar inordna sig i sin förtryckande roll!

Lämna kommentar

Normalisering av rasism

15 april, 2016 Debatt 1 kommentar

Det är otäckt att se den normalisering av rasism som sker i Sverige i dag. Jag menar att det i mångt och mycket är på grund av Sverigedemokraterna och deras anhängare. “Men det får man väl inte säga i det här landet”-mentaliteten har fått rasismen att bli öppnare och tydligare. Det finns ett värde i att människor tydligt visar sina åsikter och vad de står för, eftersom det då är lättare att påpeka faktafelen och brotten mot mänskliga rättigheter. Men eftersom de samtidigt låtsas att de inte alls är rasister så blir det en frustrerande diskussion i mångt och mycket.

Ta till exempel ordet ”rasism”. Allt för många kopplar samman rasism med ras, och när SD då uttalar sig hatiskt om islamismen, som står för politisk islam, och låter det i princip omfatta alla muslimer (vilket är grovt felaktigt) så menar de att det inte är rasistiskt, eftersom muslimer inte är en ras… De gör det alltså till en fråga om semantik, samtidigt som de kränker alla muslimer och hotar dem med utvisning hur integrerade i det svenska samhället de än är.

Det här är ett sätt att beskriva begreppet rasism, som de används i dag, när vi lärt oss att det inte finns olika raser:

”Huruvida människoraser existerar är ett kontroversiellt område och det har inom västvärlden under samtiden avfärdats på grunder av mellanfolklig genetisk likhet. Rasism blir då ur ett taxonomiskt perspektiv inte relevant, eftersom människan är en homogen art. Inom antropologin råder konsensus om att det inte finns människoraser, och man anser att försök till identifiering av rasskillnader mellan människor är ovetenskapligt.

Ordet rasism kan i många fall användas i överförd mening, exempelvis baserat på hudfärg, kultur, art eller härstamning. Skillnaden behöver alltså inte avse just ras, utan det avgörande är principen att bedöma individer efter vilka de är och inte efter vad de gör.” Citat från Wikipedia

SD envisas med att hävda att de inte är rasister, eftersom islam, muslimer och nu då, ”islamismen”, inte är en ras… Det går inte att få dem att förstå att det inte finns raser av människor, vi är EN ras. Rasism handlar istället om förtryckande strukturer av människor från vissa delar av världen eller av de som hör till en viss religion. Det verkar vara för komplext för att Jimmie med anhang ska förstå det. Eller, det är väl så, att viljan att förstå inte finns…

Och det gör ju tyvärr att viljan inte heller finns att förstå varför det inte finns något sånt som ”omvänd rasism”. Rasism är en struktur, som påverkar rasifierade i hela deras liv, på olika sätt. Att någon ryter tillbaka något fördomsfullt mot de privilegierade vita handlar just om det, fördomar (och ett utlopp för frustration och ilska), det kan förstås kännas kränkande men det kan aldrig bli rasism, för det stöds inte av några strukturer i samhället.

Den bild SD målar upp av Sverige är en låtsasidyll från 50-talet. En verklighet de säger sig vilja ha tillbaka, men en verklighet som aldrig funnits, annat än på film och kanske i kolorerade damtidningar… De vill tillbaka till ett samhälle de bara tror har funnits, där män var män, kvinnor var kvinnor, barnen vattenkammade och välartade, alla var vita och alla gick till kyrkan på söndagarna… En bild de själva långt ifrån lever upp till, för de visar sig hela tiden vara allt annat än välartade och vattenkammade.

En av de frågor SD basunerar ut är att de vill hjälpa på plats istället för att flyktingar ska komma till oss. Vilket förstås låter fint och bra på alla sätt och vis. Det är ju bara att gå till sig själv. Om det skulle bli omöjligt att leva här i mitt hem för mig skulle jag hellre se att någon hjälpte mig att ordna upp situationen här hemma än att jag skulle ge mig ut på en livsfarlig resa där jag troligtvis skulle skiljas från min familj på vägen och inte veta något om vi någonsin skulle få leva tillsammans igen. Men de talar inte om hur de tänker sig att den hjälpen ska gå till.

För det är en sak om du flyr från fattigdom, svält och naturkatastrofer, där det är möjligt att hjälpa på plats, och en helt annan om du flyr på grund av krig, eller för att du förföljs i ditt hemland på grund av din politiska åsikt, sexuella läggning eller sexuella identitet. Hur tänker sig SD att vi ska hjälpa på plats i de situationerna? Säga till landet att sluta kriga? Gå in och inte bara ändra det landets lagar utan även landets värderingar? Och om de nu verkligen ville hjälpa på plats, om de menar allvar med det, varför har de då, i sin budget, avsatt mindre pengar till det än vad vi nu använder årligen? Samtidigt som de dragit ner helt på budgeten för att ta emot flyktingar…

Läs mer hos Kickan om att hjälpa på plats…

Jag blir så trött på deras retoriska tricks, att låtsas vilja hjälpa, men på ett annat, mer humant, sätt. Fast de sätter inte av några pengar alls till det… SD är det parti som allra mest utnyttjar den vidriga blandningen av enkla lösningar och lögner för att få röster. Som när de tar upp att våra åldringar svälter ihjäl och att vi därför behöver pengarna som läggs på flyktingar för att se till att alla äldre ska få äta sig mätta. Det är klart att det lockar röster, vem vill inte att mormor ska må bra? Men det SD INTE säger är att det inte alls är bristen på näringsriktig mat som gör att åldringar svälter, utan kombinationen av mediciner som förändrar möjligheten till ämnesomsättning och en försämrad förmåga till ämnesomsättning som beror på ålderdom. Att åtgärda det handlar om att skriva riktlinjer och informera, inte alls särskilt kostsamt. Jimmie vet att det låter bra att säga ”Vi ska ta hand om våra äldre” vilket förstås alla tycker, men inte tala om hur de ska göra det: ”Genom att stoppa och skicka hem hälften av dem som jobbar med att ta hand om dem”…

Mer bra länkar hos Kickan

Lämna kommentar (1 st)

I dag är det romernas nationaldag!

8 april, 2016 Debatt, Feminism, Information Skriv kommentar

Romernas internationella dag (nationaldag) firas till minne av den första romska kongressen som ägde rum i London 7-12 april 1971. Där samlades representanter från fjorton länder tillsammans med Indiens delegation, Världskyrkorådet och representanter från forna Sovjetunionen i London för att diskutera romernas framtid. Man beslutade att den 8 april skulle vara romernas internationella dag (nationaldag).

De blågröna färgerna i flaggan hade antagits vid en kongress i Bukarest redan 1933. För att understryka romernas historiska koppling till Indien enades man om att lägga till ett hjul. Det röda hjulet har vidare konnotationer och symboliserar även vandringen från Indien samt romernas framåtskridande. Den blå färgen symboliserar himlen (andliga värden) medan den gröna färgen symboliserar jorden.

Vid kongressen antogs även en nationalhymn Gelem, gelem (Jag vandrade och vandrade …). Melodin är traditionell och texten är skriven av Jarko Jovanovic.

Om du vill lära dig mer om den romska historien kan du läsa HÄR.

Sverige som samhälle har behandlat, och fortsätter behandla, romer på ett mycket förtryckande och diskriminerande sätt. Genom lagar som till exempel inte lät romer bosätta sig på samma plats längre än några veckor, inte tillåta barnen att gå i skolan och genom att bostadsförmedlare och arbetsgivare sorterat bort ansökningar enbart utifrån att de är romer skapas ett rykte om att romer inte vill bosätta sig stadigvarande, inte vill gå i skola och inte heller vill arbeta. Det är samhället som tvingat romerna att leva så, samma samhälle som sedan påstår att det är romernas val.

Och samhället fortsätter diskriminera och förtrycka. Den 1 februari kom enmansutredningen av Maartin Valfridsson som handlar om hur det svenska samhället ska hantera EU-medborgare, ofta romer, som kommer till Sverige på flykt undan fattigdom, diskriminering och antiziganism i sina hemländer. Valfridssons rekommendationer till samhället innefattar bland annat att kommuner inte ska erbjuda barn till utsatta EU-medborgare skolgång, inte heller legala boendealternativ och utredaren uppmanar allmänheten att inte skänka pengar för att på så sätt stävja tiggeri. Utredningen fick massiv kritik av flera tunga aktörer inom rörelsen för mänskliga rättigheter, läs mer HÄR.

Thomas Hammarberg som var Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter 2006-2012 och som nu arbetar i nätverket för utsatta EU-migranter, skriver i en artikel (läs hela HÄR):

”Visst har en del gjorts under senare år. Förutom vitboken, de analyser som gjorts av en tidigare delegation och nu av Kommissionen mot antiziganism, har en strategi för romsk inkludering utarbetats av regeringen, antagits av riksdagen och börjat testas i den kommunala verkligheten. Men sanningen är att resultaten ännu är blygsamma. Det finns skäl för självkritik.

Kommissionen, vars slutrapport kommer i juni, har visat att fördomar och trakasserier fortfarande förpestar vardagen för romer i Sverige.

Den rapport om hatbrott som kommissionen nyligen publicerade visade att romer drabbas av kränkningar i vardagslivet i långt större utsträckning än vad som tidigare blivit uppmärksammat. De fall som anmälts till polis leder mycket sällan till seriösa utredningar och nästan aldrig till rättsliga åtgärder.

Det i sin tur har lett till att offren avstår från att anmäla. Vi vet att mörkertalet om sådana fall är högt. Skälet är att de drabbade inte tror att det skulle tjäna något till att vända sig till polis.”

Alexandra Pascalidou är aktuell med en TV-serie om EU migranter, De kallar oss tiggare, du kan se första avsnittet HÄR. Hon beskriver serien och arbetet med den i en artikel (läs hela HÄR):

”Vi följer dem i deras jakt på övernattning, i deras kamp att få ge sina barn ett bättre liv och ordna sin försörjning. Det här är människor som levt under ett historiskt förtryck, systematisk diskriminering, utanförskap och marginalisering. De är fullkomligt försummade och lever bortom samhällets solidariska skyddsnät. Finanskrisen 2008 krossade även deras liv när fabriker stängde och det inte längre fanns arbete på åkrarna i Sydeuropa. Då fann de en tillflyktsort här i Norden.”

Även Feministiskt initiativ har skrivit debattartiklar i dag, till exempel den HÄRav Gudrun Schyman, partiledare och Soraya Post, Europaparlamentariker och ledamot i Kommissionen mot antiziganism

”I förra veckan kritiserades Sverige av FN:s kommission för mänskliga rättigheter för att man inte tillerkänner romska migranter från andra EU-länder rätten till vård och utbildning. Faktum är att alla barn i vårt land, också barn till papperslösa flyktingar, får gå i skola. Förutom just barn till fattiga, nästan uteslutande romska, EU-migranter.

Skolinspektionen har också uttalat att kommunerna har en skyldighet att släppa in dessa barn i skolorna. Men Sveriges socialdemokratiskt styrda regering har konsekvent motarbetat detta.”

”Särskilt som vi vet att utbildning är den kanske viktigaste nyckeln till att på sikt bryta utanförskap är det en skamfläck för vårt land att barn från Europas mest stigmatiserade minoritet berövas den för andra självklara möjligheten till självförverkligande och egenmakt.”

”FN-kommissionen kritiserade också att Sverige inte tar hatbrotten mot romer på allvar. Trots att brandattentat mot EU-migrerade romers boplatser har förekommit med en förfärande hög frekvens utreds dessa brott knappt alls.

Ovanpå allt detta har regeringen också, i ett historiskt unikt uttalande, uppmanat svenskarna att inte vara solidariska med dem som tigger på våra gator.

Det är första gången en svensk regering tycker sig kunna berätta för medkännande medborgare vad de ska göra och inte göra med sina pengar. En stötande och direkt kontraproduktiv förmyndarpolitik mot såväl de fattiga som tigger liksom mot de givmilda som skänker.”

Hur diskriminering kan förkläs som byråkrati kan du läsa om i det HÄR blogginlägget från Fi Gotland, som Tomas skriver:

”För kom inte och påstå att en direktör, advokat eller managementkonsult från London skulle få fylla i vad hans mamma hette som ogift, var hans bröllop var registrerat etc. Han hade iofs. aldrig behövt det. I hans mycket finare fall hade banken fixat kontot på en sekund.”

Vad vill då vi i Feministiskt initiativ ska göras för att snarast säkerställa mänskliga rättigheter för romer?

”✓ Vi vill att det arbete som bedrivits inom Kommissionen mot antiziganism permanentas i någon form. Kampen mot hatbrott, diskriminering och för attitydförändring måste institutionaliseras i Sverige.

✓ Vi vill att den 2 augusti införs som officiell minnesdag för förintelsens romska offer och att Sveriges regering driver frågan om en gemensam europeisk minnesdag på EU-nivå.

✓ Vi vill se konkreta och effektiva åtgärder för inkludering av romer som levt länge i Sverige.

✓ Vi vill att Sverige driver på för en effektiv inkludering av romer inom hela EU.

✓ Vi vill att de romska EU-migranterna får tillgång till vård och skolgång i Sverige.

✓ Vi vill att hatbrotten tas på mycket större allvar av politiker, polis och rättsväsende.

Så kan vi slippa skämmas nästa gång FN undersöker efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Sverige. Så kan vi feminister bli stolta över att 2018 ta plats i en rödgrönrosa regering.”

Lämna kommentar

En riktig våldtäktsman

7 april, 2016 Feminism, Recension 1 kommentar

En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam

För ett tag sedan läste jag Wennstams ”Flickan och skulden”och blev glad, ledsen och arg. Glad över att jag äntligen läst den, ledsen på grund av det tragiska innehållet och arg över att samhället skapar en kultur som ger det här resultatet. Samma kultur som resulterar i att polisen i Östersund rekommenderar kvinnor att hålla sig hemma (läs HÄR), samtidigt som de kan ställa upp med horder av poliser vid en fotbollsmatch. I den boken hade Wennstam granskat ett antal våldtäktsdomar med fokus på de drabbade. I den här boken byter hon fokus och granskar istället de som våldtar. Syftet är att vi ska lära oss mer om våldtäktsmännen. Det handlar inte om att kvinnor ska begränsa sina liv för att inte bli våldtagna, det handlar om att förhindra män att våldta.

Fortfarande är det djupt tragiskt att läsa, och inse hur mycket ont människor (män) kan göra andra. Att inse hur våldtäktskulturen gör kvinnor ansvariga, på männens bekostnad. I samma ögonblick som vi skuldbelägger offret ”Hon skulle inte ha klätt sig så, druckit så mycket, gått där, släppt in honom i lägenheten”, så säger vi även att mannen/männen inte kan hantera sina egna drifter, inte kan ta ansvar för sitt eget agerande.

En annan sak som den här boken synliggör är det absurda i att kalla våldtäkt för sex. Rubriker som skriver att ”Mannen hade sex med kvinnan mot hennes vilja” på olika sätt gör att männen kan gömma sig bakom sina drifter, som vi genom våldtäktskulturen lär oss är omöjliga att motstå. Men våldtäkt handlar inte om sex, det handlar om makt. En av de saker Wennstam belyser i boken är hur ofta, särskilt under gruppvåldtäkter, som mannen/männen inte klarar av att penetrera kvinna. Ofta drabbas då kvinnan ännu hårdare, på andra sätt, så mannen kan behålla sin manlighet, sin självbild.

I boken belyses även medias roll i den bild vi har av våldtäktsmän, i ett samspel med rättsväsendet. Media är inte intresserade av att skriva om den medelålders mannen, med akademisk utbildning och fast jobb, som anmälts av sin fru för våldtäkt, men om det är utlandsfödda, lågutbildade och/eller kriminellt belastade blir det mer säljande rubriker, så krass är världen. Media skriver allra helst om de otäcka våldtäkterna, som begås av flera män, helst mot det media kan beteckna som ”en respektabel” kvinna, som överfalls utomhus. Det här gör att vi som läser får en skev bild både om vem som våldtar och var våldtäkter sker. Sanningen är att de flesta våldtäkter begås av någon kvinnan känner och att det sker inomhus i bekanta omgivningar.

Till det kommer att rättsväsendet, visar forskning, har lättare att fria om de anklagade är mer lika nämndemännen, alltså är äldre, talar felfri svenska och har fast jobb, särskilt om kvinnan inte hör till samma samhällsklass. Även polisens utredningar visar brister, ofta utifrån samma kriterier som nämndemännen, brister som dessutom skiljer sig över landet. Dessutom har annan forskning visat att det är mäns syn på vad som är ett övergrepp och vad som inte är det som präglar både utredningar och rättegångar, inte kvinnans.

En viktig bok att läsa, och att be sina bekanta att läsa, gärna tillsammans med ”Flickan och skulden”. Vi har ett samhälle som i just det här brottet skuldbelägger offret och dessutom skapar en bild av förövaren som inte stämmer med verkligheten samtidigt som män görs till ansvarslösa barn i just frågan om sin sexuella drift. Här finns ett gigantiskt förbättringsområde, men vi behöver hjälpas åt. Inte ursäkta männen, inte gå på medias bild av vad en våldtäkt är. Lyssna och tro på kvinnor som blivit våldtagna och inte urskulda eller ursäkta männen!

Lämna kommentar (1 st)

Vad feminism inte är

5 april, 2016 Feminism Skriv kommentar

Det här är feminism inte för mig…

Feminism för mig innebär inte att alla kvinnor ska se lika ut, eller vara lika eller tycka lika. Raka motsatsen faktiskt! Feminism är för mig att alla kvinnor tillåts vara människor och fatta sina helt egna individuella beslut utan att få dem ifrågasatta.

Feminism för mig är inte heller att hata män (vilket jag inte heller tror det är för särskilt många andra feminister), men om du som kvinna vill hata män så är det helt OK för mig, i linje med det jag skrev att alla har rätt till sina individuella beslut! Däremot ser jag strukturerna i samhället som patriarkatet skapar, så patriarkatet hatar jag. Vilket INTE är detsamma som att hata män!

Feminism för mig är inte att bara arbeta för att de kvinnor som redan har det bra får mer, utan snarare att börja med att förbättra för de kvinnor som är mest utsatta.

Feminism för mig är inte heller män som säger sig vilja skydda “sina” kvinnor (vilket i och för sig oftast inte omfattar feminister), genom att demonisera andra män.

Lämna kommentar

International Transgender Day of Visibility

31 mars, 2016 Debatt Skriv kommentar

I dag är det International Transgender Day of Visibility, instiftat som en motpol till Transgender Day of Remembrance. Medan Transgender Day of Remembrance är till för att sörja de transpersoner som årligen mister livet på grund av hat brott så är Transgender Day of Visibility till för att fira alla transpersoner och samtidigt påminna om den diskriminering som transpersoner utsätts för.

Idag begränsas många av cisnormen genom bland annat trakasserier, ifrågasättande, nedvärderande och våld. Det leder till stor psykisk ohälsa, som resulterat i att 1/3 av alla transpersoner någon gång försökt eller övervägt att ta sitt liv. Feministiskt initiativ driver en politik som inte utgår från en cisnorm, och som säkerställer transpersoners rättigheter och behov.

Därför jobbar Feministiskt initiativ för:

• Ett normkritiskt perspektiv i undervisningen och elevhälsan som skapar en skola som inte reproducerar stereotypa föreställningar kring kön eller könsidentitet

• En rättvis sexualundervisning som vänder sig till alla i klassrummet och speglar verkligheten

• Att sexualundervisningen likställs med andra läroämnen och finns med tydligare i läroplanen och lärarutbildningen

• Att alla skolor ska ha en kurator, sjukskötare och skolläkare för att unga lättare ska kunna tala om sin ohälsa och för skolan att arbeta för en trygg och jämlik skolgång, för alla

• En kartläggning av transpersoners villkor på arbetsmarknaden, eftersom den är mer utsatt än den för ex cispersoner

• Kompetensutveckling i bemötandefrågor för ledare och tränare inom idrotten för att motverka diskriminering

• Könsneutrala omklädningsrum är ett måste för att skapa ett idrottsliv alla kan ta del av

• En jämlik transvård över hela landet – väntetider, bemötande och kompetens får inte variera på grund av bostadsort

• Att transvården för icke-binära ska förbättras. Transvården får inte präglas av en normativ syn på kön, det ska vara varje människas rätt att själv bestämma över sin kropp

Här kommer några enkla tips för att vara en god allierad med transpersoner (från Vardagsrasism, här):

1. Gör inte könsorgan synonymt med kön. Alla män har inte snopp, alla kvinnor har inte snippa. Alla med snippa är inte kvinnor, alla med snopp är inte män.

2. Att vara trans har inget med sexuell läggning att göra. En transperson kan vara hetero, homo, bi, pan, asexuell osv. Så tala inte om transpersoner som några som vill ”byta kön” för att inte uppfattas som homosexuella.

3. Hen är ett könsneutralt pronomen som _vissa_ transpersoner vill ha även som personligt pronomen. Andra använder Han, Hon, Hin, Xe, They (från engelskan). Förutsätt inte att du vet vilket personligt pronomen som bör användas, fråga lite diskret istället!

4. En transperson som genomgår någon form av fysisk korrigering för att få sin kropp att stämma överens med hur de känner sig byter inte kön, de korrigerar kroppen för att matcha insidan.

5. Ställ inte krav på att transpersoner _måste_ vilja ha någon fysisk korrigering av sin kropp! Alla upplever inte stor nog dysfori (dvs känslan av att kroppen är ”fel”) för att ha ett behov av att korrigera sina kroppar.

6. Sluta tvinga in transpersoner i könsrollerna! Att vilja korrigera sin kropp för att bli mer maskulin innebär tex inte att en automatisk har ett behov av maskulina könsuttryck i form av att gilla bilar och hockey, kampsport och att grilla. Låt alla bara få vara och gilla vad sjutton de vill.

7. Outa aldrig någon som trans om denne inte uttryckligen gett sitt medgivande, oavsett hur mycket personen ”passerar” eller hur öppen hen själv är. Det är inte din information att sprida!

8. Sist men inte minst: Lyssna till transpersoners erfarenheter och tankar utan att ständigt ställa motfrågor för att försöka få fram att allt egentligen handlar om osäkerhet/behov av uppmärksamhet/ att passa in i könsroller och att transpersoner egentligen inte skulle finnas.

Om du vill läsa en hjärtskärande öppen berättelse om livet som transperson rekommenderar jag Johanna Marseille på instagram, @themegabitch, HÄR.

Lämna kommentar