Eftersom jag varit uttalad feminist så länge jag kan minnas så anses jag ofta vara en vandrande wikipedia för den som inte orkar ta reda på saker och ting själv. Dessutom är jag självklart måltavla för alla som vill lufta sina fördomar om feminism och, i många fall, gärna vill provocera fram en reaktion. Jag tar mig gärna an den första gruppen, de dagar jag har ork, och är ganska överseende mot den andra gruppen, det ska mycket till för att de ska lyckas provocera mig. De är inte värda att slösa min energi på helt enkelt.

Här kommer i alla fall en sammanställning av vad det är den sistnämnda gruppen brukar försöka med, och hur jag tänker om det men säger högt enbart där jag tror det kan förändra något.

”Jag är för ALLAS lika värde, så jag är humanist istället” – det här är oftast någon som egentligen inte funderat så mycket, men tycker att ”det låter väl bra” att alla får det lika bra. Eller någon som tycker det är minst lika svårt för män att leva i det här samhället. Det finns mängder av forskning som visar att det finns strukturer i samhället, varav en är könsmaktsordningen som i massor av fall ger männen företräde, och om vi vill uppnå rättvisa åt alla måste vi börja med att ändra strukturerna – vilket är vad feminismen vill.

”Jag älskar män och vill fortsätta med det, så jag kan inte kalla mig feminist” – nidbilden av feminister som manshatare är fast rotad hos många. Det är patriarkatet vi vill krossa, inte männen, och jag tror att många män oxå skulle trivas bättre med livet om patriarkatet försvann!

”Men jag GILLAR ju att sminka mig och ha höga klackar, jag kan inte bli feminist” – ytterligare en av nidbilderna av feminister. Vi vill inte förbjuda smink och höga klackar, men vi vill att det ska vara ett fritt val  att använda det, inte kännas som en pålaga från omgivningen. Vi matas ständigt, från barnsben, av en kvinnobild där smink och höga klackar är en del av bilden, vi vill inte att den bilden ska vara den allenarådande!

”I Sverige är vi redan jämställda, så jag tycker feminismen spelat ut sin roll” – här går det att visa på massor av statistik, som löner, föräldradagar, maktpositioner i samhället, timmar med hemarbete, val av utbildning och yrke, våldtäkter och misshandel som visar att vi har mycket långt kvar.

”Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor, det är så vi är födda och det är så det ska vara” – de här personerna kan ta och flytta tillbaka till sin stenåldersgrotta, om de nu vill att allt ska fortsätta vara som det alltid har varit. Feminismen vill inte utrota könen, men vi vill att könandet ska bort, det som ständigt pågår, genom hela livet, och som gör att vissa egenskaper och beteenden ses som ”manliga”, och därmed lite bättre, och andra som ”kvinnliga”, och därmed lite sämre. Från det att vi är små påverkas vi ständigt av vår omgivning som förstärker de egenskaper och beteenden som anses höra till vårt kön, medan det som inte anses höra till vårt kön förminskas, ignoreras eller straffas. Jämför en liten pojke som är stökig på skolan, och som många har överseende med, eftersom ”pojkar är pojkar”, medan en liten flicka som är likadan anses ha problem och måste bearbetas så hon lugnar ner sig.

För nästan exakt hundra år sedan inträffade det som kallas ”kvinnornas fredssöndag”. Närmare 89000 kvinnor undertecknade gemensamt en resolution mot första världskriget och på nästan 350 platser runt om i Sverige hölls möten där resolutionen lästes upp.

Nu gör vi det igen! Årets 8:e mars är en gemensam feministisk mobilisering för jämställdhet, jämlikhet, hållbarhet och nedrustning.

Kvinnor världen över delar många olika erfarenheter av förtryck men den lag som tycks gälla överallt är att det är kvinnor som drabbas hårdast av såväl krig som klimatförändringar och fattigdom.

Idag ser vi en utveckling där ekonomiska intressen tillåts stå över hänsyn om miljö och människors levnadsvillkor. Där vapenindustrins intressen tillåts stå över fredsrörelsens kunskaper om hur hållbar säkerhet skapas och upprätthålls och där nationalistiska intressen tillåts stå över flyktingars behov av skydd.

Vi lever som att vi hade 3,7 jordklot.

Klyftorna ökar, 1% av jordens befolkning äger nu mer än resten av världen tillsammans.

Krig pågår, miljontals människor har tvingats lämna sina hem och än fler kommer göra det.

Samtalsläget i den offentliga debatten är hotfullt. Den politiska retoriken i frågor som rör de mest utsatta människorna i samhället är djupt oroväckande. Situationen för flyktingar i Sverige och världen inskränker de mänskliga rättigheterna och ställer utsatta grupper mot varandra. Kvinnor och barn tillhör alltid de som är värst drabbade.

Bristande integration, eftersatt bostadspolitik, problem inom jobb och skola är alla faktorer som utgör en otrygg situationen för de som kommit hit. Den rådande retoriken i frågor som rör flyktingar leder bara till mer våld och rasism. Fi är starkt kritiskt till regeringens agerande i dessa frågor.

Fi kan inte acceptera den extrema osäkerheten för alla de människor som är på väg till Europa, på flykt undan krig och terrorism. De flyktingar som möter våra gränskontroller och en försvagad asylrätt. Kvinnor och barn lider mest i flyktprocessen. Fi vill skapa säkra asylvägar, öppna konsulat och beskickningar, öka antalet flyktingar via UNHCR, samt göra det enklare för kvinnor och barn att komma hit.

Fi är extremt kritiskt till regeringens panik- och signalpolitik och efterlyser en anständig flyktingpolitik. Vi kan och vi vill!

Samtidigt är hållbar utveckling en förutsättning för människors välfärd och säkerhet. Många människor lever under förhållande som präglas av våld, osäkerhet, fattigdom, sjukdom, miljöförstöring och naturkatastrofer. Kvinnor deltar sällan i väpnade konflikter, men är som mest utsatta för det våld som följer. Fi vill nationellt och internationellt verka för konfliktlösning på icke-militär grund.

Internationella kvinnodagen är ett givet tillfälle för Fi att lyfta just säkerheten för de mest utsatta människor i vårt samhälle, hur feminismen är nödvändig som en motkraft.

Vi står upp för den nationella manifestationen för jämlikhet, hållbarhet och nedrustning. Tillsammans står vi upp för fred och kärlek! Vi tar avstånd från den traditionella, patriarkala säkerhetspolitiken som bygger på att det är män med militära medel som ska försvara nationen, dess kvinnor och barn.

Vi står upp för en säkerhetspolitik som fokuserar på konfliktlösning genom att motverka orsakerna till väpnade konflikter. Vi arbetar för nedrustning och mot fattigdom, ojämn resursfördelning, förtryck, marginalisering, maktlöshet, ojämlikhet och militarism. På det sätt som kvinnor genom världshistorien alltid gjort.

Vi når inte jämlikhet så länge vi upprustar militärt och förstör vår natur. Vi når inte hållbarhet så länge vi har ojämlikhet och stödjer militära konflikter. Vi når inte fred så länge vi har en ojämnställd värld som präglas av exploatering. Kort sagt, vi når inte målet om en rättvis och hållbar värld förrän vi bedriver en samstämmig politik på alla olika områden.

Vi vill visa sittande politiker att det finns ett brett stöd för att driva en mer humanistisk och på alla plan mer hållbar politik än den som förs idag. Och visa att det är fullt möjligt.

Vi har liksom kvinnorna för hundra år sedan ett manifest, fast nu för vår tid. Detta kommer att läsas i Jämtland på flera orter den 8 mars. Jämställdhet, jämlikhet, frihet och fred är värden som ständigt måste återerövras. På nya sätt av nya generationer – för kommande generationer.

Så här använde vi manifestet hos oss i Fi Jämtland. Vi läste det på de språk vi var någotsånär bekväma med och vi diskuterade innehållet. Lyssna du med!

Om du vill skriva under manifestet du med så kan du göra det HÄR. Där kan du även läsa hela texten.

Vi som läser och lyssnar på manifestet i filmen ovan är Eila Wall Boholm, Sofie Hamberg, Kerstin Ydrefors, jag, Hanna Fruberg, Angelika Sjöstedt Landén och Isabell Skog.

Jag har varit feminist i hela mitt liv, har aldrig ens reflekterat över att jag inte skulle vara det. Men jag är en annan form av feminist i dag än jag var i går, för jag lär mig och utvecklas som feminist hela tiden. att hela tiden utvecklas är nödvändigt, men det gör det oxå svårt ibland. Jag får hela tiden arbeta med mig själv och ifrågasätta vem jag är, vad jag gör och säger och hur jag tänker och beter mig.

Att läsa böcker kan i dag vara plågsamt, eftersom jag i dag har ett mer intersektionellt sätt att se på världen och därmed uppyäcker jag stereotyper och förtryckande strukturer i böcker på ett annat sätt nu än jag gjorde förr. att se filmer eller TV-serier som jag gillade närdevar nya kan vara en riktig pina i dag. När genusglasögonen väl sitter på är de svåra att ta av.

I och med det märker jag även hur påverkad jag själv är av de normer jag vuxit upp med och hur svårt det kan vara att göra sig av med dem, och byta ut dem mot nya, som mer stämmer överens med mina värderingar. Jag har samma värderingar nu som jag alltid haft, att alla människor har samma värde, men ju mer jag lär mig, desto mer upptäcker jag att jag vuxit upp med normer som inte stödjer mina värderingar.

Två saker är särskilt svåra för mig med att försöka leva efter mina intersektionella feministiska värderingar; att orka ta striden i alla lägen och att inte falla in i mina lärda normer utan reflektion. Det här är extra svårt nu nä jag har en utmattningsdepression som gör att mina energier är näst intill obefintliga.

För att orka behöver jag ha strategier. Jag är förlåtande mot mig själv. Jag har inte energi att alltid stå på barrikaderna och strida, så det jag försöker fokusera på är att protestera när jag hör uppenbart sexistiska, homo-, transfobiska och/eller rasistiska kommentarer, när förtrycket och diskrimineringen är uppenbar. Däremot orkar jag inte alltid ta diskussionen när jag hör mer diffusa påståenden om män och kvinnor, flickor och pojkar.

Jag är en produkt av det samhälle jag lever i och har därmed vuxit upp och påverkats av ett patriarkat. Därmed händer det ganska ofta att jag själv har förutfattade meningar som jag inte reflekterar över. Tur att jag har två barn som kan lära upp mig och forma om mig!

Jag har egentligen inga förebilder eller idoler, jag tycker inte att personer ska sättas upp på en piedestal, det är så trist, både för dem och för mig, när de sen visar sig vara vanliga människor, som alla ändå innerst inne är… Men jag har ändå försökt rannsaka min bakgrund och se vad som format mig och vilka jag har lärt mig av…

– Min mamma! Som under 60-talet födde tre barn, men som i motsats till de flesta familjer runt om kring oss, ändå fortsatte att jobba och vara huvudförsörjare i familjen, när pappa säsongsjobbade i skogen och hade långa arbetslösa perioder.

– Min farmor, som jag aldrig haft en nära relation med, men ändå kan känna beundran inför. På 40-talet tog hon steget att bryta upp, från ett troligtvis ganska tungt äktenskap med min alkoholiserade farfar, och tog med sig sina två yngsta barn. Från att ha varit bondmora på en gård med stora ägor en hel del djur, försörjde hon sig och barnen genom att arbeta som piga i Stockholm.

– Tina Turner, som gjorde samma sak, bröt upp från en misshandlande man och lyckades, efter många svåra år, få en fantastisk karriär helt på egen hand.

– Madonna, som jag nog inte alls skulle gilla som person, men som har haft total kontroll på sin egen karriär, och dessutom stöttat andra unga sångerskor så de har kunnat skapa den musik de själva vill, inte bara bli en produkt av en manlig producent.

– Gudrun Schyman. Hon är den uttalade feministen av de här fem, och hon är en otrolig retoriker som är fantastisk att lyssna på. Framförallt för att hon på ett lugnt och sakligt sätt kan visa fakta och statistik som påvisar vad hennes åsikter vilar på. Och nu har jag glädjen att arbeta tillsammans med henne för Feministiskt initiativ, det är fantastiskt!

Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

…intersektionalitet.

Så här förklaras begreppet i Nationalencyklopedin:

“samhällsvetenskapligt begrepp som syftar till att synliggöra specifika situationer av förtryck som skapas i skärningspunkter för maktrelationer baserade på ras, kön och klass.”

För mig innehåller intersektionaliteten mer än de tre påverkansfaktorer som tas upp här ovan, så jag visar även vad som står på Wikipedia:

“Den kan fungera som hjälpmedel eller begrepp, som inte strävar efter att rangordna identitetskonstruktioner utan efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer”.

“Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om identitetskategorier som kön/genus, sexualitet, ålder, klass, funktionalitet och etnicitet. Genom att hävda att det finns flera maktordningar som är beroende av varandra öppnar ett intersektionellt perspektiv för att upplösa gränser mellan olika sociala kategorier för att rikta uppmärksamheten på hur de samverkar.”

“Syftet är inte att enbart synliggöra hur avvikande, underordnade eller exkluderade identiteter (t ex ”rasifierade”, ”homosexualitet” eller ”arbetarklass”) produceras i dessa skärningspunkter, utan att uppmärksamma t ex ”vithet”, ”heterosexualitet” eller ”överklass” som identitetskategorier.”

“Exempelvis ses kvinnor aldrig enbart som kvinnor eftersom könsmaktsordningen (likt etnicitet, sexualitet eller klasstillhörighet) som separat frågeställning ger en otillräcklig helhetsbild för att förklara hur ojämlikhet uppstår och hur makt utövas. Maktordningar kan inte rangordnas, ingen maktordning står över någon annan och det finns maktordningar inom varje maktordning. Klassförtrycket ses alltså inte som viktigare eller mer grundläggande än könsförtryck eller rasism. Flera aspekter, som kön, etnicitet, religion, ålder, klass och sexuell läggning spelar alla in i bestämmandet av en individs identitet och dess villkor.”

Nyckelordet är, som i de flesta fall av förtryck; MAKT. Intersektionalitet för mig handlar om att se de olika maktstrukturer och normer som finns i vårt samhälle och förstå hur de på olika sätt i olika situationer drabbar specifika individer

För mig är det viktigt att se till att det inte bara är den relativt privilegierade vita hetero medelklasskvinnans feminism som drivs. Även om den oxå ska drivas. Jag gillar att feminism kan bedrivas på bred front, och jag tror även att för den som börjat se en form av förtryckande struktur är det lättare att även se andra förtryckande strukturer, så jag ser att feminismen har en viktig roll här! Sen kan inte alla driva alla frågor, men att alltid ha med det intersektionella perspektivet och vara normkritisk är viktigt för mig!